Midsommar i Hälsingland

får
 
långbord
 
DSC_0109
 
DSC_0097
 
Nu hoppar jag snart in i en bil för att färdas uppåt i landet med slutdestination någonstans kring Kilafors. Där ska jag fira midsommar på min kompis Maddes familjegård (här är ett inlägg från i höstas när jag var där och hälsade på – så mysigt). Vi är ett stort gäng som firat midsommar tillsammans sedan vi pluggade ihop på universitetet och nu har vi hunnit utöka med lite partners till folk och blivit en supergrupp på nästan 20 personer.
 
Firandet brukar pågå i dagarna fyra med en massa skratt, dansgolv, femkamp och mat. Jag ser mest fram emot att få göra en fin krans, äta gubbröra och festa inne i ladan och ute bland alla höns. Nu återstår bara att hålla dubbla tummar för soligt väder i hela landet! Hur ska ni fira midsommar i år?

Att hitta sin hobby

ballograf
 
hyllor
 
I olika sammanhang har jag fått frågan: ”vad gillar du att göra på fritiden?” och jag har alltid känt att mina svar varit dåliga. Platta på något vis, generiska och opersonliga liksom. För jag har ingen avancerad eller nischad hobby som skidskytte, datorspel eller odling. Jag gillar mest vanliga saker.
 
Att omorganisera fina saker på en hylla, laga extra god mat, hitta snygga klädkombinationer, göra genomtänkta spellistor eller fota och redigera bilder. Det är ganska vardagliga sysslor och jag har alltid tänkt att det inte är en hobby, det är ju sånt alla gör.
 
Men på den senaste tiden har det gått upp för mig att riktigt så är inte fallet. För jovisst, många lagar mat hemma men långt ifrån alla sitter en timme på Pinterest och letar goda, vegetariska recept eller fotar av sin tallrik från sju olika vinklar. Och på samma vis så plockar vanliga människor bara i ordning lite så det ser rent och snyggt ut. De flyttar inte ljusstakar fram och tillbaka i en halv evighet eller knipsar av små kvistar och sätter i en liten vas ”för att det behövdes något grönt där”. Det är mer än vardag, det är faktiskt en hobby.
 
Så nu vet jag, jag har faktiskt en sak jag verkligen gillar att göra på fritiden. Att lägga ett kreativt filter på vardagssaker – det är min hobby! Att göra saker lite bättre, godare, snyggare, roligare, trevligare och mer kreativa, det är precis vad jag gillar och något jag ska vara stolt över. För långt ifrån alla besitter samma talang och intresse som jag inom detta och därför borde det i allra högsta grad räknas som en utmärkt fritidssyssla.
 
Förutom min nyvunna stolthet över att äntligen ha en hobby så är en av de bästa sakerna att det jag gillar också är så kompatibelt med sociala medier. Många som ifrågasätter bloggare och Instagram-perfektionister säger ofta ”hur orkar ni?” och ”gör du det där bara för att få en snygg bild?”. Men nej, jag har gillat att bygga stilleben långt före Instagram fanns, jag har valt mina kläder med omsorg innan jag började fota dagens outfits och jag har samlat på exceptionellt bra låtar flera år innan Spotifys uppkomst.
 
Nu har jag bara fler plattformar där jag kan få dela med mig av min kreativitet. Där den plötsligt går från att vara en hobby jag gör för mig själv till ren inspiration och underhållning för andra. Och är inte det världens bästa hobby så säg?! När någon frågar mig nästa gång vad jag gillar att göra på fritiden så ska jag svara så här: ”att lägga ett kreativt filter på vardagliga saker och göra dem lite bättre, finare, roligare och godare. Det är min hobby!”

Sommarpasta

Fräscha sommarsallader i all ära men få saker går ju upp emot en tallrik rykande pasta. I söndags slängde jag ihop den här lite somrigare varianten utifrån vad jag hittade i kylen.
 
sommarpasta
Typ: en halv citron, några sparrisstjälkar, en liten näve valnötter, ricottaost, vitlök, en stump parmesan och linguini. Jag tror det förresten är min favoritpasta just nu. Den går att snurra snyggt, är roligare än spaghetti men inte lika tjock och klistrig som tagliatelle kan bli.
 
sommarpastaValnötterna rostade jag först i en torr panna. Sedan stekte jag sparrisen i mindre bitar tillsammans med vitlöken. När pastan var 30 sekunder från klar hällde jag av vattnet och blandade den med ricotta. I med lite pressad citron och rivet skal, blanda med sparris och nötter och sist en massa parmesan på toppen. Lätt som en plätt och himla gott!
 

Att resa på egen hand

Hej hörrni! Idag publicerades en artikel på Metro Mode med mina bästa resa själv-tips. Så himla kul att få skriva på en annan (och lite större) plattform än denna blogg som omväxling, men om någon av er skulle missat att läsa artikeln så tänker jag att vi kör en liten repris här.
 
eiffeltornet
 
I våras kom jag på att jag var sugen på att åka till Paris. Jag hörde mig för men ingen av mina kompisar hade varken tid eller pengar att följa med. Till en första början tänkte jag strunta i mina planer, men så bestämde jag mig för att göra resan ändå – på egen hand. Jag hade aldrig semestrat själv tidigare så att ta steget var både stort, spännande och lärorikt. Kanske har du funderat på att åka iväg själv? Här är mina bästa tips till er som är sugna på att testa samma sak.
 
Har du övervägt det – testa!
För många människor känns det som en omöjlighet att resa någonstans själv och har man ingen som helst längtan efter detta är det troligtvis inte rätt. Men känner man att det vore spännande att prova och är lite nyfiken på hela grejen, då tror jag absolut att man är redo att åka.
 
Börja med en helg
Att resa själv behöver inte innebära att man ger sig av till andra sidan jorden med en ryggsäck i ett halvår. Det räcker med en helg och man kan välja en ganska närliggande plats. På så vis kan man testa om det här sättet att resa passar en och kanske senare ge sig ut på längre upptäckter. Två och en halv dag i Paris tyckte jag var lagom för mig att börja med, både före, under och efter resan.
 
Metro
 
Om möjligt – hitta en kontaktperson
När jag berättade för folk i min omgivning att jag skulle åka själv till Paris började folk genast para ihop mig med vänner till dem som bodde där och som kunde bjuda på bra tips eller ta med mig ut om jag ville. Dessutom visade det sig att en av mina bästa kompisars syster och man skulle dit precis samma helg. I slutänden valde jag att inte träffa upp någon av dessa personer, men det var ändå en trygghet att veta att det fanns folk på plats i staden som jag kunde ta kontakt med om något skulle krisa. Händer det något allvarligt kan man också alltid vända sig till svenska ambassaden i landet, det kan vara bra att veta om.
 
Gör en lista på saker du vill göra
En av de värsta sakerna med att vara själv är om rastlösheten drabbar en. Då blir det plötsligt mycket mer uppenbart att man är ensam och tiden känns som en evighet. Därför hade jag, innan jag åkte, kollat upp en massa saker jag ville hitta på under min helg. Alltifrån bra restauranger, museum och butiker till klubbar, barer och sevärdheter. Sedan hade jag gjort en planering på hur mina dagar skulle se ut, som jag följde på ett ungefär. Men det är också det bästa med att resa själv: vill man inte hålla sig till planen så kan man faktiskt göra precis vad man känner för!
 
Paris
 
Träffa andra som reser själv
Att åka iväg på egen hand är inte så ovanligt som man tror och om man vill kan man lätt träffa andra som gör samma sak. Ett av de enklaste sätten att göra detta är att välja ett boende som hjälper en på traven. Jag bodde på Generator Hostel som är ett väldigt stort hotell/hostel som finns på flera platser i Europa. Där ordnade de olika aktiviteter under dagarna och det fanns också gott om öppna ytor att hänga på och lära känna nytt folk om man önskade. Ska man stanna en liten längre tid är det ett perfekt sätt att hitta en ny resekompis eller kanske bara någon att äta middag med på kvällen.
 
Ta med en bok
Den situation det kändes mest ensamt att vara själv tycker jag var på restauranger och barer. Inte alltid på ett negativt sätt men att äta ute bygger ju väldigt mycket på det sociala umgänget kring bordet. Min bästa lösning på detta var att ta med en bok i väskan. Visst kan man fixa surf och sitta och scrolla sitt Instagramflöde men det känns lite stelt och tråkigt (dessutom ville jag inte veta om mina vänner hittade på något jättekul därhemma). Då gillade jag mer den härligt klyschiga känslan av att sitta själv i en bar med en drink och läsa en bok på ett främmande språk.
 
paris
 
Var öppen och beredd att samla intryck
Att inte ha någon att dela alla resans upplevelser med tycker jag gjorde att jag kände allting mycket starkare. Allt som hände var det plötsligt bara jag som såg och kunde processa. Detta gjorde mig mer öppen för allt omkring mig och jag kände också ett annat behov av att dokumentera min resa i bilder och små anteckningar för att kunna spara intrycken. När man tillbringar mycket tid själv hinner man fundera väldigt mycket, på både stora och små grejer. För mig var det väldigt nyttigt men jag tror det krävs att man är i ett bra mood för att det inte ska ta över en.
 
Slutligen: våga!
Innan jag åkte tänkte jag: vad är det värsta som kan hända? Och det är klart, man kan ju råka ut för en massa otäcka saker men ofta kan exakt samma saker drabba en här hemma också. Däremot finns det massor mer saker att vinna på att våga åka och jag ångrar verkligen inte att jag gjorde det nu i efterhand.
 
Och njut!
Det finns något väldigt härligt att äga alla sina intryck själv. Att gå precis dit man vill under en hel dag utan att någon kommer med invändningar. Du kan ta hur många och långa omvägar som helst, äta middag i tre timmar om du önskar eller bara sitta på en bänk och studera folk ett tag. Njut av ditt eget sällskap, av de nya platser du upptäcker och av det faktum att du faktiskt vågade åka!

Paris – favoriter (hittills)

Först och främst, det här är ingen fullvärdig Paris-guide. Jag hann ju bara tillbringa två och en halv dag i staden och för att kunna skapa en ordentlig guide ska man väl helst bo i staden en lite längre period och hinna testa både bra och mindre bra ställen för att upptäcka guldkornen. Men jag hann ändå springa på ett gäng fina restauranger, barer och affärer som var både trevliga och Julia-iga och som jag tänker att jag ska dela med mig av.

 

Områden 

 
paris

Marais

Många av tipsen jag fått innan kretsade kring Marais så jag höll mig ganska mycket i den stadsdelen och trivdes bra där. Det kändes mer hippt än turistigt och var mycket lugnare än vid de större turistattraktionerna. Marais är mysigt och enkelt att promenera omkring i och fullt av bra butiker och restauranger (mer tips på dessa längre ned).
 
saint martin-kanalen

Saint Martin-kanalen

Mitt hotell låg i 10:e arrondissementet, nära Saint Martin-kanalen, så för mig blev det naturligt att kolla in områdena däromkring. Längs kanalen ligger en massa bra mat- och kaffeställen som alla känns ganska konceptiga och trendiga. På kvällarna samlas det massor av ungdomar längs kanalen som sitter där och dricker öl, spelar gitarr och festar. Väldigt mysigt och bra stämning!
 

Restauranger & caféer 

 

Café Charlot

Café Charlot

38 Rue de Bretagne
Klassisk fransk bistro med god mat men ännu bättre stämning. Livligt och hemtrevligt, mycket folk att titta på. Jag var där för lördagslunch men jag har hört att de även ska vara bra för brunch på söndagar.
 
La Institute de Bonte

Institute de Bonté

84 Quai de Jemmapes
Mysigt fik och frukostställe med mycket ekologiska och hembakade grejer. Tror även att de har en del raw food om man gillar det.
 

Siseng

Siseng

82 Quai de Jemmapes
I dörren intill fiket ovan ligger den asiatiska restaurangen Siseng. De har en ganska liten meny men serverar väldigt goda baos och även bento. Varje gång jag gick förbi var det en liten kö utanför men jag behövde bara stå där i ett par minuter och det var helt klart värt lite väntetid. Bonustips: ytterligare ett steg ned på gatan finns en till kö om kvällarna, den leder in till klubben Le Comptoir Général. En mys-stökig klubb med kristallkronor i taket, en djungelbar och flera rum.
 

avokadotoast

Ob-La-Di

54 Rue de Saintonge
Brunchställe och café med väldigt genomtänkt och skandinavisk känsla. För en som inte blir mätt på en fransk croissant och en café au lait till frukost är detta perfekt. Väldigt liten men fin lokal, goda avokadotoasts och bra musik.
 

ober mama

Ober Mamma

107 Boulevard Richard Lenoir
Italiensk bar och restaurang med mycket folk. Jag fick sitta i baren och åt således bara från deras barmeny men allt var väldigt gott och prisvärt. Bra drinkar, trevlig personal och härligt stökig stämning.
 

Affärer

 

Merci

Merci

111 Boulevard Beaumarchais
Paris-klassiker med massor av fina saker, perfekt för presenter till vänner eller en själv. Butiken är ganska stor med flera våningar och ett mysigt fik för den som blir hungrig. Jag gillade deras köksavdelning allra bäst och hittade ett par grejer som fick följa med hem.
 

pioner

Le Marché des Enfants Rouges

39 Rue de Bretagne
Paris äldsta matmarknad, fylld med grönsaker, fisk och fina blommor. Här inne finns också små lunchställen om man vill äta något snabbt.
 

Fleux

Fleux’

39-52 Rue Sainte-Croix de la Bretonneri
Det tog ett tag innan jag förstod att Fleux’ inte bara hade en butik på gatan utan fyra stycken med olika utbud. Här finns inredning, designprylar och bra att ha-saker, lite i samma anda som de översta avdelningarna på PUB i Stockholm var innan de byggde om.
 

Buly

Buly 1803

6 Rue Bonaparte
Klassisk fransk parfymaffär från 1800-talet med otroligt fina lokaler. Bara det gör det värt ett besök! Tyvärr hade jag bara handbagage med mig och de produkter jag ville ha var i större förpackningar så jag kunde inte köpa med mig något hem, men att gå där och kika var ändå värt besöket.
 

Taschen

Taschen

2 Rue de Buci
Taschen är bokförlaget bakom mängder av snygga fotoböcker och coffe table-books så gillar du sådana är detta helt rätt ställe. Jag blev förvånad över hur billigt det var (stora tjocka böcker runt 15-25 euro) så även här var det bara mitt begränsade handbagage som satte stopp. Har du några kilon över, gå hit och slå till på en snygg bok.
 
Som tur är finns det bloggare som varit mer i Paris och många av deras guider använde jag innan jag åkte dit, exempelvis:
→ 
Elsa Billgrens mini-guide till Paris 

Vit denim

vit denim
 
Låt oss prata om vita jeans. Det kan ju vara superfint men det kan ju också resultera i att man ser ut som en 45-årig mamma på mellanstadiebarnets skolavslutning om ni förstår vad jag menar. Riktigt tighta och nästan tunna vita jeans tycker jag är svårt sjukt att få till. Därför bestämde jag mig för att satsa på raka motsatsen när jag blev sugen på att skaffa mig ett eget par. För jo, trots eventuella falluckor så kände jag att sommaren 2016 är tidpunkten då jag lär mig bemästra de vita byxorna. Så ett par jeans i riktigt tjock vit denim och med korta utställda ben fick följa med mig hem från & Other Stories rea i veckan.
 
vit denim
 
För att hylla min chef som fyllde år och är föredetta sjökapten, körde jag helt på marin styling (nej, det var visst en efterkonstruktion men han blev glad i alla fall). Mörkblå adidas gazelle-skor, randig tröja från Comme des Garçons och stora hoops från H&M i öronen.
 
vit denim
 
Senare under dagen fick jeansen smeknamnet high-risk investment-byxorna pga den stora risk det innebär att gå runt i helt vita byxor men med insikten om att det kan vara värt det med tanke på komplimangerna man kan få. Dock tog jag lite väl många risker när jag sen gick ut och dansade fyra timmar i sträck på Celezte i ösregn, så väl hemma igen var det lätt lerprickiga. Men men, det är bara att boka en ny tvättid och inse att det var värt det!

Bitterljuva junidagar

juni
 
Juni, juni, juni. Årets underligaste månad. Alltid så bitterljuv. En blandning av eufori och melankoli. Som om sommaren måste gråtas in. Avslutningar som är början på något nytt men också slutet på det som en gång var. Det är inte konstigt att man blir förvirrad. Och när syrenerna vissnat och regnet slår mot rutorna och sommaren ännu inte riktigt hunnit ta fart, då behöver man något som lugnar själen.
 
[spotify id=”spotify%3Auser%3Asolig%3Aplaylist%3A5SMglzSeWgGsDWCFMU7cyo” width=”300″ height=”380″ /]

Yayoi Kusama på Moderna Museet

Yayoi Kusama
 
Yayoi Kusama
I onsdags mötte jag upp Karin och tillsammans gick vi mot Moderna Museet och deras vernissage för Yayoi Kusama-utställningen I oändligheten. En väldigt visuellt trevlig och prickbloggs-vänlig utställning som ni kanske ser.
 
Yayoi Kusama
 
Yayoi Kusama
Kusama kommer ursprungligen från Japan men flyttade tidigt till New York där hon skapade några av sina viktigaste verk. I nuläget har hon varit en erkänd konstnär i över sextio år vilket gör att hon har ett gediget antal konstverk bakom sig.
 
Yayoi Kusama
 
Yayoi Kusama
Utställningen innehåller allt från enklare skisser till videokonst och hela rumsinstallationer där man själv blir en del av konstverket.
 
Yayoi Kusama
 
Yayoi KusamaEtt återkommande inslag i Yayoi Kusamas konst är prickarna som bygger på hallucinationer hon haft sedan hon var liten. Även pumporna dyker upp, främst i hennes senaste verk.
 
Yayoi Kusama
 
Yayoi Kusama
Undet 70-talet återvände Kusama till Japan och sedan 1977 bor hon frivilligt på ett psykiatriskt vårdhem. På gatan mittemot ligger hennes studio och varje dag går hon dit och skapar för att sedan återvända till vårdhemmet igen.
 
Yayoi Kusama
 
Yayoi Kusama
Många av verken går som sagt att delta i själv, ett exempel är detta mörka spegelrum fyllt med prickiga rispappersbollar som skiftar färg. Jag tycker det är så intressant hur man med mönster och speglar kan skapa ett oändligt och förtrollande landskap som man bara vill försvinna i.
 
Yayoi Kusama
 
Yayoi KusamaJag tycker också det är intressant med den här typen av inställningar som är så fotovänliga. På vernissagen hörde jag en lite äldre kvinna klaga på att folk gick runt med sina kameror och telefoner istället för att ”uppleva konsten på riktigt”. Men det är ju det som är så spännande med konst som är i det modernare slaget där konstnären vill att betraktaren ska bli en del av verket. Att fotografera skulpturerna eller ta selfies i spegelrummen är ju bara ett sätt att uppleva konsten på ett vis som efterliknar hur vi tar in andra saker idag. Och att säga att någon upplever konst på fel sätt känns ju också väldigt konstigt när det handlar så mycket om ens personliga upplevelser. Aja, slut på rant men jag tycker absolut man får gå loss med kameran här, om inte annat så för att inspirera andra att gå dit och se utställningen.
 
Yayoi Kusama
 
Yayoi Kusama
 
Yayoi Kusama
I oändligheten visas på Moderna Museet i Stockholm fram till september om jag minns rätt. Jag kommer absolut kila dit igen någon regnig dag i sommar för vernissagen höll bara på till nio och vi fick stressa lite där i slutet. Men sedan hittade vi en gunga i skulpturparken utanför, som även den blivit prickig, så det gjorde inte så mycket.

Ord & uttryck jag inte klarar av

yeah ok sure
 
Eftersom jag jobbar med att skriva så funderar jag väldigt mycket på vilka uttryck och ord jag själv och andra människor använder. Vissa har nämligen en tendens att fastna hos mig, en del för att de är extra fina eller geniala, andra för att de är störiga. Här kommer en lista som berör det senare, nämligen Ord & uttryck jag inte klarar av (detta kan man så klart ”ta med en nypa salt”, som för övrigt är ett uttryck jag gillar).
 

Rödtjut

Även rödpang kvalar in här. Båda är helt enkelt andra ord för rödvin men dessvärre två ord som får det att kännas ganska… onice. Det låter mest tramsigt och framför allt som att man dricker ett rätt illasmakande vin och det gillar man ju inte.
 

Donna

Det här är ett äkta Joe & The Juice-uttryck tycker jag. För om man ska generalisera så är det exakt den sortens killar som slänger sig med ordet donna när de vänder sig till en tjej i åldern 20 till 45. Det sägs gärna med en lite charmig ton men det går verkligen inte hem hos mig. Vem personifierar sig ens som en donna (med undantag för typ italienska äldre kvinnor)?
 

Slut som artist

Det här är Facebook-anhängarnas favoritsätt att sammanfatta livet: ”Kalas hela helgen! Nu är man slut som artist”. Det låter ju bara fånigt i mina öron och nu för tiden kan man ju fråga sig om artister någon gång ens slutar eller om de bara går vidare till att medverka i fredagsunderhållningen på TV4. De få som väl lämnar scenen (Lex Kent) känns ju inte direkt heller som några som använder detta uttryck…
 

Oxå/Lixom

Den här stavningen är bara så ful att den borde förbjudas. Punkt. Och ursäkten att ”man sparar tecken” funkade kanske på den tiden man betalade 1 krona för varje 140-tecken-sms som skrevs men inte nu längre 2016.
 

Organisk

Om folk och företag som säljer mat kunde sluta beskriva sina äpplen som organiska när de är ekologiska vore det ju tacksamt. På engelska säger man nämligen organic food men på svenska heter det ekologisk mat. Att något är organiskt på svenska betyder att det är naturligt och alltså inte kemiskt framställt, det är med andra ord inte samma sak som ekologiskt. Slut på biologi-lektionen.
 

Lingonvecka

Hej, Kamratposten anno 1997 ringde och ville ha tillbaka sitt ord. Lingon är ett bär som växer i skogen, det har ingenting med mens att göra. Ingenting! Okej?
 

Awesome

Jag har inget emot att man använder ordet awesome om man pratar engelska, men att använda det i svenskan som förstärkningsord är bara fult enligt min högst subjektiva åsikt. Typ: ”Åh! Maten var helt awesome igår, så god!”
 

Käbbel

En gång i en debatt råkade Stefan Löfven säga ordet ”käbbel”. Sedan dess har det inte gått en dag utan att någon försöker göra sömniga politiska blinkningar eller poänger genom att använda samma ord. Det räcker nu, hitta ett nytt ord att hänga upp er på. Tack!
 
Vilka är era störigaste uttryck? Håller ni med mig om några eller har jag just kritiserat era favorituttryck, hehe?

Paris – dag III, andra halvan

Paris
 
metro
Mina sista timmar på egen hand i Paris tillbringade jag på söndagslugna gator och i tunnelbanan på väg mot klassiska sevärdheter.
 
eiffeltornet
 
Eiffeltornet
Det är svårt det där med typiska turistgrejer tycker jag. För egentligen är det ju sällan de sakerna man minns starkast eller som ger en bäst upplevelser, oftast är det mest trångt och lite hetsigt och dyrt. Men samtidigt känns det ju konstigt att åka till Paris och inte slänga ett endaste öga på Eiffeltornet, för det är ju en sådan klassisk sak att se. Jag beslutade mig för att kika förbi lite snabbt på några av de platserna jag helst ville uppleva i alla fall. Och ja, när man väl är där så är det ju inte så märkvärdigt för det där tornet har man ju sett tusen gånger förr på bilder och film. Men nu fick jag titta på det på riktigt själv och nästa gång jag är i Paris kan jag hänge mig helt till att hitta de bästa smågatorna, det godaste kaffet och de finaste parkerna – sådant jag verkligen gillar att göra på en semester.
 
Sacré-Cœur
 
Sacré-Cœur
 
paris
 
Paris
 
Paris
Nästa stopp gick i samma klassiska turistanda, jag åkte nämligen till Sacré-Cœur. Trots regnet var utsikten över Paris takåsar ganska svindlande och den grå himlen tycktes smälta in i huskropparna längst bort. Här upplevde jag dock en av de härligaste sakerna med att resa själv: man gör precis som man vill. När alla andra besökare tycktes vara deltagare i olika turistgrupper med selfiesticks, likadana neonfärgade kepsar och en hysterisk guide som stod och ropade i en walkie-talkie för att samla hela gruppen i ösregnet så gick jag där helt själv. Jag valde när jag ville vara där, hur länge som var lagom att stanna och huruvida det var orimligt att stå där utomhus alltför länge (det var det).
 
Paris
 
RegnSå då gick jag tillbaka till mitt favoritområde vid Saint Martin-kanalen, satte mig på ett mysigt fik vid en färgglad gata och beställde in café au lait och banankaka. Sedan satt jag där med en bok och kikade ut på regnet innan jag hämtade upp min resväska och tog flyget hem till Stockholm igen.
 
Där med är summeringen av mina tre Paris-dagar på egen hand slut och jag hoppas att ni tyckt det varit roligt att hänga med. Jag är helt klart sugen på fler resor av detta slag och om inte annat så vill jag gärna åka tillbaka till Paris igen. Snart kommer ett eget inlägg med alla mina bästa tips för att resa själv, håll utkik efter det om ni vill veta mer!