Bitchkram

Idag har jag farit hit och dit och varit på språng hela dagen. Efter jag slutat jobba hoppade jag nämligen på (det självklart försenade) tåget till Stockholm för att gå på galapremiären av filmen Bitchkram. Regissören Andreas Öhman (som också gjort fina I rymden finns inga känslor) hade bjudit in mig och som sällskap tog jag med mig Karin. Inne på Rigoletto bjöds det först på mingel och sedan premiärvisning så klart. Och det var en väldigt trevlig stund där i biofåtöljen. Hela filmen kändes så otroligt välarbetad och genomtänkt in i minsta detalj. Alla snygga grafiska grejer, färgtonerna, musikvalen, miljöerna, kläderna… ja allt var på sin plats. Och till det en fin story som aktade sig för att bli klyschig, som ofta lät mig skratta högt och som stundvis tvingade mig att hålla tillbaka tårarna. Den var långt i från vad svensk film ofta kan vara; Roy Andersson-deppigt och ångestgrått. Istället lyckades den fånga det fina sommarsvenska och fylla en av mjuka känslor utan att bli tråkigt idyllisk. Ni borde se den!

 

Efter premiärvisningen fortsatte vi kvällen med fest på Hotellet där det bjöds på god buffé och dricka. Jag hann träffa lite bloggvänner, ni vet sådana man vet massor om för att man läst deras bloggar, men som man aldrig fått chansen att hälsa på. Det är alltid lika trevligt och kul att göra det och nu känns det fint att ha hälsat på Annika och Sofia bland annat. Sedan var min kväll tvungen att avslutas för jag skulle hoppa på tåget hem till Norrköping igen och nu sitter jag här, trött som tusan och redo att sova. Så godnatt och sov gott kära ni!