Julia Eriksson – Sida 115

Söndagsklädd

Den här helgen råkade visst gå till historien som en av de festligaste på länge. I fredags hade vi aw med jobbet för att ta farväl av en kollega som slutar hos oss. I lördags var jag på super-födelsedagsfest med glowsticks och grejer hemma hos Anna, Julia, Karin & Erik. Och idag har jag varit på afternoon tea med scones hos Sandra som fyller år. Fullt ös på festfronten helt klart! Dagen till ära såg jag ut så här:

Ny och mjuk klänning från H&M, kängor från Dr Martens och väska från Whyred. Plus lagom sliten uppsyn…

Gillar verkligen det här mönstret, så retrofint och färgglatt! Jag får nästan lite vårvibbar av det.

Och som ett spår av helgen: gnuggistatuering i form av stjärna på ena handleden och Berns-stämpel på den andra… Hoppas att ni också haft en fin helg oavsett om den varit festfylld eller ej!

Att tänka som en bloggare

Idag när jag skulle skapa detta inlägg insåg jag hur jag utvecklat ett lite annorlunda sätt att tänka de senaste åren. Vissa skulle kanske hävda att jag är mer eller mindre bloggskadad, själv skulle jag snarare vilja säga… starkt präglad. För allting började med att jag ville göra ett inlägg om mina nya sneakers (← bara den där tanken är ju fullkomligt obegriplig för någon som själv inte bloggar), så efter jag kommit hem från jobbet och ätit min middag började jag fundera på hur jag skulle lägga upp inlägget. Att ha bilder kändes ju ganska givet och med tanke på att solen gått ner för ett par timmar sedan var jag tvungen att fota inomhus (alltid lite av en utmaning med glödlampssken). Så jag snörade på mig skorna och bestämde mig för att testa lite olika bildidéer och se vad som blev bäst. Resultatet… en ofrivillig visualisering i Att tänka som en bloggare – hur jag (och säkerligen många andra bloggare) håller på.

Alternativ 1 – stilleben

En klassisk bloggbild, ganska rakt på och illustrerande till inlägget. Men för att göra bilden till något extra ställer du in en eller flera extrasaker. En grön växt, en sax, ett äpple, en papperspåse, en katt… Nästan allting funkar så länge det adderar någon sorts spänning i bilden. Själv slängde jag in en shoppingpåse från & Others Stories som stod inom lämpligt avstånd. Kanske i enklaste laget men jag skyller på att jag hade bråttom att testa nästa idé, nämligen…

Alternativ 2 – gif

En rörlig bild beståendes av flera ihopsatta bilder, en så kallad gif, är ett lite krångligare tillvägagångssätt att pynta sitt blogginlägg. Men här har du verkligen chansen att visa både din spexiga sida och självklart dina tech-kunskaper (för ja, man får bonuspoäng om man sätter ihop gif:en själv i Photoshop och inte använder någon ful gif-tjänst). En ligthversion av den superkrävande bloggfilmen som jag inte tänker ge mig på i detta inlägg. För nu, över till den tredje idén…

Alternativ 3 – hitta nya vinklar

Så okej, ditt stilleben blev kanske inte helt hundra och gif:en får du inte till. Då återstår bara en sak att göra – hitta en ny vinkel. Och när du ser dig omkring inser du att den där vita väggen du har framför dig nog skulle kunna fungera bra som bakgrund. Vad gör du? Jo, du lägger dig såklart ned på golvet, hasar upp benen mot väggen (tackar dig själv för att du har nya sneakers som inte smutsar ned) och börjar knäppa av lite bilder. Inte så tokigt! Bilderna alltså, om någon skulle se dig krälandes där på golvet skulle de tänka att du var just det… Men det är ju lite charmen av bloggandet också. De ständiga utmaningarna, den eviga jakten på en bra bild och alla konstiga vinklar man tvingas stå i.

Och om någon skulle undra kring det som inlägget från början skulle handla om, så är mina nya sneakers ett par Reebok Classics. I modellen Ex-O-Fit Low närmare bestämt. Kritvita och supermjuka och perfekta att möta våren i. Men nya sneakers i all ära, det andra är ju nästan roligare att prata om! Vem vet, kanske blir det en hel inläggserie med fler delar om någon mer skulle vara nyfiken på vad som händer där bakom datorn och kameran och i mitt bloggpräglade huvud?

Lebensraum & Flyktligan

Två av mina svenska favoritartister har släppt varsitt nytt album. Alldeles lagom till att snödropparna slår ut, när jag byter kängorna mot kritvita sneakers och kisar mot solen under lunchtimmen. Nu gör jag det med hörlurar i öronen och ett leende på läpparna också.

Först ut var Joel Alme med Flyktligan. Singeln Backa tiden spelades flitigt hemma hos mig under hela februari vilket inte sänkte mina förväntningar på albumet. Och nog blev jag glad när jag tryckte på play och fick höra Håller mig på kanten. De där mjuka stråkarna, plockandet på gitarren och det lite klinkiga pianot är jag så himla svag för och just det är Joel Alme också så bra på! Det negativa med skivan är nog att den är så kort, bara en halvtimme – men å andra sidan så betyder det att jag hinner lyssna på den två gånger under tiden jag gör mig i ordning för att gå till jobbet. Och det är ju inte illa!

Näst ut var Jonathan Johansson som idag släppte sitt album Lebensraum!. Det jag gillar allra bäst med Jonathan är nog ändå hans texter, få människor lyckas sätta orden på rätt plats så bra som han gör. Det blir poetiskt, vackert, melankoliskt och smart på samma gång. Kombinerat med elektrobakgrunden, de småfunkiga gitarrerna och hans dova stämma låter det allt som oftast magiskt. Stromboli brinner och Fuga är två av mina favoriter från albumet, nu ska jag lyssna vidare i jakt på fler. Gör det ni med!

PS. Nu har jag lagt in en liten gilla-knapp längst ned i varje inlägg. Jag ägnade drygt två timmar igår åt att försöka göra den snyggare men gav upp efter att nästan ha slitit mitt hår… I vilket fall, om ni någon gång är inne här och läser och inte känner för att skriva en hel kommentar men ändå vill ge en liten tumme upp, använd den. Då blir jag glad!

Vad jag tänker på när någon frågar om jag sett Boyhood

Någon frågar om jag sett Boyhood.
– Ja, svarar jag.
– Fin film.
– Ja, verkligen!
– Fast den är lång. Visst är den över tre timmar?
– Jo, precis. Jag nickar och håller med.

Den är lång. Så lång att när vi kliver ut ur biosalongen den där söndagen i oktober, då har förmiddagen övergått till eftermiddag. Och på min telefon finns tre missade samtal och två sms. Alla från mamma. ”Om du vill träffa morfar måste det nog ske snart”. Meningen etsar sig fast. Motvilligt förstår jag vad jag måste göra.

Utan att riktigt förklara vänder jag mig till Filip och gråter med ansiktet mot hans stickade tröja. Mina vänner frågar hur det är och jag säger att jag måste åka. Att jag måste hinna säga hejdå. Det är det enda som räknas. Och sen går allting snabbt.

Filip kör mig. Fastän det är 20 mil mellan Stockholm och Linköping och jag kollar efter tågbiljetter. Så vi åker längs E4:an med musiken på låg volym och mina snyftningar däremellan. Det är höst på riktigt nu. Solen kämpar sig genom det gråa molntäcket gång på gång och kastar långa glittrande strålar mot oss. Träden är gröna, gula, röda och det är inte bara jag som står i brand. Kanske är det ett tecken.

Det är svårt att hitta på universitetssjukhuset. Så många långa korridorer, avdelningar med namn jag inte förstår och varje hus har en egen bokstav. Men jag är glad att jag inte hittar här. Det ska inte bli en vana.

Vi samlas vid din säng. Du är där men ändå inte. För någonting i dig har redan bestämt sig och i mina tankar spelar du redan jazz i himlen. Jag stryker din hand. Den som brukade svepa så lätt över pianots tangenter, fastän du hävdade att du aldrig lärt dig på riktigt. Men du kunde, det har jag alltid hört.

Och sen viskar jag ett sista hejdå. Vi sätter oss i bilen igen, åker de 20 milen tillbaka till Stockholm. Mörkret har fallit, solen har bytts ut mot regn och tårarna är nästan slut. Nästa dag är du borta på riktigt. Tur att jag hann.

Det är vad jag tänker på när någon frågar om jag sett Boyhood. Jag tänker inte på filmen, jag tänker på dig. Alltid dig.

Tre saker jag gillar

1. Magasinet man får som årsmedlem på Moderna Museet. Fint och intressant med en massa info om utställningar och så kan man plocka ut bilder och sätta upp på väggen om man vill.

2. Att ha ett litet fat i hallen för smycken. Det här kommer från en vanlig terrakotta-kruka och passar perfekt för de örhängen och ringar som jag plockar av och på nästan varje dag.

3. Den här taggiga växten med okänt namn. Tydligen supertålig och näst intill odödlig, vilket passar mig perfekt. Extra fin tycker jag den blir mot den lite råa betongkrukan.

Morgonrock

Igår när maratonjobbandet började lida mot sitt slut sa jag ”nu ska jag gå och köpa mig en skön och lyxig morgonrock och sen ska jag inte ta av den på hela helgen”. Sagt och gjort, som den oerhört handlingskraftiga person jag är vid väl utvalda tillfällen gick jag raka vägen till Zara Home och köpte den här.

Vit och frasig och lagom tunn. I min jakt på morgonrock kunde jag konstatera att det finns två sorter: den supermysiga och mjuka i typ frotté eller fleece eller den lite styvare och fräschare i bomull eller linne. Nu landade valet på en i den sista kategorin, mest för att jag försöker upprätthålla någon bild av mig själv som en välstruken, hel och ren person. Det funkar… ibland.

Här är den dessutom tillsammans med en av mina senaste ren & fräsch-produkter, nämligen mandelolja. Jag använder den i ansiktet på morgonen istället för ansiktskräm och tycker det funkar riktigt bra. I början var jag lite skeptisk till att köra på olja med i ansiktet då jag inte är särskilt torr, men sen har jag läst tusen artiklar om att det ska vara såå bra så då bestämde jag mig för att testa. Finns på Apoteket för typ 50 kr.

Morgonrocken har långa ärmar, ett skärp att knyta i midjan och bäst av allt: en luva! Dock blir det lätt lite ku klux klan-feeling om man drar ner den för långt över ansiktet. Tur att man har långt bättre värderingar än så, så att man slipper bli misstagen för att vara medlem.

Och idag, efter en lång sovmorgon, fick morgonrocken åka på för premiärfrukost. Tillsammans med avokadomackor, kaffe och min bästa jazzlista i högtalarna. En perfekt invigning.

Längtan till Italien

Swoosh så sköljde en större våg av jobb över mig. Med kontorstider mellan 09 och 02 flera dagar i rad blir det lite tight att hinna prioritera bloggandet, vilket förklarar min tystnad här. Men det är bara att hålla ut, för om två veckor sitter jag nämligen på planet mot Rom och Italien. Där ska jag hälsa på Filip som är där nere och jobbar och så ska jag njuta av lite sol och ledighet så klart. Jag tror det blir femte resan dit för mig, så alla klassiska turistattraktioner kan jag vid det här laget – vilket betyder ännu mer tid för gelato, rödvin, strosande i Trastevere, pastamiddagar, bilutflykter, terasshäng och annat fint. Nu längtar jag som bara den! Har ni någon vårresa inbokad?

Tisdagskläder

Ibland får jag en hang-up på grejer och då går de liksom inte att släppa. Som vida byxor till exempel. Den senaste veckan har jag letat överallt efter det perfekta paret och nu tror jag att jag hittat rätt. De swoshar i alla fall väldigt skönt när man spatserar fram längs trottoarerna och sitter högt i midjan utan att bli obekväma.

Så idag är det premiärinvigning och så här ser jag ut! Byxorna kommer från H&M, den prickiga skjortan är från Monki (men ett par år gammal) och på fötterna har jag Stan Smiths från adidas. De fotogeniska sladdarna längs golvet är säkert från Clas Ohlson…

Och för att liva upp bland allt det svartvita har jag rosa läppstift och naglar plus tunna guldringar från & Other Stories. Hej!

8 mars

girls just wanna have fundamental human rights

Tack alla som kämpat för mina rättigheter långt innan jag föddes. Tack alla som kämpar idag och resterande 364 dagar om året. Vi har kommit en bit men vi är långt ifrån framme. Nu orkar vi lite till. ♥

Min lördag i 6 bilder

Hurra för helg och vårsol! Här kommer min lördag sammanfattad i sex olika bilder.

Dagen började med en mycket strategiskt planerad sovmorgon. Klockan stod på 10.01 men före dess tänkte jag inte så mycket som öppna ögat. Trodde jag ja. Min granne däremot hade en mycket strategiskt planerad byggfest från och med 8.01. Att döma av antalet spikar som slogs i under de följande två timmarna höll hen på att bygga en sån där blogg-hypad tavelvägg med minst tio olika ramar. Så när spikandet äntligen var över somnade jag om igen och vaknade efter elva, något senare än planerat, men vad gör väl det? Till slut masade jag mig i alla fall upp och gjorde frukost. Det lilla blå glaset innehåller för övrigt en liten mixad juice med banan, grapefrukt, citron och ingefära. Syrligt, gott och så vitaminrikt att jag räknar med att vara frisk fram till midsommar. Minst.

Sedan gled jag omkring i min prickiga pyjamas och fixade lite här hemma. Diskade all disk, plockade undan allt krafs, vek ihop kläder och sånt som liksom inte gör sig självt i veckorna.

Till sen lunch/tidig middag lagade jag en sallad med bladspenat, karamelliserade plommon, getost, avokado och rödlök.

Plommonen skivade jag bara tunt och stekte i smör. Sedan när de började mjukna strödde jag över lite råsocker och så är det klart. Supergott till getost och en bra kontrast till resten av salladen som är kall.

Sedan gick jag och handlade lite på Ica, bland annat fick dessa nejlikor följa med hem. De gröna bladen satt i en stor tulpanbukett som jag fått, så när tulpanerna vissnat men bladen fortfarande var fina bytte jag bara ut mittblommorna. Kände mig som bukettmästaren Elsa Billgren!

När jag handlade passade jag också på att köpa två riktigt goda ostar, en tryffelbrie och en taleggio. På kvällen skulle jag nämligen på ost- & vinkväll hemma hos Fanny och Elias. Konceptet är enkelt – alla tar med en flaska vin och en ost. Sedan fixar de quiz och kex. Oslagbart upplägg, fritt fram att låna! Och det var det sista som hände min lördag.