Kategoriarkiv: Fint

 

Ett klassiskt nyårsmål i min värld är att läsa mer. Både poesi och skönlitteratur. Jag tror tricket för mig till stor del bygger på att inte sluta, att inte komma av mig och glömma bort att läsningen finns. För när jag väl är inne i det älskar jag det, mer än mycket annat.

 

Just nu är jag inne i en god fas och dessutom har jag återupptäckt biblioteket. Nej men, vilken fantastisk grej det är. Tillgång till en massa kunskap och underhållning, alldeles gratis och en så viktig plats att bevara i samhället. Lite naivt trodde jag att det skulle vara superlång kö till alla nya böcker jag vill läsa men jag hittade en hel hög med titlar från min lista och bar hem.

 

En av dem var Anna Axfors diktsamling Jag hatar naturen som jag sneglat på ett tag. Jag läste den igår kväll och fastnade för flera rader, älskar den typen av poesi som är rak och okonstlad och enkelt letar sig in i en. Som gör en sugen på att hitta ord och stapla dem på varandra.

 

 

 

 

 

 

 

Nu ska jag fortsätta med en av de andra böckerna som jag burit hem, Kejsarens barn av Claire Messud. Vad läser ni just nu?

 

Jul jul, snart är det jul och här sitter jag och skriver. Från sängen, från hjärtat, från det gamla flickrum där jag en gång startade den här bloggen för snart tretton år sedan. Tiden springer och det blir så tydligt i slutet av ett år. Ja ännu mer i slutet av ett decennium. Allt ska summeras och reflekteras, säcken knytas ihop och så en avrundning på det. Det gör något med en, det där konstanta tillbakablickandet och jag vet inte om jag gillar det, vet inte om jag orkar analysera så mycket.

 

Tidigare under dagen har jag varit nere i källaren, i den lilla skrubben som finns i tvättstugan. Där, bland sovsäckar och luftmadrasser, solstolsdynor och scoutskjortor, hittade jag min mammas gamla Helly Hansen-tröja som jag letade efter. Den måste vara 40 år, eller åtminstone 35, men den passade perfekt och såg fortfarande helt okej ut, så jag fick ta den och göra den till min. Tiden springer men den kommer också tillbaka. Livet är cirkulärt och jag går i fotspår som trampats förut. Det känns tryggt.

 

Under husets tak är vi en samling julfirare mellan 25 och 65 år. En grupp vuxna människor i väntan på ett generationsskifte. Därför har vi sedan förra året valt att strunta i julklapparna och istället fira det som – lite småpretentiöst – fått namnet gemenskapsjul. En företeelse som går ut på att man istället för paket tar med sig en aktivitet som kan genomföras tillsammans (helst på julafton). Förra året hade vi julmustprovning, ansiktsmask (därav bilden ovan), julquiz, brädspel och så gick vi ut på altanen och tände tomtebloss och delade önskningar. Det var väldigt mysigt och det ska bli kul att se vad vi hittar på i år.

 

Oavsett vad det blir så känns det fint att vara hem-hemma. Tillbaka på landet och i mitt gamla flickrum. Och framför mig ligger flera dagar av tid tillsammans med min familj, men också av att få sova ut, läsa böcker (har redan hunnit klart med en), laga god mat, andas frisk luft och lägga pussel. Tiden springer men just nu är den här. Om vi inte hörs på ett tag så vill jag passa på att önska dig några riktigt fina och fridfulla dagar. Kram och tack för att du läser! ♥

 

Jag vaknade till sol i lördags. Sol! Lät den kittla mitt ansikte, reta mina ögon, kasta skuggor på väggen. Kände mig blessed och lite morgonpigg för första gången på länge. Tidigare hade jag på riktigt börjat tvivla på om jag nog ändå köpt en bunker till lägenhet. Jag hade vaga minnen från visningen och att den faktiskt var solig då, men nu under månaden jag bott här har jag behövt ha lamporna påslagna konstant. Och så igår kom solen tillbaka och bevisade motsatsen. Tack och lov.

 

 

Tänk vad vädret kan göra med en och så mycket enklare det vore om man inte påverkas av det alls. Jag minns hur min kusins amerikanska fru berättade att hon kände sig så svensk när hon hade bott här i ett par år och kom på sig själv under en vinterdag med att stå vänd mot solen vid en husvägg och blunda. Det var något hon bara sett andra göra tidigare utan att förstå varför, men plötsligt tedde sig handlingen så självklar. Mörka vintermånader gör sådant med en.

 

 

Den här helgen har jag tillbringat med sovmorgon, promenad, loppisrunda, julpyntande, löpning, adventsfrukost, kalenderpremiär, julmarknad, matlagning och adventsmässa. Stillsamt och mysigt, färgglatt och krispigt! Känner mig nöjd men längtar faktiskt redan till nästa helg för då är jag i Köpenhamn. Är till och med ledig på fredagen (hurra, första semesterdagen sen i somras!) och ser fram emot en massa kompishäng och god mat.

 

 

Och förresten, tack för alla era kloka kommentarer på sistone. De gör mig än mer övertygad om att fortsätta på den här platsen i mitt egna lilla tempo och på mitt egna vis. Lustfyllt och opretentiöst och ibland bara för att det är fint. Som nu. En solig helg. Det räcker.

 

Jag kom på mig själv med att tycka att min nya lägenhet kändes mysig. Sedan påmindes jag om att jag är en av Sveriges kanske minst mysiga personer. Okej, med en viss överdrift. Jag bor trots allt inte i en bunker med lysrörsbelysning, men för att vara bloggare skulle jag hävda att jag är avvikande omysig på egen hand. I sällskap är jag ändå helt okej. Det roliga är att jag tror att detta drag är ganska dolt hos mig, åtminstone blev flera av mina kompisar förvånade när jag påtalade det, men låt mig lägga fram några bevis:

 

Jag byter aldrig om när jag kommer hem från jobbet. Jag har inte ett enda plagg som skulle kunna kallas lounge wear eller några mjukisbyxor. Mjuka kashmirset existerar inte hos mig. Ibland på helgerna händer det att jag går runt i min pyjamas eller morgonrock extra länge, det är allt. Jag har inga problem att krypa upp i soffan i kostym eller jeans (eller jo ett, låt mig komma till det senare).

 

Jag tycker det är deppigt att tända ljus när jag är själv hemma. Jag gör det gärna när jag har besök för att skapa lite trevlig stämning (lol) men att tända en massa ljus och sen sätta sig i samma rum och bara vara… Nej, det känns som en minnesstund. Det finns inget harmoniskt i det för mig. Lite smålampor funkar bra, men där går också min gräns.

 

Jag dricker enbart te när jag är sjuk eller om jag blir bjuden. Jag har nog aldrig blivit sugen på en kopp te. Det är varmt vatten med svag smak och det är det minst exalterande jag kan tänka mig. Inte så att det är äckligt, jag kan dricka en kopp om jag erbjuds men jag kommer aldrig på tanken själv.

 

Jag tycker det är jättetråkigt att krypa upp i soffan och kolla på en serie. Jag sitter hellre och scrollar på datorn vid köksbordet eller lägger mig i sängen och läser. Min soffa är inte i närheten av sliten efter fyra år och ja, min undermåliga koll på serier ska vi inte ens prata om. Jag är ett hopplöst fall.

 

Jag skjuter helst upp att gå lägga mig så länge som möjligt. Jag är ingen person som tvättar bort sminket, tar en varm dusch och sen går runt och myser i väntan på att få krypa ner i sängen. Istället sitter jag uppe tills klockan plötsligt är kvart över tolv och jag inser att jag glömt bort att gå och lägga mig i god tid igen (det har på riktigt hänt i princip varje kväll i 29 år nu och jag har gett upp på bättring).

 

Nu när jag läser det här känner jag mig som en extremt steril och tråkig person. Varför kan jag inte gilla mjukisbyxor, tända ljus och te som alla andra? Vara lite varm och harmonisk? En självälskande romantiker? Men så inser jag att det faktiskt finns en anledning till varför jag tyckte min lägenhet kändes mysig och att det finns andra saker som framkallar den känslan hos mig. De kanske inte bara är de första man tänker på, men här är några av dem:

 

☾ Sitta uppe sent med något kreativt projekt i sällskap av gatlyktorna utanför fönstret.

 

☾ Lyssna på kloka och reflekterande podcasts, en av mina favoriter är Text och musik med Eric Schüldt.

 

☾ Laga mat länge, så att fönstren immar och det verkligen får ta tid.

 

☾ Gå runt och plocka med grejer i lägenheten, ställa i ordning, vika kläder, diska lite.

 

☾ Sitta i en stimmig bar med ett glas vin och läsa en bok.

 

☾ Ta del av kloka blogginlägg och spara fina bilder på Pinterest.

 

☾ Hitta nya favoritlåtar att ha på repeat en hel kväll.

 

Sådärja, nu känner jag mig som världens mysigaste omysiga person igen och sådana behövs ju också här i världen. Men vilka är era mysigaste saker? Finns det några mer som inte gillar mjukisbyxor och tända ljus, eller är ni storkonsumenter av te hela bunten? Jag känner att det är dags att bredda spektrat och ge utrymme för fler mys-personligheter!

Hade fest igår. Är jättetrött idag. Att stå och yla powerballader till klockan tre har visst den effekten på en. Kommer sakna den här lägenheten med välisolerade väggar och ytterst toleranta grannar. Har ägnat söndagen åt att plocka plastglas som stod utspridda runt om i lägenheten, diska uppläggningsfat och gå till återvinningen med öl- och cavaflaskor. Nu är det färdigfestat här för ett tag framöver, men såhär såg det ut före, under och efter kvällen.

 

Före festen byggde jag ett litet snacksbord i vardagsrummet med godis, popcorn, knallgröna oliver och fem olika sorters ölkorv. Bra plockgrejer helt enkelt.

 

I köket ställde jag i ordning vad som fick namnet Slattbaren. Den bestod av en knäpp blandning flaskor med mer eller mindre innehåll kvar, en massa lime och citroner, is, läsk och tonic. Jag hade även byggt en liten inspirationssnurra som man fick snurra på om man vad osäker på vilken drink man skulle blanda till. Skulle påstå att baren blev en succé även om den envisades med att aldrig ta slut.

 

Runt åtta droppade de flesta in. Jag älskar när man bjuder folk från olika gäng och det blir en mix av folk som känt varandra länge och nya bekantskaper. Går bara runt och myser när jag ser vänner från olika perioder i mitt liv samlade på ett och samma ställe.

 

Som vickning hade jag köpt en massa kanelbullar som jag värmde lite snabbt i ugnen och serverade tillsammans med hotshots. En perfekt smakkombination. Sedan startade vi dansgolv och gled omkring på parketten i några timmar.

 

Och ja, idag har jag som sagt plockat flaskor och skräp vilket ändå gick förvånansvärt snabbt och smidigt när jag väl satte igång.

 

Sedan tog jag en promenad i solen och gick köpte flyttkartonger så nu börjar projekt flytt på riktigt. Tack och hej Skärmarbrink, du var bäst!

 

Det här blev veckans sista och sjunde inlägg. Jag måste medge att det har känts lite stressigt att behöva skriva något varje dag, men det har också varit utmanande på ett väldigt bra sätt. Det har drivit mig att hitta saker att blogga om fastän jag inte har en färdig tanke innan. Och det har också fått mig att känna att ett blogginlägg inte alltid behöver vara så ambitiöst, ibland är det bara att skriva vad man tänker rakt upp och ned. Och den spärren är skön att släppa. För även om jag inte kommer blogga varje dag nästa vecka så ska jag försöka att inte ha så hög tröskel för att logga in och göra det när jag har tid. Ju mer man gör något desto enklare blir det ju och den positiva spiralen vill jag behålla effekten av. Tack för att ni är här och läser!

Jag tänkte göra ett litet samlingsinlägg med allt som hänt sen sist. Ni vet, juni-livet. Sen insåg jag att när man buntar ihop allt kul och härligt i ett och samma svep så ser det ut som man bara lattjar på och att inget någonsin är jobbigt. Varje dag är en aw, ett restaurangbesök eller en sommaräng att springa rakt utför. Inte konstigt att bloggar och sociala medier ger folk prestationsångest och FOMO. Och med det sagt så finns det ju en massa stunder däremellan som är mycket svårare att dokumentera eller bara så vardagligt tråkiga att man inte orkar ta upp kameran. Så får det ju vara, låt oss bara komma ihåg det innan vi tar oss an alla guldkorn.

 

 

En av de första sakerna jag gjorde när jag kom hem från bröllopet på Öland var att springa. Knappt tre kilometer ner till Sicklasjön och sen fort av med skor och shorts och plums i vattnet. Aaah! Jag har verkligen blivit bättre på att uppskatta ett bad de senaste åren och måste inte längre ha minst 23 grader och stekande sol. En svalkande kvällssjö är minst lika härligt. Säkert ett ålderstecken väl?

 

En måndag mötte jag upp min syster utanför Racamaca. Hon hade fått middag där plus biljett till Loney Dear i Allhelgonakyrkan i födelsedagspresent av mig. Jag älskar fortfarande Racamaca fastän de byggt ut och blivit lite större med allt vad det innebär. Ett litet restaurangtips om ni önskar! Konserten var väldigt fin och experimentell och personlig. Precis vad jag gillar med livespelningar, när man får bli en del av något som bara händer där och då.

 

 

Några dagar senare mötte jag upp delar av TT – ett gammalt gäng som fått sitt namn efter en messengerkonversation som kallades TipsarTråden där vi skrev om alla events vi skulle attenda på den tiden man orkade gå på sånt, typ 2013. Nu umgås vi mest i andra former men namnet har fått hänga kvar. Anna var hemma från New York och vi hade inte setts alla tillsammans på superlänge så det blev en sån kväll som aldrig ville ta slut. Vi åt tapas och drack sangria och gick till Bleck och jag kände mig sådär härligt kompiskär dem i allihopa. Åh.

 

Sedan blev det midsommar och vi åkte till Hälsingland. Egentligen brukar vi vara ett stort gäng på 15-20 personer som firar tillsammans, men i år blev det lite annorlunda. Dels för att de flesta av oss var på samma bröllop helgen innan och så fick några barn, andra åkte på semester och en del var på bröllopsresa. Rimliga ursäkter ändå. Så vi blev ett litet mini-gäng på fyra, vilket också var väldigt härligt. Och nu pratas det redan storslagna planer med alla inför midsommar 2020.

 

 

Vi var uppe hos Maddes föräldrar som bor på en gård ute på landet. Madde har ju köpt ett torp ett stenkast därifrån men det krävs lite mer renovering innan det är redo att ta emot gäster så vi höll mest till på gården. Men först inspekterade vi ägorna och såg dimman smyga sig fram längs åkrarna. 

 

 

Nästa dag var midsommarafton och då tog vi bilen till Järvsö för firande på hembygdsgården. Vi kastade ihop varsin krans med de dikesblommor vi lyckades få tag på och kollade på när de reste stången efter konstens alla regler.

 

Sedan dukade vi upp picknicklunch med sill och färskpotatis och lite chark och ost till de mer fiskskeptiska.

 

På hemvägen stannade vi till vid Orbaden som har taglinen Hälsinglands riviera, det är självförtroende-goals om något. Vi tog ett svalkande dopp i Ljusnan och sprätte med tårna i sandstranden innan det var dags att åka hemåt.

 

Tillbaka på gården så tände vi grillen och grillade grönsaker och halloumi med en massa goda tillbehör.

 

 

Så lyxigt med sitta ute-väder på midsommarafton, det är man inte helt bortskämd med. Men efterrätten i form av jordgubbs- och rabarberpaj åt vi faktiskt inne på punschverandan och där blev vi kvar hela kvällen och drack vin och spelade kort inpå småtimmarna.

 

 

Resten av midsommarhelgen gick i lugnets tecken med fårmatning och loppisrundor och pastamiddagar för att avslutas med ett stopp i Falun på vägen hem. Slutfirat för 2019!

 

Sedan tog jag det väldigt lugnt och ägnade mig åt givande aktiviteter som tvätt och städning under kvällarna ända tills det blev torsdag. Då mötte jag och Madde upp Emelie som kommit hem från sin bröllopsresa. Vi tog en aw som slutade med att jag och Madde raderade våra Tinder-konton i någon slags frustrerad det måste finnas ett bättre sätt än detta-känsla och det här har ju inte givit mig något på fyra år så strunt samma om allt försvinner, ivrigt påhejade av den nygifta Emelie… Lite spännande och ganska så skönt ändå. Uppfylld av min nya offline-personlighet där mannen i mitt liv kommer dyka upp på ett nytt och oväntat sätt, ställde jag mig på Götgatsbacken och högläste en dikt av Werner Aspenström eftersom jag tidigare under dagen varit och köpt en hel trave med böcker. Responsen var väl något varierad, men jag kände mig själv nöjd när jag senare traskade hemåt.

 

 

Dagen därpå hade vi sommarfest med jobbet under temat An English garden party with a twist. Jag tog revansch på min halvvissna midsommarkrans med en något mer uppstyrd variant.

 

 

Efter fördrink och en skumpig bussresa hamnade vi ute på Djurgården och i ett av växthusen på Rosendals trädgård. Där blev vi serverade middag vid långbord och styrde sen dansgolv fram till midnatt.

 

Då skumpade bussen nämligen vidare till Trädgården där vi avslutade kvällen och en av de lugnare sommarfesterna i byråns historia. Ingen sköt fyrverkerier från taket eller bröt någon annans finger eller ens något i närheten (ja, det är eventuellt saker som hänt tidigare, inga följdfrågor tack).

 

 

Nästa dag var jag tillbaka på Trädgården (lovar att jag gick hem däremellan) för att se Sverige slå ut Tyskland i VM. Så nervöst och SÅ kul med en vinst! Heja heja! Jag inser nu att det är förmodligen det jag lagt mest tid på av det som inte dokumenterats här ovan: kolla VM-matcher. Men det är ju så roligt?!

Och ja, här någonstans tar rolighetsrapporteringen slut för stunden. Men nu väntar en vecka med mer fotboll, kompismiddagar, nedräkning till semestern och vem vet: kanske en dikt spontant läst i skymningen? Ni gör bäst i att hålla utkik.