
Fem frågor



När jag kliver av planet slår den efterlängtade och nästintill bortglömda värmen emot mig. Det är soligt, det är varmt och tanken på att jag för några timmar sedan vandrade genom ett frostigt Stockholm med mössa och vantar känns främmande. Så fort min väska rullat ut på bagagebandet tar jag med den in på en toalett och byter om. Kjol utan strumpbyxor, låga converse på fötterna och jackan längst ned i väskan.
Min telefon ringer. Det är du. ”Var är du?” ”Vid utgången på terminal 3”. ”Jag med. Vänta jag ser dig, stå kvar!” Och så ser jag dig, sisådär tjugo meter bort. Först står jag kvar som du sagt men varenda sekund känns så evighetslång tills du är framme vid mig. Jag har väntat i en och en halv månad men nu får det faktiskt vara slut med det. Så jag går med stora snabba steg rakt mot dig. Och vi möts där på mitten, i solen, utanför terminal 3.
Vi lägger in väskan i bilen och färdas ut på de italienska motorvägarna. Trafiken är smått kaosartad men jag känner mig trygg där bredvid dig. Du bläddrar bland spåren på cd-skivan, jag placerar solglasögonen på näsan och sjunker ned i sätet. Den här låten strömmar ut ur högtalarna, solen skiner och min Italienresa har börjat på bästa vis. Buongiorno!





























Nu åker jag till Italien för att hälsa på min fina Filip. Fem dagar av sol, värme och kärlek väntar och det kommer bli hur bra som helst! Åtkomsten till internet är lite sisådär så vi kanske hörs först på tisdag igen. Tills dess, ha det fantastiskt, det ska jag ha! Ciao!















Hej, här står jag med kaffekoppen i högsta hugg! Gråa söndagar som denna kräver verkligen många fikapauser för att bli drägliga. Förutom att fika har jag mest tagit det lugnt den här helgen. Efter förra veckans mega-helg var det skönt att bara ha några långsamma dagar med svtplay, massor av frukt (i förhoppning om att bota min förkylning), lite pysslande, långa sovmorgnar, en rolig kväll på Munken och ett treårskalas. Helt perfekt!






