Tolv dagar av gråmulet väder

Vädercentrum, 27 november, 15:37.
– Du Kenneth, jag måste kila nu! Har lovat att handla till fredagsmyset.
– Ah okej. Det är lugnt, men du Stockholm…
– Stockholm?
– Ja, Stockholm. Huvudstaden. Hur gör vi med den?
– Just det… Jag har inte hunnit fixa nåt, men vi kan väl köra samma väder rakt igenom?
– Samma… du tror inte att någon märker det?
– Nej nej, kör på! Folk har så mycket annat att tänka på ändå, nu med coronan och allt.
– Okej, så då kör vi konstant molntäcke och tre grader framöver då?
– Perfekt! Och lite duggregn också. Typ när som helst.
– Skitbra!
– Skitbra. Trevlig helg då!
– Detsamma. Ses på måndag!

Det har varit den solfattigaste december på 86 år i Stockholm. Exakt noll soltimmar har vi haft och prognosen framåt ser lika grå ut den. Molnen ligger som ett tjockt täcke över stan och taklampan i min lägenhet står tänd hela dagarna för att jag ska se något. Bristen på sol gör en dyster period om möjligt ännu dystrare, det går ju inte komma undan att vi, eller i alla fall jag, styrs av vädret. Så vad gör man när rastlösheten får en att klättra på väggarna och allting är grått-grått-grått? Jo, man tar på sig något riktigt färgglatt och inspekterar lägenheten från alla tänkbara vinklar. Sedan samlar man sitt tålamod och kämpar lite till.

Från mig, till mig: en egen (praktisk) julkalender

Det här med julkalender när man är vuxen är ju ett ganska intressant fenomen som poppat upp de senaste åren. För några år sedan hade jag en från Essie som innehöll en del bra fina nagellack men också ganska udda färger och lite random prylar, typ en pepparkaksform. När det sen visade sig att presenten i lucka 24 var en nagelfil blev jag faktiskt lite besviken… En annan kalender jag haft och gillat är den från Novellix med en kort novell i varje lucka. Det var mysigt och kul, men också ganska mycket läsning att ta sig an. I år velade jag lite inför om jag skulle skaffa en kalender, är det något år som behöver livas upp lite extra så är det ju 2020. Samtidigt kändes det inte så lockande att lägga typ 800 kr på lite random krafs om man inte vet att det är något man verkligen vill ha.

Någon dag i slutet av november började jag fundera kring årets kalender och i samma veva insåg jag att det var en del prylar i skåpet som började ta slut. Strumplådan var konstant tom på hela svarta strumpor, hårborsten sjöng på sista versen och det blev allt svårare att få ur ansiktskrämen ur tuben. Samtidigt ska man ju i största möjliga utsträckning undvika att gå i butiker just nu, så jag satte mig och skrev en lista på allt som jag behöver och lade även till några saker jag velat köpa men inte gjort än. Därefter gjorde jag beställningar från ett par olika webshoppar och gjorde mig redo.

När allt kommit fram lade jag prylarna i en stor låda istället för att ställa in dem direkt i skåpet. Lådan utgör numera min julkalender och varje dag får jag öppna den och välja något jag vill ha. Bara bra, roliga och nödvändiga saker. Från mig, till mig! Att göra en egen kalender till sig själv fråntar ju lite av överraskningsmomentet, men att välja just vad jag vill ha idag är ändå kul. Och så är det skönt att slippa få en tråkig nagelfil när man önskat sig något bättre.

Min låda innehåller som sagt en mix av saker jag behöver och sådant som är lite roligare. På bilden ovan har jag inte hunnit fylla den helt än, men som exempel på vad den innehåller (och kanske som inspiration om någon vill göra likadant) har vi: ansiktskräm, ögonfransserum, deo, svarta strumpor, ögonskuggspalett, hårborste, skumtomtar, Disney+-konto, pocketbok, foundation, beauty blender, liten flaska vin, örhängen, BHA-serum, nagellack, doftljus, underkläder, pussel, chokladtomte och handtvål.

Nu ska jag välja dagens present ur lådan, tro det eller ej men det lutar faktiskt åt strumporna…

Min hud- och hårvårdsrutin

Vad är det här för märkligt familjefoto tänker ni? Men räds icke, det är bara mina favoritprodukter ur badrumsskåpet som blivit formellt uppradade likt en välklädd samling släktingar på valfri traditionell högtid innan Coronan slog till. Efter era önskemål tänkte jag nämligen att vi skulle gå igenom min (~*trumvirvel*~) hudvårdsrutin .

Först ut har vi de trogna vardagshjältarna, de som jag använder så gott som varje dag. Sedan ett par år tillbaka har jag använt La Roche-Posays serie Effaclar som är anpassad för ”fet och oren hud”. Mmm, vad mysigt det låter, men faktum är att det stämmer rätt bra inpå mig. Jag har haft perioder med lite mer acne och då började jag med den här serien i kombination med Acnatac som jag fick utskrivet, men nu tycker jag att min hy håller sig rätt bra i schack med enbart dessa. Jag gillar också att La Roche-Posay är ett klassiskt apoteksmärke, det känns tryggt (även om apoteket idag kanske inte riktigt är vad det var före monopolet försvann, men ni fattar, lite ordning är det väl fortfarande).

Först tvättar jag ansiktet med rengöringsgelen som jag brukar löddra upp i händerna och massera runt för att få bort all smuts. Efter det tar jag en bomullspad med det exfolierande ansiktsvattnet från samma serie. Sedan plockar jag fram min andra trotjänare, den superhypade Paula’s Choice Skin Perfecting 2% BHA Liquid. Det är alltså en exfoliering med salicylsyra (BHA) som bland annat ska motverka acne, förstorade porer och rodnad. Jag köper den på Skincity och den är toppen på alla sätt och vis. Jag brukar bara dutta på den med en pad och sedan lämna den över natten.

Det här är alltså min kvällsrutin, på morgonen brukar jag oftast bara skölja ansiktet med vatten, särskilt nu när jag jobbar hemma och bär smink mer sällan om dagarna. Som hudkräm använder jag Effaclar H, den kör jag varje morgon efter att jag tvättat ansiktet och ibland också på kvällen.

Även om jag trivs bra med La Roche-Posay-serien till vardags så vill jag ibland ta fram det tyngre artilleriet och lägga en rejäl mask. Då har jag fyra favoriter som jag brukar återkomma till. Använder jag någon av dessa brukar jag hoppa över att använda BHA-serumet från Paula’s Choice.

När jag vill pigga upp min hy ordentligt plockar jag fram Peter Thomas Roths Pumpkin Enzyme Mask. Det är en trippelverkande peeling med syra, enzym & korn som sticker till på ett härligt sätt och dessutom luktar pumpapaj. Jag brukar använda den ungefär en gång i veckan (förutom på sommaren när jag är mycket i solen) och låta den sitta i cirka fem minuter innan jag sköljer av den.

En annan mask från Peter Thomas Roth som jag gillar är hans lilla rosa Rose Stem Cell Bio-Repair Gel Mask. Den jämnar till och återfuktar huden på ett väldigt behagligt sätt och doftar gott av ros. Jag brukar stoppa in burken i kylen en stund innan jag duttar på gelen, vilket gör det extra skönt, särskilt om man varit ute i solen eller bastat till exempel. Ibland låter jag den här sitta kvar över natten och ibland bara någon kvart.

Lite ur fokus på bilden, men helt klart värd ett omnämnande är Beauté Pacifique Instant Hydrating Mask. Det är en fuktmask extra allt som dessutom är ofantligt dryg. Jag är fortfarande på min första tub, men gillar den verkligen. Den här masken brukar jag använda någon gång i veckan när jag känner mig lite torr, särskilt nu under vinterhalvåret. Jag lägger på ett tunt lager och sover med den över natten. Eftersom jag har en hy som är mer åt det feta laget brukar jag ofta vara nojig med att använda sådana här tjocka krämer, men den här har verkligen funkat bra på mig ändå.

Sist ut bland favoritmaskerna är The Ordinary’s AHA 30% + BHA 2% Peeling Solution, även känd som ”blodmasken” med tanke på dess extrema färg. Den här använder jag inte superofta men den är riktigt rivig och prisvärd. Kanske inget för den känsliga men jag gillar att drämma till med den då och då. Då får den sitta i sisådär fem minuter innan jag tvättar av den och lägger på min vanliga hudkräm.

När jag frågade om ni var intresserade att höra om min hudvårdsrutin fick jag också ett önskemål på att visa upp vilka hårprodukter jag använder, så jag tänker att vi kör allt i ett svep. Till att börja med är jag väldigt ofixig med mitt hår. Jag har aldrig, alltså aldrig-aldrig, färgat, tonat eller slingat det, utan alltid haft min naturliga hårfärg (kul tjej!). Vanligtvis klipper jag mig ungefär två gånger om året och då brukar jag kapa allt som är slitet och lite till.

Ungefär 3 gånger i veckan tvättar jag mitt hår och då använder jag Aussies volymschampoo. Balsam tycker jag faktiskt inte behövs, det gör mest mitt hår flygigt och glättigt, så det brukar jag hoppa över. Istället borstar jag håret ofta, är det tovigt gör jag det innan jag duschar, samt sover med håret flätat så att det inte trasslar sig så mycket. Ibland kör jag däremot en inpackning om håret känns lite trött och slitet. Då använder jag Olaplex No 3 Hair Perfector Treatment som känns som en riktig dunderkur.

Såvida det inte är jättekallt ute och jag har superbråttom iväg någonstans, låter jag alltid mitt hår självtorka. Jag brukar först halvtorka det i en handduk, sedan borstar jag ut det och lägger benan rätt innan det får torka klart av sig själv. Vissa morgnar när jag inte tvättar håret brukar jag använda lite torrschampoo, främst i håret längst fram. Just nu har jag ett från Aussie som jag gillar. Vill jag göra något extra med mitt hår brukar jag göra lockar med hårbandsmetoden. Då använder jag saltvattenspray och hårspray för att få mer stadga och hålla håret på plats. Här har jag skrivit en guide till hur jag gör de lockarna.

Det var allt från min beauty-rutin för den här gången, hoppas ni gillade det!

Tre färgglada höjdpunkter

Hej igen! Hur mår ni? Nu är det bara en skälvande timme kvar till fredagen när jag börjar skriva detta. Jag har plockat, putsat och dammsugit hela lägenheten för att göra den fin inför helgen. Det känns som att det är extra viktigt med sådana ritualer nu för att markera dagarna lite tydligare när de annars tenderar att flyta ihop till en enda massa. Med ett nystädat hem, något extra kul klädval och kanske lite vin så vet man att det är helg i alla fall. Och vad passar bättre till fredagen än lite visuellt plockgodis? Här kommer tre fina saker som jag fastnat för den senaste tiden.

Modeinspiraton på GucciFest

I början av november anordnade Gucci en digital film- och modefestival under namnet GucciFest. Dels släppte de filmen ‘Ouverture Of Something That Never Ended’ som är uppdelad på sju episoder och så lät de också andra kreatörer inom film och mode medverka med sina verk. Jag har faktiskt inte hunnit se klart hela filmen än, men de delar jag har sett är verkligen en fröjd för ögat. Inredningen, kläderna och hela estetiken är noga utvald och har den där lite skruvade men härliga stilen som jag älskar med Gucci. Nedan är några av mina favoritlooks från filmen.

Hur fint är det inte med färgglada strumpor i öppna skor och tokmönstrade kostymer? Eller rutig kappa och matchande hatt? Och utsvängda byxor och knytblus för den delen. Är det något jag saknar just nu så är det att gå i vintage- och second hand-affärer. Att ta en runda och hitta en fin skjorta, ett halsband eller en karaff. Det blir ju inte riktigt samma känsla med Blocket och Tradera tyvärr, även om de är bra på sitt vis.

Gamla favoriter från IKEA

På tal om gamla saker så har jag suttit en del i IKEAs arkivfunktion den senaste tiden. De har ju samlat alla sina kataloger digitalt så man kan bläddra sig fram genom åren, från 50-tal till nutid. Det är så kul, inte minst för att man märker så väl hur stilar kommer tillbaka och ha-begäret efter vissa möbler som såldes för några hundralappar på 80-talet blir plötsligt stort.

I samband med min vurm för gamla IKEA-möbler så snubblade jag över Instagramkontot billy.forsale som delar gamla bilder och som även säljer en del objekt. Det är absolut inte billigt, men det är väldigt kul att följa och se vilka saker man känner igen och skulle vilja ha nu idag.

Pax för hela serien Tor här till vänster på sista bilden. Hur fin är inte den? Den skulle lika gärna komma raka vägen från någon hypead designstudio idag…

Luke Edward Hall för Gant

En del av er har säkert redan snappat upp att Luke Edward Hall har gjort en kollektion för Gant som släpptes för några veckor sedan. Oavsett om det är en nyhet eller ej så tänker jag att den är värd att titta på för den är så fin.

Jag blev genast inspirerad till att skaffa en riktigt preppy stil i vinter med manchesterkostym, paisleyskjorta, mockakjol, loafers, slipover, mönstrade tröjor och stickade t-shirts. En vältummad poesisamling, min rubiks kub (haha) och en sprakande brasa till det här så känner jag att looken är helt och hållet hemma.

Pandemiaktivitet nr 48: lär dig lösa Rubiks kub

Här om natten låg jag vaken med huvudet på kudden och tankarna snurrandes i oklara loopar och så fastnade jag i en fundering: hur kan jag ha levt i trettio år utan att ha löst en Rubiks kub? Jag har ingen aning om varför tanken drabbade mig just då, men det gjorde den och tvärtemot vad alla rekommenderar att man ska göra när man ligger i sängen och försöker somna, så plockade jag upp min telefon och började googla på hur man löser en Rubiks kub. Efter lite efterforskning insåg jag att så länge man följer en rad instruktioner med olika sekvenser och algoritmer så är det inte så svårt att lösa den. Dessutom kändes det som en perfekt pandemiaktivitet att ägna sig åt här hemma. Jag beslutade mig för att ge det ett försök och klickade hem en kub morgonen därpå.

Igår kväll började jag fippla med den för första gången. Eller jag har ju såklart hållit i en Rubiks kub innan, men då bara vridit lite på skoj utan att ha någon aning om hur man faktiskt gör. Nu googlade jag fram en steg för steg-guide och så satt jag med blicken klistrad på YouTube-klippen för att hänga med. På mitt första försök kom jag ungefär halvvägs innan jag vred bort mig och fick börja om. Andra gången kom jag ända till det sista och åttonde steget innan jag gjorde någon dum miss och lyckades förstöra allt. Men den tredje gången gick det! Såklart med videoklippens hjälp och mycket tålamod och många tillbakaspolningar, men det tog inte mer än ett par timmar att lösa min första Rubiks kub.

Och så fort jag lyckats en gång blev det mycket enklare nästa. För ja, jag insåg att när jag nu väl klarat det kanske det är lika bra att lära sig utantill hur man gör? Om det är något alla dessa veckor av hemmasittande ska ge mig så är det i alla fall ett halvcoolt partytrick att kunna flexa med när pandemin är över. Så idag har jag mumlat right, up, right motsols… för mig själv i ett försök att lyckas memorera lösningsalgoritmerna och lagt mer tid än jag vågar erkänna på att vrida på den där kuben.

Den här pandemin tar verkligen fram ens märkliga sidor. Ge det några veckor till så har jag förmodligen börjat lära mig esperanto, tagit en snabbkurs i fågelskådning eller kommit igång med ultralöpning. Eller så sitter jag fortfarande här i soffan mumlandes front, up, left motsols med min kub och ett tidtagarur… Har ni påbörjat några nya pandemiaktiviteter?

Det var den veckan ja, det var vecka 42.

En citronmarängpaj som fick följa med på middag. En dikt av Jila Mossaed. En solig promenad hem från jobbet. En ugnsbakad butternutpumpa i hasselbacksstil. En rosa kostym med svartvitrandig tröja som för tankarna till engelsk konfekt. En söndagsmässa i träkyrkan med maximalt 30 deltagare. En relaterbar illustration av Nina Hemmingsson. Ett regnväder utanför mitt fönster. Ja, det var den veckan ja, det var vecka 42.

En lördag full av överraskningar

Förra lördagen var jag övertygad om att jag skulle på välkomstkalas för lilla Edda som föddes i somras. Jag tog på mig gula byxor och prickig blus, slog in en bok i presentpapper med tecknade leoparder och gick hem till Emelie, Johan och Edda.

Väl på plats noterade jag att det var väldigt lugnt i lägenheten. Var jag först? Och var alla andra gäster i så fall lite sena? Märkligt, men konstigare saker har ju hänt tänkte jag och följde med in i köket… för att sedan chockas totalt när Happy Birthday drog igång och ett gäng vänner hoppade fram. Det var ingen babyfest jag skulle på, det var mitt eget 30-årsfirande. Jag blev så förvånad men framför allt jättejätteglad! Så fina vänner som har planerat allt detta i smyg, åkt till Stockholm från både Kilafors och Örebro och lyckats lura mig totalt.

Efter pet nat, ost och chark placerade vi oss i en taxi på väg mot hemlig destination. Målet visade sig vara Ulriksdals värdshus och restaurangen Emmer som finns där.

Deras koncept bygger på säsongsenlig, närodlad mat från deras egen trädgård med små inslag från djurriket. Varje liten råvara tas hand om på bästa sätt och höjs till skyarna.

Vi åt en skördemeny med fem serveringar som alla var så goda. Älskar att äta god mat tillsammans med mina kompisar, det finns inget mysigare och roligare.

Som avrundning på kvällen flyttade vi över till sofforna och tog en lavendel- och gin-drink innan vi åkte tillbaka in till stan igen. Jag somnade oerhört gott den kvällen, överraskad och överöst av kärlek från mina vänner.

Tre gröna köp

Under den senaste tiden har tre gröna saker i lite olika kategorier fått flytta hem till mig. Låt oss ta en titt!

Först en otroligt mjuk, stickad grön kofta. Den hängde på klädavdelningen i källaren på Återvinnarna och drog till sig min uppmärksamhet. När jag skulle betala fanns det ingen prislapp men han i kassan tyckte att tjugo kronor var ett rimligt pris. Det höll jag knappast med om, men mer än så ville han inte ha, så då var det bara att betala och gå hem.

Efter en kvällspromenad runt Södermalm smet jag in på bästa Ica Aptiten och handlade allt jag var sugen på. Kantareller, satsumas, taleggio, vinägerchips och en stor burk gröna castelvetrano-oliver. Det är mitt bästa vardagssnacks och nästan alltid när jag lagar mat har jag ett litet fat med några oliver att knapra på under tiden. Nu fick det bli en big pack-burk som förhoppningsvis räcker längre än en vecka…

I second hand-gruppen Labels We Love på Facebook såg jag att en gammal universitetskompis lagt upp en tråd med kläder hon skulle sälja. Däribland fanns det ett par vida, vändbara byxor i silkesblandning från H&M x Kenzo-kollektionen som släpptes för ett par år sedan. Jag fick feeling och slog till. Dock insåg jag nu när jag provade dem att de är i största laget, det är så mycket tyg att mina ben drunknar lite. Men jag gillar verkligen materialet och både den knallgröna och den blommiga sidan, så jag funderar på om jag ska ta dem till en skräddare. Är det någon som har koll på en duktig sådan i Stockholm och allra helst på Söder? Tipsa gärna i kommentarerna så kan jag swoscha fram på gatorna i mina byxor framöver.

Välkomna till juliaeriksson.se

Hej! Jag måste erkänna att det faktiskt känns lite… pirrigt. Jag är trots allt en otrolig vanemänniska och att ändra något efter femton år är ändå stort, även om det bara råkar handla om en plattform på nätet. Men nu är vi här, på mitt helt egna ställe och jag tror att det kommer bli bra. Kanske så pass bra att vi kör på i något decennium till, vem vet?

Innan vi drar igång med den helt vanliga bloggningen (för tro mig, den kommer ni att känna igen), så tänkte jag gå igenom hur allt fungerar här.

Som ni ser har jag har valt att göra en ganska enkel design för att ge innehållet gott om utrymme. Förhoppningsvis ska den funka fint och responsivt både på dator och i mobilen. För att addera något som känns lite personligt har jag valt ett rubriktypsnitt som är bulligt och knäppt och som jag älskar. I övrigt har jag försökt behålla läsbarheten som på den tidigare bloggen med samma radavstånd och storlek.

Alla gamla inlägg och kommentarer ska ha flyttats med, med undantag för någon enstaka som kanske försvunnit på vägen. Jag har också halvt brutit knäna av mig för att installera en liten gilla-knapp åt er som ni kan klicka på om ni uppskattar ett inlägg. Den ligger längst ned till höger.

Menyn som ni ser där uppe är inte särskilt komplicerad men här följer en snabb genomgång för säkerhets skull.
Om – en sida med kort information om mig och mina kontaktuppgifter.
Följ – här hittar ni länkar till andra platser som jag finns på samt länkar till bloggar jag läser.
Arkiv – är ni på jakt efter något särskilt kan ni använda sökfunktionen som finns här. Utöver det finns alla mina tidigare inlägg sorterade på månad och år för den som vill ta en trip down the memory lane.
Kategorier – här finns alla inlägg sorterade på kategorier. Vill ni exempelvis se en massa mat klickar ni förslagsvis på Ätbart.

Alla ni som använder Bloglovin kommer förhoppningsvis att smidigt bli förflyttade hit inom kort. Vill ni följa mig via Feedly är det bara att söka efter juliaeriksson.se så ska mitt flöde dyka upp och gå att lägga till.

Känner ni för att leverera kloka synpunkter, dela spontana tillrop eller uppmärksamma mig på att något inte fungerar som det ska, så får ni mer än gärna lämna en kommentar. Är det kluriga kodspecifika problem kan det bli så att de hamnar på min programmeringskunnige lillebrors bord i slutändan, vilket han ännu är lyckligt ovetandes om (hej och förlåt Alfred).

Sådärja! Jag tror att det var allt ni behövde veta just nu. Min förhoppning är att vi alla ska trivas bra här och plocka med oss samma fina stämning som vi alltid haft. Nu börjar det roliga!

Man vaknar och man är tillbaka

När jag vaknade låg en tjock dimma utanför fönstret, men i huvudet var allting klart. Inga grumliga tankar eller bultande tinningar, bara en skärpa och ett ljus. Efter fem dagar av förkylningssymptom där jag isolerat mig i lägenheten, inte träffat en enda människa och som längst förflyttat mig ner till soprummet och tillbaka, var jag nu åter i verkligheten. Meddelandet i telefonen rapporterade att mitt test var negativt och halsen hade slutat ömma.

Det är en märklig tid vi befinner oss i när en tillsynes helt vanlig förkylning får en att ställa in helgens planer, boka om tågbiljetter, låsa in sig i lägenheten och börja äta av konserverna i skafferiet. Men vem är jag att inte följa direktiv och ta allt på största allvar? Desto skönare framstår kontrasten efteråt dessutom. För när jag vaknade var det med ett pirr i benen. Jag fullkomligen trånade efter frukt- och grönsaksdisken på Ica, längtade efter att få bära riktiga kläder och lämnade lägenheten med små, men innerliga, hoppsasteg.

Och ja, det där lilla inspirerande pirret, eller snarare avsaknaden av det, är kanske anledningen till varför det varit lite tyst här ett tag. Men det blir ju så ibland och då väntar man och känner efter och väntar lite till och så vaknar man och det är tillbaka. Man är tillbaka. Jag är här. Hej hej!