Min fredagskväll i bilder

Eller… bekännelser av två personliga sidor hos mig: godisälskaren och den tillfälliga perfektionisten.
 
candy

Jag köpte godis på väg hem från jobbet på grund av extremt smågodissug. Jag tror nästan det ökat med åren men alltså, jag tycker det är så sjukt gott med just lösviktsgodis! Colanappar, mintlaktris, löständer, fruktnappar, ferraribilar, sura flaskor och choklad (obs! bara sådan i papper, jag gillar inte när den får socker på sig)… Saknade dock några favoriter som peacemärken med lakrits- och hallonsmak samt trocaderoflaskor. Ens godissmak säger ju typ allt om vem man är, så vad har ni för favoriter? Tycker sånt är jättekul att veta, på riktigt!
 
bathroom
Sedan drabbades jag av någon slags städmani. Jag tycker ju egentligen det är ganska tråkigt att städa men ibland får jag liksom ett ryck och då görs det på detaljnivå. ALLT ska putsas, tvättas rent och snyggas till in i minsta detalj. Så jag plockade ut hela badrumsskåpet och torkade alla förpackningar, märkte upp med min dymo och ställde allt i ordning efter kategori, storlek och färg… Aaaah, perfektion! Älskar dessutom att titta in i andras badrumsskåp (om man får, såklart) och nu kan jag öppna mitt med pedantisk stolthet.
 
Så kul var min fredagskväll, hade även partiledardebatten på i bakgrunden och den gjorde ju inte direkt livet roligare… Men ibland är det skönt med en ledig kväll där man får pyssla runt precis som man vill!

Fyra musiktips

Höst och ny musik hör ihop tycker jag, så här kommer fyra bra lyssningstips!
 
Steget – Till slut Ett av mina svenska favoritband, Steget, har äntligen släppt ett nytt album. Fyra år efter deras debutplatta (som jag lyssnat på otaliga gånger sedan dess och återvänder till med jämna mellanrum) kommer nu albumet Till slut. Mellankolisk pop på svenska med pianoklink och texter om småstadsångest, kärlek och livet. Ett perfekt höstsoundtrack om ni frågar mig!
 
Veronica Maggio – Låtsas som det regnar (Jarly Remix) Den här versionen spelades på Way Out West och jag älskade den från första gången. Tycker den fina ursprungsballaden gör sig så himla bra så här, med lite mer tempo, drömska bakgrundsbeat och ja, ännu mer känslor. Är generellt supersvag för kombinationen  elektrobeats och stråkar (Lex Kleerup).
 
Röyksopp feat. Robyn – Monument (The Inevitable End version) Och på tal om Way Out West och Kleerup-hits så måste vi ju såklart lyssna på den här remixen av Monument som släpptes här om dagen. Ursprungsversionen har jag lite svårt för att lyssna på då jag tjatade ut den rejält under ett kampanjskapande tillsammans med en viss biltillverkare, men nu får den en ny chans. Mer bas, mer riv, mer dans.
 
Hello Saferide – The Fox, The Hunter and Hello Saferide Även mitt sista tips har Way Out West-koppling. Fina, fina Annika Norlin gjorde en strålande spelning under lördagen och lyckades träffa mig rakt i hjärtat. Så det var med glädje jag tryckte på playknappen när hennes nya album släpptes på Spotify. Min bästa låt är än så länge är den stillsamma Rocky, men jag tror många fler favoriter kommer dyka upp.

Ny frisyr

För sisådär en månad sedan bokade jag en klipptid. Tänkte att det skulle vara lagom liksom, men så fort jag hade bokat tiden sa håret tack o hej och gav upp helt. Varför blir det alltid så?! Nu är i alla fall klippdagen nära och något i denna stil tänker jag mig. Bort med allt slitet och lite till, men inte kortare än att man kan sätta upp det ordentligt. Gärna något så att mitt självfall kommer fram och kanske en sidbena istället för den mittbena jag har nu. Jag har ju haft lugg tidigare men känner att det mest tar tid, även om det oftast är väldigt fint… Aja, nu håller jag tummarna för att resultatet på fredag blir bra!
 

Lissabon dag 4

Fjärde dagen i Lissabon började med en spårvagnstur.
Jag och Filip hoppade på den klassiska Linje 28 som smidigt tar en genom Lissabons innerstad.
Vi började med att åka upp på höjden.
Passerade en likadan spårvagn på väg mot andra hållet.
Och åkte genom supertrånga gator och gränder. Ser ni den smala passagen där framme? Där igenom åkte vi, i en spårvagn som definitivt hade ett par år på nacken…
Så bra sätt att få grepp om en stad ändå. Att sitta och se gator swischa förbi och komma in på de smalaste ställena där inte ens bilar kan åka.
Sedan shoppade vi lite och tog en siesta på hotellet. Framåt kvällen gjorde vi oss fina för att äta middag.
Vi skulle nämligen fira min pappas födelsedag i förskott och han hade fått välja restaurang – ett brazilian steakhouse.
Filip på väg dit.
Pappa och mamma.
Väl därinne åt vi massor mat. På bordet hade vi en liten skylt och när den stod på grönt kom det oavbrutet servitörer med olika slags köttbitar som de skar bitar av och lade på ens tallrik. Så höll de på ända tills man vände skylten till rött. Allt var supergott men det kändes välbehövligt med en vegetarisk vecka sen, haha…
Och efter denna supermiddag tog vi tunnelbanan hem, mätta och mycket belåtna.

Grattis på födelsedagen pappa!

 

Älskade Pappa. Grattis på födelsedagen! Idag fyller du 60 år, men det kan man knappast tro. 24 av dessa år har jag nu fått dela med dig och det är jag väldigt glad för.

För det finns så många saker som jag inser att jag ärvt från dig. Kvällspiggheten som får oss att påbörja nya projekt strax före midnatt. Reslusten som får oss att sätta oss på nya plan mot nya mål. Vetgirigheten som får oss att undersöka saker. Som får oss att säga ”vänta nu” och beslutsamt fundera ut vilken väg som är den bästa för att komma fram. Som får oss att undersöka vilken app som ger de bästa kartorna eller vilken väderprognos som faktiskt är mest tillförlitlig.

Det finns så mycket som du vet och kan. Hur man bygger en bil, alla svåra ord i ett korsord, hur internet fungerar och minst fem olika språk mer (eller kanske) mindre flytande.

Du älskar kaffe, messmör och curry. Fast helst inte tillsammans. Du envisas med att ha dubbla mobilhållare fastsatta i skärpet. Bär sandaler med strumpor i, har alltid en penna i skjortans bröstficka och en liten kam i jeansens bakficka. Du kan äta en hel semletårta själv, om du nu råkat slå vad, och du tycker hemskt mycket om marsipan.

Du har vartenda verktyg man kan tänka sig. Ett garage som alltid tycks vara för litet och en verkstad med alla skruvmejslar, tänger och flaskor i hela Biltemas sortiment. Det är lätt att tro att du kan laga allting. Från trasiga plastleksaker till brustna hjärtan.

Och det kan du nästan. För du är en av de snällaste människorna jag vet. Mot alla, både kända och okända människor. Du har alltid en hand utsträckt mot de som behöver. Ett stort, stort hjärta och en generositet som få. Tack för att jag fått ta del av detta. Tack för att du är min pappa. Världens bästa pappa. Idag är det din dag. Grattis!

Supersnabba lunchen

Det är kul när matlagning tar tid. När man förbereder, gör inköp, planerar och tillagar noga. Men ibland vill man bara ha något jätteenkelt och supersnabbt. Då är det här en av mina bästa nödlösningar.
 
Ta fram en fryst och vakuumförpackad laxfilé. Ta även fram ett ägg. Lägg laxfilén (med plasten kvar) och ägget (med skalet kvar, hehe) i en kastrull med kallt vatten. Sätt kastrullen på plattan, vrid upp värmen och var beredd när det kokar. Då tar du tid i exakt fyra minuter.
 
Under tiden gör du en sallad med sådant du tycker om och hittar hemma. Min blev en udda men god grej med syrligt höstäpple, strimlad purjolök, skalade bondbönor och lite olivolja. När fyra minuter gått, stäng av plattan, ta av plasten från laxen och salta den. Skala ägget och dela det mitt itu. Ät allt!

Lissabon dag 3

Vår tredje dag i Lissabon fick bli en stranddag bestämde vi. Så vi tog tåget ut mot badorten Cascais.
Promenerade genom den fina lilla byn och ner mot stranden.
Där låg vi och solade och badade i flera timmar. Tog ett par dopp i den svalkande Atlanten och njöt av att kunna ligga i solen och läsa igen.
Cascais har beskrivits som Portugals motsvarighet till Franska rivieran.
Och visst finns det likheter kan jag tänka mig. Palmer, stränder, fina små hus och dyra butiker.
Efter en sen lunch i Cascias åkte vi till Estoril, en till kuststad bara några minuter bort.
Där gick vågorna höga och det blåste massor! Vi kände oss inte riktigt rätt klädda för att kliva in på deras välkända casino, så vi tog tåget tillbaka till staden och vårt hotell igen.
Där sköljde vi av oss sanden och åt en middag som avslutning på vår varma, sköna dag.

Bo Kaspers Orkester på Gröna Lund

Idag kändes det som om sommaren tog sin sista suck, eller en av de avslutande i alla fall. När jag promenerade Strandvägen mot Djurgården vid halv sju var det fortfarande varmt. Kvällssolen gassade och vattnet glittrade. Jag mötte upp Filip på Gröna Lund, åt hamburgare och pekade ut de bästa karusellerna.
 
Sedan intog vi våra platser och gjorde oss redo för det som var anledningen till kvällens besök: Bo Kaspers Orkester. Vi sänkte medelåldern rätt rejält men alltså, jag älskar detta band. Rakt igenom musikaliskt med smarta texter och en Bo Sundström som var on fire. Ska ni bara lyssna på en låt med dem så måste ni höra Vi kommer aldrig att dö. Jag tröttnar aldrig.

Lissabon dag 2

Dag två i Lissabon inleddes med hotellfrukost och sedan ett glädjande samtal från receptionen som meddelade att våra resväskor äntligen hittat fram. Hurra!

Det firade vi med dusch och klädbyte och sedan traskade vi ut på stan, förbi kakeldekorerade hus och upp mot höjden.
Många trappsteg var det för att komma upp till toppen. Det här var bara början…
Tur då att man kunde pausa och fota fina fasader mellan varven. Som den här perfekt bubbelgumsrosa.
Erik, pappa, Alfred och Martina på väg upp.
Mitt favoritkakel. Vet inte om konceptet funkar vädermässigt i Sverige men det är ju extremt fint med mönstrade fasader ändå. Helt klart något man borde se mer av.
Uppe på toppen belönades vi med utsikt över röda tegeltak.
Och havet såklart.
Så fint med alla huller om buller-hus. Inga raka kvarter någonstans, allt i krokar och på olika höjder.
Och så detta, jag skulle kunna flytta in på direkten!
Sedan traskade vi nedåt igen, under vindruvstak och genom smala gränder.
Passerade fina mintgröna hundkojor och åt lunch på en restaurang som var riktigt usel (ingen bild på det).
Men vi blev mätta i alla fall och efter det gick vi på museum.
Mude – ett design- och modemuseum, kul! På utsidan hade de en surfbrädeutställning.
Och på insidan en massa design från olika årtionden och en utställning av graffitikonstnären André.
Han har bland annat gjort en serie som han kallar ”Dream Concerts” med önske-line-ups. Jag hade lätt kunnat tänka mig att gå de konserterna.
Efter lite vilande på hotellrummet gick vi ut för att äta middag i ett gammalt kloster som också varit ölhall.
Men alltså, portugiser och deras mat är verkligen ett kapitel för sig. Denna rätt beskrevs som ”bröd med stuvning och oändligt med räkor på” vilket vi tolkade som någon slags räksmörgås. In kom en grötliknande sak som servitören sedan rörde ihop till ett slags lapskojs…
Mitt säkra kort, en köttbit med sås och pommes frites, smakade förvisso bra men kom in med ett stekt ägg på toppen… Den vinnande rätten var helt klart den grillade fisken, där såg man vad man åt i alla fall, haha. Trots dessa matfadäser fick vi ett mycket bra slut på vår andra dag i Portugal. Fortsättning följer!

Pico del Gallo

Pico del Gallo är så gott och jätteenkelt att göra. Bara att hacka ner fyra stora tomater i småbitar där du tagit ur kärnorna först. Finhacka sedan en schalottenlök och en liten röd chili (eller en halv stor). Pressa över saften från en halv lime, hacka ner färsk koriander och smaka av med salt. (Receptinspiration från Chez Wood)
 
Jag serverade min pico del gallo till stekt halloumi och majs som jag låtit rostas lätt i stekpannan. Superenkel och god lunch!