skriva – Sida 2 – Julia Eriksson

Halvvägs hem vid Half Way Inn

Den stora kastanjen blommar
vid trottoaren utanför Half Way Inn
jag är halvvägs hem
och en tredjedel genom livet
regnvåt asfalt under mina fötter
i öronen sjunger Nat King Cole
answer me, oh my love
gågatan ligger öppen, bred
en mörkgrå väg framåt
jag tar sikte på höjden
gatlyktorna glittrar
fullmånen bor bakom molnen
ett hopfällt paraply i min hand
framför mig en kvinna i röd regnrock
hon går med självsäkra steg
håret i silvergrå page
riktningen tydlig
plötsligt, en känsla av trygghet
jag tar rygg på henne
hela tiden fem meter bakom
och det är så fint
att gå hem genom natten
när kastanjerna blommar
i en främlings regnvåta fotspår.

Sju dagar, sju dikter

Jag räknar dagarna i väntan på vaccinet. Inser att det fortfarande är flera veckor kvar innan det kan bli min tur. Det är svårt att förhålla sig till tid som rör sig sakta framåt under ett år som springer iväg. För att distrahera mig själv drar jag igång olika små projekt. Jag vet inte om det är en grej som alla gör, men jag kommer ständigt på mig själv med att söka efter koncept i min vardag. Hittar på fiktiva ramar för att göra dagarna lite tydligare och livet något roligare. Förra veckan bestämde jag mig för att ha diktvecka och posta ett nytt inlägg varje dag på mitt instagramkonto Det kom ord. Sju dagar och sju dikter blev det. De flesta skrivna mellan 23 och 00, precis som det tenderar att bli med mina projekt… Den här veckan tänkte jag klä mig i second hand-fyndade grejer i så stor utsträckning som möjligt. Och veckan efter det blir det nog ett kokboksprojekt. Lite så håller jag på, i väntan på vaccinet.

Här är alla dikterna jag skrev förresten. Har ni någon favorit?

Sonett för sommarnätter

En av mina favorituppgifter i skrivkursen jag precis avslutat (mer om den här) var att skriva en sonett. Till en början tyckte jag det var oerhört krångligt och jag satt och räknade stavelser och slet med femtaktiga jambiska strofer, men till sist föll det ändå på plats och jag blev ganska nöjd med resultatet. Kanske för att jag skrev om något jag själv kan relatera till och för att det blev en fin kontrast att ta en så modern plats som Trädgården och sätta in den i ett format som oftast för tankarna till Shakespeare.

Och tänk, när jag skrev den i januari kändes allt detta oerhört långt borta, men nu är vi där. I sommarnätterna.

Att läsa en skrivkurs

Det jag utan tvekan får flest frågor om just nu är min skrivkurs, så därför tänkte jag tillägna den ett helt eget inlägg. Dessutom känns det ju extra aktuellt nu eftersom det är dags att anmäla sig till höstterminens kurser nu.

Det grundläggande

Jag läser en kurs som heter Litteraturvetenskap GR (A), Kreativt skrivande, 30 hp. Det är en distanskurs vid Mittuniversitet som är helt utan fysiska träffar och all kommunikation sker via en studieplattform och mail. Kursen sträcker sig över ett helt år med start på höstterminen men är på halvfart, så jag läser 15 hp per termin.

I beskrivningen till kursen står det att den utvecklar det egna skrivandet och dess estetik i förhållande till litteraturen. Tyngdpunkten ligger på egen textproduktion inom olika genrer.

Jag tar inget studiebidrag eller lån nu när jag läser den här kursen, men själva utbildningen är ju gratis och jag betalar bara för min kurslitteratur. Dessutom har mitt fackförbund Unionen ett bidrag man kan söka för kompetensutbildning som kan täcka vissa utgifter, vilket jag tänkte göra när jag är klar.

Själva skrivandet

Kursen är uppdelad i flera delmoment och ungefär en gång i månaden får vi ett uppgiftsblad som sträcker sig ca 4 veckor framåt. Varje uppgiftsblad består av 4-6 olika uppgifter av lite olika karaktär. Dels är det alltid minst en insändningsuppgift som ska skickas direkt till handledaren, de flesta gångerna har det varit en novell och en dikt som man ska skriva efter olika teman, stilar och instruktioner. Dessa får man sedan personlig feedback på efter ett par veckor.

Utöver detta finns det också ett gäng uppgifter som man gör och diskuterar med sina kurskamrater. Här är vi indelade i mindre grupper om ca 6-8 personer och all dialog sker i ett forum på studieplattformen. Dessa uppgifter innefattar någon form av längre läsning, oftast av romaner eller ibland en poesisamling, som man ska skriva en analys kring enligt ett visst tema. Sedan ska man också läsa och reflektera kring tre särskilda noveller. Slutligen ingår det varje månad en insändningsuppgift i form av dikt eller novell som man delar med sin kursgrupp och där ska man även ska ge feedback på varandras verk.

Varje uppgiftsblad brukar ha ett eget tema, alltifrån personporträtt till berättarvinklar eller miljöbeskrivningar. Vi har också fått testa på olika genrer och skriva alltifrån sonetter och hexameter till noveller helt utan adjektiv. Vissa uppgifter är självklart mer roliga och inspirerande än andra, men det är väldigt nyttigt att testa på att skriva i former som jag aldrig gjort tidigare.

Kombinera med jobb

Eftersom kursen är på distans och halvfart tycker jag det funkar rätt bra att kombinera den med mitt heltidsjobb. Det är beräknat att man ska lägga ca 20 timmar i veckan och det går nog absolut att göra det, men jag brukar kunna klara uppgifterna på lite mindre tid. Detta beror nog på att jag sänkt min ambitionsnivå något för att hinna med kursen samtidigt som jag jobbar, bloggar och försöker ha ett socialt liv. Det flesta uppgifterna gör jag på helgerna och så lägger jag några timmar ett par kvällar i veckan dessutom. Mitt jobb som copywriter innefattar ju en del kreativt skrivande, men sällan i den längre och mer strikta formen. Därför tycker jag att den här kursen är ett perfekt komplement till mitt jobb och jag tror på sikt också att den stimulerar mig mer i mitt arbete.

Det bästa!

Jag har alltid varit lite av en pluggis och haft en förkärlek till det akademiska, så jag tycker det är väldigt roligt att läsa en kurs. Det finns något härligt i det konkreta lärandet med inlämning av uppgifter, skrivande av analyser och feedback från en handledare. I arbetslivet lär man ju sig saker hela tiden men det blir sällan så här tydligt. Dessutom gillar jag att vissa uppgifter är mer utmanande och tvingar mig att gå utanför mina bekväma skrivramar. Jag tycker också det är bra att jag tack vare kursen får in läsandet i min vardag på ett naturligt sätt, vilket är något jag verkligen värdesätter men kan ha svårt att få till annars. Sen kanske jag inte alltid hade valt alla böcker själv, men det är kul att upptäcka något nytt också.

Jag känner redan att jag lärt mig massor och att jag blivit mycket tryggare även i mitt andra skrivande, både i jobbet men också här på bloggen exempelvis. Även om jag tog min examen för sex år sedan känns det härligt att då och då få dyka ner i den akademiska världen igen och jag kan absolut tänka mig att läsa fler kurser i framtiden.

Utkast vintern 2018

De är lite färre nu. De där utkasten med lösryckta meningar som samlas i min telefon. Kanske för att de flesta blir till innehåll till skrivkursen istället. Till längre noveller, strukturerade dikter och textanalyser. Men rätt vad det är så dyker de upp – en rad eller kanske flera. Några ord som måste ut, ner, in, fram. Så här kommer en till samling med utkast från vintern som gått och som är, plus en liten sonett på slutet bara för att den förtjänade sällskap.

PS. Om du gillar det och vill läsa fler, så hittar du dem här: del 1, del 2, del 3, del 4 & del 5.

Skrivuppgift: en dikt om nåd

Jag läser ju en skrivkurs vid sidan av mitt jobb och ni är flera som frågat om vad det är för uppgifter och vad jag skrivit. Det mesta är rena skrivövningar fokuserade på att man ska lära sig något särskilt, exempelvis gestaltning genom att skriva en berättelse utan adjektiv eller berättarperspektiv genom att skriva samma text ur två olika vinklar. Ibland är det också något friare uppgifter där man får ta ut svängarna lite mer. I senaste inlämningen fick vi bland annat uppgiften Skriv en dikt i obunden form under rubriken ”Nåd”. Inte helt enkelt, kände jag till en början och gick och klurade ganska länge. Vad betyder ens nåd liksom? Men efter ett tag beslutade jag mig för att fokusera på den nåd man kan ge till någon i en relation genom att förlåta dens beteende. Ibland kanske också lite för många gånger. Så här blev i alla fall resultatet.

PS. Så läskigt att dela en dikt då det är första gången jag skriver något i den formen. Men eftersom jag fick fint omdöme av min lärare tänker jag att den kanske inte är helt värdelös…

Vind omkring nordväst

Jag lämnar några fredagsord till er här. Hoppas att ni har en riktigt fin helg framför er! Och vet ni vad, solen skiner, gruset knastrar under sneakerssulorna och ställer man sig mot en husvägg och blundar så känns det faktiskt ganska varmt. I morgon hoppas jag kunna sitta på balkongen, kanske i en tjock tröja eller jacka till och med, men med årets första utomhusfika uppdukad och bra musik som blandas med fågelkvitter. Nu är vi på andra sidan vintern, vi klarade det! Allt det bästa ligger framför oss. Är inte det en fantastisk känsla så säg?

Tillbaka till staden för krossade hjärtan & verklighetsflykt

Det är högsommar och andra dagen på min semester. Jag står på Arlanda, redo att boarda ett plan. Bort från allt, bort från alla. Ett halvt dygn senare landar jag i ett främmande land. Här finns min kompis Mika men utöver det känner jag ingen. Jag förstår inte språket, inte skyltarna, inte de sociala koderna. Och det är en fantastisk känsla.

Tre dagar tidigare har jag avslutat ett fem år långt förhållande. Gråtit oavbrutet, stirrat in i väggen, legat apatisk under täcket. Men nu står vi här i Tokyo, jag och mitt trasiga hjärta. Redo att leva lite igen.

Kanske är det den totala motsatsen som gör att jag fastnar. Känslan av att allting är nytt, annorlunda, så väldigt lite du och absolut inte en plats för vårt vi. Här kommer jag inte springa in i någon som frågar hur det är, eller ännu värre, någon som inte vet. Tokyo blir det första på länge som bara är mitt. Min stad, mina upplevelser, mina känslor.

Tidsskillnaden gör att jag hamnar fel i dygnsrytmen. Går och lägger mig efter att solen redan gått upp, sover för länge om dagarna, lever för mycket om nätterna. Jag hinner tillbringa sex dagar i Japan och när jag kommer hem säger jag till alla: ”Jag älskar Tokyo, det är världens bästa stad!” och jag menar det. Resan var fantastisk.

Skyskraporna, kulturkrockarna, folkmassorna. Kontrasterna mellan superteknologi och andlighet. Professionella, välklädda businessmän med fluffiga, små gosedjur på portföljerna. Den fantastiska maten, det trevliga folket, känslan av att här finns allt.

Femton månader senare sitter jag redo med en ny biljett i handen. En tur och retur-resa tillbaka till staden för krossade hjärtan och verklighetsflykt. Den här gången åker jag med ett lugn i bröstet och några av mina bästa vänner som sällskap. Förväntningarna är skyhöga, jag ska ju återse världens bästa stad. Men jag är samtidigt lite orolig.

Tänk om jag inte kommer gilla det lika mycket denna gång? Tänk om jag minns det så fantastiskt bara för att allt annat var så hemskt just då? Kanske är Tokyo bara världens bästa stad att vara hjärtekrossad i. Eller så är det ännu mer fantastiskt nu. Jag hoppas och tror på det sista. Snart får vi veta.

Att hitta sin hobby

I olika sammanhang har jag fått frågan: ”vad gillar du att göra på fritiden?” och jag har alltid känt att mina svar varit dåliga. Platta på något vis, generiska och opersonliga liksom. För jag har ingen avancerad eller nischad hobby som skidskytte, datorspel eller odling. Jag gillar mest vanliga saker.

Att omorganisera fina saker på en hylla, laga extra god mat, hitta snygga klädkombinationer, göra genomtänkta spellistor eller fota och redigera bilder. Det är ganska vardagliga sysslor och jag har alltid tänkt att det inte är en hobby, det är ju sånt alla gör.

Men på den senaste tiden har det gått upp för mig att riktigt så är inte fallet. För jovisst, många lagar mat hemma men långt ifrån alla sitter en timme på Pinterest och letar goda, vegetariska recept eller fotar av sin tallrik från sju olika vinklar. Och på samma vis så plockar vanliga människor bara i ordning lite så det ser rent och snyggt ut. De flyttar inte ljusstakar fram och tillbaka i en halv evighet eller knipsar av små kvistar och sätter i en liten vas ”för att det behövdes något grönt där”. Det är mer än vardag, det är faktiskt en hobby.

Så nu vet jag, jag har faktiskt en sak jag verkligen gillar att göra på fritiden. Att lägga ett kreativt filter på vardagssaker – det är min hobby! Att göra saker lite bättre, godare, snyggare, roligare, trevligare och mer kreativa, det är precis vad jag gillar och något jag ska vara stolt över. För långt ifrån alla besitter samma talang och intresse som jag inom detta och därför borde det i allra högsta grad räknas som en utmärkt fritidssyssla.

Förutom min nyvunna stolthet över att äntligen ha en hobby så är en av de bästa sakerna att det jag gillar också är så kompatibelt med sociala medier. Många som ifrågasätter bloggare och Instagram-perfektionister säger ofta ”hur orkar ni?” och ”gör du det där bara för att få en snygg bild?”. Men nej, jag har gillat att bygga stilleben långt före Instagram fanns, jag har valt mina kläder med omsorg innan jag började fota dagens outfits och jag har samlat på exceptionellt bra låtar flera år innan Spotifys uppkomst.

Nu har jag bara fler plattformar där jag kan få dela med mig av min kreativitet. Där den plötsligt går från att vara en hobby jag gör för mig själv till ren inspiration och underhållning för andra. Och är inte det världens bästa hobby så säg?! När någon frågar mig nästa gång vad jag gillar att göra på fritiden så ska jag svara så här: ”att lägga ett kreativt filter på vardagliga saker och göra dem lite bättre, finare, roligare och godare. Det är min hobby!”