Dagar – Sida 5 – Julia Eriksson

En lördag i april

Jag vaknade upp i lördags till en helt tom dag. En sån lyx ändå. Jag började den med att inte gå upp utan låg kvar i sängen fram tills klockan var elva. Sedan hasade jag ut i köket och lagade frukost.

Egentligen hade jag ingen frukost hemma, men är det något jag är bra på så är det att trolla fram frukostar ur ett till synes tomt kylskåp. Trots avsaknad av mjölk, pålägg, frukt, yoghurt eller juice till exempel blev det en helt duglig frukost. Rostat bröd med smör, nybryggt kaffe och stekt grönkål plus ett ägg.

Sedan duschade jag länge och valde kläder. Volang gånger två blev det visst. Tycker att pudrigt rosa passar extra bra tillsammans med grönt och så är det fint att bryta av en lite skimrande partyklänning med en stramare skjorta.

Svart väska, trenchcoat och gubbskor till det, sen var jag klar att ge mig iväg.

Men först tömde jag min väska på roliga sminkgrejer som jag fått kvällen innan. Jag var nämligen hemma hos min kompis Sandra då och hon jobbar på Glossybox och hade nyligen rensat bland alla tusen beauty-grejer hon samlat på sig. Alltid kul att leka loss med lite nya saker!

Till sist promenerade jag hemifrån mig och in mot stan. Vid Skanstull stannade jag på Pressbyrån och köpte en glass med mintchokladsmak. De hade nämligen halva priset på alla glassar så då var jag ju tvungen att slå till. Den här var en nyhet och ganska god men inte överväldigande. En typisk 3/5-glass.

Jag fortsatte förbi Slussen-kaoset och sedan vidare mot Gamla stan. När jag ser ombyggnationen av Slussen skickar jag alltid en tanke till den som projektleder hela alltet, det måste vara jättesvårt… Var börjar man ens?

Vid tretiden var jag framme vid mitt första stopp: Konstakademien. Det var premiärbesök för min del.

Bäst gillade jag nog entréhallen med de stora skulpturerna. Och sedan var det väldigt fint att det pågick en master class i piano samtidigt som jag var där, så klassisk pianomusik strömmade ut från övervåningen under hela mitt besök. Mycket stämningsfullt och härligt!

Det fanns också en utställning av stipendiaten Idun Baltzersen som jag gillade mycket. Verken hade så många små, små detaljer och man upptäckte något nytt hela tiden när man tittade.

Jag vet att jag har nämnt det tidigare här i bloggen men jag tycker verkligen det kan vara härligt att gå på museum själv ibland. Det handlar inte om att gå runt i flera timmar utan en halvtimme kan räcka gott och väl. Jag känner att det är så fint att få en liten dos av kultur och få fylla på mitt inspirations- och kreativitetsförråd. På samma vis som min kropp mår bra av att träna och få frisk luft med jämna mellanrum så känner jag verkligen att det är bra att aktivera hjärnan och fantasin på det här sättet. Kultur alltså, fina grejer! ♥

Sedan hamnade jag vid Kungsträdgården där Körsbärsblommans dag pågick och för en kort sekund kändes Stockholm väldigt mycket som Tokyo.

Och efter det gick jag och luktade på minst femton dyra handtvålar utan att köpa en enda (fastän jag tänkt att jag skulle göra det) eftersom jag inte kunde bestämma mig. Men det gjorde verkligen inget, så jag åkte hem tomhänt och tog en tupplur vid femtiden. Sedan gjorde jag mig fin och mötte upp min kompis Madde på Racamaca för middag och vin. Där togs det inga bilder men jag kan ändå rekommendera stället varmt. Så litet, mysigt och opretentiöst med extremt goda smårätter att dela på och perfekt service. Gå dit! Hade det varit en restaurang man upptäck under en utlandsresa i typ Paris hade det varit något man kommit hem och varit lyrisk över, men nu kommer jag bara tipsa vidare till er såhär.

Så, ska ni ta med två saker från detta blogginlägg så är det: 1. Gymma er hjärna genom att utsätta den för kultur. Det är jätteofta gratis dessutom och inte alls lika hetsigt och krävande och ångestladdat som vanlig träning kan vara. 2. Ät middag med en vän på något mysigt ställe (jättegärna Racamaca) och dela på flera smårätter. Det är sällan gratis men väldigt bra för själen och relationen. Slut på livsråd och lördagssummering!

Vind omkring nordväst

Jag lämnar några fredagsord till er här. Hoppas att ni har en riktigt fin helg framför er! Och vet ni vad, solen skiner, gruset knastrar under sneakerssulorna och ställer man sig mot en husvägg och blundar så känns det faktiskt ganska varmt. I morgon hoppas jag kunna sitta på balkongen, kanske i en tjock tröja eller jacka till och med, men med årets första utomhusfika uppdukad och bra musik som blandas med fågelkvitter. Nu är vi på andra sidan vintern, vi klarade det! Allt det bästa ligger framför oss. Är inte det en fantastisk känsla så säg?

8 mars

Det är 2017 och vissa dagar vill jag bara hyra en ångvält och köra över hela samhället. Andra stunder vill jag gråta åt alltings hopplöshet, för att vi inte kommit längre än så här. För att en av världens mäktigaste män använder uttryck som grab them by the pussy och ändå får vara president. För att kvinnors rättigheter gång på gång inskränks. För att löneskillnader, abortmotståndare, våld i nära relationer, skönhetsideal, kvinnohat och tusen andra saker till fortfarande existerar. För att jag kan bli kallad jävla feministhora av en okänd kille utan anledning. För att Sverige enligt studier är ett av världens bästa länder att vara kvinna i, men det ändå är så här.

Samtidigt vill jag också skicka tacksamhet. Till alla som kämpat för mina rättigheter långt innan jag föddes och till alla som kämpar idag. För oss och för kommande generationer. Tack för systerskapet som finns omkring mig, i kommentarsfält, på Facebookgrupper och bland mina vänner. Tack för att ni är en så fantastisk grupp smarta, starka, coola, inspirerande kvinnor som läser min blogg. Tillsammans är vi starka. Och när vi inte orkar längre, när vi bara vill hämta ångvälten eller gråta åt alltings hopplöshet, då backar vi varandra. Då hjälps vi åt.

Sen sist

”Vad har hänt sen sist i Julia Erikssons liv?” undrar kanske ni. Eller så gör ni inte det, men nu får ni veta ändå.

Jag har börjat måla om mitt sovrum vilket innebär att jag numer sover på soffan i vardagsrummet. Det känns lite som att jag gjort något dåligt och blivit utschasad, fast av mig själv då. Dock är det rätt mysigt att sova där – än så länge i alla fall. Jag har i och för sig bara hunnit grundmåla ett lager och har både spackling, slipning och två omgångar färg kvar så vi får se hur många soffnätter det blir till slut.

Jag har också börjat jobba på mitt nya jobb vilket är väldigt kul men också ganska intensivt. Min hjärna arbetar på högvarv för att komma ihåg alla ansikten, namn och kunder, men jag är säker på att det kommer lossna om någon vecka eller så. Första dagen testade jag att promenera hem för att se hur långt det var och jag klockade in på exakt 30 minuter inklusive stopp för fotografering av dimma vid Skanstullsbron.

Igår mötte jag upp Karin, Anna och Julia på Häktet efter jobbet och det var så himla mysig och fnissig stämning. Vi pratade om både roliga och fina saker och sådant som känns lite extra och vikten av att då få känna. Karin tog den här bilden och den fångade kvällen så bra tycker jag. Älskar dom här, så är det bara.

Både i måndags och igår lagade jag en lattjo-nacho-tallrik när jag kom hem. Mycket mycket gott. Jag sköljde bara av ett paket svarta bönor, kryddade med chipotle, cayennepeppar, paprika, spiskummin & salt och förrostade dessa i ugnen i typ 10 minuter. Sen varvade jag nachochips, svarta bönor och ost i en liten form och ugnsbakade allt på 200 grader i kanske sju minuter. Under tiden rörde jag ihop mangosalsa (mango i bitar, chili, lime, koriander) och tomatröra (tärnad tomat & finhackad lök). När tallriken var klar i ugnen toppade jag med mina två röror, lite avokado och massor koriander. Turkisk yoghurt och lime vid sidan av – tada!

Nu vet ni vad jag har gjort sen sist. Vad har ni hittat på?

En söndag i februari

Jag tänkte att jag skulle göra som back in the days och bära runt på min kamera under en dag och dokumentera vad jag gör. Det blir ju generellt ganska få sådana här inlägg i den här bloggen nu för tiden, mest för att jag jobbar de flesta dagarna och på mitt reklamkontor finns det inte så mycket att visa upp. Men också lite för att det av någon anledning känns jobbigare att vara ”den där personen med kamera som ska dokumentera allt” nu än vad det gjorde för några år sedan. Jag vet inte riktigt vad det beror på och om det går att bota på något bra sätt. Fråga nummer ett att ställa sig är väl om det ens är värt det – vad tycker ni? Gillar ni den här typen av inlägg och vill ni ha fler? Fundera på det medan ni kikar igenom bilderna och lämna gärna en kommentar sen med vad ni kommit fram till!

Min söndag började oväntat behagligt, trots nattliga eskapader under lördagen (tack resorb!). Jag vaknade pigg till solljus vid tio, klev upp och öppnade fönstret på glänt.

Sedan tvättade jag av ansiktet och la på en mask innan jag kröp ned i sängen igen med telefonen som sällskap och scrollade igenom alla mina flöden. Det kändes som ett rent genidrag att kombinera hudvård med slösurf.

Efter någon halvtimme klev jag upp och dukade fram en frukostbricka av det bättre slaget. Självklart med lite efterrättsgodis.

Sedan stökade jag runt i min lägenhet ett tag. Ni vet, diskade lite kaffekoppar, plockade undan några vilsna klädesplagg, njöt av solen som flödade in genom mina fönster. Min palm Olof (namngiven efter politikern, ja) har sett lite trött ut de senaste veckorna så jag flyttade honom till maximal solplats. Hoppas det hjälper!

Jag passade också på att fixa en bättre upphängning för den här postern som hängt snett det senaste halvåret.

Sedan klädde jag på mig och försökte knäppa av en vettig outfitbild. Jag testade typ alla hörn i vardagsrummet men inget blev bra och minerna blev konstiga och kroppen skev. Ni fattar. Här är den bästa bilden i alla fall.

Med Däggdjur i öronen promenerade jag hemifrån med sikte på Östermalm. Jag älskar att gå över Skanstullsbron och höra på musik. Det är helt klart min bästa lyssnarsträcka.

Stockholm var extra charmigt idag och visade upp sin bästa sida. Hade det varit en person hade jag nog blivit kär i hen.

Jag gick till Hallwylska museet för att kika på utställnigen Colour Emotions som jag läst om. Dock råkade jag komma precis samtidigt som något performance var igång för tio sekunder efter att jag gått in genom porten hörde jag ett argt skrik. Jag hann bli lite orolig innan jag förstod att det var en del av utställningen och inte någon som tappat det helt.

Så jag kikade in lite i ett färgglatt rum under tiden som performancet var igång, det var inte riktigt läge att klampa in mitt i kände jag.

Sedan kollade jag runt lite mer, blev dock inte superimponerad, innan Markus ringde och frågade om jag ville ta en fika. Sagt och gjort, vi stämde träff på Söder.

Jag passerade några badsugna fåglar på vägen dit som såg fina ut genom kameran. En sak ni kanske inte visste är att jag är rädd för väldigt många djur. Svanar till exempel, de känns sjukt aggressiva och farliga med sin vassa näbb och sina stora vingar. Hu! Jag höll mig på säkert avstånd.

Sedan tog jag dagens sista bild för sedan gick solen ned och jag orkade inte fota mer. Och ja, egentligen hände väl inget mer spännande än att jag veckohandlade på Hemköp, åkte hem och lagade en svamp- och grönkålspaj samt läste ikapp hela min blogg-feed. Slut på februarisöndag!

Vecka fyrtioåtta

Det är söndag, mer natt än kväll om jag ska vara ärlig, och innan jag släcker sänglampan vill jag bara lämna en hälsning till er och berätta lite om veckan som varit. Det känns som om de sju senaste dagarna har passerat ganska långsamt. Medan vissa veckor bara springer iväg har den här liksom tagit tid på sig, dröjt sig kvar, inte velat lämna en riktigt. Det har också varit en vecka av ganska mycket vardag och en del värdefullt kompishäng däremellan. Jag känner det verkligen nu, att jag är inne i en period då jag bara vill umgås med mina vänner så mycket som möjligt. Äta middag med dem, dricka vin tillsammans, prata om livet, kramas i soffan, dansa bort timmar på dansgolv, smsa om allt möjligt… Jag gillar ju generellt att hitta på mycket grejer med mina kompisar men nu är det på en ytterligare nivå. Tur att Karin flyttat in tillfälligt så att jag får maximalt med umgänge och samtalsanalys, även på oplanerade tisdagar. Förutom det, så har även dessa saker hänt:

– I och med Karins inflytt så följde också ett gäng krukväxter med. Så nu är alla fönsterbrädor i lägenheten fulla av gröna blad och rummen liknar mer eller mindre regnskogar och djungler. Väldigt mysigt och uppiggande i vintermörkret!

– I onsdags gick jag på ett svettigt träningspass som gjorde mig peppad på att ta upp kickboxningsträningen jag höll på med under en termin för ett par år sedan. Efter det mötte jag upp Karin och Fredrick på Häktet och vi hade så fina och roliga och hjärtliga samtal att tiden bara sprang iväg. Några timmar senare kom Markus förbi och slog sig ned vid vårt bord och jag insåg hur fint det är när man kan mixa kompisgäng och de kommer så bra överens. Helt plötsligt var klockan halv ett och jag och Karin åkte hem och åt potatismos och chips vid köksbordet.

– Jag, Julia, Anna och Karin sågs på torsdagen och lagade portabelloburgare med karamelliserad lök, tryffelmajonnäs, grönkål och pommes. En helt perfekt middag som försatte oss i rejäl matkoma.

– Igår var jag på fest med hotshots-tema, självlysande ballonger och glitter. Där råkade jag avfärda en kille med repliken ”han var alldeles för generell” (vilket förvisso var sant) och sen blev jag lite för lat för att åka på en annan födelsedagsfest på andra sidan stan eftersom festen jag var på var 50 meter hemifrån mig. 4/10 på dåligt samvete-skalan men ibland är bekvämlighet ändå det viktigaste.

– En liten fågel viskade i mitt öra att Åhléns reade ut sina julkalendrar den 1 december så efter lite letande lyckades jag lägga beslag på den här Essie-kalendern för 300 kr. Det bästa/värsta är att den gör mig genuint lycklig när jag varje morgon får plocka ut ett litet nagellack eller en go handkräm. Så mycket glädje över så basala saker, men ja, jag är tyvärr inte bättre än så.

– Igår bjöd jag och Karin på middag: halloumitacos med mangosalsa, guacamole och chiliaioli. Sen konstaterade vi (som så många gånger förr) att mat i bröd med sås är den bästa.

– Och annars har veckans, eller egentligen helgens, viktigaste syssla varit att kolla på SKAM. Jag har hört sjukt mycket om det innan men inte tagit mig för att titta (mvh seriehataren). Nu finns i alla fall första säsongen med svensk text på SVT Play men efter att jag och Karin raskt betat av den kollade vi andra säsongen på norska, men med norsk text. Det går faktiskt bra, utöver den detaljen att jag numera tänker allt på norska. Dritkult! Nåväl, i morgon hugger vi in på säsong 3 och jag har plötsligt blivit livrädd för spoilers och besatt av att diskutera alla karaktärer. Så vill ni göra det med mig är det bara att sätta fart! Och nu är visst helgen v. 48 slut, så tack och hej från bob hund och mig.

PS. Bilderna i detta inlägg kommer från min Instagram, vill ni följa mig där så heter jag solig.

Sommardagar

I samma stund som min semester började kom sommarvärmen på riktigt. Den svepte in över landet, fick kvicksilvret att krypa uppåt på termometrarna och badstränderna att fyllas med folk. Och den blev startskottet på en ny fas. Om förra sommaren var en flykt från allt så handlar denna om att landa. Mjukt och tryggt.

Jag fyller mina dagar med idylliskt innehåll. Åker i en guldfärgad Volvo längs stora vägar, från kuststad till kuststad. Tillbringar hela dagar på stränder, grillar om kvällarna, somnar tidigt på nätterna. Fiskar gös i solnedgången, slår upp ett tält nära havet, spelar yatzy i skuggan. Cyklar längs gyllene åkrar, äter glass till middag, vänder blad efter blad. I takt med att mitt hår bleks av solen och min hud skiftar nyans så bosätter sig ett lugn hos mig.

Det tidigare behovet av att dokumentera allt med kameran finns inte längre. För hur många solnedgångar, sandstränder och semesterdagar orkar folk att se? Hur gör man för att allt inte ska smälta samman i en solkrämsdoftande, myggsurrande kliché? Jag bär runt på min kamera men låter den vila i väskan så gott som hela tiden. Behovet är mättat, de mentala bilderna sparar jag för mig själv.

Däremot är det något annat som kliar inom mig. Längtan efter att skriva, få sätta ord på saker som känns. Så jag fyller min telefon med anteckningar, jag skickar sms med känslofragment och beskrivningar av tillvaron, och då och då plockar jag fram min dator. Öppnar ett nytt textdokument, skriver en hälsning till er och postar det sedan som ett blogginlägg. Jag hoppas ni nöjer er med det, för just nu har jag fullt upp med att fånga sommaren. Gör det ni med!

Semester – med ett före och ett efter

Måndagen den 18 juli. Nu börjar min semester. Sedan jag det första året klev ut från kontoret med insikten om att jag hade mer än tjugo jobbfria dagar framför mig, som jag dessutom fick betalt för, så har det enkom varit glädje. Men i år bär semestern på en bitterljuv känsla. Fastän den kom senare i år än något annat år så känner jag mig lite stressat förvånad. Och det faktum att den kommer dela in något i ett före och ett efter går inte heller att frångå. För jo, saker blir annorlunda nu. I och med den här semestern säger jag också hejdå till en av mina allra bästa kollegor. Han jag jobbat konstant med de senaste åren, som känner mig lika väl som mina allra äldsta vänner och som har stenkoll på hur jag mår, vem jag dejtar och vad som ligger i min lunchlåda. Nu byter han jobb och det kreatörsteam vi utgjort slutar existera. Även om jag tror att förändring i de allra flesta fallen är bra, så känns det så klart lite sorgligt.

För att generalisera kan ett bra kreatörsteam på en reklambyrå kan antingen utgöras av två ganska lika personer som båda gillar IPA, är födda ungefär samtidigt och lyssnar på Håkan Hellström. Eller så tar man två helt skilda människor, från två olika generationer som på papperet har väldigt lite gemensamt. Och så låter man dem sitta i ett rum och säga: ja, nej, absolut, aldrig i livet, det är ju värdelöst, MAGI! osv i typ 14 av dygnets 24 timmar. Till slut, när de där olika personerna enats om något, har det analyserats sönder så väl och stretchats åt så skilda håll att det bara måste bli bra. Och jo det blir det, väldigt ofta. Exakt så där härligt splittrat och magiskt har det varit att jobba med Markus. Vi har inte alltid varit överens men när vi väl varit det har vi varit omöjliga att stoppa och det har gjort det extremt kul att jobba ihop. Därför känns det inte bara härligt att gå på semester utan också lite sorgligt.

Men ja, Stockholm är litet och vi kommer så klart fortsätta att hänga ändå. Bara kanske lite mindre som Paris & Nicole och lite mer som två vanliga vänner. Det kommer bli fint. Nu → semester! Och med det förhoppningsvis lite fler härliga somriga inlägg här. Tack för att ni läser!

Midsommarfirande i Västansjö

Vi blir som kalvar på grönbete, som stadsbarn på sommarkollo. När vi kliver ur bilen på torsdagskvällen möts vi inte bara av en massiv myggsvärm och varma kramar från vänner utan också av utrymme. Vidsträckta grönskande ängar, lador med golv på flera hundra kvadratmeter och mängder av skrymslen och vrår att söka sig till. När man vant sig att umgås i Stockholmslägenheter med ett eller två rum och sällan tillräckligt med stolar – då är detta definitionen av lyx.

Känslan av sommarkollo genomsyrar hela vistelsen. Förmiddagen på midsommarafton tillbringar vi med fötterna dinglandes från ett traktorflak. Vi åker längs dammiga grusvägar, ser blåa berg i horisonten och stannar till vid ängar för att plocka blommor till kransar och stång. I en hage betar får som vi försiktigt matar, sedan matar vi oss själva med laxröra på knäckebröd. Solen strålar från en klarblå himmel, från högtalarna strömmar Ted Gärdestad och vi svalkar oss med iskall öl.

Väl tillbaka på gården gör vi oss i ordning för midsommarlunch. Den stora ladan öppnas upp och att sitta där är som att kliva rakt in i en Pinterest-bild. Jag klär takkronorna med löv, ställer blommor i vaser på bordet och binder min egen krans. Sedan följer snapsvisor, senapssill och säckhoppning i en rasande fart. Vi fikar jordgubbstårta och tävlar i femkamp med stort allvar och många skratt.

När myggen börjar sticka för ofta och ladan känns för stor, förflyttar vi oss på gården till vad som kallas jaktlodgen. Ett stort träinrett rum med biljardbord, darttavla och en egen bar. Här kan vi stöka runt på bästa vis och spela Ecuador på högsta volym utan att störa någon annan än hönsen som kacklar glatt. ”Ingen klubb i världen slår detta”, konstaterar vi nöjt innan vi går ut i sommarnatten för att ta luft.

Det blir aldrig riktigt mörkt och det gör det ännu svårare att gå och lägga sig, men till slut stupar vi i säng samtidigt som tuppen gal godmorgon. Nästa dag återhämtar vi oss på mjuka filtar i solen och med friska dopp i bäcken. Hundvalpen Garbo springer runt våra fötter och får full uppmärksamhet. Någon plockar fram en gitarr, grillen tänds, kubbturneringen avgörs. Och rätt vad det är börjar festen om. För midsommarhelgen är ju lång och vi har gott om plats och snart öppnar världens bästa klubb i jaktlodgen igen.

Midsommar i Hälsingland

Nu hoppar jag snart in i en bil för att färdas uppåt i landet med slutdestination någonstans kring Kilafors. Där ska jag fira midsommar på min kompis Maddes familjegård (här är ett inlägg från i höstas när jag var där och hälsade på – så mysigt). Vi är ett stort gäng som firat midsommar tillsammans sedan vi pluggade ihop på universitetet och nu har vi hunnit utöka med lite partners till folk och blivit en supergrupp på nästan 20 personer.

Firandet brukar pågå i dagarna fyra med en massa skratt, dansgolv, femkamp och mat. Jag ser mest fram emot att få göra en fin krans, äta gubbröra och festa inne i ladan och ute bland alla höns. Nu återstår bara att hålla dubbla tummar för soligt väder i hela landet! Hur ska ni fira midsommar i år?