Fint – Sida 9 – Julia Eriksson

Tacksamhet på parkettgolvet

Så igår hände detta. Med känslan av att hjärtat skulle kunna hoppa rakt ut vilken sekund som helst gick jag längs Götgatan och in på mäklarens kontor. Där skrev jag på några sista papper, väntade på att banken skulle föra över pengarna och så, till slut, fick jag nycklarna i min hand. Kunde såklart inte hålla mig efteråt utan gick raka vägen till mitt nya hem.

Inspekterade min utsikt som visade upp sin höstigaste sida. Långt bort, rakt fram skymtar man Stadshuset. Det är sådant som mäklare får betalt för att säga på visning…

Tog en glad och småkonstig nyckelselfie bara för att spara känslan.

Jag flyttar dock inte in förrän nästa lördag, tänkte nämligen fixa lite först. Måla om till exempel eftersom rosabeige stuckaturtapet känns sådär. Men golvet får vara precis som det är. <3

Efter att ha öppnat alla lådor och skåp och inspekterat vartenda hörn tog jag ett par minuter och la mig raklång på golvet i den helt tomma lägenheten. Sträckte ut mig som en sjöstjärna och bara låg där, fylld av tacksamhet och förundran över att detta nu är mitt. Ett litet ögonblick att spara för alltid.

Utflyttningsfest

Hade fest igår. Är jättetrött idag. Att stå och yla powerballader till klockan tre har visst den effekten på en. Kommer sakna den här lägenheten med välisolerade väggar och ytterst toleranta grannar. Har ägnat söndagen åt att plocka plastglas som stod utspridda runt om i lägenheten, diska uppläggningsfat och gå till återvinningen med öl- och cavaflaskor. Nu är det färdigfestat här för ett tag framöver, men såhär såg det ut före, under och efter kvällen.

Före festen byggde jag ett litet snacksbord i vardagsrummet med godis, popcorn, knallgröna oliver och fem olika sorters ölkorv. Bra plockgrejer helt enkelt.

I köket ställde jag i ordning vad som fick namnet Slattbaren. Den bestod av en knäpp blandning flaskor med mer eller mindre innehåll kvar, en massa lime och citroner, is, läsk och tonic. Jag hade även byggt en liten inspirationssnurra som man fick snurra på om man vad osäker på vilken drink man skulle blanda till. Skulle påstå att baren blev en succé även om den envisades med att aldrig ta slut.

Runt åtta droppade de flesta in. Jag älskar när man bjuder folk från olika gäng och det blir en mix av folk som känt varandra länge och nya bekantskaper. Går bara runt och myser när jag ser vänner från olika perioder i mitt liv samlade på ett och samma ställe.

Som vickning hade jag köpt en massa kanelbullar som jag värmde lite snabbt i ugnen och serverade tillsammans med hotshots. En perfekt smakkombination. Sedan startade vi dansgolv och gled omkring på parketten i några timmar.

Och ja, idag har jag som sagt plockat flaskor och skräp vilket ändå gick förvånansvärt snabbt och smidigt när jag väl satte igång.

Sedan tog jag en promenad i solen och gick köpte flyttkartonger så nu börjar projekt flytt på riktigt. Tack och hej Skärmarbrink, du var bäst!

Det här blev veckans sista och sjunde inlägg. Jag måste medge att det har känts lite stressigt att behöva skriva något varje dag, men det har också varit utmanande på ett väldigt bra sätt. Det har drivit mig att hitta saker att blogga om fastän jag inte har en färdig tanke innan. Och det har också fått mig att känna att ett blogginlägg inte alltid behöver vara så ambitiöst, ibland är det bara att skriva vad man tänker rakt upp och ned. Och den spärren är skön att släppa. För även om jag inte kommer blogga varje dag nästa vecka så ska jag försöka att inte ha så hög tröskel för att logga in och göra det när jag har tid. Ju mer man gör något desto enklare blir det ju och den positiva spiralen vill jag behålla effekten av. Tack för att ni är här och läser!

Jag såg främmande fjäll med dånande älvar

Före sommaren köper jag en tegelsten till bok. Jag dras till omslaget, de oändliga hyllningarna och dess unika upplägg. Förr Ædnan är ingen vanlig bok. Den är ett epos. En över sjuhundra sidor lång berättelse på vers som biter sig fast och lämnar avtryck. Den är omöjlig att ta med sig på resor, till stranden eller på tunnelbanan så därför läser jag den bitvis hemma i sängen. Med några få ord på varje sida går det snabbt, men ideligen stannar jag upp för att spara på orden, läsa dem igen och känna hur de sjunker in.

Ædnan är gammal nordsamiska och betyder landet, marken och jorden. Här får vi följa två samiska familjer vars historia sakta vävs fram. Vi får följa dem längs betesmarker och i livslånga kamper. Det är rörande vackert och svidande ärligt. Äkta och innerligt och framför allt: viktigt.

Ju mer jag läser, desto mer inser jag hur fäst jag är vid den här typen av text. Det poetiska, ständigt flödande, med tomrum att själv få fylla.

År 2018 tilldelades Linnea Axelsson Augustpriset för Ædnan. Att det priset ges till en poet är ovanligt, men i detta fall högst lämpligt.

Som ni säkert förstått är jag väldigt tagen av Ædnan och kan varmt rekommendera den. Läs den om ni får chansen!

Femton loppisfynd

Jag har ägnat en del av min semester åt att svänga av på diverse loppisar, rota runt bland saker och sedan triumferande gå därifrån med något fynd. Inte varje gång såklart, men ganska ofta. Mina bästa loppisar är nästan de där det bara är en öppen bod med diverse saker med prislappar på sig och ett nummer man ska swisha. Väldigt okurerat och random och spännande. En del sådana besöktes och här är några saker som jag släpat med mig hem!

Ett gammalt pussel med riktigt starkt sälj på omslaget. ”Roande-intressant” och ”konstnärligt utsågade bitar av prima plyvood”, det är ju omöjligt att motstå. Domino-spelet kom i en fin träask som dock dekorerats lite på sidorna av ett barn med tuschpenna, men äsch, det är bara charmigt.

Tidigare i somras började jag ju samla på porslin ut serien Asiatisk fasan från Gustavsberg och i en sån där liten krafsbod som jag beskrev ovan hittade jag dessa såskannor och -skålar, så nu kan jag bjuda på riktig söndagsmiddag!

Mitt konstigaste köp är förmodligen den här gröna väskan med små… kebabdjur(?). Men den var så fint tovad, från Klippan, kostade 20 kronor och så hade den bara NÅT som gjorde att jag inte kunde lämna den. Inte riktigt lika konstig men en aning udda är hatten ovan. Jag intalar mig dock att den är väldigt dansk och skulle kunna tas rakt från Köpenhamns modevecka, håller ni med?

Som den ostälskare jag är blev jag väldigt glad när jag hittade en tjusig ostkupa för 30 kr. Det skulle senare visa sig att den passar perfekt tillsammans med den låga lilla keramikformen, eller ja, rent storleksmässigt i alla fall. Formmässigt ser det kanske lite konstigt ut med glas och målad keramik ihop så jag får se om de gör sig bäst var för sig. Det stora glasfatet påminner om en skål som min mormor hade, jag tänker att det skulle vara fint med en massa körsbär på.

Väl tillbaka i Stockholm kunde jag inte låta bli att svänga förbi min second hand-affär som jag inte varit i på länge. Det är ju något visst med att ha en butik som man känner till väl, där man vet ungefär vad saker kostar och var man hittar sina fynd. I detta fall fick det bli på lampavdelningen där Elidus Kuben stod och väntade på mig. För 60 kr kunde jag inte låta bli att köpa den, trots att den tyvärr saknar en del av det rutmönstrade lilla plastskyddet som ska sitta på.

I samma affär hittade jag också lite grejer på klädavdelningen. Min favorit är en gigantisk, alldeles ny och krispig nattskjorta. Jag har glidit runt i den här hemma och känt mig som en typiskt avslappnad skön tjej (lol) som kliver upp och bara drar på sig något och sen dricker kaffe och målar i sin ateljé hela dagen, haha. Utöver det hittade jag ett par ljusa shorts som nog ska kortas något samt en fin blus.

När jag var i Hälsingland fick jag tips om att åka till en gigantisk loppis utanför Söderhamn och det gjorde vi en eftermiddag. Den var verkligen stor och jag fick lite panik och hittade… ingenting. Eller jo, till slut fick jag med mig en pytteliten stjärnformad ljusstake för 5 kr. Som tur är har jag en samling med just stjärnformade ljusstakar, så det var ju ett bra köp, men det är lurigt att när man tror att man ska fynda som bäst så kan det lika gärna bli noll.

För att ljusstaken inte skulle se så ensam och liten ut fick den ligga bredvid en illustrerad kokbok som jag hittade i Stockholm. Den är väldigt fin och härlig att bläddra i men dessvärre är många av recepten väldigt autentiska med ingredienser som vildkanin, mini-ålar och vildsvin. Kanske inte det jag äter oftast eller som är lättast att få tag på, men en god panzanella ska jag väl kunna lyckas med i alla fall.

Det var alla mina loppisköp det! Har ni fyndat något kul i sommar?

En sommarpackning

Idag har jag ägnat min söndag åt att varva springande till tvättstugan med solande på balkongen med packande av resväska. Nu är jag äntligen ledig och i morgon bär det av mot Malmö och den första semester-etappen, det ska bli fint! Efter 29 år och ett par resor i bagaget (hehe) kan man tycka att det här med packning inte borde vara något problem, ändå är det lika krångligt varje gång. Kanske främst för att man måste bestämma flera dagar i förväg vad man är sugen att ha på sig, något som inte är min starkaste gren. Men lite såhär såg det ut när jag packade idag.

Inspirerad av det soliga vädret började jag med badgrejerna. Baddräkt och bikini, prickiga badtofflor, en tunn men stor handduk som torkar blixtsnabbt, solkräm och en påse att bära allting i när man ska till stranden.

Sedan var det dags för det svåraste: kläder. Min grundfilosofi är att packa ner sådant jag gillar att bära för tillfället och bland det försöka välja plagg som går att matcha och kombinera med varandra på olika sätt. Den här gången blev det en färgskala med klara grundfärger som jag tycker funkar rätt fint tillsammans. Det bananmönstrade setet är min nya favoritoutfit som en del av er kanske listat ut från min Instagram.

För att undvika total förskolestämning (även om jag ofta tycker att barn har bättre stil än många vuxna) lade jag dock även till lite mer diskreta plagg att para ihop de färggladare med. Ja, svart- och vit-prickigt räknas som diskret i min värld…

Sedan åkte allt ned i dessa smarta innerväskor från Muji. Jag har två stycken i storlek medium med två fack på varje och de rymmer massor. Förutom att de komprimerar ens packning så att man får plats med mer, så gör de det också mycket enklare att hålla ordning i väskan. Älskar dem på ett högst osponsrat vis.

När jag kommit till den punkt då jag insett att jag inte kan få med mig mer kläder brukar jag plocka ner lite accessoarer istället. Sådant som kan liva upp en outfit utan att ta för mycket plats. Typ en regnhatt, scarfar (var tvungen att slå upp pluralböjningen i SAOL, så knäppt ord), diadem, hårspännen, en väska och örhängen.

Och sist, förutom necessär, träningskläder, underkläder, skor och annat tråkigt, så packar jag ner lite saker att roa mig med. Ett anteckningsblock och penna, yatzy och en trave böcker. På den här resan får dessa titlar följa med: Se på oss nu – Geir Gulliksen, Min kamp 1 – Karl Ove Knausgård och Blixtra, spraka, blända! – Jenny Jägerfeld. Bon voyage!

Juni-livet

Jag tänkte göra ett litet samlingsinlägg med allt som hänt sen sist. Ni vet, juni-livet. Sen insåg jag att när man buntar ihop allt kul och härligt i ett och samma svep så ser det ut som man bara lattjar på och att inget någonsin är jobbigt. Varje dag är en aw, ett restaurangbesök eller en sommaräng att springa rakt utför. Inte konstigt att bloggar och sociala medier ger folk prestationsångest och FOMO. Och med det sagt så finns det ju en massa stunder däremellan som är mycket svårare att dokumentera eller bara så vardagligt tråkiga att man inte orkar ta upp kameran. Så får det ju vara, låt oss bara komma ihåg det innan vi tar oss an alla guldkorn.

En av de första sakerna jag gjorde när jag kom hem från bröllopet på Öland var att springa. Knappt tre kilometer ner till Sicklasjön och sen fort av med skor och shorts och plums i vattnet. Aaah! Jag har verkligen blivit bättre på att uppskatta ett bad de senaste åren och måste inte längre ha minst 23 grader och stekande sol. En svalkande kvällssjö är minst lika härligt. Säkert ett ålderstecken väl?

En måndag mötte jag upp min syster utanför Racamaca. Hon hade fått middag där plus biljett till Loney Dear i Allhelgonakyrkan i födelsedagspresent av mig. Jag älskar fortfarande Racamaca fastän de byggt ut och blivit lite större med allt vad det innebär. Ett litet restaurangtips om ni önskar! Konserten var väldigt fin och experimentell och personlig. Precis vad jag gillar med livespelningar, när man får bli en del av något som bara händer där och då.

Några dagar senare mötte jag upp delar av TT – ett gammalt gäng som fått sitt namn efter en messengerkonversation som kallades TipsarTråden där vi skrev om alla events vi skulle attenda på den tiden man orkade gå på sånt, typ 2013. Nu umgås vi mest i andra former men namnet har fått hänga kvar. Anna var hemma från New York och vi hade inte setts alla tillsammans på superlänge så det blev en sån kväll som aldrig ville ta slut. Vi åt tapas och drack sangria och gick till Bleck och jag kände mig sådär härligt kompiskär dem i allihopa. Åh.

Sedan blev det midsommar och vi åkte till Hälsingland. Egentligen brukar vi vara ett stort gäng på 15-20 personer som firar tillsammans, men i år blev det lite annorlunda. Dels för att de flesta av oss var på samma bröllop helgen innan och så fick några barn, andra åkte på semester och en del var på bröllopsresa. Rimliga ursäkter ändå. Så vi blev ett litet mini-gäng på fyra, vilket också var väldigt härligt. Och nu pratas det redan storslagna planer med alla inför midsommar 2020.

Vi var uppe hos Maddes föräldrar som bor på en gård ute på landet. Madde har ju köpt ett torp ett stenkast därifrån men det krävs lite mer renovering innan det är redo att ta emot gäster så vi höll mest till på gården. Men först inspekterade vi ägorna och såg dimman smyga sig fram längs åkrarna.

Nästa dag var midsommarafton och då tog vi bilen till Järvsö för firande på hembygdsgården. Vi kastade ihop varsin krans med de dikesblommor vi lyckades få tag på och kollade på när de reste stången efter konstens alla regler.

Sedan dukade vi upp picknicklunch med sill och färskpotatis och lite chark och ost till de mer fiskskeptiska.

På hemvägen stannade vi till vid Orbaden som har taglinen Hälsinglands riviera, det är självförtroende-goals om något. Vi tog ett svalkande dopp i Ljusnan och sprätte med tårna i sandstranden innan det var dags att åka hemåt.

Tillbaka på gården så tände vi grillen och grillade grönsaker och halloumi med en massa goda tillbehör.

Så lyxigt med sitta ute-väder på midsommarafton, det är man inte helt bortskämd med. Men efterrätten i form av jordgubbs- och rabarberpaj åt vi faktiskt inne på punschverandan och där blev vi kvar hela kvällen och drack vin och spelade kort inpå småtimmarna.

Resten av midsommarhelgen gick i lugnets tecken med fårmatning och loppisrundor och pastamiddagar för att avslutas med ett stopp i Falun på vägen hem. Slutfirat för 2019!

Sedan tog jag det väldigt lugnt och ägnade mig åt givande aktiviteter som tvätt och städning under kvällarna ända tills det blev torsdag. Då mötte jag och Madde upp Emelie som kommit hem från sin bröllopsresa. Vi tog en aw som slutade med att jag och Madde raderade våra Tinder-konton i någon slags frustrerad det måste finnas ett bättre sätt än detta-känsla och det här har ju inte givit mig något på fyra år så strunt samma om allt försvinner, ivrigt påhejade av den nygifta Emelie… Lite spännande och ganska så skönt ändå. Uppfylld av min nya offline-personlighet där mannen i mitt liv kommer dyka upp på ett nytt och oväntat sätt, ställde jag mig på Götgatsbacken och högläste en dikt av Werner Aspenström eftersom jag tidigare under dagen varit och köpt en hel trave med böcker. Responsen var väl något varierad, men jag kände mig själv nöjd när jag senare traskade hemåt.

Dagen därpå hade vi sommarfest med jobbet under temat An English garden party with a twist. Jag tog revansch på min halvvissna midsommarkrans med en något mer uppstyrd variant.

Efter fördrink och en skumpig bussresa hamnade vi ute på Djurgården och i ett av växthusen på Rosendals trädgård. Där blev vi serverade middag vid långbord och styrde sen dansgolv fram till midnatt.

Då skumpade bussen nämligen vidare till Trädgården där vi avslutade kvällen och en av de lugnare sommarfesterna i byråns historia. Ingen sköt fyrverkerier från taket eller bröt någon annans finger eller ens något i närheten (ja, det är eventuellt saker som hänt tidigare, inga följdfrågor tack).

Nästa dag var jag tillbaka på Trädgården (lovar att jag gick hem däremellan) för att se Sverige slå ut Tyskland i VM. Så nervöst och SÅ kul med en vinst! Heja heja! Jag inser nu att det är förmodligen det jag lagt mest tid på av det som inte dokumenterats här ovan: kolla VM-matcher. Men det är ju så roligt?!

Och ja, här någonstans tar rolighetsrapporteringen slut för stunden. Men nu väntar en vecka med mer fotboll, kompismiddagar, nedräkning till semestern och vem vet: kanske en dikt spontant läst i skymningen? Ni gör bäst i att hålla utkik.

Bröllop på Öland

Helgen före midsommar tillbringade jag på Öland för att fira bröllopet mellan mina vänner Emelie och Johan. Det blev en magiskt fin helg och så här såg delar av den ut!

Redan på fredag förmiddag hämtade jag och Madde ut vår hyrbil för att rulla neråt längs E22:an. Jag gjorde en exemplariskt rak parkering vid Ingelsta Shopping i Norrköping (min gamla hemstad, viktigt att leverera dåg) och så åt vi lunch vid vattnet i ett soligt Tindered.

Vi stannade också längs vägen för ett par loppisstopp. Vad jag fyndade kan ni läsa här!

Sent på eftermiddagen var vi framme på Ölands södra spets och då åt vi lite middag och sedan tog vi en kvällspromenad för att spana in området.

Vi hittade hästar, hjortar och fina vyer innan vi vände om och mötte upp alla andra bröllopsgäster som anlänt till vandrarhemmet. Resten av kvällen tillbringades med att uppdatera hela kompisgänget på vad som hänt sen sist över några öl. Alltid lika kul när alla samlas från olika håll i landet och man får sitta ner och prata ordentligt. De flesta i gänget känner varandra för att vi pluggade tillsammans på universitet mellan 2009 och 2012.

Nästa dag vaknade jag lite småpirrig, men eftersom bröllopet inte skulle dra igång förrän på eftermiddagen hann vi med ett stopp på en antikhandel med maffiga rosenbuskar utanför och en glass i hamnen.

Vi passade också på att besöka stället med den här utsikten.

Nämligen Långe Jan som ligger längst ut på sydspetsen. Där gick vi upp i fyren, turistade lite och åt lunch.

Sedan steamades det klänningar, övades tal och lockades hår innan det plötsligt var dags att promenera till gården där vigseln skulle hållas.

Och så blev det vigselceremoni med vackra sånger, rörande tal och såklart ett rungande: JA!

Så fint med det öländska landskapet som bakgrund och ett brudpar som fullkomligt strålade.

Hurra för kärleken! Och för fina Johan och Emelie!

Medan brudparet åkte iväg för fotografering (notera smygfotande släkting i busken) minglade vi andra på gården och drack bubbel. Jag charmades fullkomligt av Hedda som var en av de yngsta gästerna.

Sedan drog middagen igång och det på ett lite annorlunda sätt. Toastmasterparet hade nämligen inspirerats av andra länders bröllopstraditioner och krossade både porslin och plockade fram en gös… I Sydkorea är det tydligen tradition att brudgummens svärfar slår honom under fötterna med en fisk. Är något osäker på källan till detta, men det var en oklar stämningshöjare om inte annat.

Efter middag och tal och mer underhållning bars brudparet ut på sina stolar och festen drog igång.

Men först skars bröllopstårtan upp och enligt brudparets önskan bestod den av fem jättestora ostar. Geni-idé ändå, så gott!

Jag och min kompis Graziella hade fått i uppdrag att sparka liv i våra gamla dj-karriärer (någon trogen bloggläsare som minns att jag haft en sån?) och dra igång ett dansgolv. Och när vi väl kommit igång var det omöjligt att sluta för det var så kul! Fick till och med varmkorv levererat till dj-båset för att hålla igång lite till och det gjorde vi med nöje.

Och ja, en bröllopsfest slutar ju inte förrän brudparet går hem och här höll vi igång natten igenom. Ingen ville avrunda, kanske allra minst de nygifta, så vi spelade hit efter hit och ylade till powerballader ända tills vi alla sagt ”nu är det allra sista låten, verkligen sista, lovar!” åtminstone fem gånger.

Och när vi till slut gav oss var klockan fyra och solen hade gått upp för länge sen och fåren stod vakna i sin hage när vi promenerade landsvägen hem.

Tack Emelie och Johan för ett otroligt kul bröllop, det var fantastiskt från början till slut! Och tack livet för att jag, Madde och Emelie fick för oss att gå till baren Häktet den där aprilkvällen för några år sedan, så att vi kunde springa in i Johan och hans gäng. Vem vet om vi hade fått den här bröllopshelgen annars? Det vågar jag knappt tänka på.

Loppisfynd från Ölandsresan

Jag var ju på bröllop på Öland i helgen och på vägen ner stannade jag och min kompis Madde på ett gäng loppisar. Nog för att jag brukar göra fina fynd även i Stockholm men längs E22:an och Ölands kust kunde man göra en del riktigt bra kap. Så 200 kronor fattigare återvände jag hem med fem kaffekoppar och fat, tio bestick, tretton Gustavsberg-tallrikar och en sälformad kapsylöppnare. Låt oss titta lite närmare!

De här kaffekopparna påminner rätt mycket om en keramikmugg jag har på jobbet (ja, jag har stark egen mugg-aura, jag vet). Formen är enkel men för att liva upp har de små 90-taliga prickar i pastell. Fint! Jag fick hela gänget för 20 kronor.

På samma loppis hittade jag ett gäng rejäla bestick för 5 kronor. De behöver putsas lite men sen tänker jag att de vassa knivarna kommer passa perfekt till något grillat.

Mitt bästa fynd var nog dessa tallrikar från Gustavsberg i serien asiatisk fasan. De är i ganska varierat skick, vissa slitnare än andra, men jag gillar när de har lite patina. På den första loppisen fick jag sju stycken för totalt 10 kronor, vilket jag först trodde var ett skämt men säljaren vägrade ta mer betalt. De andra hittade jag på två andra loppisar och då betalade jag 20 kronor styck. Totalt hittade jag sju djupa, fem platta och en liten assiett, så jag kom i princip hem med en helt ny servis. Det känns också som en serie som går att komplettera efterhand vilket alltid är kul!

Slutligen hittade jag en sälformad kapsylöppnare. Vi hade exakt en sådan här hemma när jag var liten, så jag blir smått nostalgisk av den. Där är rejält tung men väldigt fin och gör en på gott humör. Det var alla fynd, vilket var er favorit?

En långhelg i juni

Livet gav mig en långhelg och jag tackade och tog emot. Promenerade i ljummen Stockholmskväll över Skanstullsbron och försökte landa i steg och tankar. Kände mjuk asfalt under fötterna och ett pickande hjärta inuti. Gick till blomsterbutiken och köpte tomatplantor och örter till balkongen. Ville fylla den med liv även om jag inte visste för hur länge. Jord under naglarna, svarta små ränder att skrubba bort över handfatet. En dusch, en finklänning och så tåget till Uppsala. Torkade svettpärlor från pannan och tog hissen upp till elfte våningen. Födelsedagsmiddag med syster och sambo, med tonfisk, tartar och tacos. Avvägda smaker och en utsikt att se sig ännu mer mätt på. Kvällspromenad hem längs ån och Smurfhits 4 på luftmadrassen i vardagsrummet.

Lördag morgon och en buss upp till Hälsingland. Såg klorofyllgröna ängar och blåa berg swisha förbi utanför fönstret, som ett vykort på flera mil. Kom fram till en nära vän och hennes nyköpta torp. Sillunch i trädgården och sen jord under naglarna igen. Gräva, flytta, vattna, så. Bikini och jeansshorts, fötterna i tofflor och en kall öl i solen. Allt tar sin tid, men ingenting känns svårt. Grillade på kvällen och hettan dallrade fortfarande i luften, som en fondvägg av högtryck. Tog med hundarna ner till sjön. Plockade liljekonvaljer i dikena och sparkade grus. Nästa dag, nya rabatter att gräva och lister att spika. En sak i taget, ja som livet överhuvudtaget. Vände hem med lyckoklöver och lyckokänslor och en lyckohelg till ända. Tack.

Sökes: plats för sommarlov

Och plötsligt ligger den där framför mig. Semestern. Fyra nästan ekande tomma veckor, ett slukhål i tiden, ett andrum. Jag dividerar kring vad jag vill göra, hur dagarna ska tillbringas. Kommer fram till att det inte känns rätt att ta flyget någonstans och drar mig för att tredje hjula mig in på andras parsemestrar. Känner att jag vill ha en plats där jag kan få ha mitt eget sommarlov.

En grusväg att cykla på, en glasskiosk att besöka. Ett morgondopp i hav eller sjö, en sillunch ute i solen. Ett bord att sitta och skriva vid, en knastrande radio med sommarprat. En plats där det kan få bli lite tråkigt så att kreativiteten väcks till liv.

Ja, jag vill nog hyra en liten stuga eller ett rum någonstans. Gärna i naturen men inte alltför långt från civilisationen. Kanske i skärgården eller intill en sjö. Runt en vecka eller i alla fall några dagar, helst någon gång under perioden 15-27 juli eller 3-11 augusti. Vet du var den finns eller har du en sådan plats jag kan få hyra? Skriv en kommentar (och kom ihåg att lämna din mailadress) eller skicka ett mail direkt till julia(@)juliaeriksson.se.

Kram, tack och sommarlovspepp!