En söndag i februari

Jag tänkte att jag skulle göra som back in the days och bära runt på min kamera under en dag och dokumentera vad jag gör. Det blir ju generellt ganska få sådana här inlägg i den här bloggen nu för tiden, mest för att jag jobbar de flesta dagarna och på mitt reklamkontor finns det inte så mycket att visa upp. Men också lite för att det av någon anledning känns jobbigare att vara ”den där personen med kamera som ska dokumentera allt” nu än vad det gjorde för några år sedan. Jag vet inte riktigt vad det beror på och om det går att bota på något bra sätt. Fråga nummer ett att ställa sig är väl om det ens är värt det – vad tycker ni? Gillar ni den här typen av inlägg och vill ni ha fler? Fundera på det medan ni kikar igenom bilderna och lämna gärna en kommentar sen med vad ni kommit fram till!

Min söndag började oväntat behagligt, trots nattliga eskapader under lördagen (tack resorb!). Jag vaknade pigg till solljus vid tio, klev upp och öppnade fönstret på glänt.

Sedan tvättade jag av ansiktet och la på en mask innan jag kröp ned i sängen igen med telefonen som sällskap och scrollade igenom alla mina flöden. Det kändes som ett rent genidrag att kombinera hudvård med slösurf.

Efter någon halvtimme klev jag upp och dukade fram en frukostbricka av det bättre slaget. Självklart med lite efterrättsgodis.

Sedan stökade jag runt i min lägenhet ett tag. Ni vet, diskade lite kaffekoppar, plockade undan några vilsna klädesplagg, njöt av solen som flödade in genom mina fönster. Min palm Olof (namngiven efter politikern, ja) har sett lite trött ut de senaste veckorna så jag flyttade honom till maximal solplats. Hoppas det hjälper!

Jag passade också på att fixa en bättre upphängning för den här postern som hängt snett det senaste halvåret.

Sedan klädde jag på mig och försökte knäppa av en vettig outfitbild. Jag testade typ alla hörn i vardagsrummet men inget blev bra och minerna blev konstiga och kroppen skev. Ni fattar. Här är den bästa bilden i alla fall.

Med Däggdjur i öronen promenerade jag hemifrån med sikte på Östermalm. Jag älskar att gå över Skanstullsbron och höra på musik. Det är helt klart min bästa lyssnarsträcka.

Stockholm var extra charmigt idag och visade upp sin bästa sida. Hade det varit en person hade jag nog blivit kär i hen.

Jag gick till Hallwylska museet för att kika på utställnigen Colour Emotions som jag läst om. Dock råkade jag komma precis samtidigt som något performance var igång för tio sekunder efter att jag gått in genom porten hörde jag ett argt skrik. Jag hann bli lite orolig innan jag förstod att det var en del av utställningen och inte någon som tappat det helt.

Så jag kikade in lite i ett färgglatt rum under tiden som performancet var igång, det var inte riktigt läge att klampa in mitt i kände jag.

Sedan kollade jag runt lite mer, blev dock inte superimponerad, innan Markus ringde och frågade om jag ville ta en fika. Sagt och gjort, vi stämde träff på Söder.

Jag passerade några badsugna fåglar på vägen dit som såg fina ut genom kameran. En sak ni kanske inte visste är att jag är rädd för väldigt många djur. Svanar till exempel, de känns sjukt aggressiva och farliga med sin vassa näbb och sina stora vingar. Hu! Jag höll mig på säkert avstånd.

Sedan tog jag dagens sista bild för sedan gick solen ned och jag orkade inte fota mer. Och ja, egentligen hände väl inget mer spännande än att jag veckohandlade på Hemköp, åkte hem och lagade en svamp- och grönkålspaj samt läste ikapp hela min blogg-feed. Slut på februarisöndag!

Vecka fyrtioåtta

Det är söndag, mer natt än kväll om jag ska vara ärlig, och innan jag släcker sänglampan vill jag bara lämna en hälsning till er och berätta lite om veckan som varit. Det känns som om de sju senaste dagarna har passerat ganska långsamt. Medan vissa veckor bara springer iväg har den här liksom tagit tid på sig, dröjt sig kvar, inte velat lämna en riktigt. Det har också varit en vecka av ganska mycket vardag och en del värdefullt kompishäng däremellan. Jag känner det verkligen nu, att jag är inne i en period då jag bara vill umgås med mina vänner så mycket som möjligt. Äta middag med dem, dricka vin tillsammans, prata om livet, kramas i soffan, dansa bort timmar på dansgolv, smsa om allt möjligt… Jag gillar ju generellt att hitta på mycket grejer med mina kompisar men nu är det på en ytterligare nivå. Tur att Karin flyttat in tillfälligt så att jag får maximalt med umgänge och samtalsanalys, även på oplanerade tisdagar. Förutom det, så har även dessa saker hänt:

– I och med Karins inflytt så följde också ett gäng krukväxter med. Så nu är alla fönsterbrädor i lägenheten fulla av gröna blad och rummen liknar mer eller mindre regnskogar och djungler. Väldigt mysigt och uppiggande i vintermörkret!

– I onsdags gick jag på ett svettigt träningspass som gjorde mig peppad på att ta upp kickboxningsträningen jag höll på med under en termin för ett par år sedan. Efter det mötte jag upp Karin och Fredrick på Häktet och vi hade så fina och roliga och hjärtliga samtal att tiden bara sprang iväg. Några timmar senare kom Markus förbi och slog sig ned vid vårt bord och jag insåg hur fint det är när man kan mixa kompisgäng och de kommer så bra överens. Helt plötsligt var klockan halv ett och jag och Karin åkte hem och åt potatismos och chips vid köksbordet.

– Jag, Julia, Anna och Karin sågs på torsdagen och lagade portabelloburgare med karamelliserad lök, tryffelmajonnäs, grönkål och pommes. En helt perfekt middag som försatte oss i rejäl matkoma.

– Igår var jag på fest med hotshots-tema, självlysande ballonger och glitter. Där råkade jag avfärda en kille med repliken ”han var alldeles för generell” (vilket förvisso var sant) och sen blev jag lite för lat för att åka på en annan födelsedagsfest på andra sidan stan eftersom festen jag var på var 50 meter hemifrån mig. 4/10 på dåligt samvete-skalan men ibland är bekvämlighet ändå det viktigaste.

– En liten fågel viskade i mitt öra att Åhléns reade ut sina julkalendrar den 1 december så efter lite letande lyckades jag lägga beslag på den här Essie-kalendern för 300 kr. Det bästa/värsta är att den gör mig genuint lycklig när jag varje morgon får plocka ut ett litet nagellack eller en go handkräm. Så mycket glädje över så basala saker, men ja, jag är tyvärr inte bättre än så.

– Igår bjöd jag och Karin på middag: halloumitacos med mangosalsa, guacamole och chiliaioli. Sen konstaterade vi (som så många gånger förr) att mat i bröd med sås är den bästa.

– Och annars har veckans, eller egentligen helgens, viktigaste syssla varit att kolla på SKAM. Jag har hört sjukt mycket om det innan men inte tagit mig för att titta (mvh seriehataren). Nu finns i alla fall första säsongen med svensk text på SVT Play men efter att jag och Karin raskt betat av den kollade vi andra säsongen på norska, men med norsk text. Det går faktiskt bra, utöver den detaljen att jag numera tänker allt på norska. Dritkult! Nåväl, i morgon hugger vi in på säsong 3 och jag har plötsligt blivit livrädd för spoilers och besatt av att diskutera alla karaktärer. Så vill ni göra det med mig är det bara att sätta fart! Och nu är visst helgen v. 48 slut, så tack och hej från bob hund och mig.

PS. Bilderna i detta inlägg kommer från min Instagram, vill ni följa mig där så heter jag solig.

Sommardagar

I samma stund som min semester började kom sommarvärmen på riktigt. Den svepte in över landet, fick kvicksilvret att krypa uppåt på termometrarna och badstränderna att fyllas med folk. Och den blev startskottet på en ny fas. Om förra sommaren var en flykt från allt så handlar denna om att landa. Mjukt och tryggt.

Jag fyller mina dagar med idylliskt innehåll. Åker i en guldfärgad Volvo längs stora vägar, från kuststad till kuststad. Tillbringar hela dagar på stränder, grillar om kvällarna, somnar tidigt på nätterna. Fiskar gös i solnedgången, slår upp ett tält nära havet, spelar yatzy i skuggan. Cyklar längs gyllene åkrar, äter glass till middag, vänder blad efter blad. I takt med att mitt hår bleks av solen och min hud skiftar nyans så bosätter sig ett lugn hos mig.

Det tidigare behovet av att dokumentera allt med kameran finns inte längre. För hur många solnedgångar, sandstränder och semesterdagar orkar folk att se? Hur gör man för att allt inte ska smälta samman i en solkrämsdoftande, myggsurrande kliché? Jag bär runt på min kamera men låter den vila i väskan så gott som hela tiden. Behovet är mättat, de mentala bilderna sparar jag för mig själv.

Däremot är det något annat som kliar inom mig. Längtan efter att skriva, få sätta ord på saker som känns. Så jag fyller min telefon med anteckningar, jag skickar sms med känslofragment och beskrivningar av tillvaron, och då och då plockar jag fram min dator. Öppnar ett nytt textdokument, skriver en hälsning till er och postar det sedan som ett blogginlägg. Jag hoppas ni nöjer er med det, för just nu har jag fullt upp med att fånga sommaren. Gör det ni med!

Semester – med ett före och ett efter

Måndagen den 18 juli. Nu börjar min semester. Sedan jag det första året klev ut från kontoret med insikten om att jag hade mer än tjugo jobbfria dagar framför mig, som jag dessutom fick betalt för, så har det enkom varit glädje. Men i år bär semestern på en bitterljuv känsla. Fastän den kom senare i år än något annat år så känner jag mig lite stressat förvånad. Och det faktum att den kommer dela in något i ett före och ett efter går inte heller att frångå. För jo, saker blir annorlunda nu. I och med den här semestern säger jag också hejdå till en av mina allra bästa kollegor. Han jag jobbat konstant med de senaste åren, som känner mig lika väl som mina allra äldsta vänner och som har stenkoll på hur jag mår, vem jag dejtar och vad som ligger i min lunchlåda. Nu byter han jobb och det kreatörsteam vi utgjort slutar existera. Även om jag tror att förändring i de allra flesta fallen är bra, så känns det så klart lite sorgligt.

För att generalisera kan ett bra kreatörsteam på en reklambyrå kan antingen utgöras av två ganska lika personer som båda gillar IPA, är födda ungefär samtidigt och lyssnar på Håkan Hellström. Eller så tar man två helt skilda människor, från två olika generationer som på papperet har väldigt lite gemensamt. Och så låter man dem sitta i ett rum och säga: ja, nej, absolut, aldrig i livet, det är ju värdelöst, MAGI! osv i typ 14 av dygnets 24 timmar. Till slut, när de där olika personerna enats om något, har det analyserats sönder så väl och stretchats åt så skilda håll att det bara måste bli bra. Och jo det blir det, väldigt ofta. Exakt så där härligt splittrat och magiskt har det varit att jobba med Markus. Vi har inte alltid varit överens men när vi väl varit det har vi varit omöjliga att stoppa och det har gjort det extremt kul att jobba ihop. Därför känns det inte bara härligt att gå på semester utan också lite sorgligt.

Men ja, Stockholm är litet och vi kommer så klart fortsätta att hänga ändå. Bara kanske lite mindre som Paris & Nicole och lite mer som två vanliga vänner. Det kommer bli fint. Nu → semester! Och med det förhoppningsvis lite fler härliga somriga inlägg här. Tack för att ni läser!

Midsommarfirande i Västansjö

Vi blir som kalvar på grönbete, som stadsbarn på sommarkollo. När vi kliver ur bilen på torsdagskvällen möts vi inte bara av en massiv myggsvärm och varma kramar från vänner utan också av utrymme. Vidsträckta grönskande ängar, lador med golv på flera hundra kvadratmeter och mängder av skrymslen och vrår att söka sig till. När man vant sig att umgås i Stockholmslägenheter med ett eller två rum och sällan tillräckligt med stolar – då är detta definitionen av lyx.

Känslan av sommarkollo genomsyrar hela vistelsen. Förmiddagen på midsommarafton tillbringar vi med fötterna dinglandes från ett traktorflak. Vi åker längs dammiga grusvägar, ser blåa berg i horisonten och stannar till vid ängar för att plocka blommor till kransar och stång. I en hage betar får som vi försiktigt matar, sedan matar vi oss själva med laxröra på knäckebröd. Solen strålar från en klarblå himmel, från högtalarna strömmar Ted Gärdestad och vi svalkar oss med iskall öl.

Väl tillbaka på gården gör vi oss i ordning för midsommarlunch. Den stora ladan öppnas upp och att sitta där är som att kliva rakt in i en Pinterest-bild. Jag klär takkronorna med löv, ställer blommor i vaser på bordet och binder min egen krans. Sedan följer snapsvisor, senapssill och säckhoppning i en rasande fart. Vi fikar jordgubbstårta och tävlar i femkamp med stort allvar och många skratt.

När myggen börjar sticka för ofta och ladan känns för stor, förflyttar vi oss på gården till vad som kallas jaktlodgen. Ett stort träinrett rum med biljardbord, darttavla och en egen bar. Här kan vi stöka runt på bästa vis och spela Ecuador på högsta volym utan att störa någon annan än hönsen som kacklar glatt. ”Ingen klubb i världen slår detta”, konstaterar vi nöjt innan vi går ut i sommarnatten för att ta luft.

Det blir aldrig riktigt mörkt och det gör det ännu svårare att gå och lägga sig, men till slut stupar vi i säng samtidigt som tuppen gal godmorgon. Nästa dag återhämtar vi oss på mjuka filtar i solen och med friska dopp i bäcken. Hundvalpen Garbo springer runt våra fötter och får full uppmärksamhet. Någon plockar fram en gitarr, grillen tänds, kubbturneringen avgörs. Och rätt vad det är börjar festen om. För midsommarhelgen är ju lång och vi har gott om plats och snart öppnar världens bästa klubb i jaktlodgen igen.

Midsommar i Hälsingland

Nu hoppar jag snart in i en bil för att färdas uppåt i landet med slutdestination någonstans kring Kilafors. Där ska jag fira midsommar på min kompis Maddes familjegård (här är ett inlägg från i höstas när jag var där och hälsade på – så mysigt). Vi är ett stort gäng som firat midsommar tillsammans sedan vi pluggade ihop på universitetet och nu har vi hunnit utöka med lite partners till folk och blivit en supergrupp på nästan 20 personer.

Firandet brukar pågå i dagarna fyra med en massa skratt, dansgolv, femkamp och mat. Jag ser mest fram emot att få göra en fin krans, äta gubbröra och festa inne i ladan och ute bland alla höns. Nu återstår bara att hålla dubbla tummar för soligt väder i hela landet! Hur ska ni fira midsommar i år?

Helgen vecka 21

När klockan slår 17.15 fredagen den tjugosjunde maj drar jag en lättnadens suck och stänger ned flikarna i webbläsaren. En intensiv jobbvecka är över. Det rätta vore kanske att följa upp den med en stillsam helg, hemma i lugn och ro. Men så fungerar jag ej, särskilt inte i maj. För det är som om det spritter i varenda led, blodet susar snabbt i ådrorna och det kliar på huden av längtan efter att göra något. Och som tur är har jag fyllt helgen med planer.

Så jag tar dubbla steg nedför trapporna, fort ut genom dörren och springer nästan omkull Mauro Scocco som iförd blå regnkappa kliver in på restaurangen i porten intill. Jag tar sikte på Karins jobb och väl på plats lyssnar vi på Lemonade, dricker öl och gör oss festfina. Någon timme senare och efter en halvt vilsen skogspromenad anländer vi till den gamla ombyggda kyrkan i Alvik som numera är kontor. Där jobbar Anna och ikväll ska hennes byrå ha fest.

Med champagnekupor i händerna startar vi lite trevande för att snart låta resten av kvällen passera i supertempo. Whiskey sours och brinnande absint-shots, fotobås och hemliga uppdrag, blinkande dansgolv och pizzaslices i mängder någon gång efter ett. Under taxiresan hem kämpar jag för att hålla ögonen öppna, det är svårt när allting känns så tryggt. Det mjuka lädret i baksätet, huvudet mot fönsterrutan och så gatlyktorna som blinkar förbi när vi åker snabbt genom Stockholmsnatten.

Morgonen därefter medicinerar jag mig själv med resorb, kaffe och ipren. Det dekadenta livets baksidor, bilderna som sällan syns i den polerade bloggvärlden. Sedan ordinerar jag mig själv en långpromenad till Enskede där jag strosar omkring bland färgglada hus. Egentligen på jakt efter second hand-fyndade krukor men det har jag visst glömt vid det här laget. Så jag nöjer mig med ett halvt kilo smågodis och sju par H&M-strumpor som byte innan jag vänder fötterna hemåt igen.

Pling. Ett meddelande. ”Någon som vill hitta på något ikväll?” Det var ju det där med de sprittande lederna och det rastlösa blodet… Så jag svarar ja och vi bestämmer oss för en enkel öl på Häktet. Du och jag och några andra vänner. Men stämningen är god och sällskapet trevligt och nya bekantskaper uppstår. En enkel öl är inte längre en enkel öl, det är mer än så. Så efter ett tag när klockan är nära midnatt och någon säger ”Ska vi till Natten?” är det inte bara jag som bär på längtan utan snart sitter vi alla i taxibilar på väg dit.

”Och under discokulan orkar vi att skratta igen” sjunger Jonathan Johansson i en av mina bästa låtar och helt plötsligt står han där framme på scenen. Han sjunger ”Vem vänder vindarna” och folk ylar med och jag skrattar där under den gigantiska discokulan. Omgiven med några av mina bästa vänner, bland neonljus och glitter, sådana här lördagsnätter är rakt igenom vackra. När jag vandrar hem från tunnelbanan färgar soluppgången himlen rosa och fåglarna kvittrar och syrenerna doftar mer än någonsin.

Söndagens uppvaknande är oväntat smärtfritt och jag tackar mig själv och mitt stundtals befintliga omdöme. Med kurrande mage anländer jag till Berns Asiatiska där brunch står på schemat. Prick 11.32 startar vi ätandet med ostron följt av sushi och dumplings och vårrullar och sashimi och nudlar och sedan all världens efterrätter. Prick 13.32 slår vi oss lamslaget ned på gräset utanför, blundar mot solen och pratar om framtida eskapader.

Och sedan, framåt eftermiddagen, känner jag äntligen hur mitt rastlösa blod har stillat sig. Hur allt jag önskar nu faktiskt bara är lugn och ro. Så jag åker hem och sätter mig i solstolen på balkongen. Slumrar till välbekanta låtar och skrattar åt minnen från gårdagen. En helg är förbi och den var bara magisk.

Bon Voyage!

Väskan är packad och passet ligger noga nedstoppat. I telefonen har jag sparat kartan där jag markerat ut alla tips på caféer, museum, butiker och restauranger. I vanlig ordning är det alltid flygkaos och/eller olyckor dagen innan jag ska resa någonstans, men jag känner mig ändå lugn. Ikväll landar jag i Paris, redo att upptäcka staden på egen hand och kanske samtidigt en liten del av mig själv.

Självklart kommer jag dela med mig av min resa till er. Blogginläggen med alla tips och bilder dröjer nog lite men några Instagrambilder kommer ni garanterat hitta om ni följer mig, solig, där. Förhoppningvis blir det ännu fler uppdateringar via Snapchat, där hittar ni mig under namnet julia_erikssob (historien om det udda namnvalet kan ni läsa här, haha).

Ha en underbar helg så hörs vi från Frankrike!

Sunday Snapshots

Nu får ni hänga med på en söndag i Julias liv. Jag börjar ofta ibland mina dagar med någon slags ett foto i timmen-vision men sen blir det ju så extremt tråkiga bilder när jag gör vissa vardagssaker, typ dammsuger, åker tunnelbana, scrollar instaflödet… så det resulterar alltid att det bara blir ett gäng bilder och de där klockslagen är bortglömda. Nåväl, följ med på min söndag ändå!

Dagen började faktiskt ganska ovanligt – jag vaknade nämligen av mig själv strax efter åtta. Det händer typ aldrig, för är det någon som älskar sovmorgon så är det jag! Eftersom jag hade tvättid bokad vid tio låg jag vaken en stund i sängen och drog mig innan jag klev upp vid nio. Då gick jag till Ica Globen för att handla Vanish till en srirachasås-fläck jag ville få bort (anteckna noga), samt ingredienser till en extra god helgbrunch. Utanför fönstret regnade det och mina klädambitioner var inte så höga så jag drog på ett par tights, en klänning, varm tröja och min röda regnjacka.

Efter en kylig promenad i ett väder som kändes mer lämpligt för november än maj, så kilade jag ned i tvättstugan och började fylla maskinerna. Söndagar är helt klart min bästa tvättdag och det bästa som finns är ju när man får krypa ned i en renbäddad säng sen på kvällen. (Förresten, ser inte alla tvättstugor typ exakt likadana ut? Har bott på fem olika ställen och de är typ identiska.)

Mellan två springa ned i tvättstugan och lägga i ny tvätt-timmar passade jag på att köra ett träningspass. Man är ju sällan lika motiverad hemma som på gymmet, men idag gick det faktiskt rätt bra. Och ja, jag tvivlar på att jag någonsin kommer börja älska träning helhjärtat men jag köper känslan av att det är skönt efteråt och att min kropp mår bättre när den får stärka upp sina muskler.

Efter det smakade min lilla brunch extra gott. Idag blev det vinnarmackan – summer edition. Surdegsfrallor i botten, sedan romansallad, majonnäs, rädisor, persilja och ett pocherat ägg på toppen. Kaffe till det, tack så mycket!

När tvätten var klar dammsugade jag hela lägenheten (så himla hurtig söndag, lovar att jag inte är så här jämt). Sedan for jag in till stan med två uppdrag: leta klänning till sommarens bröllop och köpa växter till balkongen. Båda misslyckades dock. Jag provade säkert tolv olika klänningar men ingen kändes helt rätt i färg, form eller kvalitet. Och till blomsteraffären hade jag kollat fel på öppettiderna för de hade visst redan stängt när jag kom dit, nåväl.

Istället åkte jag hem och lade mig på soffan med den här häggkvisten som utsikt. Sedan tog jag en mycket behaglig tupplur på en timme som kompensation för den tidiga uppstigningen. Och efter lite middagsfixande, bloggläsande och hemmapysslande så var visst söndagen slut. Hej!

2-5 maj

Måndag

Jobbade till midnatt. ”Bra start på veckan”. ”Skönt att känna att man lever” osv osv. Nej, sånt är bara lögner, jag hade hellre varit hemma och lagat någon vegetarisk biff. Hann i alla fall klämma in ett träningspass där på kvällen innan jag vände tillbaka till kontoret. En sådan intetsägande dag i mitt annars så oerhört fascinerande liv.

Tisdag

Vaknade upp efter för lite sömn och på dåligt humör. Nästintill vansinnig. En känsla som satt i hela förmiddagen. Sen frågade du om jag ville äta lunch på Riche och jag sa ja. Vi åt köttbullar och drack cava, det var ju ändå din födelsedag. Satt på uteserveringen och hälsade på folk till höger och vänster. Vaktparaden red förbi med trumpeter och hästar. På eftermiddagen gick jag på ett företagsevent. Fri rosé, tack så mycket. Den okända mannen intill skålade med mig sju gånger inom loppet av tjugo minuter. Jag fick hans visitkort sen, han fick inte mitt. Veronica Maggio spelade några låtar för den halventusiastiska företagspubliken och jag tyckte nästan lite synd om henne. Gjorde mitt bästa för att visa äkta uppskattning.

Onsdag

Solsken när jag vaknade och jag bestämde mig för att det var årets första dag med bara ben. Matchade med prickiga strumpor och nya sneakers. Jag måste verkligen köpa en större skohylla nu. Jobbade stressat hela dagen. Långhelg i all ära men när det resulterar i att man måste få in fem arbetsdagar på tre så känns det sådär. Dessutom D’s dödsdag, inget direkt påtagligt men ändå hela tiden närvarande. Som ett doftljus som står i ett hörn och luktar lite för sött och lite för tungt men som ingen släcker. Basal liknelse, men ändå. Födelsedagsmiddag på kvällen. Jag åt ohämmade mängder snittar och skrattade. Åkte hem halv elva och packade en väska.

Torsdag

Började dagen med kapselkaffe och bake-off-croissanter. Som en halvfabricerad fransos. Sedan tunnelbanan mot Karlaplan, väskan fylld med vin, böcker och kläder. Vi möttes upp och packade in oss i Range Rovern. Hund, mat, vänner – alla med och sedan ut mot landet. I samma stund som jag klev i båten kände jag lugnet. Öppet hav och en hel helg framför mig. Vad mer kan jag begära? Vi fick några lata timmar i solen, yatzy på terassen och sedan grillning på kvällen. Vin, film och godis i soffan innan vi somnade som barn strax efter midnatt. Tack livet.