

365 days of breakfast
För alla som inte kan få nog av frukostbilder. Och inte vilka frukostbilder som helst utan fina frukostbilder på utsökta frukostar med tillhörande frukostmusik också. Perfekt!
Fredrik Backman
Jag skrattar högt nästan varenda gång jag läser den här bloggen. Och så har han en kompis som kan spela Lady Gaga-låtar på japansk bambuflöjt också. Ett måste helt enkelt!
Förslag nummer två skulle nog också göra mig lite gladare en trött morgon. Det är nämligen ett vykort min morfar skrev till min mormor på 50-talet som jag scannat in. Jag gillar verkligen gamla saker och tycker alltid det är så fint att kika på det här, så att få se det varje dag vore en bonus.
Idag när jag vaknade sken solen in genom mina fönster. Så jag spelade Håkan Hellström på högsta volym, släppte in lite sval luft och låtsades att det var vår. Sen när jag gick på promenad till Zaza halkade jag på isen och skrapade upp handflatan i gruset. Som om vintern sade ”haha, tro inte att det är över än”.
Nu ska jag ta mig & mina fokusproblem och flytta ifrån datorn och ägna mig åt att läsa istället. Måste bara fixa något att äta först. Och ta hand om disken. Och då kan jag ju lika gärna dammsuga när jag ändå är i farten…
Du frågar mig varför jag alltid ställer flera väckarklockor och jag svarar att det är för att jag börjat stänga av alarmet i sömnen. Det är januari. När klockan är åtta är det fortfarande mörkt och tröttheten är överhängande.
Tre pussar i nacken, ett hejdå och sedan ytterdörren som går igen.
Jag ligger kvar och drar upp täcket högt över hakan. Kniper ihop ögonen och önskar att det inte är en kall januaritisdag. När jag blundar låtsas jag att jag ser ljusfläckar som dansar i rummet. Att det är vårsolens strålar som väcker mig när de skiner in genom persiennen. Och jag sträcker ut mig i sängen likt en katt.
Tiden tickar iväg och det blir bråttom. Jag dricker mitt morgonkaffe med iver och spiller några droppar på köksbordet. När jag klär på mig i hallen kastar jag längtansfulla blickar mot de smutsvita, slitna converseskorna på skohyllan. Fötterna längtar efter tunna sulor och knastrande grus. Men små, små snöflingor dalar ner utanför fönstret. Och det är fortfarande januari.