”Varför jobbar jag ens med reklam?” väste jag till mig själv här om dagen samtidigt som jag sjönk ihop till en olycklig liten pöl framför datorn. ”Kanske för att det är det enda du kan”, muttrade den inre berättarrösten tillbaka och jag visste att den till viss del hade rätt. Det är det här jag utbildat mig till och lagt tolv arbetsår på, det är det jag kan. Men om jag skulle drömma, helt fritt och orationellt om att få göra något annat, då skulle det kanske vara något av detta.
Att sätta musik till olika miljöer och koncept. Bygga de perfekta spellistorna till en restaurang, ett varumärke eller bara musiklägga ett tv-program. Ägna dagar åt att hitta ny och gammal musik, para ihop känslor med låtar och sätta en stämning.
Ja, generellt skulle jag vilja skapa små universum, kanske mer på en varumärkesbyggande nivå. Bestämma i detalj hur en viss värld doftar, smakar, låter, talar, upplevs och ser ut. Ta fram riktlinjer och koncept för att sedan se dem komma till liv.
Kanske skulle jag vilja hålla på med trendspaning men på ett djupare och mer teoretiskt plan. Titta på trender ur sociologiska och etnologiska perspektiv för att försöka dra slutsatser, koda av varför vi tycker som vi gör och försöka lista ut hur vi kommer att förhålla oss till saker framöver.
Ibland tänker jag att det hade varit roligt att jobba med böcker och kommunikationen kring dem. Hur får man fler att läsa i en tid när läsning framstår som allt mer avlägset och kan vi hitta ett nytt sätt att prata om litteratur? Kanske finns det potential att göra något kring andrahandsmarknaden för böcker, som ett antikvariat 2.0.
Och på tal om antikvariat så finns det också en del av mig som drömmer om att jobba på arkiv. Att sortera och katalogisera, gå igenom mängder av gammalt material, spara det till eftervärlden och göra det tillgängligt för fler. Vandra genom kilometerlånga gångar av arkivmaterial och färdas genom historien i stort och smått.
På samma vis vore det också kul att jobba på museum och omge sig av konst i olika former. Särskilt från ett kommunikativt perspektiv och få fler besökare att komma till utställningar eller hitta nya sätt att presentera samlingar.
Min kille brukar säga att jag borde bli tandläkare. Förmodligen är det för att min tandvårdsprocedur innehåller fler steg än min hudvårdsrutin, men jag är inte lika övertygad om att jag vill jobba med folks munnar. Däremot vore det kanske kul att skapa ett litet märke med tandvårdsprodukter i fin utformning (och självklart tillhörande två minuters-soundtrack till borstningen).
Sedan vore det kul att skriva mer. Men inte på ett klassiskt författarvis, det hade nog aldrig fungerat för mig. Jag behöver tydliga ramar att hålla mig till, kollegor att bolla idéer och texter med samt en relativt snabb utveckling framåt. Inte ensamma treårsprojekt där allting är upp till mig, blotta tanken gör mig matt.
Eller så blir jag kyrkogårdsvaktmästare. Åker omkring på en åkgräsklippare, vattnar blommor och krattar grusgångar. Går runt bland gravstenar och diktar upp historier om vilka alla personerna bakom namnen var. Håller snyggt och prydligt och sitter förmodligen väldigt mycket mindre framför en skärm.
Tänk om va. Tur att det är fritt att drömma.
Etikettarkiv: reklam
Ögonblicket klockan 19:46
Jag sitter i en gillestuga i ett 60-talshus tio minuter från Fruängen centrum. Rummet är nedsläckt, det stora fönstret täcks av en rullgardin och rakt framför mig står en monitor som visar vad som filmas i kameran på ovanvåningen. Bredvid mig i soffan sitter min chef och på schäslongdelen huserar vår producent med en walkie talkie i högsta hugg. Då och då sprakar det till i den. Edvin till Viktor, kom. Vad tycker ni om scenen vi just filmade? Vi är jättenöjda här, tack.
På monitorn visas ett vardagsrum. En stor lampa utanför huset lyser upp rummet för att simulera ett dagsljus. Jag tänker att jag skulle vilja ha en likadan lampa utanför min lägenhet mellan november och mars. Ett mjukt, gult artificiellt solljus som letar sig in genom gardinen. Vi har sju scener kvar innan vi räknas vara färdiga vid halv elva.
Någon ropar på mig, jag ska godkänna stylingen på våra skådespelare. Det är reklamfilmsinspelning och det här är en vanlig men ovanlig dag på mitt jobb som copywriter.
Ett ögonblicksinlägg in the spirit of Underbaraclara.
Ekonomi, jämställdhet och varför jag jobbar på bank
När jag valde att ta ett reklamjobb på en bank fanns det flera anledningar men en var extra tydlig: jag älskar pengar. Nej, jag skojar bara. Däremot tycker jag att pengar är otroligt intressant ur ett kommunikationsperspektiv. Det är något alla människor berörs av, vare sig man har mycket eller lite. Det skapar känslor – av glädje, ångest, trygghet, förvirring och frihet. Det bidrar till makt, och till utanförskap. Vårt samhälle bygger till stor del på pengar och vi alla måste förhålla oss till det, vare sig vi vill eller inte.
Jag vill tro att det går att prata om pengar och sprida ekonomisk kunskap på fler sätt än vad man gjort tidigare. För det är och har varit en exkluderande värld, ett område som skrämmer många, som får dem att backa undan. Jag är universitetsutbildad och har varit heltidsanställd i snart tio år, ändå lät jag mitt orange kuvertet stå oöppnat på hatthyllan förra året för att jag kände att jag inte orkade ta tag i det. Jag skulle nog ändå inte fatta vad siffrorna betyder…
Och det är till stor del därför jag vill jobba med reklam på en bank. För att göra ekonomi enklare och mer tillgängligt. Jag vill skapa kommunikation som fler kan förstå, som tar upp viktiga saker och som når ut till många. Det låter kanske naivt och godtroget, men jag vill i alla fall försöka.
Idag den 8 mars, på internationella kvinnodagen, släpps den första kampanjen som jag har varit med och skapat tillsammans med mina otroliga kollegor. Den handlar om kvinnligt ägande och varför statistiken ser ut som den gör. För i Sverige äger kvinnor hälften så mycket som män, de får 30 % lägre pension och 10 % lägre lön. Det är siffror som talar ett tydligt språk, men som går att förändra. Mycket till stor del med ökad kunskap, genomtänkta beslut och en förändrad syn på hur en typisk ägare ser ut. Det här är ett litet steg på vägen.
Mitt senaste reklamjobb: en kampanj för Spotify Kids
Kolla kolla, jag har gjort en ny reklam som syns runt om i landet just nu! För ett tag sedan fick nämligen jag och några kollegor i uppdrag att hitta på en lanseringskampanj för Spotify Kids. Det är en egen app som riktar sig till barn i åldern 3-7 år och den är fylld med handplockad musik och sagor för de yngsta lyssnarna. Spotify Kids ingår i Premium Family och är toppen om man som förälder kanske inte vill få sin statistik infiltrerad av Babblarna och Bamse eller bara kunna låta sitt barn välja musik fritt utan att riskera att hen hamnar bland opassande YouTube-videos…
Med den här informationen i bakhuvudet var det alltså dags för oss att hitta på en idé och ganska snabbt landade vi i att vi ville låta barnen stå i fokus – på riktigt. Därför lät vi helt enkelt ett gäng riktigt unga kreatörer illustrera och beskriva Spotify Kids och vad de lyssnar på. Resultatet av deras obegränsade fantasi blev sedan innehållet i vår kampanj.
Vi gjorde stora utomhustavlor, skärmar, banners och korta videoannonser med teckningar och citat från barnen. För att visa på hela processen hur kampanjen kom till gjorde vi också en film där man får följa med i barnens kreativa tankar. Filmen spelade vi in under en dag i en studio med noga restriktioner och en del anpassningar.
Jag är ändå väldigt glad att vi kunde genomföra hela produktionen och få ihop kampanjen, trots rådande omständigheter. Det är alltid väldigt mycket pusslande bakom kulisserna för att få alla bitar på plats och det här projektet var verkligen något som kändes fint att få vara med och göra. Så himla kul att jobba med barn också, deras sätt att tänka och uttrycka sig är otroligt och det blev många skratt under hela processen. Hoppas ni gillar det! Det här är i alla fall sådan reklam som jag blir glad av, både att se och att göra.
Livet sen sist
Vad kul det är att ha en blogg när man känner att man hinner ägna den ca 2 minuter på en hel vecka. Jag har på riktigt joggat mig genom livet den senaste tiden. Ville ringa upp den som gjort mitt schema och gasta HALLÅ HUR TÄNKTE DU?! i luren men någon sådan person existerade tyvärr inte så det var bara att mata på, ta sig igenom, sak för sak, dag för dag. Och nu har jag ett par lediga timmar för första gången på länge så jag ignorerar det faktum att mitt hem ser ut som ett fullproppat lager i en second hand-butik och kikar in här istället. Men okej, vad har jag gjort hela dagarna egentligen? Låt mig berätta.
Jag jobbar ju med reklam och den senaste veckan har jag spelat in två olika reklamfilmer. Det är sällan produktioner brukar ligga så tätt men nu var det två kunder som jag jobbar med som ville få ut film i princip samtidigt. Då kommer man helt plötsligt på sig själv med att stå med ett filmteam i en park mitt i natten för att få till bra bilder.
Filmdagar tenderar också att bli ganska långa eftersom det ofta krävs många personer och avancerad utrustning och då vill man få ut så mycket som möjligt av allas tid. Här är en tidig morgon på väg till vår första location.
Vi filmade på två ställen som jag trivdes väldigt bra på – Kungliga biblioteket och i källaren på Stadsarkivet. Jag mår så bra av den här typen av gamla, klassiska miljöer. Det är en trygg känsla att någon har sparat jättemånga register och papper från typ 1600-talet som ligger här sorterade i fina rader. Dessutom så skönt att jag slipper hålla ordning utan att någon annan styr upp och håller koll. Något som kanske späddes på extra av att jag samtidigt som vi spelade in film höll på att flyttpacka hela kvällarna och gå igenom alla mina egna lådor och arkiv.
Min roll som kreatör på filminspelningar är mest att vara på plats och se att allting blir som vi tänkt, ofta som en mellanhand för kunden som har sina krav att uppfylla och filmteamet med regissören som har sin tolkning. Alla ska ju helst bli nöjda i slutändan. 🙂 Mycket av tiden sitter man och tittar på en monitor som visar det som filmas i kameran för att kunna se att det blir som man vill. Kaffe i plastmugg till det, glammigt värre! Om ni är nyfikna på slutresultatet kan jag säga till när filmerna är ute för allmän beskådan.
I torsdags var filmandet avslutat och vi hade aktivitetsdag på eftermiddagen med hela byrån. Alla fick ta på sig skyddsdräkter och så åkte vi till en studio i Sundbyberg där vi fick testa på drejning.
Jag gjorde en skål som blev helt okej, eller rättare sagt, jag slutade innan det gick helt åt skogen. Sedan åkte vi till Punk Royale för en fördrink, därefter vidare till Pings Sakura där vi åt yaki som man tillagar själv på en bordsgrill och så rundade vi av allt med ett tretimmarspass karaoke. Perfekt aktivitetsdag om ni frågar mig.
På fredagen var jag lite post-karaoke och -filminspelningssliten så då gick jag till Misshumasshu på lunchen och köpte ramen. Bästa comfort-maten efter mac & cheese. Sedan ägnade jag prick hela kvällen och en del av natten åt att flyttpacka.
Dagen därpå gick nämligen flyttlasset. Jag fick så bra hjälp av kompisar och familj som hjälpte till att bära, köra släp och få in alla saker i nya lägenhten. Evigt tacksam för det. <3
Som ni ser har jag en del saker som ska på rätt plats och det har tagit sin lilla tid men det börjar sakta men säkert reda ut sig. Eller så har jag bara blivit hemmablind för nu när jag ser mig om står det minst sju kartonger i mitt synfält men jag tycker ändå att det känns någorlunda strukturerat. Jag varvade uppackning med klippning av film och snart är jag förhoppningsvis klar med båda.
Igår morse var jag uppe i ottan för att släppa in flyttstädarna i min gamla lägenhet och när de var klara lämnade jag tillbaka nycklarna till hyresvärden och sa tack och hej för fyra fina år på Skärmarbrinksvägen. Slutet på en era och början på en ny.
Som en strålande avslutning på min extremt hektiska vecka vaknade jag upp igår med en rejäl förkylning. Ah, grand finale! Tur att jag har en fin utsikt att titta ut på och förhoppningsvis lite lugnare dagar framöver, för nu börjar ju allt det roliga! Finliret i möbleringen, jakten på de rätta sakerna (har redan hunnit buda hem några hyllor på auktion) och första inflyttningsmiddagen med kompisar. Längtar!
Musik och poddar på samma ställe
Nu blir det reklam här på bloggen. Inte sådan med blinkande banners eller fria insättningar på casinon, utan en som jag har gjort. De flesta av er vet säkert redan att jag jobbar som copywriter och då är ens uppgift att hitta på och skriva reklam. Byrån jag jobbar på heter Animal och en av kunderna som vi jobbar med är Spotify, på nordisk nivå. Den senaste tiden har de valt att fokusera mycket på podcasts och nu ville de göra en kampanj som uppmärksammar att alla dina favoritpoddar även finns på Spotify.
Resultatet blev en kampanj med mängder av poddar och rimmande rubriker som talar om att musik och poddar finns på samma ställe. Jag lade ganska många timmar i vintras på att lyssna på olika poddar för att få en uppfattning om vad de handlar om och kunna summera dem med ett par ord. Dessutom satt jag med ett rimlexikon i högsta hugg och synonymlistan alldeles intill för att få allt att hänga ihop. Totalt tror jag att vi gjorde ut ungefär 25 olika varianter som har synts i kollektivtrafiken, utomhus på stan, på sociala medier och hörts i radio.
Den här kampanjen var väldigt rolig att göra, dels för att den är kopplad till ett ämne som ligger mig nära – musik och poddar – och för att den fått synas på så många ställen. Dessutom var begränsningen i rimmen en utmaning, men en rolig sådan och jag tycker att slutresultatet blev väldigt fint.
Är det någon av er som har sett den?
Mina tankar om influencers & reklam
Jag har tänkt en del på det här med influencers den senaste tiden och jag vet inte varför, men det är något med själva ordet som skaver lite i mig.
Kanske blir det generellt så, när man använder ett stort begrepp som får rymma väldigt många olika slags människor och uttryck. Som artist eller konstnär. Det finns ju massor av artister jag älskar och så en del som jag faktiskt avskyr. Konstnärer som jag tycker gör helt bisarra och värdelösa saker och de som är fantastiska, progressiva, spännande och begåvade. På samma vis finns det influencers som gör ett superbra jobb, står i framkanten i en helt ny bransch och leder den vidare. Och så finns det den typen av influencers som gör att det skaver i mig. Som solkar ner hela min uppfattning av begreppet, fast de inte borde få så stort utrymme.
För jag tänker att det vi måste skilja på är influencers som inspirerar och influerar inom något som ger ett värde för mottagaren. Något mer konkret som går att utveckla, både för influencern och mottagaren. För mig är det helt okej att folk tar titeln influencer och inspirerar inom typ matlagning, mode, musik, kultur, sport, skrivande, hälsa, miljö, feminism, smink… eller en mix av allt ihop. Och det är helt okej att tjäna pengar på detta genom marknadsföring och olika samarbeten (så länge det märks ut tydligt, men det är en diskussion som de flesta hajat vid det här laget).
Men så har vi den här gruppen av influencers som bara vill inspirera till mer konsumtion. Där det är köpandet som genomsyrar allt och i princip det enda man visar upp är lyxiga resmål, en snygg kropp på en strand, nya mobilskal och köplänkar till olika plagg. Det blir snabbt så oerhört platt och jag har svårt att se hur det kommer att kunna hålla i längden. För mottagare bryr sig om trovärdighet och relevans. Och det betyder att man inte kan vara ambassadör för hur många olika slags hudvårdsmärken som helst eller tipsa om 50 nya tröjor att köpa varje vecka. Min förhoppning är att peaken på den typen av reklam sker nu och att både varumärken och influencers kommer att bli smartare samt mer strategiska och restriktiva framöver.
För jag tror att man även som influencer kommer behöva ett större syfte för att orka med. Det måste finnas en ambition, precis som bra artister kämpar på för att de i grunden vill sprida sin musik – inte tjäna pengar. Sedan kan man absolut få bli rik på kuppen som en bieffekt av sin passion, det har jag inget emot. Men det kan aldrig vara ens huvudsyfte. Att bara tjäna pengar på att lägga ut adlinks till Gina Tricot-plagg med mål att få sin målgrupp, ofta unga tjejer och kvinnor, att konsumera mer, det håller inte i längden. Och det är där det skaver rejält.
Självklart är detta till stor del influencernas ansvar, om inte annat mest för deras egna skull. Men även varumärkena och reklam- och PR-byråerna som jobbar med dessa har en roll i det hela. Jag själv arbetar ju på reklambyrå och ett av mina dagliga dilemman handlar om hur jag ska lyckas sälja varumärkenas produkter utan att falla i facket för konsumtionshets och omoral. Och just där tror jag det handlar om att sälja grejer på ett smartare och starkare sätt. För ja, de flesta människor kommer behöva ett telefonabonnemang men då kanske de kan välja ett som skänker sin vinst till välgörenhet. Eller om jag ska göra reklam för träningsskor så kanske det snarare ska handla om känslan av att klara nya mål, inte om en viss studsfunktion i sulan. Det är jättesvårt och ibland omöjligt, för i slutändan handlar det ju ändå om att tjäna pengar, det är jag medveten om. Men jag försöker hela tiden utmana och göra det så bra och smart och sunt som möjligt.
Därför är jag också extra mån om att tänka till på sådana här saker kring influencers. För rätt vad det är så sitter jag i ett möte och så säger någon, ibland en kund, ibland nån på byrån: ”Och så kan vi väl lägga på några influencers också?”, som att det vore samma sak som att köpa en helsida i Aftonbladet. För det kan det ju vara om man struntar i vem man väljer, vad den står för och vilka samarbeten den gjort innan. Men då blir det sällan särskilt bra heller. Därför är det mycket viktigare med influencers med en passion och ett större syfte, någon som passar varumärket. Det är först då det blir bra på riktigt.
Och ja, själv är jag väl knappast någon influencer med min blogg och mitt lilla Instragramkonto. Inte i den bemärkelsen att jag tjänar pengar på att influera andra i alla fall. Faktum är att jag går back varje månad på att driva den här bloggen eftersom jag betalar för att det inte ska synas någon störig reklam. Men jag ser det som att jag betalar för en fritidsaktivitet där jag får vara kreativ på en massa olika sätt och dessutom får respons från en samling smarta och trevliga människor så gott som dagligen och just nu räcker det för mig. Sedan om jag kan influera någon till att upptäcka nya låtar, laga mer vegetarisk mat, köpa saker på auktion, våga gå utanför ramarna när de klär sig eller ta upp ett dokument och skriva, då är det en fantastisk bonus och något jag är väldigt stolt över.
Så tack för att ni läser! Har ni några fler tankar kring detta område så får ni jättegärna dela dem. Och om inte det framgick så vill jag understryka att det finns väldigt många influencers som gör ett otroligt bra jobb och att det är de som också borde få uppmärksamhet och bra betalt för detta. Då har vi snart en ny bransch full av möjligheter som dessutom drivs främst av unga kvinnor, det känns extra bra.
Höstdagbok – del 3
Flowet kommer aldrig på beställning. Flowet kommer kl. 23.54 efter att jag väntat hela kvällen. Det är först nu jag finner ro att samla tankarna, kan formulera orden, får allting att falla på plats. Min aviga dygnsrytm har alltid varit både en last och en tillgång. Så många försummade nätter jag tillbringat i skenet av datorn, så många kreativa och viktiga saker det mynnat ut i. Tusentals gånger har jag tänkt att jag ska förändra mina rutiner, lika många gånger har jag misslyckats. Det går bara inte.
Så klockan är 23.54 och jag slår på ett lugnt album, plockar fram papper och bläckpenna och börjar göra listor. Över sådant jag undrar, rädslor jag har och det som är viktigt. Det är svårt. En stor del av mig har alltid sett framtiden som ett jobbigt ämne och jag tror det beror på att min rationella sida tar över alldeles för mycket. För någon som måste kunna svara på hur vägen dit ser ut är det svårt att drömma iväg. Även om det inte är någon annan än jag själv som avkräver mig på exakta svar så hindrar det mig från att måla upp bilder. Sakta, sakta tvingar jag mig att göra det ändå. För att det som är svårt oftast är det som är nyttigt.
Flow och framtid och kreativitet är komplicerade saker. Men ibland händer det att det bara klaffar och känns bra. Som i den där annonsen jag skrev för Fonus. Den tycks ha landat rätt och när jag ser den på tunnelbanan sent en onsdagskväll på väg hem kan jag inte låta bli att stolt fota av den i smyg. För man vet aldrig med idéer. Ibland blir de bra, ibland bara skräp. En sak är i alla fall säker: de kommer inte på beställning, de kommer när de själva vill. Oftast sent om nätterna för min del och då får det väl vara så.
Att byta jobb
För en och en halv månad sedan bytte jag jobb. Det var ganska odramatiskt egentligen men jag har fått lite frågor om det, så jag tänkte att jag skulle berätta mer. Själva anledningen till varför jag inte pratat så mycket om det innan beror mest på att jag ville landa i det ordentligt själv. Jag är ju ofta ganska personlig här i bloggen och har inga problem med det, men just sådana här stora saker känns skönt att hinna bearbeta lite innan man delar dem med alla andra.
Min tidigare arbetstitel var ju copywriter och den behåller jag även nu. Faktum är att jag gör ungefär samma saker som innan, det vill säga: hittar på och skriver reklam. Den stora skillnaden är att jag gör det på en ny byrå med nya kollegor och nya kunder. Som alltid i reklambranschen så finns det mycket hemligheter och exakt vilka kunder och projekt jag jobbar med nu får jag inte säga. Men min byrå heter Kärnhuset och här kan ni se lite mer vad de har gjort.
Den främsta anledningen till att jag bytte jobb är variation. Jag var på min förra byrå (Animal) i drygt fyra år och det är ganska länge med tanke på att det var mitt första jobb inom reklambranschen. Jag kände att jag ville utvecklas mera på ett nytt håll med nya kunder och uppdrag och jag tror det var en nyttig utmaning för mig att göra en flytt. Dessutom hade en CD (Creative Director) och en AD (Art Director) som jag jobbat väldigt nära och bra med, slutat strax innan, vilket ökade mitt incitament för att byta jobb. Jag har dock fortfarande bra kontakt med många av de jag arbetade med innan och det var verkligen inga hard feelings när jag lämnade.
Och ja, nu sitter jag alltså på Kärnhuset med kontor i Brunogallerian, mitt på Götgatspuckeln. Jag har lärt känna alla mina kollegor, fått hyfsad koll på mina nya kunder och lärt mig hur kaffebryggaren fungerar. Att byta jobb är ju en ganska stor omställning, särskilt när man varit länge på samma ställe innan. Det är mycket som är nytt och många småsaker man behöver tänka på. Alltifrån hur man larmar dörrar till hur arbetsprocesser ser ut eller vilken tid alla går på lunch. Men nu efter en och en halv månad känner jag att jag har landat tryggt och bra. Så nu återstår bara det roligaste; skapa massor smart och bra kommunikation!
Har ni några fler frågor om mitt jobb så kan ni ställa dem nedan. Jag ska försöka svara så gott jag kan och i den mån jag får!
Frågor & svar
Det är dags att plocka fram den seriösa minen för här kommer nämligen ett gäng frågor från kommentarsfältet som jag tänkte svara på. Förlåt om det tagit lite tid och tack för att ni är nyfikna och undrar saker!
→ Hej Julia! Jag har tänkt att jag ska plugga vidare till hösten och sitter och funderar på vart jag ska ta vägen. Är nämligen ganska trött på min hemstad och känner mig redo att börja plugga någon annanstans. Vad tyckte du om Norrköping som studentstad? Hur är *studentlivet*, är det lätt att få bostad osv? Jag har varit i Norrköping ett par gånger innan och tycker att det är en så himla mysig stad men vill gärna höra vad du som pluggat där tycker! Minns att jag började läsa din blogg när du fortfarande bodde i Norrköping hehe. Tack för din fina blogg <3<3 mvh en trogen följare på ca alla dina kanaler.
← Hej! Vad kul att höra! Jag har ju en lite vinklad bild av Norrköping eftersom det också är min barndomsstad där jag växte upp, så jag har inte enbart upplevt det som studentstad. Dock tycker jag att det var en väldigt trevlig stad att plugga i, inte lika hardcore studentigt som Uppsala, Lund och Linköping kan jag tänka mig, utan lite mer avskalat. Sedan har man ju närheten till Linköping om man vill vara med i de riktigt stora studentgrejerna och eftersom Norrköping tillhör Linköpings universitet så blir det naturligt att vara med där ibland. Hur det ser ut med klubbar och barer för bara studenter har jag dålig koll på just nu eftersom det snart är fem (helt sjukt!) år sedan jag tog min examen.
Att få tag på boende är nog relativt enkelt. Alla mina kompisar fick ganska snabbt egna lägenheter eller bra studentboenden och jag tror också att det finns bostadsgaranti när man börjar plugga så att man kan vara säker på att få tak över huvudet. Norrköping är mysigt som stad, du kan gå i princip överallt, det finns ganska många fik och trevliga matställen, bra parker, rikt kulturliv och vatten som rinner genom stan. Hoppas du kommer trivas!
(Ang. detta inlägg)
→ Jag har själv funderat på det, då jag också är intresserad av att jobba med reklam. Det är ju ändå något som så många människor ser, som man kan dra nytta av till fler saker än bara ”köp den här produkten!”, precis som du säger. Jag undrar bara var du pluggade någonstans? Kram!
← Jag läste Grafisk Design & Kommunikation på Linköpings universitet, men på campus Norrköping. Det är en treårig utbildning som leder till en kandidatexamen.
→ Du verkar så klok och med fötterna på jorden Julia, tack för en superbra blogg! Hur fick du jobbet inom reklambranschen? Sökte du precis den tjänsten du ville ha eller hade du tänkt jobba med något annat från början? Vad pluggade du innan? Var ditt mål att hela tiden jobba inom just reklam och marknadsföring?
← Tack! Jag läste som tidigare nämnt Grafisk Design & Kommunikation vilket, som namnet avslöjar, är en ganska bred utbildning. Jag trodde från början att jag skulle jobba mer med design men insåg efter något år att det inte var det som jag tyckte var roligast. Istället fokuserade jag mer på varumärkesbyggande och marknadsföring och det i kombination med att jag alltid gillat att skriva, fick mig att inse att det var copywriter jag skulle söka jobb som.
När jag sedan var klar år 2012 så fick jag först ett sommarjobb på Landstinget i Östergötland där jag tillsammans med en universitetskompis fick driva ett kommunikationsprojekt. Ganska snart insåg jag att jag ville jobba mer kreativt, med reklam och en rad olika kunder istället för på en kommunikationsavdelning. Så under hösten började jag söka jobb på olika byråer i Stockholm. Eftersom jag hade noll kontakter inom reklambranschen gjorde jag precis som när man var liten och var intresserad av någon men inte vågade ta kontakt: jag skickade ett kärleksbrev. Jag byggde helt enkelt en jätteenkel Fråga chans-site (lyckades hitta den om någon vill kolla) med information om mig, erbjudande om att gå på dejt osv. Sedan registrerade jag tre mailadresser: ja/nej/kanske[@]juliaeriksson.se. Till sist skrev jag ett kärleksbrev som jag mailade ut till de byråer jag tyckte var mest intressanta och frågade helt enkelt chans på dem. Jag fick ett gäng intervjuer på detta sätt och sedan också ett erbjudande om anställning på Animal (eller The Viral Company som det hette då), där jag jobbar idag.