Mitt Spotify Wrapped 2023

Tack för alla era förslag på ämnen till bloggveckan! Jag ska ta tag i dem så fort jag hinner och försöka leverera på åtminstone några av dem. Redan tidigare i december fick jag dock en kommentar från Astrid som bad om att få se min Spotify Wrapped för i år och om någon faktiskt frågar så måste man ju visa, hur navelskådande det än kan kännas. Så låt oss börja med att detaljgranska mitt musiklyssnande en smula och se hur 2023 har låtit i mina öron.

Musik fyller en stor del av min tillvaro och under året lyssnade jag i totalt 119 470 minuter, vilket motsvarar 82 dygn. Som mest lyssnade jag den 6 april, nämligen hela 829 minuter, vilket är i princip 14 timmar. Vad gjorde då kan man undra? Jag kollade i kalendern och såg att det var skärtorsdag så förmodligen hade jag halvdag och jättemycket tid över till att lyssna.

Sammanlagt tog jag mig igenom 191 olika genrer och de mest populära av dem var olika versioner av indie och pop. Den femte genren barockpop blev jag lite överraskad över, men efter lite research visade det sig vara en typ av 60-talspop med mycket stråk, typ The Zombies och vissa Beatles-låtar.

Min lyssnarstad blev Göteborg, förmodligen för att jag lyssnar rätt mycket på svensk indiepop. Jag blev dock lite förvånad över att Håkan Hellström påverkade resultatet då jag lyssnat väldigt lite på honom under året eftersom jag inte riktigt gillar hans senare album (Håkan du var bättre förr, förlåt).

Totalt spelade jag 11 077 olika låtar, vilket innebär i snitt 30 nya låtar per dag. Det låter helt extremt mycket i mina öron, men jag tänker att det är en effekt av att jag lyssnar på många (och långa) spellistor och ständigt är på jakt efter nya favoriter.

Min mest spelade låt blev Flyttblock av Annika Norlin, Jonas Nydesjö och Gävle Symfoniorkester. En väldigt fin låt med välskriven text och ett mjukt orkesterarrangemang som jag lyssnade flitigt på under sommaren.

Under året hann jag lyssna på 5 266 olika artister och lite förvånande hamnade Taylor Swift överst på listan. Som mest lyssnade jag på henne under sommaren och flera av hennes album fick följa med mig på löpturer. Att jag till sist lyckades få tag på biljetter till en av hennes konserter i Stockholm känns extra bra nu efter att hon hamnat i topp hos mig.

I mars lyssnade jag mest på Lana Del Rey och i januari på Bob Dylan. The National lyssnade jag mycket på i april i samband med att de släppte sitt album First Two Pages of Frankenstein. I augusti när jag åkte tåg hem från Österrike och Berlin lyssnade jag massor på The Cardigans, främst på albumet Long Gone Before Daylight, vilket visade sig i statistiken.

Utöver musiklyssnadet hann jag också avverka ett gäng poddar på Spotify och ägnade totalt 16 376 minuter åt det. Där blev det inga större överraskningar i topplistan utan mest trogna favoriter och ganska lättlyssnat innehåll. Min lyssnar-personlighet kallar Spotify för Hamnskiftare vilket jag antar anspelar på att jag lyssnar väldigt mycket och brett.

Musikmässigt skulle jag säga att 2023 var ett ganska bra år med en del nya upptäckter och återfall till gamla favoriter. I samband med att jag gjorde min Wrapped-sammanställning insåg jag också hur mysigt det var att gå tillbaka till mina tidigare listor och lyssna på mina mest spelade låtar från exempelvis 2017. Kan tipsa er om att göra samma sak om ni är redo för en ordentlig trip down memory lane.

Med en vecka kvar till jul ska jag dock medge att det blir en del julmusik i högtalarna och där har jag två favoritspellistor som snurrar lite extra. Jul på nytt innehåller lite mer alternativ och nysläppt julmusik och Smärtstillande i december försätter en i julstämning utan att vara sådär hysterisk som julmusik kan tendera att bli. Annars har jag upptäckt att man kan slå på orkesterversionen av ett klassiskt julfilmssoundtrack (exempelvis The Holiday eller Love Actually) i hörlurarna när man skyndar sig fram längs snömoddiga gator och då känns ens liv genast lite mer som en film där något härligt kommer hända en prick när som helst. Ett litet lifehack såhär i juletider!

Ett soundtrack för slutet av september

När folk frågar vad jag lyssnar på för musik brukar svaret bli: en del svenskt, ganska mycket indie, lite klassiskt också, mest nytt tror jag men ibland även lite gammalt. Det finns helt enkelt ingen stringens i det jag svarar. Min musiksmak saknar all form av tydlighet, samtidigt vet jag mycket väl vilka låtar jag verkligen gillar. Här är elva stycken av dem som jag spelar extra mycket just nu. Lyssna och hör om det finns något ni tycker om. Och hoppas att ni får en riktigt fin helg!

Spellista: Read books, repeat quotations

Elva saker just nu

En god stund:
Jag bjöd in ett gäng bästa vänner till födelsedagsmiddag på Främmat, min absoluta favoritrestaurang i Stockholm just nu. Jag har ätit där ett par gånger och det är alltid lika gott, kul och avslappnat. Den här gången åt jag bland annat ostron med tigermjölk, ceviche på långa med blodapelsin och avokado, ostpuffar, varmrökt regnbåge med mynta och tomat, hjärtmusslor i xo-sås, murklor med kycklingmousse och rödräka med majs och bearnaise.

En längtan:
Att ha en hel dag då jag bara ligger kvar i sängen och kollar på dokumentären om Bodil Malmsten, läser böcker och äter smörgåsar. Ingen annanstans att vara, inga andra förpliktelser. Tack.

En stark kulturupplevelse:
Förra torsdagen såg jag Natthärbärget på Dramaten. En 120 år gammal pjäs i ny tappning som med sin bombade scenografi och sina trasiga karaktärer kändes mer aktuell än någonsin. Tre timmar flög förbi och lämnade mig med tårar i ögonen.

En bra låt:
Här om dagen släppte Jamie XX låten Let’s do it again och fastän min första lyssning skedde halv nio en onsdagsmorgon så fick jag ett akut sug efter att stå i en skogsglänta i gryningen och stampa mossa till den. Den åkte rakt in på min spellista med de 20 bästa nysläppen.

En ny tradition:
I söndags var jag hemma hos Karin och Fredrik på vad som mest troligt kommer att bli en ny tradition, nämligen en landgångslunch. Under en kväll då vi åt plankstek kom vi att tänka på andra maträtter som behöver föras upp i ljuset och då dök landgången upp. En lång macka med hundraårig historia som går från hav till land i sina pålägg. Fredrik hade preppat en massa toppings och så fick alla bygga sin egen landgång med allt ifrån skagenröra, ägg och gravad lax till rostbiff, leverpastej och pepparrot för att avslutas med fikon, brie och cheddar. För att få plats med hela mackan hade specialbyggda tallrikar tejpats ihop på mitten. Vi åt glatt och konstaterade att landgången är den perfekta uppvärmningen inför påskbordet, så nu har vi en ny vårtradition.

En sak som gör mig glad:
Efter en lång och mörk vinter så har kvällssolen har börjat att leta sig in i min lägenhet igen och fyller hela vardagsrummet med ett gyllene ljus.

En duktig grej:
Jag gick till specialisttandläkaren kl 07:45 på min födelsedag. Här fyller jag 32 och det första jag får veta är att jag ska få protes… Åldrandet tar ut sin rätt. Nej men jag ska påbörja en lång behandling för att få en ny framtand eftersom min nuvarande är en lagning med skadad rot och bokstavligen på väg att trilla ut. Tyvärr innefattar processen käkbenstransplantation, titanskruvar och tillfälliga tänder. Estimerad tid: 1,5 år. Estimerad kostnad: vill inte ens tänka på, men jättejättemycket (och eftersom tänder inte räknas till övriga kroppen så hjälper ju sjukförsäkringar föga). Nåväl, nu är jag igång i alla fall och det är ju bra.

En läsupplevelse:
Just nu läser jag PUR av Erik Lindman Mata och jag gillar den så mycket. Den är stark och sorglig och biter sig fast mellan raderna. Utöver det håller jag på med två böcker till och det är lite förvirrande för i vanliga fall brukar jag bara läsa en bok i taget och det är nog så jag gillar att läsa egentligen. Så i påsk ska jag försöka få lite rätsida och inte påbörja flera nya böcker innan jag hunnit klart med de andra.

Ett tv-program:
Gift vid första ögonkastet är äntligen tillbaka och med det också tv-cirkeln jag och mina vänner har där vi diskuterar och analyserar avsnitten tillsammans.

En milstolpe:
På söndag är min Instagramfasta över och då har 40 dagar passerat. Visst har det varit nyttigt och lärorikt, men faktum är att jag längtar lite efter att få komma tillbaka. Mest för att jag saknar att vara kreativ själv på plattformen, att få dela fina och roliga saker med andra. Och det tänker jag är positivt för då betyder det ju att all min tid där inte varit bortslösad, men det evighetslånga scrollandet utan syfte hoppas jag kunna fortsätta vara utan.

En helgplan:
I morgon åker jag till Norrköping för att träffa familjen och fira påsk. Det ska bli mysigt! Jag håller tummarna för att vi får lite sol så vi kan sitta ute och fika och ta en och annan härlig promenad. Glad påsk på er!

Från jorden ett stilla hummande

Livet är en sång. Jag skriker den på läktaren tillsammans med folk jag aldrig träffat men ändå känner mig hemma med, klädd i den vitblå halsduken med broderade stjärnor. Jag slår takfast med handen i räcket framför mig och känner pulsen gå upp varje gång någon närmar sig mål. Det är inte vackert men det är starkt och allting som har hänt känns när jag ser dem.

Sången handlar om liv. Klockan är halv tio på restaurangen i Vasastan och toner klingar i lokalen tillsammans med slamret från glas och bestick. Så harklar sig mannen vid pianot och meddelar att vi har ett födelsedagsbarn bland oss och med en gemensam stämma sjunger vi Ja må hon leva så högt vi kan. Du står i centrum med allas blickar på dig och strålar på det mest självklara av vis.

Att sjunga är att leva. Platsen i en kör har varit självklar sedan barnsben och nu är jag tillbaka. Jag vecklar ut notbladet med Antonio Caldaras Missa dolorosa och försöker hänga med i sopranstämman när den klättrar sig uppåt i åttondelar. Et in terra pax. De latinska orden är obekanta på tungan och jag fokuserar på rådet att lägga sången djupt nere i bröstkorgen, göra kroppen stor och rösten klar.

Livet är en sång. Är oändliga melodier, är känslor som blir till toner som bär på ord. Och på sängkanten i det sirliga marsljuset känns de starkare än förut, blir lika närvarande som lakanen under de vinterbleka låren, lägger sig tätt intill och lämnar avtryck. Om jag bara lyssnar tillräckligt noga så hör jag den hela tiden, från jorden ett stilla hummande, livets melodi.

En musikalisk rapport från mina högtalare

För någon vecka sedan släppte Spotify Wrapped 2021, summeringen av ens lyssnande under året som gått. Efter att ha jobbat med kampanjen under ett par av de senaste åren kunde jag nu sitta tillbakalutad på andra sidan och fokusera fullt ut på mina egna resultat. En ganska skön känsla.

Årets summering bjöd inte på några jättestora skrällar rent statistikmässigt för min del. Det mest anmärkningsvärda var nog antalet lyssnade minuter som rasslade in på 133 735 stycken, något jag helt och hållet skyller på Corona och hemmajobb. All tid jag tillbringat själv hemma har helt enkelt resulterat i extra mycket musiklyssnande och alla långa promenader har fått sällskap av olika poddar. Bland mina topplåtar hittar vi bara svenska artister och en del ganska små sådana. Smalt, bra och repeatvänligt får summera den listan.

Min ljudaura (vad nu det är för något?) beskriver Spotify som sentimental & happy. Ganska träffande och beskrivande för året kan jag ändå känna. Bland mina toppgenrer hittar vi mest pop och indie men även, lite förvånande, visor.

Även bland de fem toppartisterna blev det bara svenskt, vilket jag inte hade kunnat gissa på förhand. Jag tänker inte på att jag lyssnar på så mycket svensk musik, men å andra sidan finns det otroligt många begåvade artister i det här landet så det är kanske inte så konstigt ändå. Högst upp i toppen hittar vi Prinsen av Peking: Markus Krunegård. Vad är det man säger? Man kan ta tjejen från Norrköping, men man kan inte ta Norrköping från tjejen, hehe.

Det var en liten inblick i vad jag lyssnat på under året, men innan vi rundar av tänkte jag bjuda er på ett par musiktips. Sedan 2017 samlar jag mina 20 bästa nysläppta låtar i en lista som uppdateras ett par gånger i månaden och den spellistan snurrar fortfarande flitigt. Idag fyllde jag på den med 20 nya låtar och för er som inte upptäckt den innan så hittar ni den här.

Jag har också passat på att knåpa ihop en ny jullista med låtar av det nyare slaget. Den heter Jul på nytt och innehåller lite mer alternativ och nysläppt julmusik vilket jag tycker kan vara ett skönt komplement till de klassiska hitsen som man hör om och om igen. Hoppas att ni gillar!

Juni i hjärtat

Somna och vakna
vakna och somna om

Äta schnitzel
spela yatzy

Dra en barnvagn
det grönskar
dom värmer

På rygg i parken
maskrosor och måsar
Jas 39 Gripen

Fönstret på glänt
vädrar alltings töntighet

Rör & VVS
rödvin på mattan
avloppsvatten i Årstaviken

Destination Gotland
Duvemåla hage
91:ans bar

Rabarber i plastkasse
3,5:or i kylskåpsdörren

Sist på reservlistan
först i säng
mellanbarn i försommartid

↑
vad som händer
hur det låter
↓

Det är juni i hjärtat.

Två spellistor för första helgen i februari

Jag hör på mängder av musik just nu. Matar album på album och artist på artist som får fylla lägenheten med liv under tiden jag jobbar. Utöver de stunder jag lyssnar på intressanta samtal på Clubhouse (förlåt men hur mysigt är det inte där inne, i alla fall just nu?) eller låter en podcast hålla mig sällskap, så får olika skivor och spellistor gå på högvarv. Även om jag oftast har musiken i bakgrunden så finns det stunder då jag inte kan låta bli att försvinna in i den. Som här om kvällen när jag var på väg att gå lägga mig men bara var tvungen att lyssna på en låt till och så nästa och ytterligare en efter det… Att höra rätt låt vid rätt tillfälle när man verkligen är mottaglig, säg finns det något bättre?

Då och då försöker jag också att göra mitt intensiva musiklyssnande tillgängligt för andra. Dels har jag en spellista som jag kontinuerligt uppdaterar med tjugo nya favoritlåtar ungefär varannan vecka. Och utöver det gör jag ibland spellistor efter en mer specifik känsla eller ett tema. Den här gången blev det en med fokus på melankoli som möter hopp. En vag känsla av att allt kommer bli bra blandat med ett visst vemod. Lite av en längtan, lite av en flykt, så som livet är just nu. Titeln på den fick bli Pools of sorrow / Waves of joy och ni hittar den här.

Vill ni lyssna på mer aktuell musik och kanske upptäcka några nya favoriter så uppdaterade jag spellistan Julia väljer: 20 bästa nysläppen i tisdags. Den listan har jag hållit på med i drygt tre år och det är fortfarande lika kul att få fylla på den.

Hoppas att ni hittade något ni gillar i musikväg och att ni får en fin helg!

Things Are Gonna Get Easier

Vad konstigt det är. När ingenting är som det brukar. När hela världen tycks vara upp och ned. Det känns som att hänga knäveck. Den kalla metallstången tryckt mot huden, ansiktet strax ovanför asfalten, om jag trillar nu blir fallet kort och hårt. Så jag håller mig krampaktigt kvar. Tittar på min förut så bekanta värld med nya perspektiv. Och som ett tyst mantra för mig själv mumlar jag things are gonna get easier, things are gonna get easier, things are gonna get easier. För så måste det vara.

Och i brist på saker att säga och nya händelser att visa upp så har vi ju alltid musiken. Något att klamra sig fast vid när allt känns märkligt. Här är sjutton blandade låtar som fyller min lägenhet just nu. Kanske kan de få bli sällskap till er också.

Ljud för december

December är en ganska klurig månad musikmässigt. Dels släpper i princip inga artister låtar, så det finns väldigt lite ny musik att upptäcka. Och dels är de låtar som väl letar sig ut ofta glättiga jullåtar, vilket ja… inte är alltid det man vill lyssna på. Samtidigt är ju december en tid för hemmakvällar och fixande och då vill i alla fall jag ha något att lyssna på i bakgrunden. Så varvat med poddar har jag två spellistor som fått gå varma den senaste tiden.

Du känns som hösten

Den första heter Du känns som hösten vilket är en uppföljare på spellistan Du ser ut som våren som jag satte ihop i mars (wow, smalt jag vet, men man älskar ju ett tema och koncept). Spellistan består av ett gäng fina låtar som passar till mjukgrå himlar, tidig skymning och stillsamma kvällar. Den är snäll och lugn utan att bli tråkig eller alltför mycket kille med akustisk gitarr.

Smärtstillande i december

Den andra är något av en klassiker här på bloggen, nämligen min alternativa julspellista Smärtstillande i december. Den är den perfekta lindringen för oss som får migränkänningar av Tänd ett ljus och inte riktigt orkar med Last Christmas en gång till. Lite mer udda och lite mindre hysteriska jullåtar helt enkelt.

Snart släpps också Spotifys sammanfattning av all musik man lyssnat på och då blir det kanske ett och annat kärt återseende bland favoritlåtar från året som gått. Jag har ingen aning om vad som kommer toppa min lista i år, så hoppas på positiva överraskningar!

Spellista: Old Music Friday

Jag älskar ju att leta och upptäcka ny musik, det är knappast någon nyhet. Men nästan lika mycket gillar jag att hitta favoriter bland äldre låtar. Att fördjupa sig i någon artist med oändlig diskografi för att musikaliskt snubbla över den där låten som får en att känna ”var har du varit i hela mitt liv?”. Genom åren har det blivit ett antal sådana upptäckter och det är något visst med den typen av musik för den går liksom inte att tröttna på. Kanske för att den redan är gammal och har den lyckats överleva tills nu känns den helt enkelt tidlös, vad vet jag?

Nu har jag i alla fall samlat en rad av mina bästa upptäckter i en nästan tre timmar lång spellista. Det är en blandning av årtionden, mest 60-, 70- och 80-tal, och låtar som betyder något extra för mig. Självklart hoppas jag att ni ska upptäcka något som tilltalar er här också, om så bara en endaste låt, det hade gjort mig väldigt glad. Varsågoda, här har ni lite Old Music Friday!