Semlor

Jag är uppvuxen med en pappa som älskar semlor, så i min familj brukar semlesäsongen starta någon gång efter nyår. Hemma hos mig påbörjades den igår när jag fick ett akut sug efter en fluffig kardemummabulle med grädde och mandelmassa. Vad jag förstått råder det högst delade meningar kring semlor och huruvida det är gott eller inte, när man får äta dem och hur de ska se ut. Jag gillar klassiska semlor allra bäst och tycker de är för goda för att bara ätas under ett par dagar i februari – därför har jag börjat redan nu.

Allra godast är de såklart om man gör dem själv och är man riktigt ambitiös kan man baka sina egna bullar. Det hade jag dock varken tid eller ork med igår när semlesuget slog till, så jag köpte färdiga bullar. Sedan vispade jag grädde och rörde ihop fyllningen. Tricket för en saftig semla med mycket smak, är att inte snåla på fyllningen. Jag gröpte ur en ganska stor grop i botten och skar en centimetertjock skiva mandelmassa. Sedan mosade jag mandelmassan tillsammans med de urgröpta brödsmulorna och en skvätt mjölk tills det blev en krämig fyllning.

I med fyllningen i den lilla gropen, på med vispgrädde, locket på toppen och sist lite florsocker över allt. Tada! Årets första semla är klar och fler lär det garanterat bli. Har ni börjat er semlesäsong än?

Tre musiktips

Fredag! Bästa dagen! Även officiella musikupptäckardagen eftersom en majoritet av alla nya låtar och album släpps på just fredagar. Dagen till ära tänkte jag bjuda på ett par sprillans nya lyssningstips.

[spotify id=”spotify%3Aalbum%3A0W2NIl8UZmhrxdffRy5T8B” width=”300″ height=”80″ /]

Först ut är Linnea Henriksson och hennes nya singel ”Säga mig”. Jag älskar att den låter så hit:ig i refrängen, det känns lite som en souligare Veronica Maggio. Kan även tänka mig att typ Kornél Kovács skulle kunna göra en bra remix av denna som kan bli lite dansigare.

[spotify id=”spotify%3Aalbum%3A3aUEPYYkKH8a9wR5l77wTb” width=”300″ height=”80″ /]

Vi fortsätter lite på temat med svenska texter och soulinfluenser. ”Missförstå mig rätt” med Skander och Seinabo Sey är en superfin ballad. Jag lyssnade på den kanske tolv gånger i rad igår natt innan jag somnade, kan rekommendera er att göra samma sak.

[spotify id=”spotify%3Aalbum%3A2PXy9USZAoTSdtrxfkPBnl” width=”300″ height=”380″ /]

Slutligen, The xx har äntligen släppt ett nytt album – ”I See You”! Deras tidigare skivor har jag verkligen gillat och inför detta släpp var jag verkligen nyfiken. Och jag älskar det! Det känns liksom klubbigare, fylligare och snyggare än tidigare. Blev så pepp av att lyssna på det att jag direkt bokade biljetter till deras spelning på Hovet i februari. Också en fin tröst istället för Bon Iver-konserten som jag skulle gått på men som ställdes in, så himla tråkigt.

Hoppas ni gillar tipsen och att ni får en fin fredag! Själv ska jag kila till Uppsala och spela spel med min syster & kusin, så mysigt.

Jag minns alla män jag aldrig brydde mig om

Jag läser ”Flickorna” av Emma Cline. En bok som till viss del tar upp känslan av att vara ung tjej och bli betraktad av män, vara relativ till män, förstöra sig och förgöra sig – för män. Och jag känner igen mig men ändå inte. Mitt nutida jag kan absolut relatera till känslan, men under tiden jag läser så kommer jag till en insikt: femtonåriga Julia ägnade extremt lite tid åt detta.

Säkert berodde mycket på min högstadieklass. Jag gick på en skola belägen i en Norrköpingsförort och i en musikklass med körsång på schemat varje dag. När jag började fanns det en kille i klassen men han slutade kort därefter. Så vi var 21 tjejer, vilket till stor del var kaotiskt, men också ganska härligt. Jag svetsades samman med några av tjejerna och bildade ett supertight kompisgäng.

Det jag inte insåg då, men som blir så tydligt för mig nu, är att vi umgicks på ett sätt som antagligen är ganska unikt för högstadieelever. Vi var helt klart pluggisar som lade mycket tid på skolan, men vi var också mästare på aktiviteter. Vi gjorde egna chokladpraliner och hemgjord sushi, hade otaliga sleepovers i varandras källare, ordnade hemma-spa och filmkvällar, hade picknicks i parker, i skogar, på tak…

Alla dessa aktiviteter och vår starka sammanhållning gjorde att det helt enkelt inte fanns tid för män i vår värld. Eller jag tror det i alla fall. Jag har verkligen försökt men kan inte minnas en enda gång som vi diskuterat killar under högstadiet. Suttit med skolkatalogen och gjort markeringar eller googlat heta kändisar. Jag har ingen aning om vem som var den snyggaste killen på Navestadsskolan 2005 – att prata om honom fanns verkligen inte i vårt intresseområde.

Och jag inser nu hur annorlunda det antagligen är och hur skönt det också var. Att till fullo hänge sig åt det man gillade bäst och strunta i hur andra såg på en, uppfattade en, värderade en – för det fanns inte på min karta att någon brydde sig om mig på det sättet. Vi levde i en fristad utan killar och det skapade ett systerskap som för mig är ovärderligt. Idag är några av personerna i mitt lilla högstadiegäng fortfarande mina bästa vänner som jag träffar ofta.

Den stora frågan är kanske när allting ändrades och varför det blev så? Jag tror att det skedde i gymnasiet när jag gick i en mer blandad klass igen och började hänga med folk, både tjejer och killar, på ett annat sätt. Till sist föll även jag in i den normativa bilden och började betrakta mig själv på ett annat sätt. Jag tycker fortfarande att fenomenet snygga kändiskillar är bland det tråkigaste som existerar, men det finns många tillfällen då jag känner att min kropp, mitt utseende och mitt kön kommer långt före min personlighet och mina intressen.

Till viss del är det säkert självvalt och till viss del är det nog bara en oundviklig del av det tydligt uppdelade samhälle vi lever i. Men jag är så tacksam för att jag fick de där högstadieåren i alla fall, jag tror verkligen att de gjorde mig gott. Och jag tänker att jag kanske ska ta tillbaka det där fullkomliga ointresset och nonchalansen jag en gång hade. Låta 2017 bli mitt år. Bara mitt. Och mina vänners. Vi säger så.

Moodboard

Jag berättade ju här om dagen att jag uppdaterade moodboarden i mitt kök. För er som inte vet så lät jag nämligen en av mina köksväggar förvandlas till en stor anslagstavla förra året, exakt hur jag gjorde det kan ni läsa här. Nu kände jag att ett nytt år kräver nya bilder, så här får ni en liten inblick i vad som åkt upp på väggen och inspirerar mig just nu.

Den här menyn plockade jag med mig hem från Tokyo när vi åt lunch på en restaurang som heter GlouGlou Reefur. Jag tycker de hade ett så fint helhetskoncept och menyn var en liten del av det. Om jag minns rätt så betyder också Glou Glou typ ”kurr kurr”, det japanska barn säger när de är hungriga.

Mer japanskt i övre vänstra hörnet i form av lite purikura från en arkadhall i Shibuya. Hur gulliga är vi inte här?

Och en sista japansk grej. Att plocka med sig fina papper, kort och menyer när man är på resor är verkligen ett tips om man vill bygga fina kollage och moodboards. Det här lilla omslagspappret med fiskar och skepp fick jag när jag handlade i bergsbyn Hakone. Det har förövrigt exakt samma färgskala som Saras fina blogg.

Den här gäspande tjejen som jag hittade i en tidning fick också åka upp. Det känns lite ovanligt med den typer av poser i ett modereportage så därför gillar jag den extra mycket. Perfekt inspiration till trötta måndagsfrukostar…

Och mellan allt lite mer fotoautomatbilder, fina illustrationer, smarta citat och nära & kära. Än så länge har jag försökt hålla den ganska luftig för jag vet att den lär fyllas på med fler grejer alldeles snart. Klart slut!

Torsdag 5/1 – Hemma hos mig

Två ögonblick från i torsdags då jag trivdes extra bra i min lägenhet

13.10

Musiken strömmar ur högtalarna. Rolling Stones, Joni Mitchell, Bob Dylan, Fleetwood Mac, Simon & Garfunkel… Utanför fönstret ligger ett tjockt täcke av snö men här inne är det California dreamin’-varmt. På bordet trängs en presskanna med kaffe bland foton, urklipp, tidningar och saxar. Det är en av de få ljusa timmarna på en torsdag i början av januari. Jag är ledig och bär mjuka lädertofflor, känner mig glad och kreativ inombords. Moodboarden på min stora köksvägg fylls av nya bilder. Sådant som inspirerar mig, sådant som tilltalar ögat, sådant som föreställer människor jag tycker mycket om. De kreativa stunderna i ensamhet tillsammans med kaffe och bra musik är några av mina allra bästa.

19.35

Inne på Ica får jag ett infall. Jag borde kanske fixa någon efterrätt, bara för att. Sagt och gjort, inspirerad av 90-talets numera charmiga retrostatus slänger jag ned ett paket chokladpudding i korgen. Några timmar senare sitter två goda vänner i mitt kök. Vi har ätit vegetarisk lasagne och pratat om nyfödda barn, inställda konserter och förväntningar på 2017. På bordet lyser ljusen i en samling udda ljusstakar men i övrigt är det dovt och mörkt. Varmt och tryggt. Jag dukar fram chokladpudding, kaffe och whisky – en trio som smakar oväntat bra tillsammans. Om jag fick önska skulle det finnas middagsgäster runt mitt köksbord nästan jämt. Det behöver inte bli så komplicerat – med pulverbaserade efterrätter och klirrande flaskor från taxfreen i Düsseldorf kommer man långt.

Ordning & reda

Alltså, vad jag älskar att folk börjat vara lite mer snälla mot sig själva. Det känns så sunt. Nu när man läser människors mål och nyårslöften är det så mycket mer fokus på att må bra, på riktigt, och mål som både känns större och mer hållbara. För en som är uppvuxen med löpsedlar om 6-veckors-dieter och andra quickfixes så känns det mycket bättre och definitivt mer hoppfullt inför 2017.

För ärligt talat, hur orimligt är det inte att förvänta sig att man ska bli en sundare, godare, fräschare människa i januari? Månaden som är extra lång, mörk och kall – det är ju ett rent straff mot sig själv. Är det någon gång man behöver extra mycket ompyssling, värme och lugn så är det ju nu. Sen kan ju absolut träning och mer grönsaker vara en del av det, men den här grejen med att man ska reboota sig själv och förvandlas till version 2.0, det kan vi väl bara lägga ned? Dessutom är det ju extra svårt att genomdriva förändringar och köpa färskpressade hälsojuicer när man knappt kommer utanför ytterdörren på grund av snöstorm…

Nåväl, eftersom jag gett mig själv ett litet jullov i form av semester fram till 9 januari och mest går hemma och laddar batterierna (så härligt uttryck), så har jag ändå haft tid och ork för två saker som ger 2017 lite mer struktur:

Först plockade jag fram min stora väggkalender för 2017 som jag köpte i Tokyo. Jag älskar att den är så enkel och avskalad i sin utformning, Helvetica ftw!

Jag förstår inte precis alla japanska ord om jag ska vara ärlig och vissa av de röda dagarna stämmer ju inte riktigt, men jag tänker att den blir fin att ha på väggen ändå. Det är ju alltid roligare att skriva in saker i fysiska kalendrar, då känns de mer på riktigt.

Det andra jag gjorde var detta: årets rejäla garderobsrensning. Två stora papperskassar med kläder åker till insamling och nu finns det lite mer luft bland högarna igen. Vill ni ha rensningstips förresten så gjorde Flora en bra guide för ett tag sedan som jag följde på ett ungefär.

Min rensning inkluderar även sortering, vikning och placering av alla kläder i färgskala. Ja, lite överdrivet kanske, men det blir ju fint. Sedan håller det i max två veckor men det är en annan sak…

Och det kanske bästa av allt, utöver min extremt praktiska skärpsortering, var att jag provade igenom exakt alla mina strumpbyxor och rensade där också. Så nu är alla garanterat fria från hål på tån och dessutom sorterade i tjocklek – tack Julia, varsågod Julia.

Pizza med stenbitsrom & västerbottenost

Nyårsdagen är ju känd som den internationella pizzadagen, så även hemma hos mig. Efter lite inspiration från Kristin, som i sin tur inspirerats av Taverna Brillos magiska löjromspizza, inledde jag året med att baka min egen variant på denna geniala uppfinning.

Först ut: deg. Jag hittade ett recept som bara behövde jäsa i 25 minuter, perfekt när man är hungrig och lite nyårstrött.

Du behöver:
50 g jäst

2 tsk socker

1 tsk salt

0,5 dl olivolja

3 dl ljummet vatten

7 dl vetemjöl

Gör såhär: Värm vattnet till 37 grader och blanda det sedan med jäst, socker, salt och olja i en stor bunke. Rör ned mjölet stegvis tills degen är fast och elastisk. Spara det som blir över till utbakning. Låt degen jäsa under bakduk i 25 minuter. Degen räcker till tre stora eller fyra små pizzor.

När degen var klar bakade jag ut den på en plåt och toppade sedan med ett ordentligt lager västerbottenost. Sedan gräddade jag pizzan i ungefär tio minuter på 220 grader tills den fick fin färg.

Till sist klickade jag på crème fraîche, finhackad rödlök och stenbitsrom samt toppade med citron och gräslök. För lyxpizza kan man såklart ta löjrom och för en vegetarisk version går det lika bra med tångkaviar. En mycket bra och god start på det nya året!

Nyårskläder

Hej och välkomna till ett nytt år på denna blogg! Jag tänkte att vi skulle kolla vad jag hade på mig när jag firade in 2017 tillsammans med ett gäng vänner. Om sanningen ska fram så tog jag ett gäng bilder på min outfit redan på nyårsafton men eftersom klockan var runt fyra när jag var iordningfixad och det redan hade mörknat ute så blev bilderna inget vidare bra. Alltså klädde jag på mig samma kläder idag när det fortfarande var dagsljus och tog nya bilder, bara för er skull (här har vi minsann en som aspirerar till att bli Årets bloggare 2017, hehe). Så ja, ni kan ju föreställa er lite mer avancerat smink och lockat hår, men utöver det såg jag ut prick såhär:

Eftersom det bara är nyår en gång om året bestämde jag mig för att köra extra allt med halvtransparent glittertröja, metalliclaxrosa (bästa ordet!) volangklänning och insektsprydd rubinröd väska till det. Hela alltet kommer från Zara som verkligen tycks ha fattat det där med extra allt.

Öronen fick ha tema rymden kvällen till ära. Det kändes lite festligt och futuristiskt med kometer, rymdraketer och månar.

Armbandsur på handleden är ju alltid bra när man ska räkna ned till tolvslaget. Lika givet är dansvänliga skor. Dessa med lång snörning och låg klack har jag också köpt på Zara och de hoppade jag runt i till tonerna av 5 fine frøkner som fick bli finallåten på 2016. Hoppas ni hade ett fint avslut på året och att det nya har börjat lugnt och behagligt!

En sammanfattning av 2016

Gjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut?

Åkte på semester till Paris helt själv, snorklade med havssköldpaddor, vann pris i stora reklamtävlingar.

Vilka länder/städer besökte du?

Puerto Rico, Paris, Köpenhamn, Japan.

Vad var din största framgång 2016?

Karriärmässigt är det nog den här kampanjen som blev lyft som en av världens bästa utomhusreklamer förra året. Personligt är det nog att jag vågat vara mig själv ännu lite mer.

Bästa köpet?

Mitt armbandsur från 60-talet som jag budade hem från Bukowskis. Har burit det varje dag sedan dess och gillar det så mycket.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Alla mina vänner, goda middagar och goda samtal tillsammans med dem. Har verkligen kompishängt mycket under 2016 och tycker det ger mig så mycket.

Och ledsen?

Läget i världen, främst rent politiskt. Blir både rädd och sorgsen av att tänka på krig, främlingsfientlighet, miljöförstöring… ja allt som går åt helvete.

Bästa matupplevelsen?

All mat i Tokyo. Himmelsk ramen, ljuvliga dumplings, mustig shabu-shabu.

Bästa boken du läste i år?

”Flickorna” av Emma Cline. Och ”Allt jag inte minns” av Jonas Hassen Khemiri, den gjorde starkt intryck på mig.

Favoritserie?

SKAM

En mobilanteckning:

Det sista var ett sms jag skickade till en kille jag vill gå på dejt med. Gick dock sådär med den grejen, tycker själv att det var ett ganska roligt sätt att bjuda ut någon, men aja…

Årets låtar?

Mina 40 bästa hittar du här. Men några som sticker ut lite extra är nog: Weyes Blood – Generation Why, Bon Iver – (8) circle och Beyoncé – Freedom.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Jag tror jag har känt allt lite extra mycket i år. Så både gladare och ledsnare, men också argare, lyckligare, bittrare och mer passionerad.

Vad gjorde du på din födelsedag 2016

Lunchade med några kollegor. Hade fördrink med plockmat hemma hos mig. Åt middag på Nook tillsammans med Julia, Anna och Karin.

Är det något du saknar år 2016 som du vill ha år 2017?

Bättre självinsikt kanske.

Högsta önskan just nu?

Att allt ska gå bra för min vän och hennes lilla son som föds nu i dagarna. Längtar så mycket efter dem båda!