I söndags läste jag en artikel i SvD där skribenten fascinerades över fenomenet med ”mammakorvar”, det vill säga den typ av knälånga, sovsäcksliknande dunjackor som en stor andel kvinnor över 30 tycks klä sig i vintertid. Jag, som under ett par år har delat samma funderingar kring hur så många kan välja ett så formlöst och likriktat plagg, postade artikeln på min Instagram story. Det gick inte många minuter förrän min inkorg fylldes med försvarstal och tillrättavisningar om hur varm jackan är, hur bekväm den är på lekplatser och hur otroligt praktisk den är från oktober till april. Och jag förstår. Jag är inte en motståndare till jättevarma funktionsplagg (eller jo, lite när man rör sig i innerstan och det är fem plusgrader) och jag ifrågasätter inte enskilda individers val av kläder. Det är bara det att den får mig att sakna folks personliga stil, den som förmodligen göms djupt där under dunet, samtidigt som jag själv är väldigt osugen på att ha en likadan, särskilt när det finns långa ullkappor i drivor att köpa second hand.
Dessa funderingar fick mig att börja reflektera över vilka andra plagg och klädkombinationer jag undviker. Främst av personliga skäl då, eftersom jag inte tycker att de sitter bra på min kropp, framhäver mig väl eller bara inte passar in i bilden som jag har av mig själv. Andra kan passa mycket bra i dem och jag kan kasta suktande blickar åt deras håll, samtidigt som samma sak känns meh på mig. Jag vet att det egentligen är livsfarligt att skriva ett sådant här inlägg för det är bara en tidsfråga innan ni ser mig dyka upp i något av exemplen nedan och gott kan konstatera att jag inte lever som jag lär (disclaimer: det gör jag sällan). Men vet ni vad, den risken tar jag. Här är mina klädmässiga no-no:s.
Vit överdel med svart underdel
Det spelar ingen roll om det är vit skjorta med svarta kostymbyxor, vit blus till svart kjol eller vit T-shirt till svarta jeans, färgkombinationen får mig att känna mig som en servitör eller klassisk körsångare (ja, jag har varit båda). Kontrasterna blir för hårda, kombinationen för enkel. En svart tröja med ett par krämfärgade jeans däremot, det känns bättre.
Tubtopp och annat axelbandslöst
Jättefint på andra, katastrof på mig. Det är något med axlarna och armhålorna, hur det känns väldigt naket fanns det egentligen inte är det. Och så är det kanske den konstanta stressen över att den inte ska sitta kvar eftersom det inte finns så mycket som håller den uppe…
Cut-outs
En av de senare årens trender som jag absolut inte begrep mig på. Ett lustigt litet hål i midjan som i bästa fall blottar lite solbränd hud men i sämsta fall framhäver min vinterbleka småkyliga mage, nej tack.
Enarmade plagg
Samma grundtanke som kring tubtoppen men om möjligt ännu mer förvirrande. Jag kan liksom inte se när jag skulle vilja vara bar om en arm men påklädd på den andra, det känns helt ologiskt rent temperaturmässigt.
Magtröja
I mångt och mycket är detta nog en åldersgrej i kombination med att jag jobbar på bank. Även om vi inte har uttalade klädkoder så känns det som ett garderobsmässigt snedsteg att komma in på kontoret i detta. Men också på gymmet har jag svårt för att bära den typen av korta toppar som matchas med högmidjade tights. Jag har ett par i min låda med träningskläder som alltid hamnar absolut sist i rotationen av just den anledningen.
Kritstrecksrandigt
Det här är en sak som känns snyggt i teorin men inte i praktiken för mig. Jag älskar tanken på Julia Roberts kritstrecksrandiga 90-talskavaj men känner mig själv som en 18-årig kille på väg att ta studenten iförd nyinköpt Batistini-kostym alternativt en dålig statist i Gudfadern 2.
Croppade jeans
Också snyggt i teorin och även på andra, men inte på mig. Kanske har jag komplex för mina strumpkanter och fotknölar? Eller så är det känslan av att alla croppade jeans är lite för korta så när jag sitter ner så smyger de sig upp mot vaden och blir snarare någon slags piratbyxa.
T-shirt med tufft rocktryck
Jag är varken tuff eller gillar rock så det skulle kännas jättekonstigt att gå omkring i något med typ en örn, en amerikansk flagga eller guns n roses-tryck på. Tur att jag gjorde en egen Shostakovich-tröja för ett par år sedan (infoga nörd-emoji).
Hellång stickad klänning
Panik som det är i grunden, ännu mer panik om den skulle vara beige. Jag är rädd att jag skulle förvandlas till ett enda sjok, en plattrövad blobb, en anonym medlem i barba-familjen.
Vilka är era klädmässiga undvikanden? Ni får svara ullkappor och Shostakovich-tröjor, jag kommer inte att ta illa upp. Lovar!
Kategoriarkiv: Garderoben
Sju second hand-köp och hur jag vill styla dem
Ett av mina nyårsmål är att jag vill handla mer i fysisk butik och främst då vad gäller second hand eftersom jag undviker att köpa nyproducerade kläder. Detta för att göra mer genomtänkta köp och ducka mitt Sellpy-beteende i form av ”äsch jag slänger ned den med för den är så billig” som tenderar att fylla ut garderoben. Men, med det sagt, så var bland det sista jag gjorde 2024 att lägga en liten beställning. För att undvika slarvköp tittade jag dock noga på varje plagg och funderade på hur det kunde komplettera min garderob och vilka av mina befintliga plagg jag skulle styla det med. Här är mina sju senaste köp och hur jag vill bära dem framöver.
Ljusblå silkesskjorta
Är det något jag har fastnat för så är det kombinationen av ljusblått och brunt. Det blir så fint tillsammans. Även ljusblått i mix med vinrött känns som en favorit. Därför fick en ljusblå, figursydd skjorta i 100 % silke landa i varukorgen. Efter en ordentlig vända med steamern var den redo att bäras och hittills har jag hunnit ha den två gånger: till mörkblå, lätt utställda sammetsbyxor och tillsammans med mörkbruna mockabyxor. Jag tänker också att den skulle passa bra under både min vinröda och mörkbruna kostym eller låta den sticka fram under beige ulltröja till ett par mörkbruna manchesterbyxor. På sommaren tänker jag att den kan passa till vita jeansshorts och en liten scarf, gärna ordentligt uppknäppt med lite solbränd hud som skymtar.
Mörkbrun kostym
H&M Studio är ett av märkena som jag brukar hålla koll på second hand. De släpper en kollektion per säsong, ofta i bättre material än vad H&M vanligtvis använder sig av och även i något högre modegrad känns det som. Från de tidigare kollektionerna har jag hittat flera favoriter och nu fick jag syn på den här kostymen i viskos för 350 kr. Den är mörkbrun och svart i ett lite tigeraktigt mönster, på många vis långt ifrån basic men inte heller särskilt färgstark. En perfekt kostym att ha en fredag på jobbet. Hittills har jag hunnit bära den med tunn svart ulltröja, blått halsband och boots, men jag tror också att den vore fin med en brun t-shirt under eller något i pistagegrönt. Det känns också som att kavajen för sig skulle vara fin till ett par lösa svarta jeans för en lite ledigare look och byxorna vill jag testa att bära med en röd polotröja.
Silverglittrig kofta
Min garderob må vara välfylld, men är det något jag har ganska ont om så är det koftor. Därför köpte jag en nätt, silverglittrig med skimrande knappar från vad jag gissar är Lindex 90-tal. Den vill jag bära knäppt hela vägen upp tillsammans med blåjeans, loafers och gröna strumpor. Jag tänkte också ha den över en svart polo som skymtar fram i halsen tillsammans med svarta byxor med fransar längst ned på kanten. Jag tror även att det skulle vara fint att ha den uppknäppt över en lite sportigare t-shirt till ett par jeans eller en kort kjol.
Gröna byxor
De gröna byxorna känns som något Lina hade kunnat ha på sig, vilket såklart är ett gott tecken. I samma nyans som nocellaraoliver med en textur i mönstret och bra fladder i benen. Förra året kombinerade jag ofta brunt med grönt och det vill jag fortsätta med även i år. Kanske en brun kavaj till dessa, en mörkbrun blus med knäppning eller på sommaren ett enkelt brunt linne. Jag vill också matcha dem ton i ton med min pistagegröna långärmade pikétröja. Något säger mig också att de skulle funka bra ihop med vinrött, så det ska jag testa.
Brunsvart sammetskjol
En liten sammetskjol för 35 kr råkade följa med i beställningen, främst på grund av bra materialmix och förmodad potential. Och sanningen är att den är mycket finare i verkligheten än på bild. Den enda haken är att den skulle vara ännu finare om den kortades någon decimeter, så det ska jag försöka göra när jag får tid. När jag gjort det vill jag bära den med en liten glansig jacka i svart med guldmönster, med benvit silkesblus och till salviagrön kavaj. Jag tror också att den kan passa med tunnstickad polo i kamelbrunt eller klarrött samt med ett svart pärlbroderat linne över en tunn svart tröja.
Tigermönstrad blus
Jag trendspanade ju på partyblusen och tyckte därför att det skulle vara kul att hitta något spännande i blusväg när jag klickade runt. Den svartbruna tigermönstrade blusen hade onekligen något med sin skarpa krage och de halvtransparenta partierna. Jag tänker mig den som ett aw-plagg tillsammans med svarta eller bruna jeans men också som något som kan skymta fram under en ulltröja eller en svart kavaj. Den känns också fin att bära uppknäppt över svart body eller baddräkt och svarta shorts till sommaren.
Färgglad pärlväska
Till sist fick en liten karamell till väska följa med också. Den kommer ursprungligen från Zara men känns lite Marni Market tycker jag. Så fort det slutat slaska tänker jag att den är kul att bryta av en varm ullkappa med. Annars känns det som att den passar många lite enklare outfits. Som blåjeans och collegetröja, allt med brunt och svart som bas eller bara på en utflykt till biblioteket så att alla kan skymta vilka böcker jag lånat.
Kläder för decembers festligheter
Ja, det här inlägget är starkt inspirerat av Sardellens inlägg med festkläder i december, men det är också ett svar på ett önskemål från tidigare nämnda Sardell som bad om att få ett inlägg med ”noggrann, systematisk redogörelse för alla decemberfest-outfits”. Så på samma inspirerande ord i fokus-vis kommer nu en genomgång av vad jag bar under decembers festligheter, helt fritt från visuellt material.
Julbord med Sillens vänner
Som traditionen sig bör gick jag och Emelie, de två enda deltagarna i sällskapet Sillens vänner, och åt ett traditionellt julbord tillsammans. Denna gång besökte vi Ulriksdals värdshus. Jag bar en svart sammetsklänning med rosettformad urringning, tunna svarta strumpbyxor och boots med klack. Till det hade jag en röd liten väska med gulddetaljer i form av små flugor (väldigt knödel), ett guldhjärta i halsgropen och en stor sammetsrosett i håret.
Thanksgivingmiddag
Vår årliga thanksgivingmiddag blev framflyttad en vecka på grund av sjukdom, men som tur var kunde vi ses nästan alla ändå. Totalt var vi fjorton vuxna, sex barn (alla under tre år) och två hundar som sågs tillsammans och åt kalkon. Jag bar en mörkbrun långärmad sammetsklänning med små prickar som jag köpt i en second hand-affär i Köpenhamn för ett gäng somrar sedan. Till den hade jag chokladbruna strumpbyxor och ballerinaskor i ljus päls.
Julmiddag med jobbet
Den andra veckan i december hade vi planeringsdag med mitt närmsta team på jobbet, vilket följdes av gemensam middag. För att smälta in perfekt i gruppen av kreatörer bar jag helsvart som alla andra. Närmare bestämt en halvtransparent långkjol med svart mönster, figursydd kavaj med Gucci-skärp i midjan och under den en svart t-shirt.
Julfest med jobbet
I samma vecka hade vi även stor julfest med hela jobbet. Då bar jag en djupröd mockaklänning med breda axlar som jag köpt på Beyond Retro för länge sedan. Till den hade jag strumpbyxor, boots och en fläta i håret som avslutades i en sammetsrosett. Tyvärr kände jag mig inte alls särskilt kul klädd, det var något som skavde. Kanske är det kombinationen av rött och svart som jag tänker ska kännas julig men som ibland hamnar nära stilen ”rock”, vilket är långt ifrån vad jag eftersträvar.
Olles 40-årsmiddag
Min kompis Olle fyllde 40 och vi var ett stort gäng från universitetet som överraskade honom med middag på Tjoget. Jag bar en tunn men tung klänning från H&M Studio som är fylld av små glaspärlor i breda ränder. En favorit såhär års med undantag för att pärlorna börjar att trilla av en efter en.
Solsnu-skål och julcocktail
Jag och N var bjudna på dubbla drinkkvällar lördagen före jul. Först gick vi hem till min vän Lovisa där vi firade den norska traditionen solsnu, vilket är det samma som vintersolståndet och dagen när det vänder och äntligen börjar att bli ljusare igen. Efter det fortsatte vi till Ossian och Ida som med familj bjudit in till en stor julcocktail med folk i alla åldrar, jag har nog aldrig sett så många personer på en hemmafest innan. Under hela kvällen bar jag ett stickat set med kjol och tröja i limegrönt och vinrött tillsammans med långa dinglande guldörhängen och svarta ballerinaskor med liten klack. Jag lyckades med konsttricket att känna mig både för uppklädd och nedklädd på samma kväll vilket är en bedrift.
Julafton
Inför julafton hade jag provat en rad olika kombinationer med röda strumpbyxor, men ingen av dem kändes rätt, förmodligen på grund av rockkänslan ovan. Det är något när de bryts av med en sko i annan färg som blir fel för mig. Istället bar jag en ljusrosa ärmlös klänning med transparenta partier i över- och underkant. Under den hade jag en tunn svart tröja i ull och svarta strumpbyxor. På fötterna hade jag ballerinaskorna i ljus päls och i håret satte jag en enorm djupröd rosett i mocka som jag klistrat ihop själv dagen före.
Annandag jul
På annandagen samlades vi hela familjen med alla syskon och syskonbarn och åt kalkonmiddag. Jag bar en kort ljusbrun omlottkjol i ull som jag köpt på Humana några dagar tidigare. Till den hade jag bruna strumpbyxor, samma skor som på julafton och även samma tunna tröja. En nätt guldklocka runt handleden och ett guldhjärta runt halsen.
Om decemberstilen ska sammanfattas så har den innehållit ganska mycket svart, rött och brunt. Jag har inte använt några för mig nya plagg, förutom den sista kjolen som jag nyligen köpte. Istället har jag plockat fram sådant som redan finns i garderoben och som använts på liknande tillställningar tidigare. Det enda undantaget var den transparenta svarta kjolen som jag haft liggandes länge utan att bära. Jag har känt mig helt okej fin, men sällan sådär ”wow, där satt den”, vilket är lite tråkigt. Min bästa decemberlook var nog en helt vanlig jobbtisdag när jag tog på min grangröna kostym med lite struktur i tyget samt ett par blanka loafers och till och med fick spontana komplimanger i korridorerna. Kanske är insikten att finklätt inte måste vara strumpbyxor och klack, utan att det nästan är roligare med dressade byxor, blusar och kavajer? Eller så är jag fast i tanken att det måste kännas ”nytt” för att vara kul, vilket är en dålig tanke som jag i så fall behöver ändra. Helst redan idag eftersom det snart är nyårsafton och jag inte tänkte införskaffa något nytt utan snällt välja från det som garderoben har att erbjuda. Vi får väl se vad det blir.
16 riktlinjer för min höststil
Det är oktober och det är dags att tänka på höststilen på riktigt. Jag har bläddrat i min garderob, gjort ett par second hand-köpt och skrivit en lista som landade i sexton väldigt informella riktlinjer som jag tänkte förhålla mig till.
☙ Till vardags vill jag bära jeans, men inte bara i de klassiska jeansfärgerna som blått och svart, utan också beiga, vita, mörkbruna, vinröda och zebramönstrade. Jeans fast inte jeans liksom.
☙ Ibland får jeansen kombineras med en kavaj på ett lagom missmatchande sätt. Gärna med en t-shirt under och så något roligt smycke till.
☙ Den numera beprövade och etablerade kaiser, jäger och knödel-teorin hänger givetvis kvar och utgör en viktig grundpelare i varje mer genomtänkt outfitkomposition.
☙ På axeln bär jag en stor brun mockaväska som stundtals påminner om en säck för att den är så full av dator, träningskläder och matinköp. På utsidan av den hänger en nyckelring i form av en skev tiger och dinglar, inuti ligger också minst en bok, ett halvtrasigt paraply, en kontorsstulen frukt, en trasslig usb c-sladd, tre läppgrejer och ett par rena strumpor.
☙ På överkroppen vill jag ha långärmade piké- och rugbytröjor med en liten krage, gärna i en rak modell och något för stor storlek. De kombineras bäst med den rosa sportbilagan och en riktigt lång och smal halsduk.
☙ Min färgpalett får gärna gå i brunt, limegrönt, vinrött, klarrött och mörkblått. Tänk dig en skogsdunge med en blandning av färska och skrumpnade lingon och blåbär i lysande grön mossa intill en barrig stig.
☙ Trots kärlek vid första ögonkastet tog det ungefär ett halvår för mig att intala mig att det var värt att lägga en massa pengar på ett par håriga ballerinaskor i ljus päls. Kanske för att de påminde en del om mitt första marsvin Millan… Men så hittade jag ett helt nytt par i min storlek på Tradera, så nu är de införskaffade och kommer att bäras till alla slags byxor men också till kjol och strumpbyxor. Utomhus så länge vädret tillåter och inomhus resten av tiden.
☙ I mina drömmar ser jag hur jag kommer att göra ansträngningar med mitt hår och gå från enbart självtorkande självfall till något lite mer uppstyrt. Fönat i stora mjuka vågor, uppsatt med fina spännen eller inbakat i en fläta.
☙ Vid festligare tillfällen eller när en tråkig tisdag behöver livas upp, vill jag klä mig i roliga och fina byxor. Som mina bruna silkesbyxor med målade blommönster, ett par midnattsblå utsvängda sammetsbyxor eller ett par fladdriga granny smith-gröna i kombination med en stickad tröja eller stor rugbytröja.
☙ Till kjol och klänning vill jag bära tunna svarta eller lite tjockare mörkbruna strumpbyxor. Helst ska de helt mirakulöst hålla hela höst- och vintersäsongen och inte få en enda maska eller hål på tårna.
☙ Jag vill sätta ett skärp i midjan över mina kavajer och knyta en snusnäsduk i halsen som den lilla pricken över i. Mina strumpor får gärna vara i någon fin färg, men helst enfärgade och inte i mellanchefsstil med spexigt pommes frites-mönster.
☙ Färganalys vill jag strunta helt och hållet i. Jag förstår att det kan vara lite kul och ha vissa poänger, men för mig känns det ärligt talat mest som ännu ett sätt att få kvinnor att känna sig fel och fula. Nu ska jag alltså, utöver alla andra tusen ideal, behöva gå runt och fundera på om jag valt fel nyans av gult eller om jag inte ser lite glåmig ut i den här blåa tonen? Nej, pass på det.
☙ Jag vill testa klänning över byxor eftersom det är något jag ofta säger att jag ska men i princip aldrig gör. Främst inte på ett gulligt babydoll-vis utan mer i form av en tightare silhuett över en matchande byxa, som ett set.
☙ Likt en skateboardkille på 90-talet vill jag bära tunna, långärmade tröjor med en t-shirt över. Kanske får t-shirten ibland bytas ut mot ett fint och glittrigt linne. Skateboarden får dock vänta ett tag till.
☙ Jag har storartade tankar om att jag ska hinna rotera alla mina höstjackor som jag köpt på mig under diverse second hand-besök och som är perfekta för temperaturen 10-15 grader, vilket ger ett spelrum på cirka två veckor. På samma vis ska jag försöka lufta mina kostymer någorlunda regelbundet.
☙ Till sist vill jag bära en stickad tröja som ser ut som ett litet konstverk. Jag vill ha klarröd polotröja till beige ormskinnsmönstrad kjol, kleinblå t-shirt till brunmönstrad kavaj och håriga skor till blanka sidenbyxor. Jag vill ha prick noll klädkriser (kommer aldrig att hända), bära samma favoritplagg många gånger och lägga en glänsande brun kastanj i alla mina jackfickor.
Mina tre sommarstilar
Jag har blivit förkyld vilket irriterar mig eftersom årstiden sommar och företeelsen förkylning inte hör ihop i min värld. I juni ska man ta svalkande dopp, sippa ljus lager och springa på grusvägar, inte skölja näsan, dricka te och knapra halvt verkningslösa hostmediciner. Alltså går jag runt och förnekar förkylningen samtidigt som den gör sig kraftigt påmind och i det här kroppsliga inbördeskriget befinner jag mig nu sedan en vecka tillbaka, ständigt med en pappersnäsduk i handen.
Men ja, likt allting annat är väl även denna förkylning bara en fas och något som snart går över och i väntan på det har jag börjat fundera på sommarstilen. Egentligen har jag alla sommarplagg jag behöver i min garderob redan, med undantag för lite nya badkläder som skulle komma väl till pass. Så utifrån min fantasi och vad jag tycker känns roligt just nu har jag försökt att teckna ned tre olika stilkaraktärer som jag strävar efter att bli i sommar.
I Solblekta farbrorn
Tänk en senig, brunbränd äldre man som sitter i en vit plaststol någonstans vid Medelhavet och spelar kort. Det är sportiga nylonshorts, uppknäppt kortärmad skjorta i någon oklar färg eller mönster och under den ett ribbat vitt linne eller en baddräkt. På huvudet en solblekt keps med reklamtryck. Halvslitna gympaskor med strumpor i, alternativt plasttofflor eller ett par sandaler med kardeborreremmar. Känslan är sportig men på ett högst omodernt vis. Det dricks blaskig öl och spottas körsbärskärnor. Fotbolls-EM finns med som ett ständigt brus och jag låtsas att jag inte bryr mig om att Sverige inte är med men kan ändå inte låta bli att muttra lite varje gång vinjetten hörs.
II Saltstänkta moderligheten
En mild lukt av Nivea är det första som möter en, sedan kommer omfamningen av urtvättad bomull. Luftiga skjortor i bleka pasteller och långärmade pikétröjor. Tunna guldsmycken som skimrar till och som får stanna på även i badet. Vita linne- eller jeansshorts, bruna seglarskor och en kofta som hängt så länge på samma krok att den missformats lätt i nacken. Pastasallad i kylväskan och en liten strandradio som rattas mellan P1 och P2 i takt med dagens gång. Krinklad baddräkt med hög skärning, mjuka hårband, ingådda träskor och en sliten Joan Didion-pocket i väskan.
III Sirliga flumtjejen
Vid en första anblick är det någon som gått ut direkt i nattlinnet, sedan ser man glasstruten i handen och förstår att allt är ett medvetet val. Det är halvtransparenta strumpor i loafers och tunna silkiga klänningar, en del av dem dragna över en t-shirt. En snäcksamling som skramlar runt i väskan tillsammans med två magasin, en poesisamling, en halvsmält snickers och en liten ficklampa som, citat, kan vara bra att ha. Ibland helsvarta kläder till solbrännan, ibland urtvättad leopard. En liten fläta i håret, knarrig läderjacka och en stickande doft av myggmedel och brasa.
En låda med second hand-fynd
Hej! Vill ni packa upp min senaste Sellpy-beställning tillsammans med mig? Det är en liten blandning vårvintriga plagg, totalt nio stycken till det facila priset 585 kronor. Låt oss ta plats framför spegeln och börja!
Först har vi ett par mörkbruna manchesterbyxor. I ett av sina nyhetsbrev i början av året hävdade Leandra Medine Cohen att brown corduroy pants could be the new jeans eftersom de passar med i princip allt, har lite textur, ger en mer avslappnad känsla jämfört med svarta byxor och gör sig bra ihop med andra nyanser. Slutdiskuterat. Jag begav mig raka vägen in på Sellpy och scrollade igenom ett par sidor brun manchester innan valet föll på dessa. Passformen är något lösare än jag tänkt mig, men jag tror jag gillar att de är lite vida, det känns som att det kan bli en fin kontrast till mer dressade överdelar.
Nästa plagg som plockades upp var en klassisk blåvitrandig skjorta i bomull. Verkligen inget speciellt men därför också ett rimligt köp. Fin att ha uppknäppt över en kul t-shirt i sommar, till brunt, beige och ljusgult eller under en stickad tröja.
Ännu mer klassisk är väl denna vita skjorta som jag köpte just för att jag saknar en. Den är helt vanlig, väldigt mjuk, lite lagom lös, men jag vet inte… När ska jag ha en vit skjorta egentligen? Vad passar ens till? Blåjeans? Vissa basplagg inbillar jag mig att jag behöver men sedan är det ändå inte den typen av kläder jag väljer i min garderob. Till exempel har jag ett par svarta kostymbyxor som jag köpte för något år sedan men aldrig använder. De känns liksom alltid lite för tråkiga, för propra eller för skarpa i sin nyans. Samma risk känner jag finns med den här skjortan, men den får stanna ett tag ändå.
Tacka vet jag basplagget knallgrön rugbytröja istället. Den här känner jag redan att jag vill bära och kombinera på en massa olika sätt. Under brun kostym, till glansig minikjol, med kritvita shorts eller till högmidjade blåjeans. Det är också något med den här nyansen av grönt som jag dras till, fastän jag inte har en aning om den är ”rätt” för mig egentligen. Jag har försökt att förstå mig på färganalys men har lyckats identifierat mig med i princip alla säsonger förutom vinter. Är någon av er expert och kan ge ett utlåtande på vad jag skulle kunna tänkas vara?
I min iver att köpa rugbytröjor fick även den här grönvita följa med då jag tänkte att det kunde vara kul med en randig. Och det är det ju, men så insåg jag att jag ju bor på Södermalm och kommer bli tagen för Hammarby-supporter så fort jag lämnar hemmet i den här och sådana missförstånd vill jag inte råka ut för. Tröjan får åka tillbaka och så får jag hålla utkik efter en blåvitrandig som får mig att se ut som den Peking-supporter som jag faktiskt är.
För ett par veckor sedan såg jag en kille på mitt kontor iförd mörkbruna seglarskor och då insåg jag att det är ett par sådana som jag ska ha i vår. Ett bra komplement till mina svarta loafers som blivit något av ett standardval. Jag gillar att det här är en jätteklassisk sko som ändå känns lite otippad i min garderob. Det känns som de kan bli fina till linnekostym, shorts och stor stickad tröja eller blåjeans. Jag får bara se upp så jag inte förvandlas till en Sandhamns-pappa med piké till och en skål rökta räkor under armen.
Brunt har blivit något av en favoritfärg i min garderob så jag tänkte att en tunn, finstickad rostbrun kofta kunde få följa med i beställningen också. Jag gillar kragen och att den går att ha både istoppad och utanpå om man önskar. Den kommer passa bra till mörkblå kostym, lösa svarta jeans eller olivgröna byxor tänker jag.
Ett plagg jag verkligen såg fram emot att få hem var den här kamelbruna kappan i ull- och mohairblandning med fina knappar. Tyvärr visade den sig ha ett ganska stort hål på baksidan som känns för krångligt att laga på ett snyggt sätt. Och ska man vara krass så är den även lite för kort i ärmarna för mig, så dessvärre får det bli en retur på den. You win some, you lose some bland Sellpy-fynden.
Det sista plagget i lådan köptes lite på en chansning. Jag var nämligen ute efter en halvtransparent kjol som jag kan testa den ack så omtalade no pants-trenden med. Tanken med den här är att ta bort den tunna svarta underkjolen och bara använda den yttre halvtransparenta mönstrade delen, vilket jag tror kan bli bra. Frågan är bara när jag ska bära den? Jag måste nog styra upp en liten drink med trendsäkra vänner som hajar och där jag inte riskerar att få frågan ifall jag glömt klä på mig. Bara att ta fram kalendern!
Fyra outfits till fyra imaginära tillfällen
Ett önskeinlägg kommer lastat, fast med en liten tvist då eftersom bloggarens konstnärliga frihet måste värdesättas högt. Flera skrev och ville ha modeinlägg och Sardellen föreslog att jag skulle skriva om fem outfits till fem påhittade dejter. Jag började där någonstans men sedan blev det visst fyra outfits istället och fyra tillfällen som kanske är dejter men nödvändigtvis inte måste vara det.
I Jazzkväll på KB strax före jul
Kan vi inte gå till KB och ta ett glas? skriver jag. Konstnärsbaren alltså, inte biblioteket, förtydligar jag sedan i ett sms direkt efter fastän det känns lite väl instruerande. Vi enas om att mötas på onsdagskvällen eftersom de brukar ha ett jazzband som spelar då. Jag kommer direkt från jobbet och är för ovanlighetens skull en kvart tidig så jag slår mig ner på en hög pall i baren och läser ett par sidor i boken jag envisas med att alltid bära runt på. Med jämna mellanrum kastar jag en blick mot dörren. Där utanför yr snön men jag känner mig varm i min mellanbruna, lätt oversizade ullkostym. Till den bär jag svarta cowboyaktiga boots, ett svart läderskärp och en tunn krämfärgad t-shirt. I halsen har jag knutit en liten svartvitmönstrad snusnäsduk. Vi dricker två glas vin var och bandet spelar välbekanta jullåtar och jazzstandards. I en av pauserna kommer mannen i baren förbi vårt bord och ställer ner en burk knallgröna oliver. Jag bjuder på de här, säger han innan han återvänder till sin plats bakom disken och vi tar varsin oliv i nyporna, tittar lite förvånat på varandra och ler.
II Långpromenad på Djurgården
Det sidledsregnar på ett göteborgskt vis fastän vi befinner oss i Stockholm. Jag funderar på om jag ska höra av mig och försöka ändra våra planer men beslutar mig för att hålla fast vid det som bestämts. Istället trycker jag den bruna skinnmössan med pälskant långt ner på huvudet och drar på mig min stora svarta ullkappa. Under den gömmer jag en tjock krämvit stickad tröja som min mamma köpt på Irland. Den är så tung att den nästan kan stå av sig själv. Till den bär jag ett par bruna 501:or, svarta chelseaboots med tjock sula och en klarröd mini-kånken med ljusrosa och olivgröna detaljer. Vi möts upp för att ta båten över till Djurgården och hinner knappt gå i land förrän en av oss kliver i en stor vattenpöl. Tregradigt smältvatten sipprar in och kyler tårna. Vi börjar promenera längs vattnet och en annan dag hade de gamla ekarna och de fallna löven nog sett fina ut, men nu liknar allt mest en gråbrun sörja. Jag försöker ivrigt att kommentera alla djur jag ser för att hålla modet uppe, tyvärr tar mina faktakunskaper om ekorrar slut ganska fort. När vi nått Biskopsudden stannar mitt sällskap plötsligt upp och vänder sig mot mig. Ska vi inte ge upp det här och gå och äta ramen istället? säger han. Jag trodde aldrig att du skulle fråga, svarar jag. Kom, jag vet ett bra ställe.
III Sorlig middag på Racamaca
Jag står emot frestelsen att dra fingret mot de immiga fönstren och skriva mitt namn så som jag alltid gjorde i baksätet som barn. Ur högtalarna strömmar Ventura Highway och Right Down the Line. Den lilla tapasbaren vid Mariatorget är som alltid fylld av människor, ändå behöver vi inte vänta mer än tjugo minuter innan vi lyckas få ett bord. Med en neonrosa färgpenna duttar vi för de rätter vi vill ha och jag som varit där flest gånger guidar oss genom menyn. Vinet i glasen är mineraligt, nästan salt, och vi dricker det i stora klunkar i väntan på att få in de olika tallrikarna. Jag bär ett par mörkbruna utställda byxor i silke och en svart body med v-ringning och tunna axelband. Över den har jag dragit på mig en olivgrön viskosskjorta som jag under kvällen låter falla ner en aning från axeln i ett försök att verka härligt avslappnad. Den önskade sensuella effekten avtar dock något när jag inser att jag tappat en stor bit kronärtskockshjärta med dijonnaise i knät.
IV Glöggmingel med vänner
Jag ska ha en liten glöggkväll hemma hos mig på fredag, du kan väl komma förbi om du vill? säger jag och låtsas som att den spontana frågan inte analyserats i detalj hela den föregående veckan. Ungefär lika noga har jag planerat menyn med fyra sorters glögg, äggtoddy och negronis, skurna pepparkakor med mandel, stora ostar att karva bitar av, färska fikon och rostade lussekatter med vispad färskost. Det enda jag inte hunnit ägna lika mycket tid åt är mina kläder, men i sista sekund drar jag på mig en svart sammetsklänning med trekvartsärm och hjärtformad urringning. Till den bär jag ett par djupröda strumpbyxor och svarta klackskor i Mary Jane-modell. Fem minuter innan jag egentligen är färdig ringer det på dörren. Jag ordinerar min tidiga vän att gå runt i lägenheten och tända alla ljus hon kan hitta medan jag drar på ett lager läppstift och trycker in en hög med kläder i garderoben. Ser det bra ut? frågar jag henne. Du strålar, svarar hon. Jag menar uppläggningen såklart, säger jag och pekar på de stora brickorna som jag förberett. Snart ringer det på dörren igen.
Hur jag vill klä mig i december
Jag önskar mig ett inlägg med tema vinterfest i julklapp av dig, skrev Sardellen till mig, och vem är jag att inte leverera på önskningar? För är det någon gång man vill vara extra fin så är det ju nu, under en månad av julbord och jobbmingel, glöggdrickande och granklädning. Men också snöslask, minusgrader och produktionstunga dagar på kontoret. Det är en tid då jag vill känna mig festlig men gärna lite uppstyrd, glittrande men kanske inte konstant självlysande. Helt enkelt något av en balansgång, så därför satte jag mig ner och försökte att komma fram till en lista med idéer om hur jag vill klä mig från och med nu och ända fram till jul.
Rött, brunt, isblått, grangrönt, beige, svart och glittrigt.
Låt oss börja med färgerna. Efter att ha haft stilen 90-talsmamma som ledord ett tag känns det självklart att gå åt samma håll även under december. Och vad skulle en 90-talsmamma ha på sig under julen om inte rött? Det är alltså nu den helröda klänningen åker fram och det med besked. Rött är också väldigt fint att kombinera tillsammans med brunt och beige, två andra favoritnyanser. I min vinterpalett hittar vi också isblått och grangrönt. Svart bär jag helst tillsammans med krämvitt eller glitter.
Klänning fast inte klänning.
Det är ju snyggt med klänning, strumpbyxor och skor med klack, men det kan också bli lite väl uppklätt och piffigt ibland. Låt mig då slå ett slag för konceptet klänning fast inte klänning. Det vill säga, att istället bära en lång, knäppt figurnära kavaj eller en stor, lös stickad tröja till ett par strumpbyxor. Man kan också bära sin vanliga klänning men över ett par byxor eller till ett par tights med slits i fotändan. Alla sätt utom det vanligaste är toppen!
Mikrodosera julen.
Ett knep för att successivt bygga upp julkänslan är att smyga in något litet festligt varje dag. Ett par röda strumpor i mina loafers, en sammetsrosett i håret, en stor krage över tröjan eller en knuten tunn rosett i halsen på skjortan. Jag överväger också att ta med ett gäng inneskor till kontoret för att kunna byta mina varma boots mot låga silverklackar, svarta ballerinaskor eller ett par fina tofflor.
Polo som bas.
Ett av mina bästa trick för att hålla sig varm hela vintern ut är att ta på en tunn långärmad tröja under allting. Jag har tre polotröjor i rött, vitt och svart som jag planerar att bära under skjortor, blusar och kavajer. Det är också fint under ärmlösa klänningar eller stickade tröjor med lägre ringning.
Sammet, glitter och stickat.
Materialmässigt så är det ju under december som ens inre sammetsfantast vaknar upp. Det är något med det mjuka, lätt dammiga, skimrande tyget som väcker barnet inom en. Själv kommer jag plocka fram en tight sammetsklänning med trekvartsärm och min svarta sammetskostym ur klädkammaren. Till det bär jag gärna något lite glittrigt och/eller transparent. Jag är också sugen på att rota fram några paljettplagg och matcha dem med en rejäl stickad tröja. Överlag så är det kul att bryta av finkläder med något stort och stickat, så det tänker jag göra så ofta jag får chansen.
Det var mina samlade tankar just nu. Sorry om det här inlägget inte blev enbart vinterfest utan december överlag, men det kändes roligare att tänka på månaden som helhet. Att skriva den här listan gjorde mig också så pass inspirerad att jag började göra upp en plan för 24 olika outfits som jag ska bära från och med i morgon och fram till jul. Som en liten julkalender fast för mig själv och där luckan som öppnas varje morgon är den till min garderob. Vi får väl se om jag lyckas hålla mig till mina planer eller om jag börjar frångå konceptet någonstans runt den femte, det vore nämligen inte helt osannolikt…
Höstens stilstrategi: kaiser, jäger och knödel
Allt började egentligen i Österrike. Efter att ha vandrat längs leden Kaiserkrone fick vi varje kväll in menyerna som erbjöd i princip samma rätter. Det var kaiserschmarrn, jägertoast, jägerte och knödel. Någon av oss konstaterade skämtsamt att allting i Österrike kan delas in i dessa tre kategorier: kaiser, jäger och knödel. Kaiser, som betyder kejsare, är det fina och lyxiga. Jäger är det klassiska och lite sportiga. Och knödel…det är knödel. Det knäppa, det som sticker ut, det som känns kul.
Teorin började rota sig i våra samtal på skoj. Vi kunde peka på en hund och säga kolla vilken sjukt jäger hund eller se något riktigt vackert och säga äkta kaiser. Ett par dagar senare åkte vi till Berlin och kanske var det effekten av att ha gått runt i vandringsskor och samma två svettiga t-shirts i en vecka, men vi upplevde att alla vi såg hade så bra stil. Liksom snygga och genomtänkta, men också med något helt eget. Sedan insåg vi varför: det är för att de är så bra på att få in knödel i deras looks.
Där och då lanserades min strategi bakom höstens stil. Den perfekta outfiten består nämligen av alla tre delar: av kaiser, jäger och knödel. De kan vara olika viktade och mer eller mindre subtila, men helst vill jag att alla tre ska finnas med. Om jag översätter det till min garderob kan det bli ungefär så här.
Kaiser är det fina och lite uppklädda. En hel kostym eller en silkig blus, ett par guldörhängen, skor med klack, en glansig kjol, en bra kavaj eller en fin klänning.
Jäger är de typiska basplaggen men också det lite sportiga och moderna. Ett par jeans och en t-shirt, en läderjacka, en stor collegetröja, ett par converse, en klassisk skjorta eller en ulltröja.
Knödel är det roliga och lite konstiga. Ett par fulsnygga sneakers eller en otippad keps, ett par snabba solglasögon, en midjeväska, en stor ring, något komönstrat, ett limegrönt armband eller ett par tubsockor.
När det gäller höstens stil försöker jag alltså att utgå från kaiser/jäger/knödel-teorin och få in något från varje del. Jag har testat i ett par veckor och tycker hittills att det känns bra, men jag är inte helt där än, kanske för att min tid om morgnarna är lite för kort. Tricket tror jag är att planera något mer i förväg samt att låta någon av de tre delarna vara ganska subtil för att inte få en allt för spretig look. Låt oss kolla på några exempel.
Kaiser: sidenscarf i håret och guldörhängen. Jäger: vita jeans och brun blus. Knödel: träskor. Den här outfiten blev jag rätt nöjd med. Hade jag bara haft jeansen och blusen till ett par converse och utan sjalen i håret hade det blivit ganska tråkigt. Nu kände jag mig både fin, bekväm och lite kul.
Kaiser: svart glansig kjol och bucketbag. Jäger: stickad tröja och sneakers. Knödel: tubsockar och keps. En typiskt glida runt på stan en lördag-outfit. Jag gillar att den har lite mer färg i sig samt kontrasten mellan kjolen och tröjan. Samtidigt känns den inte helt hundra, kanske skulle jag valt ett par andra skor.
Kaiser: blanka loafers, trenchcoat och guldörhängen. Jäger: mörkburna mockabyxor och ulltröja. Knödel: snusnäsduk. Direkt från idag, en ösregnsfredag. Jag velade lite kring huruvida trenchcoaten är kaiser eller jäger, vissa plagg känns som att de byter kategori beroende på helheten. Den här looken hade kanske mått bra av lite mer knödel i form av något kul smycke eller ett udda skärp, men i övrigt kände jag mig nöjd, varm och bekväm.
Kaiser: Bucketbag och mockastövlar. Jäger: mockajacka och collegetröja. Knödel: komönstrad kjol. Låt oss avrunda med en look där knödelinslaget är mer än bara en accessoar. Det här gillar jag för det känns kul och eget, men samtidigt fint. Jag tänker också att det är ett bra exempel på att kul inte behöver betyda en massa färg, även om jag kan gilla det också.
Förutom att det här känns som ett roligt sätt att tänka på kläder så är det bästa att jag i princip redan har alla plagg jag behöver i min garderob för att experimentera med detta. Jag måste inte köpa en massa nytt utan kan utgå från det som finns. Det enda jag insett att jag kanske saknar är lite fler smycken som känns knödel, exempelvis stora ringar eller roliga armband, vilket är som gjort för att rota fram second hand.
Avslutningsvis, vad vore ett höststilinlägg utan lite tankar kring vad jag är sugen på att bära framöver? Självklart sedan tillämpat i outfits komponerade enligt den numer etablerade kaiser/jäger/knödel-teorin. Mvh professor Eriksson.
I tankarna kring höststilen: Dressad liten jacka med jeans. Blått och brunt. Sidenscarf i håret. Väst som linne (både i stickad och mer dressad version). Mockabyxor med sidenskjorta. Färgglada strumpor i loafers. Stor tröja/skjorta/kavaj till kort kjol (tänk 80/20-proportion). Roliga byxor med långärmad t-shirt. Partytopp till stora jeans och skor med klack. Rosa, rött och beige. Zebramönstrade byxor med boots. Smal men riktigt lång halsduk. Rejäl stickad tröja till en glansig nederdel. Jättestor väska fylld med böcker, papper, något att knapra på och, såklart, en basker.
Kanske handlar det inte om saker utan om något jag söker
Jag skrev ett inlägg om den jobbiga känslan av att vara omgiven av en massa saker, att vilja konsumera och fylla hål med nytt, nytt, nytt och jag fick så många kloka och vettiga kommentarer. Det var verkligen en fröjd att få läsa era tankar och det var skönt att känna att jag inte är den enda som går omkring med den här typen av funderingar. Snarare känns det högst mänskligt, men det betyder ju inte att jag kan ändra på mig. Så efter att ha skrivit inlägget gjorde jag en liten plan.
Min första punkt blev att inte köpa några kläder. Jag har inte satt någon exakt tidsperiod än, bara tills vidare, men målet är nog sommaren ut i alla fall. Jag har gjort ett undantag för att fylla på min glesa strumplåda men det är allt. Kommer jag på något som jag vill ha skriver jag upp det i en lista i telefonen och känns det fortfarande som något jag är sugen på när min period är över så får jag leta efter det second hand.
Den andra punkten gick ut på att rensa. Jag tog en heldag åt att gå igenom mina garderober och delade in allt i olika högar. Sådant som ska säljas vidare, sådant som ska skänkas och sådant som är i fel säsong. I två stora lådor lade jag undan kläder som inte känns passande att bära nu. I för dova färger, varma material eller som jag bara inte var sugen på. Dessa bar jag ner i källaren. Tanken är att jag till hösten kan byta innehållet i lådorna och dels få känslan av något ”nytt” samtidigt som jag får en garderob som är betydligt enklare att bläddra i. För med för mycket kläder på hyllorna är det svårt att faktiskt se vad som finns. Två papperskassar åkte till Myrorna och innehållet i ytterligare tre fotade jag av och lade upp till försäljning på Instagram.
Tredje punkten inkluderar att försöka tänka annorlunda kring det jag köper, för jag tror det blir svårt för mig att sluta konsumera helt. Däremot vill jag köpa saker som håller länge, som är varsamt tillverkade och som jag kan älska och vårda ömt. Den lilla espressokannan jag införskaffade i Italien är en sådan sak. Jag gick till butiken och valde ut den och tänkte ”den här vill jag ha resten av livet”, den ska vara ett självklart inslag i mina köksskåp i alla mina framtida hem. Likadant kan jag också känna för vissa auktionsfynd jag gjort eller böcker jag köpt, de blir något mer än bara föremål. Jag vet inte om samma känsla är möjlig att uppnå kring kläder men jag ska försöka att söka mig dit.
Den fjärde och kanske svåraste och mest abstrakta punkten handlar om att gräva i vad begäret egentligen kommer ur. Jag tycker att signaturen Sara beskrev det så bra i sin kommentar:
Jag läste att alla känslor man känner kommer från behov som inte är uppfyllda. Känner man sig hungrig så beror det ju på att man inte ätit, och då är sättet att få bort känslan att äta.
Så vad är egentligen känslan som finns, där man tror det hjälper att köpa solglasögon i en ny modell? Tänker att vi på något sätt lever i ett samhälle som inte riktigt uppfyller de behov en människa egentligen har. Kanske är det distansen, kanske är det stressen, kanske är det känslan att inte vara fri och kanske är det känslan att inte ha ett sammanhang?
Utan att ha svaret kan jag känna att i alla fall en del av mitt begär kan tillfredsställas av andra saker. Att lyssna på ett otroligt musikstycke, att ta ett dopp i havet, att gå längs en grusväg och plocka en bukett blommor, att dela ett förtroligt samtal, att laga och bjuda på en middag, att förälska sig i ett konstverk, att sjunga en psalm, att låna och läsa en noga utvald bok. Allt det är saker som skänker mig en djupare känsla än vad en ny tröja gör. Nu räcker det uppenbarligen inte hela vägen, men åtminstone en liten bit vill jag tro. Kanske handlar det inte om saker utan om något jag söker och långsamt, långsamt rör jag mig framåt.