Min trettioförsta födelsedag

Igår var det min födelsedag. 31 år vaknade jag upp som! Lite märkligt ändå, att man fortsätter att åldras och fylla år fastän det känns som att en stor del av ens liv är på paus. Jag har helt klart blandade känslor inför det… Nåväl. Precis som förra året så blev det inget jättestort firande, men några saker hittade jag på ändå för att göra dagen till något extra.

På söndagsförmiddagen gjorde jag, Anna, Karin och Fredrik en utflykt till Järvafältet och naturreservatet där. Jag hade packat en ryggsäck med fika och så promenerade vi en fin slinga bland vitsippor och blåsippor.

Vi spanade också in highland cattle-kor med bra frisyrer och åt kardemummalängd på en fälld stock. Så mysigt med en söndagsutflykt och tiotusen steg i benen. Är det något jag tar med mig från den här pandemin så är det nog lite fler promenader i skogen, men framöver kanske som ett komplement till andra umgängessätt än som en av få sociala aktiviteter, hehe.

Sedan skulle Anna iväg på en lägenhetsvisning och jag åkte hem och gjorde sista piffet hemma. Bytte jeans mot finkläder, tände ljus och såg till att mormors gamla linneservetter låg på sin plats.

Vid halv fem trillade förmiddagens gäng in på nytt, nu också i sällskap av Julia (alltså inte jag utan min namne). Jag hade ställt upp lite snacks i form av en ostbricka med brillat savarin och cru des alpes-ost, fikonmarmelad, stora gröna oliver och kex samt en mindre bricka med saltgurka, smetana och honung.

Efter någon timme dukade jag fram min lilla middagsbuffé. Den hade det inofficiella temat vår & grönsaker. Egentligen var det mest olika saker jag var sugen på och som jag försökt pussla samman på ett sätt som kändes festligt.

Bland annat hade jag förberett en tarte aux oignons, eller fransk lökpaj, som jag som läste tyska i högstadiet helst säger.

Utöver den fanns det på bordet:
Rostad småpotatis med smetana, regnbågsrom & gräslök
Rädisor med örtdipp
Boquerones på strömming inlagda med citron, vitlök & persilja
Vispat ramslökssmör och surdegsbröd
Fänkålssallad med citron & dill
Radicchiosallad med vinägrett
Grön caprese med buffelmozzarella & basilika

Till det drack vi Amber One som är ett orange naturvin från Italien och följt av Meinklang Prosa som är ett österrikiskt rosévin. Två goda, våriga tips för övrigt!

Till efterrätt hade jag gjort en citronmarängpaj med brynt smör-botten. Gottttt! Vi satt kvar länge och diskuterade viktiga saker som liv på andra planeter, huruvida man skulle vilja vara en av de sista människorna kvar på jorden vid händelse av en katastrof och premiären av allsvenskan. När mina gäster begav sig hemåt snöade det ute vilket känns väldigt typiskt för den här tiden. Jag tror jag har haft i princip alla olika väder på min födelsedag? Det kan vara hagel, 20 grader och sol eller snöblandat regn, man vet aldrig! Klassiskt aprilväder med andra ord.

Igår, alltså på måndagen, var då min riktiga födelsedag och för att göra den lite festligare satte jag på mig min rosa Rodebjer-kostym som jag köpt på Tradera. Kände mig vuxen på riktigt i den!

Sedan åkte jag in till kontoret för att ha några möten som behövde genomföras på plats och fick dagen till ära träffa mitt närmsta lilla team på fem personer i ett i övrigt öde kontorslandskap. De hade fixat med både tårta och sång – blev mycket glad och överraskad!

På kvällen åt jag middag med Sofie & Julia på Racamaca vid Mariatorget. Första gången på restaurang sen jag minns inte ens när.

När de stängde vid 20:30 traskade jag hemåt och möttes av en blombukett från mina föräldrar som hängde på ytterdörren. Det fick bli en bra avslutning på en lite annorlunda men fin trettioförsta födelsedag.

På tallriken på sistone

Igår åt jag korv med mos framför Sveriges mästerkock. Kanske inte så kulinariskt, men precis vad jag var sugen på. Som tur är så är inte alla dagar korv med mos-dagar och därför tänkte jag att vi skulle göra några nedslag och se vad jag lagt på tallriken den senaste månaden.

Vi börjar ambitiöst med bao buns fyllda med rödkål, gurka, salladslök, koriander och så stjärnan: friterad blomkål i gochujangmajo. Receptet hittade jag på Instagram hos Gottigheter.

Efter att ha ätit det i några dagar var mina bao-bröd slut men jag hade friterad blomkål kvar. Den fick dyka ner i en matig sallad tillsammans med svartkål, gurka, krutonger, caesardressing och parmesan.

En solig söndag gick jag till Garba och åt deras tagliatelle i gravad citronsås med stracciatella, kronärtskocka och salvia. Den var helt otroligt god! Till efterrätt delade jag och Sandra på en vaniljmunk och en briochebulle med tonkakaramell som också var 5 av 5.

Efter den kulinariska utflykten återvände jag hem till köket där jag körde in en bit lax i ungen tillsammans med en skvätt vatten och lite kryddor som chiliolja, ingefära, paprikapulver & lime. Den åt jag sedan i tortillabröd med en mangosalsa, pico de gallo, chilimajo och koriander.

Sedan närmade sig fettisdagen och då åt jag semlor såklart.

Alla hjärtans dag firade jag med kompisar hemma hos mig. Det är även Annas födelsedag så hon hade fått önska mat och valde skaldjur. Det bästa man kan välja! Vi gick all in och började med ostron, chips med löjromsdip och ett par ostar.

Sedan fortsatte vi med gratinerade havskräftor, räkor & aioli och moules frites. Det fanns inte en centimeter bordsyta kvar när vi dukat upp allt och efter ett tag var det omöjligt att pilla i sig en enda räka till.

Men efter lite paus plockade jag fram efterrätten som var en blodapelsinkaka med brynt smör och muscovadosocker från Garbas kokbok. Den serverades med lättvispad grädde och italiensk likör. Diskberget i mitt minimala kök efteråt tog sin tid att jobba sig igenom, men det var det värt!

Sedan hade jag en vecka med filminspelning och produktion då jag åt mat på jobbet eller ospännande saker hemma som snabbnudlar och rostad potatis (inte tillsammans dock). Men vips var det fredag eftermiddag och då välkomnade jag helgen med lite chips och en snygg-öl.

Oftast består mina hemmaluncher av mat från dagen innan som jag värmer på, men ibland hinner jag laga något på den där snabba timmen mellan 12 och 13. Ett säkert kort är råraka. Bara att riva och steka två stora potatisar och under tiden hackar man lite rödlök, skär upp citron samt plockar fram crème fraîche, dill och rom.

I förra veckan lockades jag av matbutikens rabatt på Oumph och bestämde mig för att testa några kebabstrimlor som jag inte smakat förut. Jag bakade ett snabbt stekpannebröd, rörde ihop en vitlökssås och skar upp sallad, gurka, tomat, rödlök och koriander. Till sist lade jag på de stekta kebabstrimlorna och vek ihop allt. Gott och snabbt!

En inte riktigt lika snabb rätt, men väldigt god, var den här vegetariska tikka masalan som jag lagade med paneer. Det blev typ tre liter gryta så jag åt den under ett antal dagar den veckan. Märkligt nog har jag inga problem med att äta samma mat flera dagar i rad, jag tycker tvärtom att det nästan kan vara lite tråkigt att inte få äta samma sak igen om jag åt något riktigt gott. Men med kläder däremot skulle jag aldrig ha samma outfit två dagar i rad, det är knappt att jag vill ha samma kombination två gånger på en månad för att det känns tråkigt. Hur funkar ni på den fronten? Är ni likadana eller tvärtom?

Slutbilden här får bli en klassisk helgfrukost i sol med allt gott samlat på en bricka. Och så kaffe och lemonad vid sidan av. Det är mycket möjligt att det blir en repris på det nu i helgen.

Födelsedagsresan till Paris – del I

Följ med på födelsedagsresa till Paris med jag och min storasyster i huvudrollerna. Vi börjar på Arlanda för prick en vecka sedan.

För att maxa vår helg hade jag bokat en riktigt tidig flight, så vi gick upp mitt i natten för att åka mot flygplatsen. Halv fem avslöjade jag vårt mål genom att räcka över ett boardingkort med destination Paris.

Väl framme några timmar senare möttes vi av sol, värme och en stad i full blom. Man älskar ju idyllen ändå.

Efter ett litet lärorikt möte (mer om det inom kort) slog vi oss ned på en restaurang och beställde in rosévin och en trerätters lunch.

Hej vi är framme och njuter i solen-selfien.

Pistagegrädde, pistageglass och bär. Svårare än så behöver det inte vara.

Sedan strosade vi längs Saint Martin-kanalen och ner mot Marais där vårt hotell låg.

Väl incheckade på Villa Beaumarchais gjorde vi det enda rätta när man sovit alldeles för få timmar: tog en rejäl tupplur.

Sedan köpte vi chips och vatten, tog med varsin bok och placerade oss i en närliggande park. Den var fylld av slingrande blommor och träd och tycktes även vara innergård till ett gäng fina hus.

När vi tröttnat på att ligga still gick vi omkring lite i närområdet och hamnade i parken Place des Vosges istället.

Sedan gick vi tillbaka till hotellet och gjorde oss fina, för på kvällen hade jag bokat bord för födelsedagsmiddag på Au Passage. Så här glada var vi när vi gick dit.

Menyn bestod av en massa spännande smårätter att dela på och vi plockade in ett gäng olika. Först fick vi rädisor med popcornsmör, en helt genialisk smakkombination som jag måste testa att göra själv.

Den här fisken som påminde om ceviche var också helt otroligt god.

Mitt middagssällskap. <3

Sen åt vi musslor med citrus och bönor samt någon slags fylld pasta om jag minns rätt.

Precis när vi fick in den sista rätten som var som ett konstverk av mussla och kronärtsskocka, plockade jag upp min telefon och möttes av nyheten att Avicii gått bort. En smått surrealistisk sak att ta in men som påverkade oss båda väldigt mycket. Hans död känns så oerhört sorglig och jag kan inte ens tänka mig hur det är för hans familj och vänner. Hoppas han känner frid nu i alla fall och att detta gör att vi kan prata ännu mer om psykisk ohälsa och hur det påverkar människor. Ingen ska behöva må så.

Smått tagna av nyheten avrundade vi sedan middagen och gick ut i den ännu varma kvällen.

Och efter en promenad upp till Place de la Bastille vände vi hemåt, lyssnade på ett gäng Avicii-låtar och somnade sedan gott i våra hotellsängar efter en lång första dag i Paris.

Ugnsbakade grönsaker med korv och kantareller

På väg från jobbet stannade jag vid Hemköp och köpte kantareller, chorizo och tryffelmajonnäs. Sedan gick jag hem, värmde ugnen till 225 grader, tömde min kyl och lagade riktig höstmat. Jag började med att ugnsbaka vitkål som jag skivat. Efter någon kvart slängde jag även i morotsstavar och klyftad potatis. Ytterligare en kvart senare fick några båtar av rödlök toppa allt och efter den tredje kvarten var det klart. Samtidigt som jag la in rödlöken i ugnen började jag också steka skivad chorizo och efter en stund åkte två nävar kantareller ner i pannan. Den sista minuten fick lite överbliven grönkål också göra allt sällskap.

Till sist lade jag upp allt på ett fat, toppade med lite persilja och serverade med tryffelmajonnäs. Tada! Rustik höstmat utan det minsta krångel. Förutom att ingredienserna i sig är ganska höstiga så går det också att avslöja säsongen på maten av en annan anledning (tyvärr). När jag satt mig och åt vid åtta var det nämligen alldeles mörkt ute och således omöjligt att fota utan att behöva tända taklampan. Så nu börjar det; perioden av kamp mot skymningen och fulare bloggbilder. Men härda ut, det vänder i april. Tills dess får vi frossa i rustik mat och glödlampssken. Bon appétit!

Edit 9 september kl. 18:29:

Okej, efter att ha stört mig något otroligt på bilderna i detta blogginlägg passade jag på att fota om allt när jag värmde resterna och åt dem. Japp, sån e jag. Varsågod att nominera mig till Årets töntigaste bloggare nästa gång det är dags för prisutdelning. :)))

Tjugofjärde april

Det kanske är en jättevanlig måndag i april fast inte en sån där vårvädershärlig utan en sån där det öser ner iskallt regn i sidled och är två plusgrader. Och sen plötsligt börjar det snöa också och du orkar inte, du blir sur, du känner dig rent utav kränkt av vädret och dessutom luktar det nu blöt hund, blöt ryggsäck och blöt människa överallt runt omkring dig på tunnelbanan. Självklart har du inget paraply, för det är ju måndag.

Men så möter du upp dina vänner på Hemköp i Skanstull och först är ni kanske lite oense om vad ni ska äta. En tänkte libanesiskt och själv kunde du bara komma på att du ville ha ost men så bestämmer ni er för att köpa ”allt som är gott” för att ”allt som är gott” är bland det bästa man kan äta. Och i takt med att ni strosar fram i affärens gångar så fylls matkorgen och bara en gång råkar nån köra på en främlings hälsena fast det verkligen inte var meningen, vilket nån också understryker.

Sedan tar du tunnelbanan hem och inklämd mellan passagerare bryter du ihop av något kul din kompis sagt och du skrattar inte ens, nej du gråter och flämtar och det går inte hålla tillbaka det komiska längre. Till slut är ni framme och du kliver ut får luft och får också käftsmällen av det genomvidriga aprilvädret igen, du som nästan hade glömt det.

Väl hemma är lägenheten snart tjugoåtta grader varm för ugnen går på högvarv och i den bakar ni en gyllene pumpa och färgglada tomater varvade med vitlök och basilika. Du arrangerar ett fat med tre sorters korv, oliver, tryffelbrie och prosciutto, får lite beröm för ditt upplägg och säger med nöjd röst att ”just såna här små uppläggningar är något av en specialitet”. Sedan skrattar du åt din egen fånighet och de andra stämmer in.

Din kompis steker pimientos de padróns med en kökshandduk på sig som skydd mot den heta oljan, för ett förkläde är tydligen inget du äger men det är okej ändå. I takt med att mat dukas fram på bordet avhandlar ni ämnen som egentligen är allvarliga men ni gör det på ert egna vis. Blandar skämt med djup och humor med frågor och du inser att vid det här laget finns inga filter längre. Tolv års vänskap har rivit ned allt sånt och visst är det förbannat fint att det är så.

Till sist är pumpan färdigbakad och kvällens distansmöte med tyska konsulter avklarat så ni slår er ned vid bordet och det ena hörnet gnisslar som alltid när man hänger lite på det men du har vant dig vid det här laget. Ni skickar runt pumpan med smör, pimientos de padróns, rostade tomater med stora klickar krämig burrata, späda sparrisstjälkar, frasig baguette och fatet med charkuterier. Snart är tallrikarna fulla och ni säger ”låt oss fokusera på att äta och återta konversationen om tio minuter igen”, halvt på skämt, halvt på allvar. Och utanför fönstret äcklar sig aprilvädret men inomhus sitter ni med tända ljus och ett dignande bord och du konstaterar att den jättevanliga måndagen faktiskt blev riktigt bra. Så det så.

Middagar i början av april

Mmmmat… En härlig del av livet! Jag tänkte att vi skulle kolla på vad jag ställt fram på köksbordet den här veckan.

Allt började med grönkålscarbonara med rostad mandel, parmesan och tryffelolja. Lite likt det Sandra lagade här om veckan insåg jag nu – jag kanske blev undermedvetet inspirerad?

En väldigt enkel vardagspasta i alla fall och du gör precis som en vanlig carbonara men med grönkål istället. Så först; koka pasta och fräs ett par nävar grönkål med en vitlöksklyfta i olivolja. När pastan har en minut kvar till al dente lägger du den i grönkålspannan, koka upp med lite grädde, en skvätt pastavatten och massor av parmesan. Smaka av med salt, peppar och tryffelolja. Servera sedan med rostade mandlar och mer parmesan på toppen.

I tisdags ville jag göra lika fina rotfruktsknyten som Green Kitchen Stories men min äppelsvarv funkade visst inte till det. Så istället fick jag skiva rödbetor och sötpotatis tunt istället och ugnsbaka. Ändå gott!

När allt på plåten var mjukt inuti och lite krispigt utanpå serverade jag det tillsammans med sallad, koriander, avokado, fetaost och en dressing med turkisk yoghurt, majonnäs och srirachasås. Kom på i efterhand att jag skulle rostat kikärtor och slängt på, men jag blev mätt och belåten ändå.

Idag lagade jag pizza på mitt nya favoritbröd – Garants orientaliska vetebröd. Jag har använt dessa till wraps innan och det blir sjukt gott.

Nu fick det dock bli pizza istället och det funkade ju lika bra! Jag tänker att ni vet hur man gör egen snabbpizza vid det här laget, men kan ändå avslöja att jag hade tomatsås, mozzarella, champinjoner, purjolök och basilika på min.

Och som bonus: en ful bild men det var den enda jag hade. Jag lovade ju att ni skulle få receptet på min special-banh mí som jag lagade med några kompisar, så här kommer det!

Börja med att göra en 1-2-3-lag med 1 del ättika, 2 delar socker och 3 delar vatten. Skär grönsaker, förslagsvis morot, rättika, gurka och rödlök, i tunna strimlor. Låt de dra i lagen i minst en timme, är du smart så fixar du detta i förväg.

Skiva upp två paket halloumi och lägg i en plastpåse. Blanda en marinad med 3 msk soja, 1 msk honung, 2 msk riven ingefära och 1 vitlöksklyfta. Häll ner den i påsen och se till att alla halloumibitar täcks. Låt vila i kylen ett tag.

Skiva upp avokado, lägg fram salladsblad och färsk koriander. Gör egen majonnäs och blanda med en skvätt sriracha eller ta en genväg och använd en färdig majo. Skär upp baguetterna i 15-20 cm långa bitar.

Stek halloumin i sin marinad. Efter ett tag karamelliseras såsen och försvinner men lämnar en mycket god smak efter sig. Bygg ihop mackorna genom att varva alla ingredienser tills brödet är fullt. Servera med en kall öl, ät och njut!

Fredagsmiddag i Amsterdam på Balthazar’s Keuken

Låt oss spola tillbaka tiden till förra fredagen. Lagom till klockan slog fredags-aw hade jag landat i Amsterdam och mötte upp min kompis Ella som jobbat där i veckan. Efter incheckning på vårt hotell och en snabb uppiffning gjorde vi middagsplaner. Valet landade på Balthazar’s Keuken som vi hört gott om, så vi ringde dit och fick ett bord vid 21. Perfekt!

Balthazar’s Keuken är en liten restaurang där man ser rätt in i köket och varje vecka uppdaterar kockarna Karin och Alain menyn utifrån säsongens råvaror. Här var listan på vad som serverades denna vecka – varsågod att göra ett syntest (på holländska).

Vi serverades rödvin i små bistroglas och lite oliver innan maten.

Mitt eminenta rese- och middagssällskap. Här ser man verkligen inte att det ösregnade ute när vi var på väg till restaurangen. Det avslöjas desto mer på min frisyr lite längre ned…

Till förrätt fick vi fem olika aptitretare att dela på. Alltifrån musslor med roquefort till shitakesvamp med ricotta, karamelliserad lök plus hasselnötter samt tomattartar.

Från min plats såg jag rätt in i köket – älskar sånt! Bara att kunna spana på alla slevar, kastruller och rivjärn till att se ens mat lämna spisen och några sekunder senare stå framför en…

Här är jag – hungrig och guldklädd och vindpinad!

Till huvudrätt fick man välja mellan kött och fisk. Jag tog oxsvans med rött ris, ugnsbakade grönsaker och en fantastisk sås.

Ella tog fiskrätten men exakt vad den innehöll kommer jag inte ihåg. Eller redan där och då hade vi båda lite svårt att memorera de olika ingredienserna som presenterades på trevande engelska. Det berodde främst på att vår servitör var så extremt snygg att vi fick lite svårt att fokusera… hehe.

Så fint med eget porslin! Även huvudrätten var supergod men jag har insett att jag nästan alltid är mest peppad på förrätter och efterrätter när jag äter på restaurang. Av någon anledning känns alltid huvudrätterna lite tråkigare, mer som safecards, medan det finns större svängrum i förrätterna. Därför älskar jag restauranger med mellanrätter som koncept och skulle jag bestämma helt själv skulle jag göra en meny där man får två lite större förrätter och en efterrätt.

Och ja, på tal om efterrätt. När den här tallriken kom in på bordet och jag tog min första tugga så började jag skratta av glädje för det var så gott. På riktigt! Tänk mat alltså, att det kan vara så ljuvligt och känsloframbringande. Det var i alla fall en clafoutis med någon form av inbakad frukt, lättvispad grädde och en helt himmelsk karamellsås. Så oerhört gott!

Efter den avslutningen var det bara att plocka in notan och åka hem och lägga sig. Jag kan verkligen rekommendera ett besök på Balthazar’s Keuken om ni är i Amsterdam. Deras fasta meny kostar 34,50 euro för fem små förrätter, en huvudrätt (kött eller fisk) samt en efterrätt och det skulle jag säga är riktigt prisvärt för så vällagad mat. Boka innan om ni är flera och vill försäkra er om att få bord. Restaurangen ligger på Elandsgracht 108, i området Jordaan.

Torsdag 5/1 – Hemma hos mig

Två ögonblick från i torsdags då jag trivdes extra bra i min lägenhet

13.10

Musiken strömmar ur högtalarna. Rolling Stones, Joni Mitchell, Bob Dylan, Fleetwood Mac, Simon & Garfunkel… Utanför fönstret ligger ett tjockt täcke av snö men här inne är det California dreamin’-varmt. På bordet trängs en presskanna med kaffe bland foton, urklipp, tidningar och saxar. Det är en av de få ljusa timmarna på en torsdag i början av januari. Jag är ledig och bär mjuka lädertofflor, känner mig glad och kreativ inombords. Moodboarden på min stora köksvägg fylls av nya bilder. Sådant som inspirerar mig, sådant som tilltalar ögat, sådant som föreställer människor jag tycker mycket om. De kreativa stunderna i ensamhet tillsammans med kaffe och bra musik är några av mina allra bästa.

19.35

Inne på Ica får jag ett infall. Jag borde kanske fixa någon efterrätt, bara för att. Sagt och gjort, inspirerad av 90-talets numera charmiga retrostatus slänger jag ned ett paket chokladpudding i korgen. Några timmar senare sitter två goda vänner i mitt kök. Vi har ätit vegetarisk lasagne och pratat om nyfödda barn, inställda konserter och förväntningar på 2017. På bordet lyser ljusen i en samling udda ljusstakar men i övrigt är det dovt och mörkt. Varmt och tryggt. Jag dukar fram chokladpudding, kaffe och whisky – en trio som smakar oväntat bra tillsammans. Om jag fick önska skulle det finnas middagsgäster runt mitt köksbord nästan jämt. Det behöver inte bli så komplicerat – med pulverbaserade efterrätter och klirrande flaskor från taxfreen i Düsseldorf kommer man långt.

Pizza med stenbitsrom & västerbottenost

Nyårsdagen är ju känd som den internationella pizzadagen, så även hemma hos mig. Efter lite inspiration från Kristin, som i sin tur inspirerats av Taverna Brillos magiska löjromspizza, inledde jag året med att baka min egen variant på denna geniala uppfinning.

Först ut: deg. Jag hittade ett recept som bara behövde jäsa i 25 minuter, perfekt när man är hungrig och lite nyårstrött.

Du behöver:
50 g jäst

2 tsk socker

1 tsk salt

0,5 dl olivolja

3 dl ljummet vatten

7 dl vetemjöl

Gör såhär: Värm vattnet till 37 grader och blanda det sedan med jäst, socker, salt och olja i en stor bunke. Rör ned mjölet stegvis tills degen är fast och elastisk. Spara det som blir över till utbakning. Låt degen jäsa under bakduk i 25 minuter. Degen räcker till tre stora eller fyra små pizzor.

När degen var klar bakade jag ut den på en plåt och toppade sedan med ett ordentligt lager västerbottenost. Sedan gräddade jag pizzan i ungefär tio minuter på 220 grader tills den fick fin färg.

Till sist klickade jag på crème fraîche, finhackad rödlök och stenbitsrom samt toppade med citron och gräslök. För lyxpizza kan man såklart ta löjrom och för en vegetarisk version går det lika bra med tångkaviar. En mycket bra och god start på det nya året!

Två vardagsmiddagar

Hej och tack! för era kommentarer på förra inlägget. Jag blir både nervös och smickrad när ni skriver saker om att jag borde ge ut en bok och liknande. Det känns ju skitläskigt och jag har aldrig ens skrivit något längre, men samtidigt är jag lite sugen på att testa ett större skrivprojekt, mest för min egen skull. Det knäppaste är nästan att jag blir förvånad över att ni tycker att jag skriver bra, för även om jag gillar att sätta ord på saker så har jag aldrig känt mig helt trygg i det. Men så inser jag faktiskt jobbar med text varje dag (i mitt jobb som copywriter) och har skrivit på den här bloggen i mer än tio års tid, så det är klart jag kan skriva även om jag inte fattar det själv. Nåväl, slutpratat om det och över till något annat: mat.

Jag tänkte nämligen att vi skulle kika närmare på två saker jag ätit i veckan. Först ut denna ljuva sötpotatissallad med svarta bönor, bladspenat, fetaost, avokado, koriander och srirachamajonnäs. Sorry för bordslampljus, det är en bieffekt av novembermörkret.

Inspirationen till den här rätten kommer från Tuvessonskans inlägg med plåt-mat. Men eftersom jag åt det själv och ville göra matlådor (där man enkelt kan värma det som ska vara varmt) så valde jag att inte servera allt direkt från plåten utan byggde ihop det på tallriken.

Det blev i alla fall supergott och det var dessutom väldigt enkelt att fixa. Jag började med att värma ugnen till 225 grader och skar under tiden sötpotatis i tunna stavar. Dessa ugnsbakade jag med salt och olja i ca 30 minuter tills de fått fin färg och blivit frasiga. När det var ungefär tio minuter kvar tills de var klara slängde jag in ett paket svarta bönor som jag sköljt av och kryddat med paprikapulver, chipotle, cayennepeppar, spiskummin och salt.

När allt var klart i ugnen lät jag det svalna lite och byggde sedan en sallad med bladspenat, avokado, koriander och fetaost. Till sist blandade jag en enkel dressing av srirachasås och majonnäs som jag serverade till. Megagott!

Den andra rätten jag åt var Floras falafel i vitkålsblad. Jag ska medge att jag var lite skeptisk till kålen först pga älskar bröd och framför allt mat i bröd! Varje gång man försöker göra en rätt nyttigare genom att byta ut brödet mot något grönt så blir det ju oftast bara en tråkigare version. Men jag gav det en chans i alla fall och det var faktiskt jättegott! Perfekt krispigt och lätt att hålla i och inte sådär mastigt som bröd kan bli = utrymme för ännu mer fyllning.

Jag fyllde mina vitkålsblad med färdig falafel, mangosalsa, stekt aubergine, hoummus och koriander. Hela receptet hittar ni här på Floras blogg. Smaklig måltid och trevlig lördag!