middag – Sida 3 – Julia Eriksson

Japan del 2 – tågresan till Hakone, en 14-rättersmiddag & att bo på ett ryokan

Häng med till Japan igen! Jag tänker att jag delar upp min reseberättelse på lite olika sätt, snarare än att bara säga ”det här gjorde vi dag 1, det här gjorde vi dag 2” osv. Jag tror det kan bli kul! Dock fortsätter vi lite på klassiskt berättar-tema just idag när jag ska visa vår resa utanför Tokyo, men efter det blir det andra upplägg. *hint hint*

Nog för att Tokyo är en fantastisk stad och i princip omöjlig att tröttna på, men vi kände att vi ville se lite mer av Japan när vi ändå var där. Därför hade vi bokat en mini-resa till byn Hakone som ligger ca två timmar utanför Tokyo och på söndagen slog vi oss ner i en tågvagn, lika peppade som barn på skolutflykt. Observera också att vi vänt sätena mellan första och andra bilden – hur smart är inte det?! Innan tågets avgång gick de och vände alla stolar så de stod i färdriktningen och sedan kunde man själv snurra tillbaka sitt säte om man var fyra som ville sitta i en grupp. SJ, inför detta tack, det skulle lösa så många problem.

Ingen utflykt utan matsäck tänkte vi och köpte med bento-lådor att äta på tåget. Jag älskar förövrigt att man helt plötsligt förstår alla mat-emojis som tidigare känts obegripliga för en.

Framme i Hakone bytte vi till ett mindre tåg som gick upp längs berget. Ganska magnifik utsikt längs vägen! Hakone ligger i en vulkandal och är en del av en stor nationalpark, så naturen där är verkligen vacker. Det är också känt för sina varma källor, de så kallade onsen.

Vi hade bokat boende med halvpensionat på ett ryokan, ett klassiskt japanskt värdshus. Där bodde vi tillsammans alla fyra i en enklare svit med terass, vardagsrum, badrum, toalett, hall och sällskapsrum. Allt inrett i traditionell japansk stil med sjögräsmattor på golven och futonsängar som bäddades ut varje kväll. Vi serverades också middag på rummet sittandes på golvet och gick hela tiden omkring i yukator. Personalen skrattade dock lite åt oss på grund av vår längd som gjorde att plaggen glipade något i benen, trots att de letade fram vad de kallade ”big size” åt oss. Middagen på kvällen var en oerhört avancerad historia med fjorton olika smårätter, vissa mer självklara (som sashimi) och andra rent utsagt supermärkliga (som manet – bland det obehagligaste jag ätit). Efteråt var vi brutalt mätta så efter ett varmt onsen-bad kröp vi ned i våra sängar och sov gott.

Nästa morgon vaknade vi utvilade och spanade in utsikten från vår terass som vi inte riktigt kunde se innan eftersom det var mörkt när vi anlände på söndagskvällen. Snart skulle vi byta våra yukator mot hiking-kläder och ge oss ut på vandring bland bergen, men först: frukost.

Denna måltid serverades också på rummet men hade en lite mindre avancerad meny och inte en enda manet i sikte. Efter den var vi redo för äventyr i naturen, men mer om det i ett kommande inlägg!

Tvårätters en tisdag

I mitt hem finns en regel som säger: bara för att man bor själv ska man inte behöva äta tråkig mat. Jag vet nämligen många som helst inte lägger tid på matlagningen för att det är så trist att äta på egen hand och visst, det klart att det är roligare om man är flera som får dela på matupplevelsen, men jag vägrar hålla mig till fil och flingor bara för att det är enbart jag som ska äta. För mig är ju maten en av dagens höjdpunkter, både när det kommer till lagande och ätande, så därför har jag bestämt mig för att inte hålla tillbaka fastän det bara är jag som sitter vid bordet. Det medför att jag en gång lagade en hel smörgåstårta till mig själv (kanske lite i extremaste laget) eller som i tisdags; svängde ihop en liten tvårätters bara för att jag var sugen.

Stommen till förrätten inhandlades på T-Jarlen, en liten matbutik i Östermalmstorgs tunnelbana. Därifrån kommer man sällan ut med en komplett måltid men desto oftare med lite roliga fynd. Typ en burrata för 19 kr, kap! Burrata är en slags mozzarella men med grädde i, vilket gör den ännu krämigare och godare. Jag serverade min tillsammans med färgglada cocktailtomater, basilika, svartpeppar och en lite oväntad ingrediens; brynt smör. När jag var i Köpenhamn i somras åt jag nämligen burrata caprese med brynt smör på restaurangen Paté Paté och det var så gott att jag var tvungen att härma och tipsa vidare till er.

Min huvudrätt fick fortsätta på det italienska temat och efter att ha trampat på en spinningcykel under kvällen fanns det bara en sak jag ville äta: pasta! Livets mat, typ. Så det blev klassikern cacio e pepe vilket man kan säga är italienarnas motsvarighet till mac ’n’ cheese. Med andra ord: al dente-kokt pasta som man lägger i en stekpanna där man hettat upp smör och svartpeppar. Sedan rör man runt med massor av parmesan, en skvätt pastavatten och gärna lite pecorino om man har det också. Enkelt, dödligt gott och en bättre avslutning på min lilla tvårättersmiddag.

Pasta med rostade tomater, avokadokräm & parmesan

Det bästa med att ha en blogg är att man skaffar sig ett litet arkiv med maträtter, spellistor och outfits som man kan inspireras av, det gäller bara att komma ihåg att blicka bakåt själv. Nyligen när jag stod hemma med ett nät fullt av mogna avokados som jag var tvungen att äta upp (ett mycket angenämt problem) så drog jag mig till minnes att jag en gång lagat en avokadopasta. En snabb googling senare och så hamnade jag i mitt eget arkiv, tack mitt tidigare jag! Men för att ni också ska slippa gräva er tillbaka till 2013 så kommer här en liten repris på pasta med rostade tomater, avokadokräm & parmesan.

Du behöver:

10-12 mindre tomater, exempelvis romantica

2 msk citronsaft

2 vitlöksklyftor

2 avokados

4 msk olivolja

400 gram pasta, gärna linguine

en bit parmesan

salt

svartpeppar

Gör såhär:

Börja med att sätta ugnen på 150 grader. Skölj sedan tomaterna, dela dem på mitten och lägg på bakplåtspapper på en plåt. Ringla olivolja över och låt dem stå i ugnen i ungefär en timme. Har du inte tid eller ork för detta: hetta upp en stekpanna och rosta tomaterna i cirka 10 minuter. Koka pastan i rikligt saltat vatten tills den är aldente. Dela och gröp ur avokadon och mixa den tillsammans med 2 msk olivolja, 2 msk citronsaft, 2 vitlöksklyftor och salt. Häll av pastavattnet och blanda linguinin med avokadoröran. Lägg i de rostade tomathalvorna, riv över parmesan och smaka av med salt och svartpeppar.

Ursprungreceptet är på engelska och kommer härifrån.

Sommarpasta

Fräscha sommarsallader i all ära men få saker går ju upp emot en tallrik rykande pasta. I söndags slängde jag ihop den här lite somrigare varianten utifrån vad jag hittade i kylen.

Typ: en halv citron, några sparrisstjälkar, en liten näve valnötter, ricottaost, vitlök, en stump parmesan och linguini. Jag tror det förresten är min favoritpasta just nu. Den går att snurra snyggt, är roligare än spaghetti men inte lika tjock och klistrig som tagliatelle kan bli.

Valnötterna rostade jag först i en torr panna. Sedan stekte jag sparrisen i mindre bitar tillsammans med vitlöken. När pastan var 30 sekunder från klar hällde jag av vattnet och blandade den med ricotta. I med lite pressad citron och rivet skal, blanda med sparris och nötter och sist en massa parmesan på toppen. Lätt som en plätt och himla gott!

Tre middagar

Här är tre ganska somriga middagar som jag ätit den här veckan. Även om vädret inte är tipp topp så kan man ju fortfarande ha sommarfeeling på maten tänker jag. Dessutom får man en anledning att äta världens bästa grej, nämligen: färskpotatis!

Först ut: vattenmelonsallad med ugnsrostad färskpotatis. Bland de övriga ingredienserna hittar vi också fetaost, oliver, sparris, bladspenat och svarta bönor.

Potatisen och sparrisen ugnsbakade jag på 225 grader tills de hade fått fin färg (sparrisen slängde jag i lite senare). Allt annat är bara att skölja och skära upp som det är. Godast blir det när man blandar alla grönsaker med potatisen som är lite ljummen, det känns liksom mer matigt då.

Rätt nummer två är gröna ärtbiffar med färskpotatis, rädisor och kall sås. Lite som den vegetariska motsvarigheten till skolmatsalsklassikern stekt fisk, kall sås, potatis & råkost.

Ärtbiffarna är superenkla att slänga ihop. Jag utgick från det här receptet men kryddade lite annorlunda och hade i ströbröd också.

Och igår lagade jag denna halloumisallad med bulgur, avokado, persilja och grillade rädisor och sparris.

Det var första gången jag testade att ugnsbaka rädisor och det gick riktigt bra! Dock var mina superstora så jag var tvungen att dela dem, men jag tänker att de blir ännu godare om man kör dem hela så de blir lite knapriga i mitten. Har ni ätit något gott i veckan?

Rostad majssoppa med koriander

Vissa äter kanske vegetariskt för att det är nyttigt för kroppen, smal och sund hälsomat liksom. Det här receptet är nog inte för dem. Men om du, som jag, gärna äter vegetariskt för att det är gott med grönsaker och känns schysst mot miljön plus kommande generationer och dessutom lite mer utmanande för hjärnan (än att steka falukorv och koka makaroner), då tror jag att du kommer gilla det här. Det är liksom mat med chips på, hur bra? Ursprungsreceptet kommer från Hemköps kundtidning men eftersom det innehöll både bacon och kycklingbuljong så tog jag mig friheten att ändra det lite.

Till fyra portioner behöver du:

1 msk smör

1 gul lök

2 burkar majs

4,5 dl mellanmjölk

1,5 dl vispgrädde

4 dl grönsaksbuljong

400 g fast potatis

1 nypa chiliflakes

salt och peppar

Till servering:

några nävar nachochips

koriander

turkisk yoghurt

Gör så här:

Hacka gul lök och fräs med nästan all majs (spara 1-2 dl till topping) i smöret i en stor kastrull i 4-5 minuter. Tillsätt mjölk, grädde och buljong. Använder du en buljongtärning som jag, ha då också i 4 dl vatten. Koka upp. Skala potatisen och dela i småbitar. Tillsätt i grytan och låt sjuda i ungefär 10 minuter. Mixa soppan och smaka av med salt och peppar. Rosta den sparade majsen i en stekpanna tillsammans med lite chiliflakes. Häll upp soppan och toppa med smulade nachochips, rostad chilimajs, lite turkisk yoghurt och koriander. Ät!

Förra veckans middagar

Jag tänkte att vi skulle kolla på vilken mat jag åt förra veckan så kanske ni får lite inspiration till vad ni ska äta i dagarna framöver. När jag lagar mat gör jag ofta 2-4 portioner så jag får en lunchlåda med mig, mest för att det är så svårt och onödigt att bara laga enportions-måltider. I och med att jag bor själv händer det alltså att jag äter samma sak flera gånger. Tricket för att inte tröttna då är att ha två parallella måltider att växla emellan så man inte äter samma till både lunch och middag flera dagar i rad (smart!). Nåväl, detta var vad jag stoppade i mig:

Vi börjar brusigt med en Instagram-bild men det vägs upp av det goda innehållet: vegetarisk lasagne. Den perfekta inkörsporten till vego-mat om ni frågar mig. När jag gör lasagne brukar jag göra en fyllning av krossade tomater, grönsaksbuljong, riven morot, spenat och gul lök. Denna gång lade jag även till ett gäng champinjoner som behövde ätas upp. Även om jag gillar att laga mat så har jag vissa gränser – bechamelsås befattar jag mig inte med, det känns bara för trist att göra. Därför kör jag Arlas färdiga ostsås mellan pastalagren, ett utmärkt fusk. För att höja nivån ytterligare slängde jag även på ett lager med tunt hyvlad zucchini vilket visade sig vara en mycket bra idé. Smulad mozzarella och riven parmesan på toppen, sen in i ugnen på 200 grader tills den ser aptitlig ut. Så gott och så matlådevänligt.

Efter den starka inledningen följde jag upp med en snäll klassiker: sötpotatissoppan. Recept och tillvägagångssätt hittar ni här.

Sedan gav jag mig ut på djupt vatten. Jag är nämligen inte särskilt förtjust i ”äggiga” rätter som omelett och äggröra men bestämde mig ändå för att testa att laga frittata. Jag utgick från det här receptet men slängde även ner lite pakchoi som jag hade över. Det blev faktiskt riktigt gott, om än inte lika fint som på bilderna i receptet…

Till veckans senare middag fick jag leta upp en gammal bild (pga glömde fota) på livets rätt: Pasta Alfredo. Så god att den fått ta över carbonarans förstaplats numera. Extremt mastig dock så härmed utfärdas en varning för matkoma.

Och som final: Elsas currygryta med spenat och potatis. Här på bilden ser den verkligen inte mycket ut för världen, men jag lovar, den är supergod! Varm och mysig och enkel och kryddig (låter ju som beskrivningen av min drömkille, hehe). Som ni ser på alla bilder har jag en ny favorittallrik som jag tydligen äter alla mina middagar ur. Tycker mat blir så aptitligt på blått porslin och det bästa med en djup tallrik är ju att de rymmer extra mycket. Win win!