Julia Eriksson – Sida 110

Lördagsbubblor

I lördags var jag på födelsedagspicknick för de här två fina i ballonghavet, nämligen Jonas och Fredrick. På grund av en liten regnskur satt vi inne till en början men sen kikade solen fram och vi letade upp en perfekt gräsplätt.

Karin var där och det är hennes förtjänst att jag känner dessa eminenta födelsedagsbarn (de gick i samma klass på Berghs), så tack för det!

Bubblet var med och solen sken sommarvarmt där i det grönskande gräset. Äntligen!

Och förutom bubbel att dricka så hittade någon plötsligt såpbubblor att blåsa, en mycket fin stämningshöjare.

Alla ville blåsa!

Jonas, Fredrick och Daehyun. Kolla Daehyuns guldcykel i bakgrunden förresten, så fin! Jag skulle dock vara livrädd för att få den snodd…

Så perfekt och idylliskt första picknick-häng i maj. Helt plötsligt var klockan halv sju och folk hade middagsplaner och annat.

Jag tog Majsan och Anna under armen och vi bestämde oss för att äta sushi och sen gå till Trädgården. Mycket bra plan.

Och där blev jag visst kvar under discokulan från klockan åtta till kvart i tre. Men så blir det lätt om man är på sitt bästa uteställe, träffar gamla vänner och kompisgäng hela tiden och bara springer runt och har kul.

Helt enkelt en värdig avslutning på en alldeles strålande, bubblande superlördag!

Röding och färskpotatis

Nu har jag lagat och ätit mat igen (det blir lätt så!) och igår var det stekt röding och färskpotatissallad som stod på min meny. Det är för övrigt ett av mina bästa mattips: gör en veckoplanering och köp hem allt som behövs. Det är så mycket mer inspirerande att laga en god middag när man kommer hem om man redan vet vad som ska göras och har alla ingredienser. Dessutom tycker jag det är kul att sitta på söndagarna och leta matinspiration i bloggar, magasin och kokböcker. Att fundera på hur jag kan kombinera olika ingredienser (”om jag köper ett knippe rädisor till den salladen, kan jag ha dem i någon annan rätt också?”) och bestämma vilken dag jag ska äta vad. Sedan vandrar jag länge med min vagn på Ica Maxi och fyller mitt minimala kylskåp till bristningsgränsen. Ah, vilken fröjd! Men tillbaka till rödingen…

När jag såg den i kyldisken tänkte jag: ”varför äter man bara lax hela, hela tiden och aldrig röding?”. De kostar ju lika mycket och borde rimligtvis vara lika enkla att laga till utseendet att döma, så jag slog till och köpte en bit. Den kryddade jag sedan med salt, peppar, citron och chiliflakes och stekte i smör. Så gott. Hejdå lax.

Till fisken serverade jag en fransk potatissallad gjord på årets första färskpotatis (win!). I slutet av koktiden på potatisen passade jag på att slänga ned några sparrisstjälkar som jag delat i mindre bitar. När allt kokat färdigt och svalnat ett par minuter blandade jag det med rädisor, rödlök och dill. Sedan på med en dressing med olja, dijonsenap, citron och honung och sist lite salt på toppen. Prima! En enkel kall sås fick husera vid sidan av och sedan satte jag mig ned och njöt av en måndagsmiddag utöver det vanliga. Och ikväll hörrni, då blir det risotto!

Monday motivation 9

Vad är grejen med att man varje söndag tänker nästa vecka då ska jag minsann bli effektiv och ordentlig. Ha matlåda varje dag, inte hoppa över de där inbokade träningspassen, sluta slänga kläder i en stor hög i soffan, låta bli att äta ett halvt paket ballerina-kex till fika varje dag och gå till pappersåtervinningen med alla tidningar istället för att låta högen växa… Och så blir det tisdag eftermiddag och man har blodsockerfall och tar ett par tre kakor ändå, känner sig lite trött så man avbokar träningen (fastän man skulle må bättre av att göra den) och plötsligt är det mer kläder utanför garderoben än i den.

Men kanske är det också det som är charmen med måndagar. Att man får en ny chans 52 gånger om året och kan fördärva den om och om igen. Och vem vet, den här veckan kanske jag är effektiv och ordentlig i hela tre dagar?! Är det någon dag jag ska starta mina förändringar så är det i alla fall idag. Och misslyckas jag så är det ju måndag snart igen…

Att springa Tough Viking

På er efterfrågan tänkte jag berätta lite om hur det var att springa Tough Viking! Det är ju ett ganska annorlunda lopp och en del grejer är svåra att förklara, men jag ska göra så gott jag kan.

Det finns ett gäng olika Tough Viking-lopp och det jag sprang gick av stapeln i Hagaparken. Totalt var banan 8 km lång och innehöll 20 olika hinder. Alltifrån att springa igenom ett amerikanskt fotbollslag som stod redo att slå omkull en till att simma ut till en kustjägarbåt i den 8-gradiga Brunnsviken… På bilden här kan ni se de flesta av hindren och i filmen från loppet ser man ännu lite mer.

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=HMrYGrIX3Mk?rel=0]

För att det inte ska bli världens längsta roman tänkte jag punkta upp min upplevelse lite:

Loppet verkligen en teamgrej för mig. Jag sprang ju tillsammans med några kollegor från jobbet och utan dem hade jag aldrig gjort det. Vi tog oss igenom hela banan tillsammans, väntade in varandra, hjälptes åt att komma över hinder och peppade att köra på. Jag hade inte klarat det här själv, då hade jag garanterat gett upp efter tio minuter…

Jag klarade inte alla hinder. Många frågade mig efteråt om jag fixade alla moment på banan och nej, det gör långt ifrån alla och således inte jag heller. Exempelvis hindret där man ska klättra upp i ett rep och ringa i en klocka högst upp, det kräver ganska mycket styrka och teknik. Men är det saker man inte klarar får man göra straffarmhävningar/burpees som funktionärerna delar ut åt en, så det går inte att fuska sig igenom och på så sätt vinna. Självklart hade jag ju velat fixa alla hinder utan att trilla ner och så, men då hade jag behövt träna mycket, mycket mer! Nu slutade det väl med drygt 100 olika armhävningar istället, hehe. Mitt mål var hela tiden att ta mig igenom banan, inte springa på någon rekordtid eller så.

Det var en riktig utmaning, både fysiskt och psykiskt. Som person är jag verkligen ingen äventyrare, jag är ganska feg när det kommer till sådant. Att hoppa från hopptorn, stå på händer och bada i kallt vatten är saker som jag gärna undviker. Nu fick jag verkligen utmana mina rädslor och våga släppa taget – något som faktiskt var väldigt lärorikt och stärkande. För jag kan ju klättra upp på en 10 meter hög ramp och glida ner rakt i iskallt vatten, även om det är läskigt.

Stämningen på området var peppad. Mycket publik på plats, uppmuntrande och snälla loppdeltagare och bra funktionärer gjorde att loppet kändes lite som en folkfest. Om än en mycket lerig och tuff sådan. Jag är också evigt tacksam för att solen sken på oss, det hjälpte när man klev upp ur isvaken och skulle springa vidare.

Man kan tyvärr skada sig… Ja, är det väl oundvikligt att nämna det faktum att jag slog i huvudet på ett av hindren och fick en lätt hjärnskakning. I ett sådant här lopp är det givet att vissa skador inträffar och man får ju hela tiden ta ansvar för att känna efter hur man mår. Nu kände jag inte av min skada ordentligt förrän efteråt så jag körde ju på och fullföljde loppet, men hade jag velat bryta fanns det gott om funktionärer på plats och även sjukvårdare inom räckhåll.

Vill jag göra det igen? Just nu, nej! Mest för att nästa lopp i Stockholm är nästan dubbelt så långt (15 km) och det känns lite väl tufft. Och för att även om jag gillar utmaningen, känslan efteråt och är stolt över att jag tog mig igenom så är den här typen av lopp inte riktigt min grej. Att ha gjort det känns grymt men nästa utmaning får nog bli något helt annat! Är ni sugna på att köra så tycker jag ändå att ni ska satsa. Teama ihop er i ett bra lag, träna tillsammans och ge järnet!

Strömmingswrap

Stora delar av min hjärnskakningsvecka ägnade jag åt att ligga stilla och tänka på enkla saker för att inte överanstränga hjärnan. Typ olika klädkombinationer att bära, maträtter att laga och utflyktsmål att besöka. En av matkombinationerna som jag fastnade på var: tunnbröd, strömming, rädisor och dill. Så när jag kände mig något piggare tog jag mig till affären för att handla ingredienser till en egenpåkommen strömmingswrap. Färsk strömming är förresten något av det billigaste i fiskdisken och väldigt enkelt att laga. Jag betalade bara 15 kr för ett stort paket, mycket bra!

Du behöver:
Mjuka tunnbröd (runda eller fyrkantiga)

Strömmingsfiléer (räkna 2-3 små till varje wrap)

Vetemjöl

Ströbröd

Smör

Färskost

Ett syrligt äpple

Rödlök

Crème fraîche

Ett knippe rädisor

Dill

Salt och peppar

Gör så här:

Börja med att klippa av den lilla fenan som sitter på strömmingens rygg, i övrigt kan du behålla skinnet på. Blanda vetemjöl och ströbröd (ungefär 50/50 av varje) på ett fat tillsammans med salt och peppar. Vänd strömmingen i paneringen och lägg i en varm panna med mycket smör. Stek strömmingen ett par minuter på varje sida tills den fått fin färg. Finhacka rödlök samt grönt äpple och blanda tillsammans med crème fraîche i en skål. Smaka av med salt och peppar. Bred färskost på ett tunnbröd, lägg på stekta strömmingsfiléer och äppelröran. Toppa med tunt skivade rädisor och färsk dill. Vik ihop och ät!

Jag tycker detta passar perfekt som lunch eller att ta med sig ut på picknick. Smakkombinationerna känns dessutom väldigt mycket sommar, hav och ledighet för mig!

Hemma hos Kristin

En hel del av er önskade mer inredning i min lilla enkät och det är kul! Jag själv tycker att det är ett både intressant och roligt ämne, men i och med att jag bor ganska litet och i andrahand så har jag svårt att göra en massa inlägg om min egen inredning. Det hindrar mig dock inte från att ägna timmar till att leta inspiration, njuta av andras hem och tänka på hur jag själv skulle vilja ha det hemma i framtiden. Därför blev jag extra glad när jag såg det här inlägget med bilder från Kristins (aka Krickelins) hus. Jag vet inte om det är ljuset och de öppna ytorna, det fantastiska sättet att använda färg (intensivt men ändå sparsmakat) eller bara Kristins fingertoppskänsla för detaljer – men detta hem tycker jag är så fint! Helt klart inspirerande och därför frågade jag om jag fick låna några bilder och låta er se, vilket jag fick, så håll tillgodo!

Alla bilder kommer från Lovely Life, se fler här!

På hjärtat

Om någon skulle fråga mig: vad har du på hjärtat idag? Då skulle jag svara tre saker. Nämligen följande:

Nummer ett: jag älskar pioner. De tjocka lagren med blomblad, den stora (nästintill bombastiska) blomman som bildas av en perfekt rund knopp och så doften. Helt klart en blomfavorit.

Nummer två: finalen av Mad Men. Är det någon här som följt den serien? Nu har ju det absolut sista avsnittet visats, sju säsonger har gått till ändo och jag saknar redan mina vänner på den fiktiva reklambyrån. De sista tre avsnitten var magiskt bra och jag tror jag behöver någon slags stödsamtal för att prata ut om slutet. Har ni inte sett serien, gör det! Jag vet, den är lite svår att komma in i till en början, men sen… Åh, så många karaktärer att älska.

Nummer tre: The Tallest Man On Earths nya album Dark Bird Is Home. Han har gjort det igen. Det här kommer till stor del utgöra soundtracket för min vår och sommar. Jag är så glad att jag ska få höra honom live på Göta Lejon i slutet av juni, jag hoppas och tror att det blir så där försommar-fint och ljuvt.

Vad har ni på hjärtat idag?

Sista helgen i Rom

Här kommer sista bilderna från min helg i Rom! Första delen kan ni hitta här.

Lördagen tillbringade jag och Filip inne i Rom. Vi strosade omkring i solen på ljumma gator, kikade i butiker och köpte gelato. Eftersom min italienska är något begränsad var jag tvungen att välja glasstrut efter det första ord jag kom på: ”grande”. Det blev en megastrut med tre smaker som slank ned fort i värmen.

Vi köpte skor, parfym och biljetter till morgondagens fotbollsmatch mellan Roma och Genoa. Jag måste säga att jag uppskattar deras biljettsystem där de ger rabatt till äldre, barn och kvinnor eftersom de bidrar till en trevligare stämning på läktaren och minskar risken för bråk. Knäppt att det kan behövas, men smart ändå.

Sedan traskade vi längs med floden Tibern mot Roms motsvarighet till Gamla Stan, Trastevere. Där skulle vi äta pizza på ett superbra ställe, så med kurrande magar satte vi fart.

Men på väg till pizzastället passerade vi ett torg fullt av folk. Där spelade ett band och stämningen var på topp, så vi köpte varsin öl och lite pommes och satte oss på en trappa för att lyssna.

Vid sjutiden nådde vi i alla fall vårt mål: pizzerian Dar Poeta. Vi beställde varsin pizza och den var så god! Definitivt värd den långa promenaden.

På söndagen skyndade vi oss från flygplatsen (där vi hämtat upp ett gäng nya golfresenärer) och åkte till gigantiska Stadio Olimpico. Där såg vi Roma möta Genoa i strålande sol. Matchen var ganska lugn till stora delar men när Florenzi satte 2-0-målet i slutminuterna kokade arenan. Flaggor viftades, halsdukar höjdes och alla jublade.

Efter matchen åkte vi tillbaka till hotellet och sedan var min Rom-resa slut för denna gång. Så jag vinkade farväl till den pampiga Peterskyrkan och gräsgröna golfbanan och tog första morgonflighten hem igen. Arrivederci!

Monday motivation 8

it isn't a waste of time if you learn something

Alltså, wow! Tusen tack för alla era svar på min lilla enkät som jag skrev om igår. Det har kommit in långt fler svar än jag kunde räkna med och det är så kul och givande att läsa era kommentarer. Jag lovar att jag ska ta till mig dem och inspireras. En liten sammanställning kommer snart när jag hunnit gå igenom alla.

Men först är det måndag och dags för lite ny pepp. Som Isa kommenterade förra veckan, dessa inlägg är kul men de påminner en också om hur snabbt tiden går för det är ju måndag hela tiden?! – något jag verkligen känner igen mig i. Särskilt när det plötsligt är söndagskväll och jag inte ens hunnit välja något citat… hehe.

För att fortsätta på bloggspåret lite från igår så är orden ovan något som jag verkligen förknippar med just min blogg. Mina kollegor frågar ibland hur mycket tid jag lägger på bloggandet och när jag räknar efter blir det ju säkert en tio timmar i veckan, om inte mer. Det kan ju låta som om jag slösar bort väldigt mycket av min tid på att sitta framför datorn och det gör jag ju på sätt och vis, men den här bloggen har lärt mig så himla mycket! Alltifrån att koda och designa, till att skriva både korta och långa texter, fota och redigera bilder, driva mitt första egna företag… ja massor! Dessutom är den ett utmärkt verktyg för att utveckla min kreativitet och för att samla saker jag gjort och sådant som inspirerar mig.

Så alla ni som har någon hobby som andra kanske ser som slöseri med tid – så länge den betyder något för er så är den värd att behålla! Och att snöa in på grejer och ha olika sidoaktiviteter är ett utmärkt sätt att lära sig nya saker vare sig man ägnar sig åt att experimentera fram det bästa receptet på kolasås eller skruva ihop gamla vespor.

Stackars, stackars bloggen

Stackars, stackars bloggen som legat tyst och öde nästan hela veckan. Och stackars, stackars mig som legat och stirrat i taket under hela tiden. Hjärnskakning är inget jag rekommenderar någon. Det är en extremt tråkig åkomma som bara botas med vila och där det inte ens syns att man är skadad, helt värdelöst. Min planerade skärgårdshelg fick så klart ställas in och när alla andra har varit lediga och haft kul har jag legat inne och känt mig som Madicken när hon försökt flyga från taket.

Men nu mår jag i alla fall bättre och hjärnan klarar av att ta in nya intryck och till och med lite skärmtid. Så det är inte så synd om mig längre. Den här bloggen däremot, den är det fortfarande lite synd om. Jag vet nämligen inte riktigt vad jag ska göra med den. Just nu är jag i en period där alla bilder känns fula, alla ämnen är ointressanta, alla texter blir tråkiga och jag vet inte… det finns inget unikt och kul här inne.

Efter snart tio år av bloggande vet jag att det här är med största säkerhet en fas, någonting som går över. Men samtidigt kanske också ett bra tillfälle att fråga er vad ni vill ha mer av här inne. Det är ju ändå ni som läser, kommenterar och gillar. Därför har jag fixat en liten snabb undersökning som jag skulle bli jätteglad om ni ville svara på! Har ni fler idéer och tankar som inte finns med i själva formuläret nedan är ni också varmt välkomna att använda kommentarsfältet. Tack och kram!

[googleapps domain=”docs” dir=”forms/d/1eQBj3yOBhXDDF_PpNLg58fc8ekM9Wsaa8L7n5wmSqUc/viewform” query=”embedded=true” width=”760″ height=”500″ /]