Fint – Sida 9 – Julia Eriksson

Loppisfynd från Ölandsresan

Jag var ju på bröllop på Öland i helgen och på vägen ner stannade jag och min kompis Madde på ett gäng loppisar. Nog för att jag brukar göra fina fynd även i Stockholm men längs E22:an och Ölands kust kunde man göra en del riktigt bra kap. Så 200 kronor fattigare återvände jag hem med fem kaffekoppar och fat, tio bestick, tretton Gustavsberg-tallrikar och en sälformad kapsylöppnare. Låt oss titta lite närmare!

De här kaffekopparna påminner rätt mycket om en keramikmugg jag har på jobbet (ja, jag har stark egen mugg-aura, jag vet). Formen är enkel men för att liva upp har de små 90-taliga prickar i pastell. Fint! Jag fick hela gänget för 20 kronor.

På samma loppis hittade jag ett gäng rejäla bestick för 5 kronor. De behöver putsas lite men sen tänker jag att de vassa knivarna kommer passa perfekt till något grillat.

Mitt bästa fynd var nog dessa tallrikar från Gustavsberg i serien asiatisk fasan. De är i ganska varierat skick, vissa slitnare än andra, men jag gillar när de har lite patina. På den första loppisen fick jag sju stycken för totalt 10 kronor, vilket jag först trodde var ett skämt men säljaren vägrade ta mer betalt. De andra hittade jag på två andra loppisar och då betalade jag 20 kronor styck. Totalt hittade jag sju djupa, fem platta och en liten assiett, så jag kom i princip hem med en helt ny servis. Det känns också som en serie som går att komplettera efterhand vilket alltid är kul!

Slutligen hittade jag en sälformad kapsylöppnare. Vi hade exakt en sådan här hemma när jag var liten, så jag blir smått nostalgisk av den. Där är rejält tung men väldigt fin och gör en på gott humör. Det var alla fynd, vilket var er favorit?

En långhelg i juni

Livet gav mig en långhelg och jag tackade och tog emot. Promenerade i ljummen Stockholmskväll över Skanstullsbron och försökte landa i steg och tankar. Kände mjuk asfalt under fötterna och ett pickande hjärta inuti. Gick till blomsterbutiken och köpte tomatplantor och örter till balkongen. Ville fylla den med liv även om jag inte visste för hur länge. Jord under naglarna, svarta små ränder att skrubba bort över handfatet. En dusch, en finklänning och så tåget till Uppsala. Torkade svettpärlor från pannan och tog hissen upp till elfte våningen. Födelsedagsmiddag med syster och sambo, med tonfisk, tartar och tacos. Avvägda smaker och en utsikt att se sig ännu mer mätt på. Kvällspromenad hem längs ån och Smurfhits 4 på luftmadrassen i vardagsrummet.

Lördag morgon och en buss upp till Hälsingland. Såg klorofyllgröna ängar och blåa berg swisha förbi utanför fönstret, som ett vykort på flera mil. Kom fram till en nära vän och hennes nyköpta torp. Sillunch i trädgården och sen jord under naglarna igen. Gräva, flytta, vattna, så. Bikini och jeansshorts, fötterna i tofflor och en kall öl i solen. Allt tar sin tid, men ingenting känns svårt. Grillade på kvällen och hettan dallrade fortfarande i luften, som en fondvägg av högtryck. Tog med hundarna ner till sjön. Plockade liljekonvaljer i dikena och sparkade grus. Nästa dag, nya rabatter att gräva och lister att spika. En sak i taget, ja som livet överhuvudtaget. Vände hem med lyckoklöver och lyckokänslor och en lyckohelg till ända. Tack.

Sökes: plats för sommarlov

Och plötsligt ligger den där framför mig. Semestern. Fyra nästan ekande tomma veckor, ett slukhål i tiden, ett andrum. Jag dividerar kring vad jag vill göra, hur dagarna ska tillbringas. Kommer fram till att det inte känns rätt att ta flyget någonstans och drar mig för att tredje hjula mig in på andras parsemestrar. Känner att jag vill ha en plats där jag kan få ha mitt eget sommarlov.

En grusväg att cykla på, en glasskiosk att besöka. Ett morgondopp i hav eller sjö, en sillunch ute i solen. Ett bord att sitta och skriva vid, en knastrande radio med sommarprat. En plats där det kan få bli lite tråkigt så att kreativiteten väcks till liv.

Ja, jag vill nog hyra en liten stuga eller ett rum någonstans. Gärna i naturen men inte alltför långt från civilisationen. Kanske i skärgården eller intill en sjö. Runt en vecka eller i alla fall några dagar, helst någon gång under perioden 15-27 juli eller 3-11 augusti. Vet du var den finns eller har du en sådan plats jag kan få hyra? Skriv en kommentar (och kom ihåg att lämna din mailadress) eller skicka ett mail direkt till julia(@)juliaeriksson.se.

Kram, tack och sommarlovspepp!

La cuisine est un jeu d’enfants

Min bästa second hand-affär har en gigantisk bokavdelning som jag nästan drar mig för att besöka för att den är så stor och svårmanövrerad. Det finns guldkorn men det krävs både tid och tur för att hitta dem. När jag var där för några veckor sedan lyckades jag dock trilla över ett riktigt fynd.

La cuisine est un jeu d’enfants är en fransk kokbok skriven för barn på 60-talet. Den är fylld av färgglada illustrationer och innehåller klassiska recept. Själva formgivningen är otroligt fin och lekfull och även om jag är långt ifrån någon expert på franska så förstår jag faktiskt en del.

Här har vi ett recept på en klassisk croque monsieur med gulliga små gruyère-illustrationer.

Antar att jag kommmer laga en quiche lorraine eller kanske krabbkakor framöver?

Jag vill egentligen rama in alla illustrationer och hänga upp dem på köksväggen eftersom de är så fina. Om jag hade en egen restaurang skulle menyerna gärna få inspireras av den här stilen: kladdiga skisser i basfärger, snirklig handstil och små kommentarer i marginalerna.

Gillar självklarheten i att barn ska slänga ihop lite coq au vin också. Bra med ambitioner ändå!

Själv tänkte jag börja med att testa den här efterrätten. Eller kanske en löksoppa. Men först fortsätter jag bläddra och öva mig på franska.

Min bokhög just nu

Idag är det världsbokdagen, hurra! Vad passar väl bättre då än att prata lite om böcker? Jag tror att jag likt många andra är en riktig periodare när det gäller läsning. Bäst är jag vid ledighet, då kommer jag in i ett flow som förhoppningsvis håller i sig i några veckor och sedan trappas ned successivt i takt med att vardagen och jobbet och allt det där andra äter upp min tid. Påsken var ett sådant flow för mig. Två böcker i bokhögen lästes ut och en tredje påbörjades.

Bokhögen är förresten mitt sätt att konsumera böcker. Ungefär två gånger om året, oftast i samband med bokrean och inför den längre sommarsemestern, brukar jag lägga en beställning online eller gå förbi en bokaffär och köpa ett gäng titlar. Vad jag köper baserar jag mycket på tips jag snappar upp i tidningarnas recensioner, på bloggar och i sociala medier. Sedan skriver jag ner dessa på en lista i telefonen som jag checkar av när det väl är dags att köpa en ny trave. Självklart händer det att jag spontanköper en bok också om jag är sugen på något särskilt, men alltsom oftast har jag en hög på nattduksbordet att jobba mig igenom.

Den ultimata bokhögen för mig innehåller sisådär åtta böcker med lite olika inriktningar. Jag har gärna en eller ett par kom igång-böcker som är lite mer lättlästa och tunnare, runt 2-300 sidor, och som hjälper mig att komma in i läsningen efter en svacka. Sedan vill jag ha några tjockare att verkligen fastna i under långa sommardagar. Utöver det brukar jag lägga in en klassiker som känns kul att ha läst och så vill jag gärna ha något lite nytt och hypat ockå. Jag läser inte jättemycket fackböcker men ibland kan det vara kul med en sådan i högen. Pricken över i blir en poesisamling. Jag har verkligen fastnat för det de senaste åren och tycker det är så härligt att ha en semesterbok man kan ta upp och bara läsa ett par sidor i då och då. Vika ett hundöra, fånga en känsla, börja dagen med några korta rader.

Nu kan jag inte påstå att jag följer min bokhögsstrategi stenhårt, men den är en bra riktlinje i alla fall och så här ser högen på mitt nattduksbord ut just nu:

Dolly Alderton – Everything I Know About Love

Linnéa Axelsson – Ædnan

Joan Didion – Ett år av magiskt tänkande

Amanda Kallin & Tina Mannegren – Gå vidare är silver, älta är guld

Agneta Pleijel – Doften av en man

Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich boy

Sally Rooney – Samtal med vänner

Alex Schulman – Bränn alla mina brev

Carolina Setterwall – Låt oss hoppas på det bästa

Hemma i livet

Vårljus och vardagsrum. Solkatter som jagar skuggor. Fönster som borde tvättas, en balkongdörr på glänt. Möbler som bär på minnen, föremål som råkade hända mig. Historier att hålla fast vid, att placera i hörn och dammtorka varsamt. Spretiga krukväxter och svartvita skisser.

Mitt hem som ett ögonblick, en vårvinterdag.

Saker som känns som godis

Nu när halva landet tycks blivit frälsta av Marie Kondos rensningsstrategier och prylfilosofier kände jag att det var dags för lite självrannsakan. Hur tänker jag egentligen när det kommer till saker i hemmet? Vad köper jag och varför? För hypen till trots känner jag mig inte superlockad att KonMari:a hela mitt hem och det kommer nog dessvärre aldrig bli någon minimalist av mig. Min garderob andas mer utklädningslåda än säker stil och min bokhylla är full av böcker, loppisfyndade vaser och rosa kulspetspennor. Och det enda rimliga med det är väl att jag älskar i princip varenda liten sak. Så efter en kort fundering insåg jag att jag har två undermedvetna strategier:

1. Jag faller för saker som är lite, lite fula. En något för klumpig sko, en oklar färg på ett plagg eller en skelögd porslinshund. När det är för snyggt blir det oftast tråkigt.

2. Att handla något ska ge mig samma känsla som det var att köpa godis som barn. Oavsett om det är kläder, mat, hudvård eller inredning kan allt kännas som godis.

För att bevisa detta tänkte jag att vi skulle kolla på några nya saker som dykt upp i mitt hem den senaste tiden. Godis i prylform helt enkelt.

Inredningsgodis i form av en knallgrön lampa som jag ärvt av min mormor, en liten blå loppisfyndad vas och en stor gulrosa vas från Motel a Miio. Lampan tycker jag så mycket om! Den är kul och snygg och personlig på samma gång och så påminner den mig om mormor såklart.

Klädgodis i form av en silkesblus som verkligen är extra allt. Jag hittade den här vintage i New York och tvekade lite först men insåg sedan att prickar, kedjor, tofsar och en riktigt blingig knapp helt enkelt är så konstigt att det blir rätt. Nu är den en favorit.

Växtgodis i form av prickiga och lila blommor. Jag har även köpt en med rosarandiga blad och en med grönfläckigt mönster. När jag såg den prickiga tänkte jag ”om min blogg vore en växt skulle det vara den här” så då var jag ju bara tvungen att ta med den hem.

Hudvårdsgodis i form av små mask-burkar från Peter Thomas Roth. Hur banalt det än kan låta blir jag på riktigt glad när jag öppnar badrumsskåpet och hittar dessa. Jag köpte dem i ett set på Sephora i New York, mest för att jag haft Pumpkin-masken sedan innan och älskar den, samt för att jag hört bra om Peter Thomas Rots andra masker (och ja, kanske även för att det var rea). Nu har jag masker så det räcker året ut och lite till!

Smågodis för att ja, ibland är ju riktigt godis det enda man behöver. Och vill man addera ett uns av ordning och reda till sin lördagsmix så kan man ju alltid färgsortera det och lägga upp det fint på ett fat innan man går loss. Kram och hej från mig och mitt inre barn!

Nio ögonblick från 2018

Några stunder då det verkligen kändes, från året som gått.

Du är tvungen att resa iväg tidigare än beräknat och jag bor själv i Brooklyn i ett par dagar. Det är i början av mars och utanför fönstret viner en obarmhärtig snöstorm. Uttryckningsfordonen som kör förbi på den stora gatan låter som ledsna hundar med sina ylande sirener. Jag vandrar omkring i den tomma lägenheten, lyssnar på musik, dricker ett glas vin, sjunker ned i ett varmt bad och känner mig oväntat tillfreds där i ensamheten i en stad som inte riktigt är min.

Du ska fylla trettio om några veckor och därför tar jag med dig på en resa till Paris. Där möter vi våren i parker och på avenyer, genom trerättersluncher och museum. En kväll tar vi på oss varsin finklänning och går några kvarter bort till en restaurang jag bokat. Mitt i middagen plingar telefonerna till och vi möts av beskedet att Avicii har dött. Resten av kvällen spelar vi Wake Me Up och Without You i hotellsängen i Marais och pratar om livet och dess motsats.

Det är högsommar och Sverige ska spela VM-fotboll mot England. Stockholm kokar av förväntan men jag är plötsligt på väg därifrån. Istället sitter jag på det tidiga morgontåget för att hinna till mormor på sjukhusets akutavdelning. Där bland alla sladdar och apparater kopplade till hennes lilla kropp så känns blågula tröjor och landslagsprestationer oviktigt. Jag och pappa tittar på matchen hemma i vardagsrummet sen, två vattenglas och en karaff på bordet. Sverige förlorar.

En kväll efter jobbet gör jag en omväg på vägen hem och stannar vid Sicklasjön. Där tar jag ett dopp och sätter mig sedan på bryggan för att läsa ut de sista sidorna i Bröderna Lejonhjärta. På himlen svävar luftballonger och i mina ögon stiger tårarna. Det är försommarvackert och sorgset på samma gång, sådär som juni alltid är. Strax därpå träffar jag dig och ditt nyfödda barn. Du berättar att han heter Jonatan, precis som pojken i boken jag just slagit ihop.

Det är första dagen på semestern och vi tar båten ut till Möja. Tre nära vänner och jag. I änden av en grusväg ligger stugan vi hyrt och de kommande dagarna cyklar vi runt hela ön, jagar de perfekta badklipporna där vi får sola i fred, äta rökta räkor och spela yatzy mellan ideliga dopp. Jag vet inte om det är grusvägarna, avsaknaden av måsten eller bara enkelheten i allt, men det känns som sommarlov.

Den oerhörda besvikelsen drabbar mig så hårt, får mig att sjunka ner på det lilla toalettgolvet och älta samma tanke om och om och om igen i huvudet, även om jag någonstans vet att det inte är sant. ”Du är sämst. Du är sämst. Sämst sämst sämst.”

Det är en tidig morgon i Italien och jag har vaknat före de andra. Efter en stund ger jag upp försöken att somna om och smyger ut på gården med en bok i handen. Med utsikt över hela dalen, en hund vid mina fötter och solens första varma strålar kan jag inte göra annat än att känna genuin lycka.

Trots att vi aldrig träffats förut så sätter sig den lilla pojken i mitt knä med en så oväntad trygghet. En varm tung kropp alldeles intill min och jag lägger hans fingrar på tvspelskontrollens knappar, placerar mina lätt ovanpå och så spelar vi tillsammans i en ordlös överenskommelse. Och jag tänker att från och med nu ska jag skydda honom från allt ont, ingenting får hända dig, världen måste vilja dig väl för alltid, det ska jag se till.

Vi firar midsommar på en gård långt ute på landet. När morgonen åter gryr och de flesta somnat ifrån festen smyger vi ut med den bärbara högtalaren och springer längs grusvägarna, dansar på höbalarna och sjunger över åkrarna. Tre vilda i försommarnatten, en midsommarnattsdröm.

Mina nio bästa Instagrambilder

Precis som många andra bloggare så har jag valt att se vilka som varit mina nio mest gillade Instagrambilder det här året. Totalt lade jag upp 156 bilder under året, i snitt tre per vecka, förmodligen mer på sommaren när det är lättare att få till snygga bilder och något färre nu på vintern. Det som gillades mest var bilder av Stockholm och natur och så lite ätbara grejer också. Låt oss titta!

Plats nio – 400 likes

En plats som är borta men ändå känns som hemma. 🔑💚🏠

Annas lägenhet i New York där jag var och hälsade på i mars. Utanför fönstret var det snöslaskstorm men därinne var det varmt och fint och mysigt. Ska bli härligt att åka dit snart igen.

Plats åtta – 406 likes

Avundas personen på vindsvåningen som öppnat sitt fönster för att vädra.

Ett favorithus i Stockholm fotat en septemberkväll på väg hem från jobbet.

Plats sju – 414 likes

”Att fotografera frukost (A)” – distanskurs, 6 hp

Kanske den bild som förvånade mig mest att den var med. En ganska enkel frukost fotad rakt ovanifrån, men kanske är det leoparderna, vintageporslinet eller bara bildtexten som gör det?

Plats sex – 424 likes

Mental ålder: 7 år 🍭🍬🌈😋

Självklart går smågodis alltid hem. Har man dessutom orken att färgsortera det får man riktigt många likes…

Plats fem – 434 likes

Min stad är finare än din stad. 💕

Stockholm en kylig dag i januari med den vackraste solnedgången någonsin. Jag var ute och promerade med några kompisar och helt plötsligt badade allt i rosa ljus.

Plats fyra – 472 likes

Att komma hit är att komma hem

Hemma hos mina föräldrar på landet. Den här allén ligger ett par minuters promenad från deras hus och är så fin i alla årstider. Hoppas på att kunna få en fin snöbild nu när jag är hemma över jul.

Plats tre – 477 likes

Gick i tjugo minuter åt ett håll jag aldrig gått åt förut och hamnade i vad som skulle kunna vara omslaget på en mystisk barnbok. 📖

Sicklasjön där jag var och badade många gånger denna rekordvarma sommar. Det knäppast var att jag först tvekade på att lägga upp den här bilden för jag tyckte att den kanske var lite mörk och tråkig. Tji fick jag och nu gillar jag den väldigt mycket!

Plats två – 483 likes

Nu är det vi mot stormen.

Det här är en av mina personliga favoriter från året som gått. Tycker den ser så idyllisk och nästan sagolik ut, plus att jag älskar detaljen med det orangea paraplyet. Jag minns att jag tog den en morgon i februari när det hade snöat i flera dagar. Jag tittade ut genom fönstret och såg en mamma med sitt barn gå förbi och skyndade mig för att ta en bild.

Plats ett – 535 likes

Himlen blev bevisligen lite finare efter att mormor flyttat dit ☁️💘

Den här bilden tog jag och la upp när jag kom tillbaka till Stockholm efter att ha varit i Söderköping och sagt hejdå till min mormor som gått bort. Det var en så magisk solnedgång med alldeles fluffiga rosa moln, sommarens sista suck och en liten sorgsen känsla i bröstet. Så fint och hoppfullt ändå att bland det mest personliga också är det som gillas bäst. Det kanske får bli ett ännu personligare 2019 helt enkelt?

Om ni inte följer mig på Instagram än hittar ni mig under namnet juliaeriksson.se

Vintervitaminer

När man är redo att ifrågasätta effekten av alla vanliga kosttillskott är det tur att det finns lite extra vitaminer att ta till så här års. Ett gäng något mer fysiska saker som piggar upp och gör en glad. Här är några av mina favoriter just nu.

» Boken Skrivliv av Gun-Britt Sundström. Sundström är kanske mest känd för sin roman Maken (en av mina favoritböcker, även den rekommenderas) och i den här boken får man läsa personliga dagboksanteckningar från hennes aktiva skrivtid. Från första boken hon får utgiven vid 21 års ålder, till studier på universitetet, redaktörsjobb på DN och däremellan skrivande på ännu fler romaner. Större delen av boken utspelar sig på 70-talet men många av ämnena och tankarna kan jag verkligen känna igen mig i. Dessutom gör dagsboksformen den väldigt lättläst och personlig.

» Parfymen 1996 från Byredo. Efter en lång jakt på en doft som känns jag men som är lite höstigare (annars dras jag typ till allt som luktar fräsch ros och typiskt vårigt) fastnade jag för den här. En ganska egensinnig parfym som luktar enbär och svartpeppar i toppen, viol, läder och iris i mellannoten och i botten vanilj, patchouli och svart amber. Jag tycker alltid det är svårt att förstå hur parfymer doftar bara genom att läsa namn på saker som luktar gott, men den här skulle jag beskriva som rätt tung, lite träig och kryddigt söt.

» Stora, färgglada örhängen. Förra veckan samlades vi ett gäng hemma hos min kompis Sandra för att dricka glögg, äta gröt och spela julklappsleken. För att göra leken lite svårare och mycket mer hållbar bestämde vi att man bara fick ta med saker man hade hemifrån och ge bort, istället för att köpa något nytt. Trots detta fick vi ihop en massa bra grejer som vi satt och kastade tärning om in i det sista. Alltifrån ansiktsmasker, böcker, marmorbrickor, underlägg och smink till dessa nya örhängen som jag lyckades kamma hem. Ett så bra sätt att bli av med saker man tröttnat på och låta de göra någon annan glad istället.

» Kultur i största allmänhet (här lite vagt representerat av ett konstkort av David Shrigley). Så här års behöver man ju verkligen ladda på inspirationskontot och nästintill tvinga sig iväg på saker. För visst är det mysigt att sitta hemma i soffan och se på film, men jag mår i alla fall bättre när jag får ta del av nya intryck och saker som folk skapat. Sedan spelar det kanske inte så stor roll om det är en dansföreställning, en konstutställning eller en konsert så länge hjärnan får processa något annorlunda.

» Hårspännen av olika slag. Dessa tre har jag faktiskt gjort själv på enklast möjliga vis med hjälp av en enkel, silvrig liten klämma, superlim och stenar/plastbitar att klistra på. Det stora bruna kommer från ett örhänge som gick sönder, de tre färgglada stenarna är från ett gammalt halsband och de glittriga hittade jag i en låda hemma. Svårare än så behöver det faktiskt inte vara.

» Sist men inte minst och kanske det enda som rent konkret ger vitaminer: grapefrukt. Min godaste och finaste frukt som är i säsong nu. Det tillsammans med blodapelsiner kan jag äta hur mycket som helst av. Vill man piffa sin grapefrukt lite extra är ett tips att strö över finhackad, färsk ingefära, pudra med lite råsocker och sen bränna av den med en crème brûlée-brännare. Så gott!