Dagar – Sida 4 – Julia Eriksson

Helgen vecka 38

Låt oss se vad jag hittat på i helgen! Jag kan avslöja att det har varit en väldigt mysig, planerad och kul helg med många olika vänner att hänga med.

Min fredag inleddes i rött och rosa. Jag kände att den gråa dagen behövde en färgklick och gillade kontrasten mellan fluffigt ljusrosa och lackglansig röd kjol. Efter en ganska snabb jobbdag slog jag ihop datorn och tog helg klockan fem.

Inne på Monki, som ligger tvärs över gatan från mitt jobb, sprang jag på den här ringen och köpte den för den gjorde mig så glad. Blingig och fulsnygg och 90-talig.

Sedan mötte jag upp min kompis Sandra på Bar Hommage för en aw. Efter en stund anslöt vi till Erik och Fredrik som hade satt upp oss på kölistan till ett bord på Racamaca. I väntan på våra sittplatser tog vi in ett par mindre rätter och studerade menyn noggrant. Racamaca är en av mina favoritrestauranger med supergoda smårätter som man delar på, allt är väldigt okomplicerat (på ett bra sätt) och med supertrevlig personal. När vi var mätta avslutade vi kvällen med drinkar på Paradiso ett stenkast därifrån. Tycker för övrigt att Bar Hommage → Racamaca → Paradiso → Häktet är en ultimat runda om man vill hålla sig i ungefär samma kvarter under en kväll, så varsågoda för mikroguide till Mariatorget.

På lördagen tog jag på min höstigaste finklänning och matchade den med en liten grön väska, kängor och guld.

Sedan gjorde jag en stor frukost/brunch med kokt ägg, yoghurt och müsli, kaffe, clementin och det bästa: våffeltoast. Perfekt om man inte har ett toastjärn men har craving för smält ost. Jag gjorde en med prästost, grönkål & persilja och en med prästost, tomat & basilika.

Sedan mötte jag upp Emelie, Madde och Grazzi i Liljeholmen för att ge oss iväg på roadtrip. Målet var Örebro där min kompis Zaza bor och nu var det dags för namngivningsfest för hennes son Marlon. Han var så mysig och glad dagen till ära och här är han i famnen på sin fadder Elin. Jag älskar att han ser ut som en liten liten businessman med sin slips…

Festen hölls i Zazas föräldrars hus som ligger superfint till precis vid en sjö. Örebros egna Yasuragi, typ.

Efter kaffe, tårta, presentöppning och Marlonmys blev det en liten kräftskiva på kvällen. Kräftorna var egenfångade och supergoda och helt gigantiska, nästan som små humrar. Så gott! Vid niotiden rullade vi bilen tillbaka mot Stockholm igen och spelade alla våra favoritlåtar fram tills vi var framme vid midnatt.

På söndagen klädde jag mig i långklänning igen (helgens oplanerade tema?) och gjorde mig snabbt i ordning för att sedan ta tunnelbanan till Hornstull.

Där var det nämligen dags för frukostbio på Bio Rio. Världens smartaste koncept där man får en liten frukostbricka på köpet i sin biljett. Vi såg dokumentären Silvana – väck mig när du vaknat och den var så bra. Jag gillade verkligen hur de skildrade relationen till hennes familj och kärlekshistorian som pågick under hela tiden, så fin och gullig!

Efteråt möttes vi av strålande sol, så jag, Majsan, Julia och Sofie tog en promenad längs Årstaviken och kollade på alla gulliga hundar som var ute och skuttade.

Sedan handlade jag lite mat och promenerade över Skanstullbron och hem med dokumentären Kidnappad av al-Quaida i mina öron. Väldigt intressant men ganska tung lyssning eftersom lillasystern Ella som medverkar är en av mina närmsta vänner. Ändå skönt att hela historien fått sitt slut nu, kan inte understryka den lättnaden nog. Resten av kvällen har jag tillbringat i soffan med bok och dator omväxlande i knät och ramslökschips i en skål bredvid.

Hoppas att ni också haft en fin helg!

Montenegro del 1 – genom mobilen

Hej semester, hej minimalt med tid vid datorn. Jag tycker det är ganska skönt faktiskt, så då får det vara så och ni får stå ut med lite tystnad här. Nu är jag i alla fall precis hemkommen efter en vecka i Montenegro och har fyllt hårddisken med bilder från Adriatiska havet. Men i väntan på att jag går igenom och redigerar dem så tänker jag att vi kikar på hur resan sett ut ur min telefon.

Under första halvan av resan bodde vi i en liten by som hette Przno. Där hade vi en lägenhet högst upp med stor terass, perfekt för frukostar, efter-stranden-vin och middagar. Här startar vi måndagen på bästa vis.

Från vår lägenhet i Przno hade vi gångavstånd till två olika stränder, annars åkte vi runt en del i vår hyrbil i jakt på de allra bästa. Här är vi på väg till en av de lokala stränderna med gympapåsar på ryggarna och matsäcksväskan i högsta hugg.

Minst en glass om dagen är regel när man är på semester.

Framåt skymningen började det bli dags att lämna stranden. Då var det fortfarande runt 30 grader varmt…

Väl hemma igen ropade Anna ut oss på terassen för att titta på solnedgången. Den var minst sagt magisk.

Ganska snabbt upprättade vi bra rutiner för vad vår strandlunch skulle innehålla. Man vill ju inte ödsla onödig tid på att lämna stranden för att äta någon tråkig sallad. Istället packade vi bröd, tonfisk i tomatsås, massor av vatten, salta chips (från vårt lokala favoritmärke Chipsy), frukt och små godispåsar. Hela kostcirkeln. Varje dag.

Montenegro är ju minst sagt bergigt med höga höjder och djupa dalar. Här stannade vi bilen vid kanten av en slingrig väg för att dokumentera vår utsikt från toppen.

En dag åkte vi till Skadarsjön, ett stort vattendrag som ligger i både Montenegro och Albanien. Där hyrde vi kajaker och paddlade runt i några timmar. En perfekt aktivitet.

När vi blev badsugna stannade vi på någon av de små stränderna längs sjön där vi kunde hänga helt på egen hand. Vi drog upp kajakerna och slog oss ned med varsin bok.

Sista dagen i Przno hängde vi på den andra av våra lokala stränder. Dessutom passade vi på att dagdrömma om att äga huset längst ut på klippan där och att vi i så fall skulle ha en badstege rakt ned i vattnet.

Mer glass! Den här påminde exakt om en tröja som min storasyster hade när hon var typ femton. Den var bredrandig i orange och rosa och oerhört fin.

Vårt andra boende var i gamla stan i Kotor. Den ligger precis i en bukt och är en oerhört välbevarad medeltidsstad som finns med på UNESCOs lista över världsarv. Kring staden och upp i bergen finns en lång mur som ringar in den. En morgon vandrade vi upp längs berget för att se på utsikten.

En liten kyrka låg uppe på toppen också. Vi var rätt glada att vi startat vår promenad tidigt för även om den inte var så lång hann det bli ganska varmt när solen började gassa på.

Och ja, med tanke på den gassande solen tillbringade vi våra sista dagar i Montenegro på egna små stränder vid det perfekt turkosgröna havet.

Salt, svalkande och alldeles ljuvligt. Montenegro var verkligen ett fint resemål med vacker natur och väldigt gästvänliga människor. Här var en första kik på allt vi gjorde, men mer får ni veta sen!

En söndag i sol

Jag insåg idag att det var en halv evighet sedan jag fotade med min ”riktiga” kamera och lade upp några sådana bilder här. Av någon anledning har det blivit mycket mobilfoton, tillbakablickar och annat innehåll på sistone. Men det är ju mycket roligare med nya, skarpa, fina bilder och även om redigeringen tar lite längre tid så är den ju rätt kul att pilla med. Jag måste kanske börja förlika mig med att vara ”hon med kameran som ska fota allt” igen. Om inte annat så är ju sommaren en tacksam period att vara den personen. Idag var särskilt en sådan dag.

Jag började min dag på balkongen. Eller rättare sagt: jag tillbringade merparten av dagen där ute. Jag älskar min balkong! Den ligger högst upp och har sol från 11 till 18 så här års. Dock har jag inte riktigt hunnit fixa i ordning den för säsongen än. Det otroligt svajiga vädret har gjort att jag velat vänta lite med att köpa växter, men nu hoppas jag att värmen håller i sig någorlunda så jag kan sätta igång. Så här såg den ut förra året och jag tänkte behålla samma möbler men testa lite andra växter och kanske fixa en tålig matta också.

Under förmiddagen växlade jag solstolshäng med filtvilande, slurpade vatten med is och lime och läste böcker.

När jag blev hungrig lagade jag sillunch till mig själv. Några tankar om det:

1. Sill alltså, så underskattad grej. Det kräver ju minimalt med tillagning och smakar himla gott.

2. Snart kan man också köpa färskpotatis utan att bli ruinerad. Älskar färskpotatis + att det går ännu snabbare att koka.

3. Hade fått för mig att jag inte gillade matjessill men ville lära mig äta det så jag köpte en burk. Öppnade den och insåg att det visst var gott, så den inlärningsprocessen gick väldigt snabbt. Kanske har något med åldern att göra?

4. Har man ingen gräslök kan man ta persilja istället, det blir också bra.

5. Lite brynt smör på potatisen gör den ännu godare.

Slut på silltankar men definitivt inte slut på sillätande för mig i år. Tänker att det är dags att make sill great again, fast på ett trevligt och sympatiskt sätt då såklart.

När min kropp tröttnat på balkonghäng så bestämde jag att det var dags för en promenad i kvällssolen. Jag satte sikte mot Gullmarsplan och Årstaviken. Det här lummiga, gröna området heter Kolerakyrkogården och användes tydligen för att begrava mängder av kolerasjuka stockholmare under 1800-talet. Dagens historialektion.

När jag kommit ned till Årstaviken satte jag mig en stund på en klippa vid vattnet och kände mig extremt tillfreds.

Stockholm alltså. Det ÄR svårt att inte romantisera den här staden. Jag är inne på mitt femte år här nu och hittar fortfarande nya magiska platser.

Eftersom jag inte hade bestämt någon direkt rutt för min promenad så fortsatte jag bara gå så länge utsikten var fin och benen orkade och till slut var jag i Liljeholmen. Då kom jag på att jag lika gärna kunde traska över bron till Hornstull och gå längs andra sidan vattnet och hem igen. När det gäller promenader kan jag gå typ hur länge som helst så länge jag undviker skoskav och dåligt humör. Det är ju också mycket roligare att ta en ny väg än att behöva vända och gå tillbaka, eller hur?

Jag köpte en glass halvvägs och var sedan tillbaka vid Gullmarsplan lagom tills att solen började gå ner. Fortfarande tillfreds och med elva kilometer i benen. Tycker det är så skönt med sådana här lugna söndagar på egen hand emellanåt. Det är liksom det perfekta sättet att fylla på med energi och göra sig redo för nya upptåg och bravader.

En lördag i april

Jag vaknade upp i lördags till en helt tom dag. En sån lyx ändå. Jag började den med att inte gå upp utan låg kvar i sängen fram tills klockan var elva. Sedan hasade jag ut i köket och lagade frukost.

Egentligen hade jag ingen frukost hemma, men är det något jag är bra på så är det att trolla fram frukostar ur ett till synes tomt kylskåp. Trots avsaknad av mjölk, pålägg, frukt, yoghurt eller juice till exempel blev det en helt duglig frukost. Rostat bröd med smör, nybryggt kaffe och stekt grönkål plus ett ägg.

Sedan duschade jag länge och valde kläder. Volang gånger två blev det visst. Tycker att pudrigt rosa passar extra bra tillsammans med grönt och så är det fint att bryta av en lite skimrande partyklänning med en stramare skjorta.

Svart väska, trenchcoat och gubbskor till det, sen var jag klar att ge mig iväg.

Men först tömde jag min väska på roliga sminkgrejer som jag fått kvällen innan. Jag var nämligen hemma hos min kompis Sandra då och hon jobbar på Glossybox och hade nyligen rensat bland alla tusen beauty-grejer hon samlat på sig. Alltid kul att leka loss med lite nya saker!

Till sist promenerade jag hemifrån mig och in mot stan. Vid Skanstull stannade jag på Pressbyrån och köpte en glass med mintchokladsmak. De hade nämligen halva priset på alla glassar så då var jag ju tvungen att slå till. Den här var en nyhet och ganska god men inte överväldigande. En typisk 3/5-glass.

Jag fortsatte förbi Slussen-kaoset och sedan vidare mot Gamla stan. När jag ser ombyggnationen av Slussen skickar jag alltid en tanke till den som projektleder hela alltet, det måste vara jättesvårt… Var börjar man ens?

Vid tretiden var jag framme vid mitt första stopp: Konstakademien. Det var premiärbesök för min del.

Bäst gillade jag nog entréhallen med de stora skulpturerna. Och sedan var det väldigt fint att det pågick en master class i piano samtidigt som jag var där, så klassisk pianomusik strömmade ut från övervåningen under hela mitt besök. Mycket stämningsfullt och härligt!

Det fanns också en utställning av stipendiaten Idun Baltzersen som jag gillade mycket. Verken hade så många små, små detaljer och man upptäckte något nytt hela tiden när man tittade.

Jag vet att jag har nämnt det tidigare här i bloggen men jag tycker verkligen det kan vara härligt att gå på museum själv ibland. Det handlar inte om att gå runt i flera timmar utan en halvtimme kan räcka gott och väl. Jag känner att det är så fint att få en liten dos av kultur och få fylla på mitt inspirations- och kreativitetsförråd. På samma vis som min kropp mår bra av att träna och få frisk luft med jämna mellanrum så känner jag verkligen att det är bra att aktivera hjärnan och fantasin på det här sättet. Kultur alltså, fina grejer! ♥

Sedan hamnade jag vid Kungsträdgården där Körsbärsblommans dag pågick och för en kort sekund kändes Stockholm väldigt mycket som Tokyo.

Och efter det gick jag och luktade på minst femton dyra handtvålar utan att köpa en enda (fastän jag tänkt att jag skulle göra det) eftersom jag inte kunde bestämma mig. Men det gjorde verkligen inget, så jag åkte hem tomhänt och tog en tupplur vid femtiden. Sedan gjorde jag mig fin och mötte upp min kompis Madde på Racamaca för middag och vin. Där togs det inga bilder men jag kan ändå rekommendera stället varmt. Så litet, mysigt och opretentiöst med extremt goda smårätter att dela på och perfekt service. Gå dit! Hade det varit en restaurang man upptäck under en utlandsresa i typ Paris hade det varit något man kommit hem och varit lyrisk över, men nu kommer jag bara tipsa vidare till er såhär.

Så, ska ni ta med två saker från detta blogginlägg så är det: 1. Gymma er hjärna genom att utsätta den för kultur. Det är jätteofta gratis dessutom och inte alls lika hetsigt och krävande och ångestladdat som vanlig träning kan vara. 2. Ät middag med en vän på något mysigt ställe (jättegärna Racamaca) och dela på flera smårätter. Det är sällan gratis men väldigt bra för själen och relationen. Slut på livsråd och lördagssummering!

Vind omkring nordväst

Jag lämnar några fredagsord till er här. Hoppas att ni har en riktigt fin helg framför er! Och vet ni vad, solen skiner, gruset knastrar under sneakerssulorna och ställer man sig mot en husvägg och blundar så känns det faktiskt ganska varmt. I morgon hoppas jag kunna sitta på balkongen, kanske i en tjock tröja eller jacka till och med, men med årets första utomhusfika uppdukad och bra musik som blandas med fågelkvitter. Nu är vi på andra sidan vintern, vi klarade det! Allt det bästa ligger framför oss. Är inte det en fantastisk känsla så säg?

8 mars

Det är 2017 och vissa dagar vill jag bara hyra en ångvält och köra över hela samhället. Andra stunder vill jag gråta åt alltings hopplöshet, för att vi inte kommit längre än så här. För att en av världens mäktigaste män använder uttryck som grab them by the pussy och ändå får vara president. För att kvinnors rättigheter gång på gång inskränks. För att löneskillnader, abortmotståndare, våld i nära relationer, skönhetsideal, kvinnohat och tusen andra saker till fortfarande existerar. För att jag kan bli kallad jävla feministhora av en okänd kille utan anledning. För att Sverige enligt studier är ett av världens bästa länder att vara kvinna i, men det ändå är så här.

Samtidigt vill jag också skicka tacksamhet. Till alla som kämpat för mina rättigheter långt innan jag föddes och till alla som kämpar idag. För oss och för kommande generationer. Tack för systerskapet som finns omkring mig, i kommentarsfält, på Facebookgrupper och bland mina vänner. Tack för att ni är en så fantastisk grupp smarta, starka, coola, inspirerande kvinnor som läser min blogg. Tillsammans är vi starka. Och när vi inte orkar längre, när vi bara vill hämta ångvälten eller gråta åt alltings hopplöshet, då backar vi varandra. Då hjälps vi åt.

Sen sist

”Vad har hänt sen sist i Julia Erikssons liv?” undrar kanske ni. Eller så gör ni inte det, men nu får ni veta ändå.

Jag har börjat måla om mitt sovrum vilket innebär att jag numer sover på soffan i vardagsrummet. Det känns lite som att jag gjort något dåligt och blivit utschasad, fast av mig själv då. Dock är det rätt mysigt att sova där – än så länge i alla fall. Jag har i och för sig bara hunnit grundmåla ett lager och har både spackling, slipning och två omgångar färg kvar så vi får se hur många soffnätter det blir till slut.

Jag har också börjat jobba på mitt nya jobb vilket är väldigt kul men också ganska intensivt. Min hjärna arbetar på högvarv för att komma ihåg alla ansikten, namn och kunder, men jag är säker på att det kommer lossna om någon vecka eller så. Första dagen testade jag att promenera hem för att se hur långt det var och jag klockade in på exakt 30 minuter inklusive stopp för fotografering av dimma vid Skanstullsbron.

Igår mötte jag upp Karin, Anna och Julia på Häktet efter jobbet och det var så himla mysig och fnissig stämning. Vi pratade om både roliga och fina saker och sådant som känns lite extra och vikten av att då få känna. Karin tog den här bilden och den fångade kvällen så bra tycker jag. Älskar dom här, så är det bara.

Både i måndags och igår lagade jag en lattjo-nacho-tallrik när jag kom hem. Mycket mycket gott. Jag sköljde bara av ett paket svarta bönor, kryddade med chipotle, cayennepeppar, paprika, spiskummin & salt och förrostade dessa i ugnen i typ 10 minuter. Sen varvade jag nachochips, svarta bönor och ost i en liten form och ugnsbakade allt på 200 grader i kanske sju minuter. Under tiden rörde jag ihop mangosalsa (mango i bitar, chili, lime, koriander) och tomatröra (tärnad tomat & finhackad lök). När tallriken var klar i ugnen toppade jag med mina två röror, lite avokado och massor koriander. Turkisk yoghurt och lime vid sidan av – tada!

Nu vet ni vad jag har gjort sen sist. Vad har ni hittat på?

En söndag i februari

Jag tänkte att jag skulle göra som back in the days och bära runt på min kamera under en dag och dokumentera vad jag gör. Det blir ju generellt ganska få sådana här inlägg i den här bloggen nu för tiden, mest för att jag jobbar de flesta dagarna och på mitt reklamkontor finns det inte så mycket att visa upp. Men också lite för att det av någon anledning känns jobbigare att vara ”den där personen med kamera som ska dokumentera allt” nu än vad det gjorde för några år sedan. Jag vet inte riktigt vad det beror på och om det går att bota på något bra sätt. Fråga nummer ett att ställa sig är väl om det ens är värt det – vad tycker ni? Gillar ni den här typen av inlägg och vill ni ha fler? Fundera på det medan ni kikar igenom bilderna och lämna gärna en kommentar sen med vad ni kommit fram till!

Min söndag började oväntat behagligt, trots nattliga eskapader under lördagen (tack resorb!). Jag vaknade pigg till solljus vid tio, klev upp och öppnade fönstret på glänt.

Sedan tvättade jag av ansiktet och la på en mask innan jag kröp ned i sängen igen med telefonen som sällskap och scrollade igenom alla mina flöden. Det kändes som ett rent genidrag att kombinera hudvård med slösurf.

Efter någon halvtimme klev jag upp och dukade fram en frukostbricka av det bättre slaget. Självklart med lite efterrättsgodis.

Sedan stökade jag runt i min lägenhet ett tag. Ni vet, diskade lite kaffekoppar, plockade undan några vilsna klädesplagg, njöt av solen som flödade in genom mina fönster. Min palm Olof (namngiven efter politikern, ja) har sett lite trött ut de senaste veckorna så jag flyttade honom till maximal solplats. Hoppas det hjälper!

Jag passade också på att fixa en bättre upphängning för den här postern som hängt snett det senaste halvåret.

Sedan klädde jag på mig och försökte knäppa av en vettig outfitbild. Jag testade typ alla hörn i vardagsrummet men inget blev bra och minerna blev konstiga och kroppen skev. Ni fattar. Här är den bästa bilden i alla fall.

Med Däggdjur i öronen promenerade jag hemifrån med sikte på Östermalm. Jag älskar att gå över Skanstullsbron och höra på musik. Det är helt klart min bästa lyssnarsträcka.

Stockholm var extra charmigt idag och visade upp sin bästa sida. Hade det varit en person hade jag nog blivit kär i hen.

Jag gick till Hallwylska museet för att kika på utställnigen Colour Emotions som jag läst om. Dock råkade jag komma precis samtidigt som något performance var igång för tio sekunder efter att jag gått in genom porten hörde jag ett argt skrik. Jag hann bli lite orolig innan jag förstod att det var en del av utställningen och inte någon som tappat det helt.

Så jag kikade in lite i ett färgglatt rum under tiden som performancet var igång, det var inte riktigt läge att klampa in mitt i kände jag.

Sedan kollade jag runt lite mer, blev dock inte superimponerad, innan Markus ringde och frågade om jag ville ta en fika. Sagt och gjort, vi stämde träff på Söder.

Jag passerade några badsugna fåglar på vägen dit som såg fina ut genom kameran. En sak ni kanske inte visste är att jag är rädd för väldigt många djur. Svanar till exempel, de känns sjukt aggressiva och farliga med sin vassa näbb och sina stora vingar. Hu! Jag höll mig på säkert avstånd.

Sedan tog jag dagens sista bild för sedan gick solen ned och jag orkade inte fota mer. Och ja, egentligen hände väl inget mer spännande än att jag veckohandlade på Hemköp, åkte hem och lagade en svamp- och grönkålspaj samt läste ikapp hela min blogg-feed. Slut på februarisöndag!

Vecka fyrtioåtta

Det är söndag, mer natt än kväll om jag ska vara ärlig, och innan jag släcker sänglampan vill jag bara lämna en hälsning till er och berätta lite om veckan som varit. Det känns som om de sju senaste dagarna har passerat ganska långsamt. Medan vissa veckor bara springer iväg har den här liksom tagit tid på sig, dröjt sig kvar, inte velat lämna en riktigt. Det har också varit en vecka av ganska mycket vardag och en del värdefullt kompishäng däremellan. Jag känner det verkligen nu, att jag är inne i en period då jag bara vill umgås med mina vänner så mycket som möjligt. Äta middag med dem, dricka vin tillsammans, prata om livet, kramas i soffan, dansa bort timmar på dansgolv, smsa om allt möjligt… Jag gillar ju generellt att hitta på mycket grejer med mina kompisar men nu är det på en ytterligare nivå. Tur att Karin flyttat in tillfälligt så att jag får maximalt med umgänge och samtalsanalys, även på oplanerade tisdagar. Förutom det, så har även dessa saker hänt:

– I och med Karins inflytt så följde också ett gäng krukväxter med. Så nu är alla fönsterbrädor i lägenheten fulla av gröna blad och rummen liknar mer eller mindre regnskogar och djungler. Väldigt mysigt och uppiggande i vintermörkret!

– I onsdags gick jag på ett svettigt träningspass som gjorde mig peppad på att ta upp kickboxningsträningen jag höll på med under en termin för ett par år sedan. Efter det mötte jag upp Karin och Fredrick på Häktet och vi hade så fina och roliga och hjärtliga samtal att tiden bara sprang iväg. Några timmar senare kom Markus förbi och slog sig ned vid vårt bord och jag insåg hur fint det är när man kan mixa kompisgäng och de kommer så bra överens. Helt plötsligt var klockan halv ett och jag och Karin åkte hem och åt potatismos och chips vid köksbordet.

– Jag, Julia, Anna och Karin sågs på torsdagen och lagade portabelloburgare med karamelliserad lök, tryffelmajonnäs, grönkål och pommes. En helt perfekt middag som försatte oss i rejäl matkoma.

– Igår var jag på fest med hotshots-tema, självlysande ballonger och glitter. Där råkade jag avfärda en kille med repliken ”han var alldeles för generell” (vilket förvisso var sant) och sen blev jag lite för lat för att åka på en annan födelsedagsfest på andra sidan stan eftersom festen jag var på var 50 meter hemifrån mig. 4/10 på dåligt samvete-skalan men ibland är bekvämlighet ändå det viktigaste.

– En liten fågel viskade i mitt öra att Åhléns reade ut sina julkalendrar den 1 december så efter lite letande lyckades jag lägga beslag på den här Essie-kalendern för 300 kr. Det bästa/värsta är att den gör mig genuint lycklig när jag varje morgon får plocka ut ett litet nagellack eller en go handkräm. Så mycket glädje över så basala saker, men ja, jag är tyvärr inte bättre än så.

– Igår bjöd jag och Karin på middag: halloumitacos med mangosalsa, guacamole och chiliaioli. Sen konstaterade vi (som så många gånger förr) att mat i bröd med sås är den bästa.

– Och annars har veckans, eller egentligen helgens, viktigaste syssla varit att kolla på SKAM. Jag har hört sjukt mycket om det innan men inte tagit mig för att titta (mvh seriehataren). Nu finns i alla fall första säsongen med svensk text på SVT Play men efter att jag och Karin raskt betat av den kollade vi andra säsongen på norska, men med norsk text. Det går faktiskt bra, utöver den detaljen att jag numera tänker allt på norska. Dritkult! Nåväl, i morgon hugger vi in på säsong 3 och jag har plötsligt blivit livrädd för spoilers och besatt av att diskutera alla karaktärer. Så vill ni göra det med mig är det bara att sätta fart! Och nu är visst helgen v. 48 slut, så tack och hej från bob hund och mig.

PS. Bilderna i detta inlägg kommer från min Instagram, vill ni följa mig där så heter jag solig.

Sommardagar

I samma stund som min semester började kom sommarvärmen på riktigt. Den svepte in över landet, fick kvicksilvret att krypa uppåt på termometrarna och badstränderna att fyllas med folk. Och den blev startskottet på en ny fas. Om förra sommaren var en flykt från allt så handlar denna om att landa. Mjukt och tryggt.

Jag fyller mina dagar med idylliskt innehåll. Åker i en guldfärgad Volvo längs stora vägar, från kuststad till kuststad. Tillbringar hela dagar på stränder, grillar om kvällarna, somnar tidigt på nätterna. Fiskar gös i solnedgången, slår upp ett tält nära havet, spelar yatzy i skuggan. Cyklar längs gyllene åkrar, äter glass till middag, vänder blad efter blad. I takt med att mitt hår bleks av solen och min hud skiftar nyans så bosätter sig ett lugn hos mig.

Det tidigare behovet av att dokumentera allt med kameran finns inte längre. För hur många solnedgångar, sandstränder och semesterdagar orkar folk att se? Hur gör man för att allt inte ska smälta samman i en solkrämsdoftande, myggsurrande kliché? Jag bär runt på min kamera men låter den vila i väskan så gott som hela tiden. Behovet är mättat, de mentala bilderna sparar jag för mig själv.

Däremot är det något annat som kliar inom mig. Längtan efter att skriva, få sätta ord på saker som känns. Så jag fyller min telefon med anteckningar, jag skickar sms med känslofragment och beskrivningar av tillvaron, och då och då plockar jag fram min dator. Öppnar ett nytt textdokument, skriver en hälsning till er och postar det sedan som ett blogginlägg. Jag hoppas ni nöjer er med det, för just nu har jag fullt upp med att fånga sommaren. Gör det ni med!