Julia – Julia Eriksson

Februari hittills

Det var länge sedan jag gjorde ett inlägg med bilder från de senaste dagarna, så här kommer en liten inblick i hur min februari har sett ut hittills. Varsågoda att följa med!

Vi börjar på kontoret där jag har tillbringat en stor del av min tid. Inte så mycket i hissen balanserandes frukostmackor på kaffekoppar, utan främst framför datorn och i diverse mötesrum.

En tisdag i början av februari bjöd jag N på fyrarättersmeny på Nostrano, det var en del av hans julklapp från mig. Vi satt uppflugna i fönstret och åt rätt efter rätt, allting var väldigt gott och smakrikt.

Efterrätten vi valde var en apelsinhistoria med både apelsinglass och apelsingranité som var otroligt god och perfekt syrlig. Jag har varit sugen på apelsinglass sedan dess och ifrågasätter nu att jag aldrig tagit det i en glasskiosk tidigare. När middagen var slut åkte vi till Fasching och gick på Bach Jazz vilket var fint.

En onsdag då jag jobbade hemifrån tog jag en springtur i solen på lunchen. I ett svagt ögonblick blev jag övertalad att anmäla mig till Stockholm Marathon och nu följer jag ett uppstyrt träningsschema för att klara det. Tyvärr blev jag förkyld ungefär tre dagar efter min anmälan och har nu ägnat mycket tid åt att googla saker som ”träna med förkylning” och ”springa fast snuvig”. Det känns så segt att behöva vila när allt jag vill är att fortsätta, även om jag vet att det förmodligen är bäst att ha tålamod och vänta. Diverse huskurer mot snuva lämnas gärna i kommentarerna.

Efter en intensiv och tung vecka blev det till sist fredag och jag tog först en liten öl med min kollega Claudia på KB innan jag styrde mot Hökarängen för att fira Karin som fyllde år.

Resten av helgen var bildfattig men tillbringades med långfrukost, bokklubb, matlagning, födelsedagsfika och letande efter vårtecken.

Sedan blev det en ny vecka och vinter utanför mitt fönster.

Jag försökte liva upp mig med en vårig färgkombination i brunt, pistagegrönt och ljusblått.

Väl inne på kontoret konstaterade jag att en av mina favorittavlor av Karin Mamma Andersson var tillbaka på sin vanliga plats, strax efter entrén. Den hade varit utlånad till Nationalmuseum och deras utställning om Romantiken. Någon av er var kanske där och kollade på den?

En kväll efter jobbet kilade jag in på Humana på Timmermansgatan på vägen hem. Jag provade två fina grejer i mörkblå sammet som jag inte köpte eftersom de var för små. Istället fick en kavaj och två roliga skärp följa med hem.

Samma kväll sträckläste jag Han Kangs Den vita boken som var fin och meditativ. Jag fotade av det här stycket om Glimmer, ett ord som många pratat om de senaste veckorna. Det här hade dock en något annan innebörd än de vardagliga små lyckopillren som folk syftar på när de pratar om glimmers, men jag tycker att det fanns likheter ändå.

I ett försök att stävja min förkylning åt jag en riktigt pigg frukost. Löskokt ägg, grekisk yoghurt med apelsin, körsbär och pumpakärnor plus kaffe.

Sedan tog jag på mig svarta byxor med påsydda fransar och kavajen jag köpte kvällen innan. Man ser det inte riktigt på bilderna men den här lite av en pälsliknande struktur, ganska knödel om jag får säga det själv.

Stockholm bjöd på friskt väder och en svan-parad torsdagen till ära.

På alla hjärtans dag skickade jag en dikt av Saadi Yousef till den jag är kär i och så klädde jag mig i vinrött och rosa. Det var prick samma kläder som jag hade på alla hjärtans dag förra året insåg jag sedan, tidlöst och bra.

När mitt sista möte var överstökat mötte jag upp N på Pickwicks för en öl och sedan gick vi och åt indiskt. Jag tog en sizlar, det är svårt att motstå det där fräsande, sprakande ljudet.

Igår var det äntligen fotbollspremiär, en liten smygstart med Svenska cupen åtminstone. Det var förseningar på grund av supporter-slagsmål, gick knappt att se bollen i snöyran och blev sedan ett avbrott i andra halvlek för att planen behövde plogas. Fotboll i februari när den är som bäst. Nåväl, det blev vinst i alla fall.

Idag väcktes vi av sol utanför fönstret och jag upplevde starkt att benen längtade efter en långpromenad. Jag gick ner till Slussen och hoppade på Djurgårdsfärjan och kände mig en smula som Elsa Billgren.

En utvilad copywriter och ett sovande nöjesfält.

Jag tog en tre podcast-avsnitt lång promenad runt Djurgården och Södermalm och avslutade det hela med att handla lite mat. Sedan gick jag hem och bakade bröd, kokade soppa, dammsög noga och skrev det här inlägget som en avslutning på helgen.

Allvarligt, men stabilt

Vi lever i födelsens och dödens tid. Jag läser de första rubrikerna i slutet av ett möte. Skottlossning, fem skadade, tidig presskonferens och det är något som inte stämmer. P1 i öronen hela vägen hem, rösterna från oroliga anhöriga, kyrkan öppnar porten, pumptermosar och omtanke, sjukhusets växel ringer och ringer. Det är den fjärde februari och två små barn jag känner fyller år, jag skriver grattis och hurra, men festen känns avlägsen. Ett sjukhus går upp i stabsläge, operationer pågår och tjugo mil norr ut har vattnet gått hos min vän. Ny rapport, ett tiotal döda, tiden slocknar. En födelsedödelsedag.

På kvällen har vi biljetter till en konsert, ett mörkt rum där axlar trängs, en anrik lokal som färgas röd. Trion spelar Bach på ett nytt sätt, sonater och preludium svävar på mjuka tangenter. 350 år gammal musik lägger sig tillrätta, lindrar och förmildrar omständigheterna i den mån det går. En äldre dam intill mig bär en tegelfärgad sammetskavaj och jag säger till henne att den är vacker, det skimrar.

Jag hör det inte först men det har hänt något med ljudet. En svag rundgång, ett diskret tjut på hög frekvens, så ljust att man nästan glömmer det tills det tränger igenom på nytt. Om jag anstränger mig kan jag slippa höra, men vi alla där inne vet nu att vi måste. En tyst minut och domedagsklockan har flyttats en sekund mot undergången. Vi är närmare nu än någonsin.

De svarta rubrikerna kommer tätare och tätare, lugn saknas, är det någon som klockar smärtvågorna, håller vi räkningen. Det är så mycket som måste hålla nu. Hoppet uppe, mänskligheten samman. Sjukhusdirektören rapporterar om tillståndet på de skadade, de som överlevt. Han upprepar orden allvarligt, men stabilt. Jag repeterar dem som ett mantra, en prognos över tillvaron. Det är allvarligt, men stabilt. Vi kan fortfarande klara oss, men det krävs oändligt mycket omsorg.

Mammakorvar, tubtoppar, kritstrecksränder och andra saker jag har svårt för att bära

I söndags läste jag en artikel i SvD där skribenten fascinerades över fenomenet med ”mammakorvar”, det vill säga den typ av knälånga, sovsäcksliknande dunjackor som en stor andel kvinnor över 30 tycks klä sig i vintertid. Jag, som under ett par år har delat samma funderingar kring hur så många kan välja ett så formlöst och likriktat plagg, postade artikeln på min Instagram story. Det gick inte många minuter förrän min inkorg fylldes med försvarstal och tillrättavisningar om hur varm jackan är, hur bekväm den är på lekplatser och hur otroligt praktisk den är från oktober till april. Och jag förstår. Jag är inte en motståndare till jättevarma funktionsplagg (eller jo, lite när man rör sig i innerstan och det är fem plusgrader) och jag ifrågasätter inte enskilda individers val av kläder. Det är bara det att den får mig att sakna folks personliga stil, den som förmodligen göms djupt där under dunet, samtidigt som jag själv är väldigt osugen på att ha en likadan, särskilt när det finns långa ullkappor i drivor att köpa second hand.

Dessa funderingar fick mig att börja reflektera över vilka andra plagg och klädkombinationer jag undviker. Främst av personliga skäl då, eftersom jag inte tycker att de sitter bra på min kropp, framhäver mig väl eller bara inte passar in i bilden som jag har av mig själv. Andra kan passa mycket bra i dem och jag kan kasta suktande blickar åt deras håll, samtidigt som samma sak känns meh på mig. Jag vet att det egentligen är livsfarligt att skriva ett sådant här inlägg för det är bara en tidsfråga innan ni ser mig dyka upp i något av exemplen nedan och gott kan konstatera att jag inte lever som jag lär (disclaimer: det gör jag sällan). Men vet ni vad, den risken tar jag. Här är mina klädmässiga no-no:s.

Vit överdel med svart underdel
Det spelar ingen roll om det är vit skjorta med svarta kostymbyxor, vit blus till svart kjol eller vit T-shirt till svarta jeans, färgkombinationen får mig att känna mig som en servitör eller klassisk körsångare (ja, jag har varit båda). Kontrasterna blir för hårda, kombinationen för enkel. En svart tröja med ett par krämfärgade jeans däremot, det känns bättre.

Tubtopp och annat axelbandslöst
Jättefint på andra, katastrof på mig. Det är något med axlarna och armhålorna, hur det känns väldigt naket fanns det egentligen inte är det. Och så är det kanske den konstanta stressen över att den inte ska sitta kvar eftersom det inte finns så mycket som håller den uppe…

Cut-outs
En av de senare årens trender som jag absolut inte begrep mig på. Ett lustigt litet hål i midjan som i bästa fall blottar lite solbränd hud men i sämsta fall framhäver min vinterbleka småkyliga mage, nej tack.

Enarmade plagg
Samma grundtanke som kring tubtoppen men om möjligt ännu mer förvirrande. Jag kan liksom inte se när jag skulle vilja vara bar om en arm men påklädd på den andra, det känns helt ologiskt rent temperaturmässigt.

Magtröja
I mångt och mycket är detta nog en åldersgrej i kombination med att jag jobbar på bank. Även om vi inte har uttalade klädkoder så känns det som ett garderobsmässigt snedsteg att komma in på kontoret i detta. Men också på gymmet har jag svårt för att bära den typen av korta toppar som matchas med högmidjade tights. Jag har ett par i min låda med träningskläder som alltid hamnar absolut sist i rotationen av just den anledningen.

Kritstrecksrandigt
Det här är en sak som känns snyggt i teorin men inte i praktiken för mig. Jag älskar tanken på Julia Roberts kritstrecksrandiga 90-talskavaj men känner mig själv som en 18-årig kille på väg att ta studenten iförd nyinköpt Batistini-kostym alternativt en dålig statist i Gudfadern 2.

Croppade jeans
Också snyggt i teorin och även på andra, men inte på mig. Kanske har jag komplex för mina strumpkanter och fotknölar? Eller så är det känslan av att alla croppade jeans är lite för korta så när jag sitter ner så smyger de sig upp mot vaden och blir snarare någon slags piratbyxa.

T-shirt med tufft rocktryck
Jag är varken tuff eller gillar rock så det skulle kännas jättekonstigt att gå omkring i något med typ en örn, en amerikansk flagga eller guns n roses-tryck på. Tur att jag gjorde en egen Shostakovich-tröja för ett par år sedan (infoga nörd-emoji).

Hellång stickad klänning
Panik som det är i grunden, ännu mer panik om den skulle vara beige. Jag är rädd att jag skulle förvandlas till ett enda sjok, en plattrövad blobb, en anonym medlem i barba-familjen.

Vilka är era klädmässiga undvikanden? Ni får svara ullkappor och Shostakovich-tröjor, jag kommer inte att ta illa upp. Lovar!

Ett samtal från skrivcoachen

Ring, ring.
Ja, hallå.
Det är jag.
Jag?
Din inre röst.
Vilken av dem?
Självhatet… Nej jag skojar. Skrivcoachen! Vi är ganska lika faktiskt.
Okej… Bara så du vet så har du inte gjort ett så bra jobb den senaste tiden.
Hmpf.
Förlåt, jag är bara ärlig! Du dyker upp tre gånger om året när jag minst anar det och tror att allt ska vara frid och fröjd. Det är uppenbart att vi har anknytningsproblematik.
Lugn nu. Jag förstår. Men jag tänker att vi ska ta tag i det.
Jaså.
Ja, nu är jag tillbaka. Redo att skapa ordning. Du vet, nytt år, nya möjligheter.
Kul! Så var börjar vi?
Med en utmaning.
En utmaning?
Ja, kalla det challenge då om du hellre vill låta som en millennial. Men jag tänker att hela februari så ska du skriva.
Hela?
Japp. Varje dag, hela månaden. Mer text i ditt långa dokument.
Okej.
25 minuter åt gången räcker. Du vet, hellre lite och ofta.
…
Du ser en smula skeptisk ut. Är du rädd?
Ja, lite faktiskt.
Det kommer gå bra, du har ju mig. Din coach.
Jo tack. Ett toppenstöd.
Och jag har en överraskning till dig!
Vadå?
Om du sköter dig ska du få gå på skrivworkshop i mars.
Nähä?
Jo, en med fokus på det ofärdiga skrivandet.
Det passar ju bra…
Jag tänkte det! Men först ska du göra 28 dagar av skrivande. Det blir väl kul?
Mmm…
Och vill du något så finns ju jag här. Eller ja, kanske någonstans i krokarna. Det är ju mycket annat som händer men du klarar dig fint. Visst? Hallå Julia, jag tror ju på dig. Du kan det här om du bara vill!
Det sa min mamma också.
Ja, och hur ofta har hon fel? Just det! Nu sätter vi fart här, seså!
Jag ska!
Bra, jag håller räkningen. Bara 27 dagar kvar. Snart klar!

Vad finns i min (kaos)väska?

Jag fick ett önskemål om att skriva mer om vardagstips, struktur och hur den perfekta väskan är organiserad. Just det sista har jag tyvärr inget mästerligt svar på, så idag tänkte jag att vi skulle dyka ner i en ganska kaotisk ordning men där de flesta delarna på något vis hjälper mig i min vardag. Välkommen ner till botten av min väska.

Här i finns:

※ Anteckningsbok och penna. I blocket finns jobbrelaterade saker som mötesanteckningar, att göra-listor och kreativa idéer.

※ Boken Blommorna av Elin Michaelsdotter. Jag och min bokklubb besökte Elins releasefest och jag köpte mig ett exemplar som jag nu precis läst ut. En mycket fin debutroman med noga avvägt språk, tydlig känsla för detaljer och ett berättande som får pågå både i och mellan raderna.

※ En handkräm från & Other Stories i doften sicilian sunrise.

※ En laddsladd från USB-C till iPhone (den gamla modellen).

※ En laddare till MacBook Air, min jobbdator som ej fick vara med i bilden idag.

※ En liten necessär med smink, hudkräm och torrschampo. Att vara utan smink är lite av en övning för mig och något jag gärna vill bli bättre på. Då kommer den här necessären väl till pass. Ibland på morgonen innan jag åker till jobbet tänker jag nämligen ”äsch det är ingen mening att sminka mig nu om jag ändå ska träna på lunchen, då kan jag lika gärna göra det efteråt” och så tar jag med necessären. Sen när jag väl tränat har halva dagen redan gått och då känner jag ingen större mening med att stå och dutta. Vips så blir de sminkfria kontorsdagarna fler och det blir tydligt för mig att det främst är en vana och något som sitter i mitt huvud.

※ En adapter för att koppla in HDMI och gamla USB-grejer. Jag går runt som om jag när som helst ska hålla en presentation, men det är något jag gör väldigt sällan.

※ En ask Läkerol i smaken hallon/lakrits. Trivia: detta är mitt livs första ask Läkerol som jag köper själv. Jag har liksom inte ens sneglat åt den hyllan tidigare, det kändes som en mor- och farföräldergrej, men så föll jag dit av en slump. Nu har jag insett att det är ganska trevligt att ha något litet att tugga på då och då.

※ En penna med svart bläck.

※ Ett hänglås som jag använder på gymmet och som egentligen borde ligga i min träningsväska men som tydligen hamnat på villovägar.

※ En liten flaska handsprit och pappersnäsdukar. Det är ju influensasäsong så bäst att vara på sin vakt.

※ En tandborste i resefodral och en tandkräm. Jag var hos tandläkaren i måndags och kände att det var viktigt att jag hann borsta tänderna innan mitt besök. När jag åker på resor är jag förresten alltid den som har tandkräm med mig, jag skulle aldrig packa en resväska utan det.

※ En förpackning med tuggummi. Köper alltid med den starkaste mintsmaken som finns.

※ Ett kvitto från Folktandvården i Vasastan. Förhoppningsvis väl investerade pengar.

※ Ett passerkort för att ta mig in och ut på jobbet, tyvärr i en färg som inte lyfter någon av mina outfits.

※ Ett par AirPods i fodral. Jag tror dessvärre att de börjar bli utslitna eller så är det min hörsel som börjar bli dålig för jag får numera höja volymen ganska mycket när jag lyssnar på poddar eller tränar till musik.

※ Ett rött läppstift från Mac i den klassiska bloggfärgen Ruby Woo som jag haft i en evighet. Det tar på riktigt aldrig slut eller försvinner.

※ En till läppgrej i form av IsaDoras The Matte Lipstick. Tyvärr råkade jag köpa en färg som nu inte känns helt hundra, den är lite för korallig för min smak. Kanske passar den bättre till sommaren?

※ Ett neutralt läppcerat med honung från märket DHC. Jag köpte det spontant i Japan och tycker om det jättemycket så nu ska jag försöka hitta samma eller ett liknande här.

※ Ett flytande läppstift i form Maybelline Superstay Matte Ink som sitter som berget.

※ Ett litet rött läppglans i pandaförpackning, märke oklart.

※ En iPhone-laddare av den gamla modellen. Gissa om jag är den i kompisgänget som alla alltid vänder sig till när det behövs en laddare?

※ Ett litet fodral med saker som värktabletter, plåster, tamponger, tofsar och ett sy-kit. När jag byter till en mindre väska följer den här alltid med tillsammans med ett par av sakerna ovan.

※ En plånbok med bankkort, körkort och andra viktiga kort (bibliotekskortet till exempel).

※ Och så själva väskan i fråga: en stor cognacsbrun mockaväska som jag köpt second hand och som sväljer allt detta och mycket till. På den sitter en nyckelring i form av en tiger som barn tycks älska (så även jag).

Efter att bilden togs plockade jag undan fyra saker, resten fick åka tillbaka ner i väskan igen. Nu skramlar de runt där i mörkret, burna på min axel, fram och tillbaka genom Stockholm.

Bok- och läsåret 2024

Hur var läsåret 2024?
Lite fram och tillbaka litterärt, men på det stora hela ett bra år. Jag läste mycket och ofta, hade ständigt en hög med böcker bredvid sängen och fick in rutinen att läsa på väg till och från jobbet.

Antal lästa böcker under 2024:
54 stycken. Mitt mål var en i veckan, så det klarade jag med en liten marginal.

Vilken typ av böcker läste du?
Mest skönlitteratur, en del poesi och lite kurslitteratur.

Vilken månad läste du flest böcker?
I november läste jag klart åtta stycken…

Vilken månad läste du minst?
…men i april slutförde jag visst bara två.

En bok du inte läste ut?
Middlemarch av George Eliot. Den är nästan tusen sidor lång och jag läser den i min bokklubb där vi tar en av bokens åtta delar i taget. Vi ses ungefär en gång i månaden och diskuterar varje del, de olika karaktärernas utveckling och hur våra tankar har förändrats längs läsningens gång. Väldigt mysigt och jag ser fram emot att slutföra den under 2025.

En ny genre för året?
Sheila Hetis Alphabetical Diaries är något av en konceptbok och olikt någonting jag läst tidigare. En kul och mycket inspirerande upplevelse!

Några omläsningar?
Enbart Längtans flöde av Alva Dahl. Jag mindes den tyvärr som bättre än vad jag upplevde den vid omläsningen.

Några citat som du fastnade för?
”Väl uppe för trappan satte jag mig på en bänk och grät. Det var ingen förlösande gråt, den var ökenlik och lång, och i slutet av den stod en människa som var jag själv och stirrade på mig med hård blick. Det är så man tar sig samman.”
Ur Djävulsboken av Asta Olivia Nordenhof

”Kriget skapar två kategorier av människor: de som överlever och de som inte överlever.
Båda bär på sår.”
Ur Norma Jeane Baker av Troja av Anne Carson

”Skriker man samtidigt som man sågar så kan man kamouflera sorgen.”
Ur Mjölkat av Sanna Samuelsson

”Kom och kolla”, säger jag åt Hugo.
Han ställer sig bredvid med händerna i fickorna och snörvlar. Det flyger kråkor mellan granarna och jakttornen som står längs trädkanten. Svaga stjärnor på himlen. Är det så här att vara pappa?
”Varför ska vi kolla på det här”, säger pojken.
Ur Slask av Mikael Berglund

Några böcker som fick dig att vilja skriva?
Röd galla av Donia Saleh gjorde mig både skrivsugen och avundsjuk. Alphabetical Diaries fick mig att göra två inlägg av alfabetisk blogg (det finns ett tredje som ligger och väntar på att publiceras en vacker dag när ni är redo). Röd sol av Johanne Lykke Naderehvandi väckte också en skrivlängtan i mig.

Bästa läsplatsen 2024?
Alltid på en solig klippa nära havet. Det är där jag helst vill vara.

Ett fint läsminne från 2024:
Jag hade med Bret Easton Ellis Skärvorna på min vandringsresa och läste den utsträckt i solen invid en fransk liten flod efter dagens tur, i det stora sommarhuset i Biarritz en tidig morgon och under hela tågresan hem igenom Europa. Jag avslutade boken på tåget mellan Stockholm och Malmö med soundtracket i öronen. Det blev en dubbel resa.

I vilken form läste du böcker 2024?
Enbart i fysisk form, jag har inte lyckats ta mig in och fastna i ljudboksvärlden eller e-boken för den delen heller. Likt tidigare år lånade jag ganska många böcker från biblioteket, sedan brukar jag försöka att köpa de jag gillar bäst för att fortsätta att bygga samlingen i min bokhylla.

Vilken var den första boken du läste 2024?
Om uträkning av omfång 1 av Solvej Balle. Jag minns att jag var lite skeptisk till den, tyckte att den var en smula repetitiv och lite långtråkig. Sedan läste jag ändå del 2 i serien och älskade den! Jag fick revidera hela min bild av septologin och nu längtar jag efter de sista delarna.

Och vilken var den sista?
Jag erkänner inte längre er auktoritet av Glenn Bech. En diktsamling av en dansk författare som jag gillade skarpt till en början men tröttnade något på halvvägs in. Jag tycker att den borde ha redigerats lite hårdare.

Vilka var de bästa böckerna du läste 2024?
När bror dör av Emilia Aalto
Det enastående av Christina Hesselholdt
Alphabetical Diaries av Sheila Heti
Det tredje riket av Karl Ove Knausgård
Röd galla av Donia Saleh
Mjölkat av Sanna Samuelsson
Växla ringar med mörkret av Bruno K. Öijer

Vad har du för förväntningar på bokåret 2025?
Jag vill fortsätta att läsa mycket. Mitt mål ligger kvar på en bok i veckan i snitt. Jag gillar den jag är när jag läser och för mig är det en känsla att hålla fast vid. När andra skriver att de har svårt att fastna i läsningen för att de hellre scrollar eller kollar på serier kan jag till viss del förstå dem men också inte. För mig handlar det så mycket om vem jag vill vara och jag vill hundra gånger hellre vara en bokläsande person än en scrollande person, så då handlar jag därefter. Stoiskt och pretentiöst tänker förmodligen någon, men må så vara. Det hjälper också att tänka på hur snyggt det är med böcker, jag vill vara i deras närhet, bläddra i dem, gömma mig bakom pärmarna. Det är helt enkelt den främsta accessoaren och bästa chansen till verklighetsflykt om ni frågar mig.

Vilka kommande böcker ser du fram emot att läsa?
Jag har många på min lista, men här är ett urval:
Förbjuden skrivbok av Alba de Céspedes
Parad av Rachel Cusk
Body double av Hanna Johansson
Mullvadens kärlek till buffeln av Erik Lindman Mata
Den första boken av Karolina Ramqvist
Din vilja sitter i skogen av Mattias Timander
Onda blommor av Gunnhild Øyehaug

Vilken var den bästa boken ni läste förra året?

Jakten på januari-pirret

I söndags natt drömde jag att jag gick omkring på ett stort museum. Arkitekturen var fantastisk, jag visste aldrig vad som väntade runt nästa hörn, strosade bara runt och tog in och tog in. Ute på en solbelyst innegård fanns det enorma solrosor, säkert fem, sex meter höga. Ljusgröna stjälkar som stod rakt upp och jag följde dem med blicken. Såg hur de tecknades mot den disigt ljusblå himlen, drabbades av känslan av att jag ville fotografera dem. Sedan vaknade jag.

Jag är ingen drömtydare men jag tror att min hjärna berättade för mig att den saknar inspiration. Att den längtar efter att kittlas, se något nytt och promenera runt i främmande landskap. Sträcka sig efter solen, uppåt och iväg.

Liksom många andra bestämde jag mig för att ta mig an januari med fasta nypor. Jag tänkte att nu skulle det bli ordning och reda, hälsokost, rak hållning och sparsamt leverne. Men fy farao vad tråkigt det är? Enbart plikter på alla plan, i alla rum. Det är ju inte alls det jag vill och det är uppenbarligen inte heller vad min hjärna längtar efter. Så med tio dagar kvar av januari, varav merparten av dem ser ut att bli gråmulna med tre plusgrader, inser jag att det är dags att tänka om. Jag måste hitta pirret. Det här är små saker jag ska göra för att ta mig dit.

Leta musik. Jag vill gå till en skivaffär och bläddra bland gamla vinylskivor. Hitta ny fast gammal musik på ett annat sätt än tidigare, lägga de mest lockande titlarna på hjärnan och gå hem och ge det några lyssningar.

Äta flingor och fil. Först tänkte jag att jag kanske var sugen på att göra gröt. Nyttiga kok med fibrer och sylt, men så kom jag på att det jag egentligen behöver nu är nog flingor och fil. Tryggt, snällt och sött.

Fixa håret. I den totala avsaknaden av lyster som råder så här års så tänker jag att jag i alla fall ska göra något kul med min frisyr. Fixa en lång fläta med scarf, sätta upp det med omaka hårspännen eller göra en slarvig svinrygg i nacken.

Bära tunna sulor. Det enda som är bra med att den här vintern är så medioker och snölös är att inga tunga kängor eller vinterskor behövs. Istället ska jag bära mina loafers och sneakers som om det vore mars. Kanske de cognacsfärgade mockastövlarna också, de som är lite känsliga mot väta. Japp, de tillsammans med strumpbyxor och vippig svart kjol får det bli.

Laga färgglad mat. Även om inte jag är det så kan väl mina middagar få kännas pigga. Saftiga blodapelsiner, gröna oliver, salta sardeller, kokta ägg med orangegul äggula (var kan jag köpa riktigt bra ägg i Stockholm?) och salladsblad som ser ut som små konstverk. Nästan allt som French Family Food lagar vill jag kopiera och lägga på min tallrik.

Bygga en koja. En gång dejtade en kompis till mig en kille som bodde i en koja som han byggt i lägenheten. Riktigt så långt ska jag inte gå tänkte jag, men jag gillar tanken på att kapitulera för januaris tristess och bara bygga en hög av täcken och kuddar, parkera sig framför en skärm därinne och äta bokstavskex.

Svettas i bastu. Jag har jobbat på mitt jobb i fyra år och inte en enda gång har jag testat bastun vi har i gymmet. Men nu är det jag som sätter mig där en kväll efter att jag gjort mitt träningspass, pustar ut i värmen och håller tummarna för att ingen kollega glider förbi.

Köpa smink. Ja, det är basic men mitt läppstift håller faktiskt på att ta slut. Allting kommer att bli bra om jag köper ett nytt, det är i alla fall vad reklamen säger.

Gå på utställning. Den bästa inspirationsinjektionen brukar vara att ta del av konst i någon form och eftersom mitt undermedvetna bad om det i min dröm så ska jag se till att ta mig iväg på en utställning. Gärna något lite omskakande och inte för tillrättalagt.

Och sen vill jag hemskt gärna veta vad ni tycker att jag ska blogga om. Kan ni inte önska inlägg eller bara dela tankar? Det vore mycket uppskattat, tack!

Sju second hand-köp och hur jag vill styla dem

Ett av mina nyårsmål är att jag vill handla mer i fysisk butik och främst då vad gäller second hand eftersom jag undviker att köpa nyproducerade kläder. Detta för att göra mer genomtänkta köp och ducka mitt Sellpy-beteende i form av ”äsch jag slänger ned den med för den är så billig” som tenderar att fylla ut garderoben. Men, med det sagt, så var bland det sista jag gjorde 2024 att lägga en liten beställning. För att undvika slarvköp tittade jag dock noga på varje plagg och funderade på hur det kunde komplettera min garderob och vilka av mina befintliga plagg jag skulle styla det med. Här är mina sju senaste köp och hur jag vill bära dem framöver.

Ljusblå silkesskjorta
Är det något jag har fastnat för så är det kombinationen av ljusblått och brunt. Det blir så fint tillsammans. Även ljusblått i mix med vinrött känns som en favorit. Därför fick en ljusblå, figursydd skjorta i 100 % silke landa i varukorgen. Efter en ordentlig vända med steamern var den redo att bäras och hittills har jag hunnit ha den två gånger: till mörkblå, lätt utställda sammetsbyxor och tillsammans med mörkbruna mockabyxor. Jag tänker också att den skulle passa bra under både min vinröda och mörkbruna kostym eller låta den sticka fram under beige ulltröja till ett par mörkbruna manchesterbyxor. På sommaren tänker jag att den kan passa till vita jeansshorts och en liten scarf, gärna ordentligt uppknäppt med lite solbränd hud som skymtar.

Mörkbrun kostym
H&M Studio är ett av märkena som jag brukar hålla koll på second hand. De släpper en kollektion per säsong, ofta i bättre material än vad H&M vanligtvis använder sig av och även i något högre modegrad känns det som. Från de tidigare kollektionerna har jag hittat flera favoriter och nu fick jag syn på den här kostymen i viskos för 350 kr. Den är mörkbrun och svart i ett lite tigeraktigt mönster, på många vis långt ifrån basic men inte heller särskilt färgstark. En perfekt kostym att ha en fredag på jobbet. Hittills har jag hunnit bära den med tunn svart ulltröja, blått halsband och boots, men jag tror också att den vore fin med en brun t-shirt under eller något i pistagegrönt. Det känns också som att kavajen för sig skulle vara fin till ett par lösa svarta jeans för en lite ledigare look och byxorna vill jag testa att bära med en röd polotröja.

Silverglittrig kofta
Min garderob må vara välfylld, men är det något jag har ganska ont om så är det koftor. Därför köpte jag en nätt, silverglittrig med skimrande knappar från vad jag gissar är Lindex 90-tal. Den vill jag bära knäppt hela vägen upp tillsammans med blåjeans, loafers och gröna strumpor. Jag tänkte också ha den över en svart polo som skymtar fram i halsen tillsammans med svarta byxor med fransar längst ned på kanten. Jag tror även att det skulle vara fint att ha den uppknäppt över en lite sportigare t-shirt till ett par jeans eller en kort kjol.

Gröna byxor
De gröna byxorna känns som något Lina hade kunnat ha på sig, vilket såklart är ett gott tecken. I samma nyans som nocellaraoliver med en textur i mönstret och bra fladder i benen. Förra året kombinerade jag ofta brunt med grönt och det vill jag fortsätta med även i år. Kanske en brun kavaj till dessa, en mörkbrun blus med knäppning eller på sommaren ett enkelt brunt linne. Jag vill också matcha dem ton i ton med min pistagegröna långärmade pikétröja. Något säger mig också att de skulle funka bra ihop med vinrött, så det ska jag testa.

Brunsvart sammetskjol
En liten sammetskjol för 35 kr råkade följa med i beställningen, främst på grund av bra materialmix och förmodad potential. Och sanningen är att den är mycket finare i verkligheten än på bild. Den enda haken är att den skulle vara ännu finare om den kortades någon decimeter, så det ska jag försöka göra när jag får tid. När jag gjort det vill jag bära den med en liten glansig jacka i svart med guldmönster, med benvit silkesblus och till salviagrön kavaj. Jag tror också att den kan passa med tunnstickad polo i kamelbrunt eller klarrött samt med ett svart pärlbroderat linne över en tunn svart tröja.

Tigermönstrad blus
Jag trendspanade ju på partyblusen och tyckte därför att det skulle vara kul att hitta något spännande i blusväg när jag klickade runt. Den svartbruna tigermönstrade blusen hade onekligen något med sin skarpa krage och de halvtransparenta partierna. Jag tänker mig den som ett aw-plagg tillsammans med svarta eller bruna jeans men också som något som kan skymta fram under en ulltröja eller en svart kavaj. Den känns också fin att bära uppknäppt över svart body eller baddräkt och svarta shorts till sommaren.

Färgglad pärlväska
Till sist fick en liten karamell till väska följa med också. Den kommer ursprungligen från Zara men känns lite Marni Market tycker jag. Så fort det slutat slaska tänker jag att den är kul att bryta av en varm ullkappa med. Annars känns det som att den passar många lite enklare outfits. Som blåjeans och collegetröja, allt med brunt och svart som bas eller bara på en utflykt till biblioteket så att alla kan skymta vilka böcker jag lånat.

Lägesrapport lördag 8:57

God morgon. Det blåser kuling utanför mitt fönster. Dansande snöflingor, minus ett, känns som minus åtta. Vinden väckte mig i natt, fick mig att yrvaket gå upp och in i badrummet för att leta fram ett par öronproppar i en resenecessär. Om två timmar kommer min bokklubb hit och jag skriver inköpslistan jag ska ta med mig till affären. Vill bjuda på nybakade croissanter, en rejäl bit ost, syrlig lemonad, klyftade blodapelsiner, stora koppar te och så något litet sött. Kanske hinner jag rulla ett gäng chokladbollar med starkt kaffe i?

Igår överraskade jag och nio andra en vän med en babyshower. En ganska otraditionell sådan som kändes väldigt lite USA och väldigt mycket hon. Vi började i lilla baren på Riche, skålade och gav bort våra favoritbarnböcker vi själva älskade som små. Av mig fick hon Godnatt måne. Det tecknade rummet i den är fortfarande min idealbild när det kommer till ett hem. Färgglada väggar med konst och ett stort fönster med en draperad gardin över och en stjärnhimmel utanför. En sprakande brasa där sockor och vantar hänger på tork. En tigermatta och ett par fluffiga tofflor intill sängen som är prydligt bäddad med filt. En skål gröt, en kam, en lampa och en röd ballong. Hundra procent mysigt, undrar hur jag kan återskapa den känslan i mitt hem nu?

Efter Riche fortsatte babyshowern till KB och då inte biblioteket utan Konstnärsbaren där vi åt middag vid ett långbord. Jag tog klassisk råbiff följt av peach melba till dessert. Söt inlagd persika och färska hallon, det kändes som en blinkning till sommaren i den yrande snöstormen. Vi blev kvar länge de sista fyra av oss. Satt i baren tills den stängde och pratade om föräldrarelationer, torpdrömmar och långa lopp. Mina ben längtar efter att få springa och på måndag har jag bestämt mig för att min utdragna hosta ska vara tillräckligt avtagen för att jag ska få snöra på mig löparskorna igen. Tills vidare får jag fortsätta med promenader och den första ska jag göra nu. 300 meter längs snöiga gator till mataffären, bäst att sätta fart. Hoppas att ni får en fin lördag!

Tre dagar i Google-sökningar

Det är lördagskväll och jag möter upp min kompis Gaëlle på Bananas bakficka. Hon har kommit med tåget från London för att stanna över nyår och vi tar en drink för att prata om allt som hänt sedan sist. Efter en stund kommer vår gemensamma vän Anna förbi och på vägen hittar hon Isabella som sitter och läser Truman Capote över en negroni. Vi samlas alla fyra längst in och pratar om konst och skapande, Isabella säger att vi måste läsa Stone Mattress av Margaret Atwood. Jag söker på titeln och sparar den i en flik för att komma ihåg till senare. Sedan berättar jag om min trendspaning som jag hållit i radio och Gaëlle lånar min telefon för att googla på om den franska rätten hachis parmentier är samma sak som shepherd’s pie. Det är den på ett ungefär. Efter det bildsöker vi Gucci 1995 för att illustrera den perfekta partyblusen och se hur den matchas bäst.

På söndagsförmiddagen läser jag ut Johanna Adorjáns bok En alldeles särskild kärlek. Det står i författarbeskrivningen att hon är född i Stockholm, men hon skriver på tyska så jag blir nyfiken på vem hon är och gör en snabb sökning. Sedan bestämmer jag och N oss för att gå på bio och se Wicked, jag bokar biljetter till samma kväll. Innan bion äter vi på en hamburgerrestaurang i närheten. Den ligger mittemot Polestars showroom och vi diskuterar deras uppskjutna bokslut och söker på hur stor andel av företaget som ägs av Volvo Cars. Efter filmen, som jämfört med originalmusikalen var en uppvisning i mediokra karaktärer och lätt hade kunnat klippas ner en timme för större behållning, googlar vi klipp på intervjuer med Ariana Grande och Cynthia Erivo. Det ena tycks märkligare än det andra.

Nästa morgon läser vi gårdagens pappersversion av Svenska Dagbladet. En artikel handlar om Thailands nya premiärminister Paetongtarn Shinawatra som i samband med sin nya roll blivit tvungen att deklarera sina tillgångar. Hon äger en rad fastigheter och mark, men också 108 ringar, 205 par örhängen och nio stycken Bearbricks. Jag googlar det sistnämnda och utbrister ett ”aha” när jag känner igen designleksaken. Efter det följer en diskussion om huruvida man förknippar namnen Angus med kor och Ingrid Marie med äpplen, vi båda söker för att styrka vår tes och vi båda får rätt. Sedan läser jag att de planerar att ändra reglerna för hur tunga bilar man får köra på sitt vanliga körkort och googlar på hur mycket en normalstor bil faktiskt väger. På eftermiddagen går jag ut för att fylla upp mitt kylskåp. Jag har planerat och sökt upp recept på ribollita med svartkål och en katsu sando där jag tänkte byta ut schnitzeln mot panerad aubergine. Väl i mataffären letar jag länge efter worcestershiresås och måste bildsöka hur den ser ut för att kunna hitta den på hyllan. Tyvärr får jag gå hem tomhänt då den visar sig vara slut. Det sista jag söker på är modellnumret till min dammsugare för att kunna köpa rätt påsar och i och med det känner jag hur den njutbara julledigheten är över och vardagens intåg väntar på riktigt.