Dagar – Sida 2 – Julia Eriksson

Sista veckan i mars – vårtecken, båtutflykt och överraskningar

Det var sista veckan i mars och det kändes som vår. Jag satt ute på balkongen som inte är min utan som tillhör trapphuset men som jag under mina drygt två år i föreningen aldrig sett någon annan vistas på, så jag överväger att lite diskret bara göra den till min. Finders keepers borde gälla även för balkonger väl?

Mot en solig vägg växte krokusar i påskiga färger. Vet ni att enligt gammal gotländsk folktro så ska det från starens ankomst i januari, februari någon gång, ske sju star-urar innan våren är här på riktigt. Det vill säga sju lågtrycksperioder med högtrycksperioder emellan. Så att det snöar ett par gånger så här års är helt enligt plan tydligen, vi måste bara ha lite tålamod.

En måndag sågs vi ett litet gäng på relativt nyöppnade DubbelDubbel i Hagastaden för att äta födelsedagsmiddag och fira min kompis Julia som fyllde år. Vi delade på deras stora setmeny och fick in en massa rätter. Allt var jättegott och de buljongfyllda dumplingarna blev min favorit.

På tisdagen gick jag runt så här på jobbet. ”Du ser ut som om Leif GW Persson hade haft en dotter”, sa en kollega till mig. ”Du vet att han har det?”, svarade jag. Hon är författare och har skrivit Störst av allt, boken som också blev hypad Netflix-serie för ett par år sedan. Det visste inte kollegan.

När jag var på väg att kila hem från jobbet såg jag att det dykt upp nya tavlor på Hilma af Klint-väggen som vi har. Det är en ambulerande liten utställning med verk lånade från hennes stiftelse. När SEB öppnade sitt nya kontor i Solna för ett par år sedan bestämde de sig för att investera i och förse byggnaden med en av nordens största privata konstsamlingar. Även om jag jobbat där i drygt ett år nu upptäcker jag hela tiden nya verk. Helt klart en av mina favoritsaker med mitt jobb.

Väl hemma hängde ett bokbud på min dörr. För att vara bloggare får jag inte särskilt många bud, men sådana som dessa gör mig alltid glad! Jag har inte hunnit börja läsa än, men handlingen gjorde mig nyfiken: En mor söker sin försvunna tonårsdotter i natten. Flickan är sjuk och går inte att nå, mamman irrar på gatorna eller sitter hemma och ringer alla hon kan komma på. Är det hennes oro som drivit bort dottern, och är oron befogad? Kanske får det bli påskens läsning.

Sedan blev det onsdag och rep med oratoriekören på kvällen och därefter torsdag och tid för en liten springtur efter jobbet. Jag sprang längs Årstaviken och hann med fem kilometer innan det hunnit bli helt mörkt.

På fredagen var det dags för konsert, den första stora sedan pandemins början. Biljetterna köptes redan i höstas och helt plötsligt var det mars och tid att gå. Vi såg The War on Drugs på Annexet. Det var bra men publiken var lite tråkig. Kanske är det en stockholmsgrej att alla bara står rakt upp och ner med händerna korsade över bröstet och lyssnar fokuserat och sedan applåderar snällt och det är allt? Kanske är jag exakt likadan och får därför inte säga något?

På lördagen var det dags för utflykt! Jag och Anna hade instruerat Karin och Julia att möta oss vid Östermalmstorgs tunnelbana prick kl. 11:30. Därifrån gick vi ner till Strandvägen och en av de stora båtarna som låg och väntade vid kajen. Sedan gungade vi iväg på brunchkryssning.

Vid 13-tiden hoppade vi av på Vaxholm och istället för att vända tillbaka med båten och äta efterrätt på vägen hem fick vi desserten i varsin låda. Den åt vi på en bänk i solen (och blåsten) utanför den stora kyrkan.

I väntan på att få checka in på vårt lilla B&B så strosade vi omkring i butikerna som hade vårmingel och tog en liten drink på hotellet. Alldeles intill pågick inspelningen av Första dejten och jag och Anna skojade om att vi skulle vara med där, men det var som tur var bara ett skämt. Sedan handlade vi räkor, aioli, ostar, bröd och tomater och gjorde en stor plockmiddag i studiolägenheten vi hyrt.

Hela planen med resan var att åka iväg någonstans vi fyra innan det är dags för Julia och Karin att få barn framåt sommaren. Vad de gravida dock inte hade anat var att Anna och jag också planerat en liten babyshower på söndagen. Så lagom till att det var dags för oss att äta en sen frukost så trillade det in en massa fler kompisar och överraskade.

Vi hade abonnerat växthuset där ute i trädgården och fått en stor brunch uppdukad till oss alla.

Vi hade lite aktiviteter där vi målade träklossar till bebisarna och gissade födelsedatum och sånt, men mest satt vi och myste och åt sisådär sju omgångar frukost.

Två extremt överraskade kompisar vars bebisar jag ser fram emot att få träffa snart!

Sedan tackade vi för besöket på Vaxholm och åkte in mot stan igen. Jag ägnade kvällen åt att äta lax och dillstuvad potatis och kolla en naturdokumentär om bläckfiskar, helt slut efter veckans alla bravader och överraskningar.

Det var den sista veckan i mars och nu är det april och jag är på nya äventyr, men det får ni veta mer om en annan dag.

Från söndag till söndag – en vecka i repris

Låt oss spola tillbaka tiden en vecka och se vad som hänt. Från förra söndagen till söndagen idag. Från dåtid till nutid.

I söndags lagade jag små amerikanska pannkakor i plättlagg och serverade med blodapelsin och sirap till brunch. Gott!

På eftermiddagen gick jag till Moderna Museet. Jag kollade lite i de fasta utställningarna och konstaterade att det var länge sedan jag var där och att Rauschenbergs get alltid gör mig glad.

Sedan gick jag igenom utställningen Svenska förvärv med konst som köpts in till museet under förra året. För att stötta det svenska konstlivet under pandemin gav regeringen museet 25 miljoner att köpa konst av nutida konstnärer med olika inriktningar. Bra initiativ! Här var två saker som jag gillade lite extra.

Måndagen var alla hjärtans dag och jag passade på att ha min röda kostym. I övrigt var det dessvärre mer en rövdag än en hjärtdag. Jag la hela min förmiddag på att försöka få hjälp av it-supporten eftersom jag blivit utelåst från både mötesverktyget teams och mailen. Ändå bra it-säkerhet när man inte ens själv kommer in i systemen… Till slut fick vi ordning på det i alla fall så då var det bara att ägna resten av dagen och kvällen åt att sitta i möten och jobba ikapp. Jag hade ju i och för sig inget annat planerat så det var okej, men det blev ju knappast någon dag som gick till historien.

På tisdagen gick jag upp 05:30 och tog mig sedan till Kungsholmen. Det var dags för reklamfilmsinspelning och vår första location var den här lilla kiosken.

Location nummer två var en villa på Lidingö och sedan avslutade vi på ett stort fält ute vid Stora skuggan. Det regnade och solen sken om vartannat. Fältet var ganska mycket av en leråker framåt slutet av dagen, men det såg fint ut i kameran i alla fall.

På onsdagen fortsatte vår filminspelning. Den här dagen på Grand Hotel och i restaurangen på Nationalmuseum, lite varmare och mer bekvämt än under gårdagens scener. Vi filmade från 11 till 23 och för att fejka dagsljus använde vi gigantiska ljusriggar som vi lyste upp museet med utifrån. Det är så kul att vara med på den här typen av inspelningar och se hur alla fixar och trixar för att lösa allt på minsta detaljnivå. Det går åt så mycket mer folk än man tror och alla går på ett tight schema där allting ska klaffa.

Som kund på filminspelning är min uppgift att se till att allt blir så som vi tänkt oss och godkänna det vi gör löpande. Vi sitter och tittar i en monitor och ser allt som filmas och får tycka till om resultatet. Och så äts det en hel del buffé också. Lågt blodsocker är den största fienden på en filmproduktion.

På torsdagen jobbade jag hemma hela dagen och försökte checka av en massa saker. Framåt kvällen lagade jag ett stort lass spaghetti och vegofärssås, städade hela lägenheten och la upp en massa kläder till försäljning på mitt loppis-konto. Totalt antal steg denna dag: 125. Antal sekunder utanför lägenheten: 0.

I början av veckan lyckades jag vinna en oljemålning på auktion. Det var lite av en slump för jag hade lagt budet några dagar tidigare och var säker på att någon skulle bjuda över, men vips så var den min. Mitt emellan filminspelningar och jobbkaos fick jag alltså kasta mig iväg till auktionshuset för att hinna hämta ut den. På hemsidan hade jag läst att tavlan hade måtten 100×80 cm och i ett svagt tankeögonblick tänkte jag ”perfekt, då bär jag hem den i en Ikeakasse”. Kassen täckte ungefär ett halvt hörn och det ösregnade ute så det slutade med att jag och tavlan fick åka taxi hem. Nu återstår att fundera ut på vilken vägg den ska sitta…

Efter den lilla avstickaren blev det fredag och sol. Jag promenerade in till kontoret vid Kungsträdgården för att jobba därifrån. Om man spanar ut från fönstret så ser man den spolade skridskobanan och spetsar man öronen så hör man också den underbara skridskohousemusiken därifrån.

När klockan var 17:30 smällde jag ihop datorn för veckan och kilade till KB för att möta upp Malin på en aw. Vi gick sedan till PA&Co för att äta råbiff till middag och sen vidare till Riche för öl.

Och eftersom vissa kvällar är till för att säga ja snarare än nej fortsatte vi sedan till söder och till Pelikan följt av Indigo och till sist Häktet. Tack och hej, handduken kastad, veckan stängd!

Men lördagen då? undrar ni. Jo, den tillbringades först med en burk citronsorbet i sängen samtidigt som jag löste Melodikrysset. Sedan gjorde jag mig i ordning och traskade iväg på dejt, men det är en annan historia. Och nu är det söndag och jag ska först till gymmet och sedan äta middag hos en vän innan jag springer in i en ny vecka igen. Hej och hå, vi hörs snart!

En helg i början av december

Hej december! Den kanske snabbaste månaden av alla. Tiden springer och jag joggar efter med någon slags förhoppning om att hinna ikapp lagom till julafton. Det är ändå kul med allt som händer nu och jag vill absolut inte byta mot makliga sitta hemma-dagar eller stillsamma myskvällar. De får jag min beskärda del av ändå.

December började här. På Den Gyldene Freden med julbord.

Jag är en sann julbordsälskare och som tur är har jag hittat min like i min kompis Emelie. Så numera har vi en liten tradition att vi går hit i början av december och äter ett riktigt klassiskt julbord. Ni vet ett sånt med minst fem tallrikar och mängder av sill.

De två första tallrikarna med sillar följt av andra fiskrätter är mina favoriter.

Lycklig tjej med laxtallrik, absolut. Klipp till två timmar senare då vi i princip rullade hem genom Gamla stan, mycket mätta och belåtna.

Sedan blev det helg och dags att gå på klubb. Närmare bestämt Countryklubben. Jag rotade fram allt countryaktigt jag hade ur garderoben och hittade till sist något som kändes bra.

Jag och Anna gick dit tillsammans och lyckades absolut bli kvar till stängning. Men det var så roligt! En massa bra uppträdanden från olika artister och ett lagom trångt och stimmigt dansgolv. Omöjligt att gå hem då ju.

Något jag fick ta konsekvenserna för dagen efter när jag efter tre och en halvtimmes sömn skulle kliva upp och promenera till Centralstationen för att sätta mig på tåget till Gävle. Jag tar verkligen på mig rollen som kompisgängets hopplösa singel med bravur…

Men väl på plats var det dock väldigt mysigt! Vi gick hem till Madde och Kristian som bjöd på lunch och sedan strosade vi omkring i snön.

Tog självklart vägen förbi bocken för att inspektera den. Höll mig i kragen och tände inte eld på honom, inte ens en gnista!

Sedan gick vi och kollade på gigantiska pepparkakshus och satte oss på ett mysigt fik för att dricka varm choklad. Rut var nöjd och gosig som vanligt. Sandra också!

Därefter pulsade vi genom snön tillbaka till stationen och tog tåget hem till Stockholm igen. Jag gick raka vägen hem till soffan och tillbringade slutminutrarna av helgen halvt slumrandes, halvt läsandes en bok.

Och nu är det helg igen men en ny sådan med plats för andra äventyr och upptåg. Vi hörs!

Saker som har hänt i en tid då inget händer

Man kan ju inte påstå att det händer särskilt mycket just nu, men på något vis slingrar sig tiden framåt ändå. Och några små ögonblick har faktiskt lyckats fastna i kameran, mikroskopiska upplevelser i en tid då inget händer. Man får ta vara på det lilla helt enkelt.

Det har såklart blivit många kvällspromenader runt gatorna på Södermalm. Ibland får jag till och med lite julkalenderfeeling bland kullerstensgatorna, det är bara snön som saknas…

På första advent sågs vi ett litet gäng utomhus med glöggfyllda termosar och lussebullar. Jag tände några marschaller och så fikade vi i +2 grader och regn. Efter någon timme var vi alla småfrusna och nöjda, även lilla Edda här ovan, så då gick vi hem åt varsitt håll igen.

En kväll plockade jag fram den snyggaste matvaran: ansjovisburken och lagade en Janssons frestelse som jag åt med vegetariska köttbullar och grönkålssallad, en riktig pangmiddag! Jag vet att många inte är så förtjusta i julmat men jag älskar det. Särskilt sillen och laxen! Jag är faktiskt lite ledsen i år för att jag inte får fortsätta traditionen med klassiskt julbord på Gyldene Freden som inleddes förra året, det var ju så mysigt och gott.

En annan grej som jag kommit att sakna är stämningen som infinner sig när man får sjunga julpsalmer i kyrkan på advent. Det är ändå något visst med orgeln och de fladdrande lågorna och hur alla tar i från tårna i Bereden väg för Herran… Jag känner mig extremt konservativ nu, men december är ju ändå traditionernas månad.

En kväll pressade jag ner håret innanför kragen, tryckte på en lurvig hatt och promenerade i regnet hem till Karin för att äta middag. Hon och Julia är mina social bubble-vänner sedan slutet av oktober, dvs de två jag träffar inomhus just nu för att inte bli helt isolerad i mitt singelhushåll.

Att ta på sig riktiga kläder varje dag är min viktigaste rutin i hemmajobbet. En dag blev det bruna byxor och ärtgrön skjorta. Vid närmare eftertanke en perfekt klädsel för någon som älskar julbord och julpsalmer, haha.

Varv 376 på Söder. En positiv sak med dessa oändliga promenader är att jag har slutat bry mig nämnvärt om vädret när jag går ut och går. Att sitta och vänta in ett härligt, inspirerande väder känns nämligen lönlöst, så därför traskar jag ut även om det regnar och blåser och är mörkt. Stort tack till min vattentäta, halvtjocka dunjacka med reflexluva som jag fick av Didriksson för två år sedan. Den är perfekt för denna säsong och jag använder den så gott som jämt.

En kväll hade jag Julia och Karin över på middag här hos mig och då lagade jag fish & chips. Det blev så gott! Jag gjorde egen remouladsås till och en stor sallad med grönkål, fänkål, äpple, citron & dill. Plus gröna ärtor såklart!

I lördags gick jag på långpromenad ut till Djurgården och runt hela den och sedan tillbaka hem. Jag värmde mig med ramen sen och såg på filmen Mustang som finns på Svt Play. Den var toppen, jättefint foto och bra skådespel. Tips!

En till sak jag gjorde i helgen var att laga pasta och dricka vin. På fredagseftermiddagen ringde nämligen Karin och Fredrik på min dörr och räckte över en påse med etiketten Julias helgkasse aka ”en aktivitet som inte är en promenad”. I den låg ingredienser till tryffelpasta, en liten flaska vin, kakor och ansiktsmask. Hur gulligt av dem? Jag blev så glad!

Igår skymtade en första solglimt förbi och nu är det bara nio dagar kvar till jul. Läget ser dock fortfarande rätt mörkt ut och många inom vården är extremt slutkörda, så snälla snälla ta ansvar och gör allt vad ni kan för att följa rekommendationerna. Jag vet att många kämpar på och jag liksom alla andra önskar att det här skulle vara över. Att livet får vara lite händelsefattigt just nu är ett ganska litet pris att betala för den som kan, så låt oss fixa det här. ♥️

En helt vanlig hemmaonsdag

Jag såg att Flora hade gjort ett inlägg med bilder från en helt vanlig hemmavardag, precis så som dagarna antagligen ser ut för många just nu. Det fanns något väldigt mysigt och meditativt över hennes berättande, kanske för att det är lugnande att se att alla kämpar på i sina bubblor, ingen gör något exceptionellt och så får det vara just nu. Så inspirerad av henne bestämde jag mig för att dokumentera min onsdag, en dag i mitten av november som verkligen inte var något speciellt, men just därför kanske extra värd att dela.

Jag vaknade upp här, med utsikt över mina boktravar och ett dunkelt novemberljus som försökte leta sig in genom fönstret. Att jobba hemifrån nu på hösten har verkligen varit en prövning. Varje dag stretchar jag uppstigningstiden lite till och ligger kvar så länge som det bara är möjligt.

Till sist masade jag mig upp, hoppade in i duschen, vred upp den på högsta temperatur och förvandlade badrummet till en ångbastu.

Sedan bäddade jag sängen och klädde på mig. Att klä på sig riktiga kläder är min viktigaste rutin när jag jobbar hemifrån. Dels känns det som jag tänker bättre då och så tycker jag det är kul att faktiskt använda allt i garderoben och inte bara låta kläderna hänga där och vänta på bättre tider. Smink däremot, det har rationaliserats bort för länge sen.

Vid nio slog jag upp jobbdatorn och började läsa mail och checka av lite enklare uppgifter samtidigt som jag åt frukost. Idag i form av yoghurt, müsli, banan och jordnötssmör.

Vid tio tog jag plats i fönstret. Jag har byggt ett provisoriskt ståbord med hjälp av en kartong som jag ställer upp på fönsterbrädan. Då kommer datorn upp i lagom höjd och jag kan stå och jobba i ett par timmar. Jag försöker göra det på förmiddagarna, men det blir absolut inte varje dag…

Jag drack kaffe och hade videomöte större delen av förmiddagen. Just nu håller jag på och tar fram några reklamfilmer för en kund och idag hade vi kommit till steget i processen som heter grade. Det sker efter att man låst själva klippningen av filmen och innebär att man justerar alla färgerna in i minsta detalj. Ljusar upp, mörkar ner, gör nyanser varmare eller kallare osv. På grund av corona-läget fick vi göra hela arbetet på länk och godkänna allt eftersom, annars brukar man vanligtvis sitta med bredvid den som gör graden.

En fördel med att stå i fönstret och jobba är att man får liiite mer dagsljus och så ser man när hunddagiset promenerar förbi med alla hundar. Alltid en höjdpunkt! Nu har alla löv trillat av träden i parken och det mesta som kvarstår är en brungrå sörja. Tänk om det kunde bli en riktigt snöfylld och kall december, hade inte det varit mysigt? När inget annat är som det ska hade det varit fint med en lite stämningshöjande inramning av naturen i alla fall.

Vid tolv tog jag en paus från jobbandet och gick ut till köket för att fixa lunch. Otroligt ful bild, men kan ni gissa vad det ska bli?

Just det, råraka! Riktigt bra lunchmat ändå pga går snabbt att laga, kräver få ingredienser och är perfekt att göra till en person.

Resten av lunchen gick till styra upp en akut jobbgrej och sedan ta itu med det här diskberget. Det är otroligt vad man samlar på sig disk hela tiden när man jobbar hemma, det är ett konstant flöde av tallrikar och koppar i diskhon.

Jag passade också på att prova en smaragdgrön kostym som jag beställt och fått hem på posten. Alla klädkedjor trycker ut loungewear på löpande band just nu och jag… köper en kostym. Men så är jag ingen mjukisbyxperson heller. Det närmsta jag äger är ett par tights och några collegetröjor som jag ibland har på helgen när jag skrotar runt eller tar en promenad.

Efter lunchen lämnade jag min plats i fönstret och satte mig och jobbade vid köksbordet istället. Jag fortsatte att feedbacka på graden, skrev på ett manifest till ett koncept för en kund och bestämde exakt vad som skulle stå i några annonser som ska hängas upp på stan inom en snar framtid. Typiskt reklamjobb helt enkelt.

När klockan var fyra och det mörknat gav jag mig själv tillåtelse att flytta till soffan och jobba de två sista timmarna därifrån. Jag hade ett PPM, vilket står för pre-production meeting, inför en filminspelning. Det innebär att man samlas alla inblandade (nu digitalt såklart) och går igenom detaljerna inför en produktion. I detta fall alltifrån tidsschema, location och casting till kostym, rekvisita och musik.

Strax efter 18 bestämde jag mig för att jobbdagen var slut, fastän jag egentligen hade ett par saker kvar som skulle behöva lösas. Eftersom jag suttit inne prick hela dagen bestämde jag mig för att ta en långpromenad, så jag knöt på mig skorna och gav mig ut i den ljumma men blåsiga kvällen.

Jag gick Ringvägen bort mot Hornstull, ner mot Långholmen, sedan Söder Mälarstrand och sist hem via Mariatorget. Klockade in på en och en halv timme och 10163 steg. Score.

Hemma igen åt jag middag beståendes av rostad sötpotatis, grönkål och svarta bönor som jag hade lagat kvällen innan och värmde på. Till det hade jag sallad, avokado, fetaost och srirachamajonnäs.

Jag åt framför ett avsnitt av Vår tid är nu som jag börjat kolla på, förmodligen sist av alla. Jag är ju ingen serieperson men nu har till och med jag insett att det är ett bra sätt att fördriva sin tid på. Målet är att se ikapp alla tre säsonger fram till jul då den fjärde släpps. Resten av kvällen lade jag på att redigera dessa bilder och skriva det här blogginlägget och nu är klockan plötsligt midnatt och det är hög tid att gå och lägga sig. Det var den helt vanliga hemmaonsdagen!

Sensommar i Stockholm

Sommaren har sakta suddats ut. Det har varit tre intensiva veckor av jobb sedan semestern tog slut. Långa dagar och många timmar och parallella projekt. Nej, det är inte optimalt jag vet, men nu blev det så, blabla, dåligt försvarstal av den ~*prestationsbaserade självkänslan*~, strunt samma, vi går vidare. För stundtals däremellan har jag försökt fånga allt det där andra som är livet i Stockholm en sensommar.

Som promenader längs Årstaviken i lågt stående kvällssol med folk på bryggorna som fortfarande tar dopp efter dopp.

Brinnande himlar utanför mitt fönster…

…som kastar brinnande skuggor på väggen ovanför mitt köksbord.

Smala gränder och färgglada hus på Söder

och Slussen under konstant ombyggnad. Tänk att den en gång kommer stå klar, det känns ju smått osannolikt just nu.

Hemma, hemma, hemma. Här är det brokigt och färgglatt och ingen direkt röd tråd mer än att jag fyller på med allt jag gillar.

Grönt glas och citrongula skåp bland annat.

Förra veckan hade vi filminspelning i fem dagar. Vi var runt på en massa olika locations och hade ett späckat schema från morgon till kväll. Men en dag behövde jag inte vara på plats på set förrän klockan tio, så då hann jag med en liten springtur och ett morgondopp. Det var härligt.

Vi hade strikt fotoförbud på inspelningen så jag kan inte visa någonting därifrån, men en dag när vi var i en studio fick jag syn på två riktiga livsnjutare utanför.

100 % goals.

En kväll filmade vi i solnedgången, högst upp på Erstagatan med den här utsikten. Så märkligt och lite sorgligt med ett helt stillastående och tyst nöjesfält. Vilket konstigt år vi har ändå.

En morgon vaknade jag i gryningen av några fåglar. Det är något med himlarna nu, de är extra allt.

Sen åkte vi till Morgongåva för att filma där. Här är deras lilla centrum med allt man behöver: veterinär, hundfrisör, catering, café & godis.

När veckan med filminspelning var slut var jag också det. Så pass slut att jag inte orkade laga mat utan gick och köpte ett halvt kilo kräftor som jag åt till fredagsmiddag.

På lördagen var jag piggare och fixade frukost innan jag satte igång med att rensa hemma. Jag strukturerade upp garderoberna, slängde halvtomma flaskor i badrumsskåpet och gick igenom gamla papper (hejdå pensionssammanfattning från 2016 och elvatalet på min förrförra lägenhet).

På kvällen mötte jag upp Julia, Anna, Karin & Sofie för middag och karaoke. Det här var tredje lördagen i år som jag inte hade 30-årsfest. Från början var tanken att jag, Anna & Julia skulle ha en stor fest i mars, men den ställdes givetvis in. Då planerade vi om till början av juni, för att sedan skjuta fram den till slutet av augusti men nej, det känns fortfarande inte rätt eller kul att ha stor, privat fest just nu.

Men som plåster på såren och för att göra något kul på vårt valda datum hade vi bokat bord för fem på Coco & Carmen där vi åt deras avsmakningsmeny.

Karin <3 Sedan åkte vi vidare till K Karaoke där vi hade bokat ett eget litet rum och sjöng konstant i två timmar. Panglördag.

Förra söndagen var sista riktigt varma dagen i Stockholm så jag promenerade till Skeppsholmen och satte mig där med utsikt över skulpturparken.

Läste Tua Forsström och hennes samling Jag studerade en gång vid en underbar fakultet.

Sedan blev det vardag och jag gick till vårt kontor vid Riddargatan en sväng för att ha idémöte med två kollegor. Vi jobbar ju hemifrån i största möjliga utsträckning, så det känns både märkligt och hemvant att komma in på kontoret, om än för bara några timmar.

Sedan kilade jag vidare till klippstudion där vi suttit och klippt film hela veckan. Här är min kollega Jakob och hunden Hoppsan.

Ännu en brinnande solnedgång, fångad från studion i Gamla Stan.

När solen gått ned traskade jag hemåt, stannade på Ica och köpte korv med bröd till middag och kände väldigt mycket att det här är Livet™ just nu.

Dagen därpå hade jag lite mer energi när jag skulle laga middag och passade samtidigt på att rensa kylen. Jag värmde upp ugnen till 250 grader och rostade potatis, gröna bönor och klyftad färsk vitkål. Sen kokade jag en färsk majskolv, rörde ihop ett misosmör och toppade med koriander. En mozzarella på väg att gå ut fick göra sällskap med tomat, basilika & olivolja. Som dipp hade jag crème fraîche med finhackad schalottenlök och grön chili. En perfekt liten plockmiddag i sin enkelhet.

Och sen blev det till slut helg och en regnig sådan med lite jobb dessutom, men när jag gick längs Götgatan och såg billyktorna och neonljusen i regndropparna på mitt paraply så var allt rätt fint ändå.

19 bilder från en nästintill perfekt helg

Inte för att skryta eller så, men i veckan som gick lyckades jag få till en nästintill perfekt helg som jag nu tänkte att ni skulle få följa med på.

Den började i fredags då jag stegade till jobbet, pastellklädd i solljus. Åtta timmar senare stegade jag hem och köpte ostbågar och la mig raklång i soffan för att titta på Min granne Totoro. Rimlig ambitionsnivå på den fredagskvällen ändå.

Lördagen blev däremot piggare. Jag vaknade utvilad tack vare fredagens avsaknad av bravader och låg kvar och läste Klubben som jag tillsynes lånat på biblioteket. Sedan chockade jag mig själv (och eventuellt lite min omgivning) genom att gå upp och gå till gymmet för att springa.

Väl tillbaka stekte jag ägg i en snygg men lite störig stekpanna som envisades med att låta allt fastna. Jag åt det och bananbröd med jordnötssmör, kaffe, kiwi och blodapelsin. En typisk kylskåpsrensarfrukost.

Sedan slängde jag mina vissna tulpaner och gav mig ut på loppisjakt.

Under jakten hittade jag ett rejält plättjärn för femtio kronor och en helt ny, stor nattskjorta. Jag har en exakt likadan fast randig som jag köpt på samma loppis och den har blivit min favorit, så jag kände mig tvungen att köpa den här också. De randiga påslakanen är som synes inte köpta på loppis utan på H&M Home. Jag har varit på jakt efter ett par klassiska randiga eller rutiga att alternera mina vita linnelakan med och är lite trött på den skrynkliga och enfärgade sängstilen. Helst hade jag velat ha Hays soligt gulrandiga, men de finns inte för dubbeltäcke tyvärr, så då fick det bli dessa.

Vid halv tre mötte jag upp Linn och Sofie på Urban Deli för brunch och starten på vår dags-bar-runda. Ett lite oprövat men mycket trevligt koncept! Vi åt räkor allihopa och det var gott men jag kan inte låta bli att störa mig lite, lite på Urban Delis service. Den är i mina ögon något nonchalant och trist. Om en rätt är slut på menyn vill man ju gärna veta det innan man beställer, äter man räkor vill man helst få en våtservett och en skål till skalen (särskilt om man frågar särskilt efter det) och det bröd och smör som tidigare ingick kostar nu extra. Små men lite störiga detaljer. Nåväl…

Vi lät oss inte nedslås utan tömde skålarna och gick sedan ut i halvstormen och vidare till Vina femtio meter bort. Där drack vi jättejättegott rödvin och myste,

Sedan flyttade vi oss kanske hundra meter till och hamnade på Katarina Ölkafé med varsin pale ale och mac & cheese för helt plötsligt var det middagstid. GOTT! Det kändes nästan som jag lajvade Sandra Beijer, för hon måste väl ändå vara Katarina Ölkafés främsta influencer? Rimligt ändå.

Efter lite hopp i tiden var det som en gång varit dag snarare sen kväll och vi stod plötsligt på Yttons där dj:n spelade Non, je ne regrette rien. Strax därefter ansåg vi dags-bar-rundan avslutad och kilade hemåt, ytterst nöjda med vårt lördagskoncept.

På söndagen vaknade jag till sol, sol, sol och tog på mig min nyaste klänning.

En ljust rutig sak i bomulls- och linneblandning som jag sydde helgen innan. Lite puffigare ärm än på min första klänning och en något lägre midja, men i övrigt likadan.

Iförd den mötte jag upp Sandra och Emelie vid Södermalmstorg och promenerade genom stan och ut på Djurgården.

Där klev vi in på Liljevalchs för att titta på Vårsalongen med dess 330 olika bidrag.

Många fina saker att vila ögonen på och kul med så mycket folk på museum. Det var nästan trängsel bland tavlorna och det måste ju ändå ses som ett gott betyg för kulturen i stort.

Efteråt gick vi till Rosendals trädgårdscafé och där var det om möjligt ännu mer folk. Alla ville ut i solen och fånga ljuset kändes det som, så även vi.

Men vi lyckades få tag på varsin semla i alla fall och sedan fikade vi länge innan vi promenerade tillbaka till söder. Väl hemma satte jag mig i samma soffa som helgen en gång började i, åt upp de resterande ostbågarna och kollade på stavhoppstävlingar och därmed fick den nästintill perfekta helgen vara slut!

Livet sen sist

Vad kul det är att ha en blogg när man känner att man hinner ägna den ca 2 minuter på en hel vecka. Jag har på riktigt joggat mig genom livet den senaste tiden. Ville ringa upp den som gjort mitt schema och gasta HALLÅ HUR TÄNKTE DU?! i luren men någon sådan person existerade tyvärr inte så det var bara att mata på, ta sig igenom, sak för sak, dag för dag. Och nu har jag ett par lediga timmar för första gången på länge så jag ignorerar det faktum att mitt hem ser ut som ett fullproppat lager i en second hand-butik och kikar in här istället. Men okej, vad har jag gjort hela dagarna egentligen? Låt mig berätta.

Jag jobbar ju med reklam och den senaste veckan har jag spelat in två olika reklamfilmer. Det är sällan produktioner brukar ligga så tätt men nu var det två kunder som jag jobbar med som ville få ut film i princip samtidigt. Då kommer man helt plötsligt på sig själv med att stå med ett filmteam i en park mitt i natten för att få till bra bilder.

Filmdagar tenderar också att bli ganska långa eftersom det ofta krävs många personer och avancerad utrustning och då vill man få ut så mycket som möjligt av allas tid. Här är en tidig morgon på väg till vår första location.

Vi filmade på två ställen som jag trivdes väldigt bra på – Kungliga biblioteket och i källaren på Stadsarkivet. Jag mår så bra av den här typen av gamla, klassiska miljöer. Det är en trygg känsla att någon har sparat jättemånga register och papper från typ 1600-talet som ligger här sorterade i fina rader. Dessutom så skönt att jag slipper hålla ordning utan att någon annan styr upp och håller koll. Något som kanske späddes på extra av att jag samtidigt som vi spelade in film höll på att flyttpacka hela kvällarna och gå igenom alla mina egna lådor och arkiv.

Min roll som kreatör på filminspelningar är mest att vara på plats och se att allting blir som vi tänkt, ofta som en mellanhand för kunden som har sina krav att uppfylla och filmteamet med regissören som har sin tolkning. Alla ska ju helst bli nöjda i slutändan. 🙂 Mycket av tiden sitter man och tittar på en monitor som visar det som filmas i kameran för att kunna se att det blir som man vill. Kaffe i plastmugg till det, glammigt värre! Om ni är nyfikna på slutresultatet kan jag säga till när filmerna är ute för allmän beskådan.

I torsdags var filmandet avslutat och vi hade aktivitetsdag på eftermiddagen med hela byrån. Alla fick ta på sig skyddsdräkter och så åkte vi till en studio i Sundbyberg där vi fick testa på drejning.

Jag gjorde en skål som blev helt okej, eller rättare sagt, jag slutade innan det gick helt åt skogen. Sedan åkte vi till Punk Royale för en fördrink, därefter vidare till Pings Sakura där vi åt yaki som man tillagar själv på en bordsgrill och så rundade vi av allt med ett tretimmarspass karaoke. Perfekt aktivitetsdag om ni frågar mig.

På fredagen var jag lite post-karaoke och -filminspelningssliten så då gick jag till Misshumasshu på lunchen och köpte ramen. Bästa comfort-maten efter mac & cheese. Sedan ägnade jag prick hela kvällen och en del av natten åt att flyttpacka.

Dagen därpå gick nämligen flyttlasset. Jag fick så bra hjälp av kompisar och familj som hjälpte till att bära, köra släp och få in alla saker i nya lägenhten. Evigt tacksam för det. <3

Som ni ser har jag en del saker som ska på rätt plats och det har tagit sin lilla tid men det börjar sakta men säkert reda ut sig. Eller så har jag bara blivit hemmablind för nu när jag ser mig om står det minst sju kartonger i mitt synfält men jag tycker ändå att det känns någorlunda strukturerat. Jag varvade uppackning med klippning av film och snart är jag förhoppningsvis klar med båda.

Igår morse var jag uppe i ottan för att släppa in flyttstädarna i min gamla lägenhet och när de var klara lämnade jag tillbaka nycklarna till hyresvärden och sa tack och hej för fyra fina år på Skärmarbrinksvägen. Slutet på en era och början på en ny.

Som en strålande avslutning på min extremt hektiska vecka vaknade jag upp igår med en rejäl förkylning. Ah, grand finale! Tur att jag har en fin utsikt att titta ut på och förhoppningsvis lite lugnare dagar framöver, för nu börjar ju allt det roliga! Finliret i möbleringen, jakten på de rätta sakerna (har redan hunnit buda hem några hyllor på auktion) och första inflyttningsmiddagen med kompisar. Längtar!

Min söndag i fjorton bilder

Hej! Följ med mig under min söndag vettja.

Jag började den strax efter tio med frukost. Ägnar mig just nu åt projekt äta ur skåpen inför flytten så det fick bli bake off-croissanter som jag hittade i frysen. Två små med grönkål och parmesan och en med philadelphia och björnbärsmarmelad. Kokt ägg och kaffe till det så står man sig bra sen.

Klädde på mig och blev ovanligt icke-färgglad för att vara jag. Vägde upp med att blanda både rutigt, prickigt och randigt.

Sedan begav jag mig ut på utflykt. Tog först tunnelbanan till Odenplan och Metropol Auktioner för att kolla på ett par bokhyllor jag eventuellt vill buda på till lägenheten. Känns ju mycket roligare att inte köpa nyproducerat men man blir ju lite mer begränsad i sina val…

Hittade även den här fina furupallen som jag dock inte kommer buda på pga har förbjudit mig själv att köpa fler sittmöbler, har redan alldeles för många. La upp en bild på min Instastory och fick flera kommentarer från gravida att det ser ut som en förlossningspall, haha. Fick googla och lära mig vad det var, dagens lektion!

Sedan promenerade jag till Strandvägen och in på Svenskt Tenn för att få lite inredningsinspiration.

Inte för att jag hade tänkt köpa deras möblering rakt av, det är lite utanför min budget om vi säger så, men för att jag gillar hur de mixar färg och mönster på ett vågat sätt som ändå känns klassiskt.

Fina kuddar, jättespretig bukett och en rolig matta – det kan man ju ändå åstadkomma på egen hand.

Den här soffan fastnade jag också för. Blev lite sugen på att flytta in, rätt in i butiken.

Jag måste börja samla på större och pampigare strandfynd insåg jag när jag såg det här skåpet.

Och det här hörnet var nog min favorit av alla. En av de första sakerna jag bestämde att jag vill ha i nya lägenheten var en stor väggbonad över sängen. Så fint att rama in med det istället för en sänggavel, måste bara hitta den perfekta.

Efter att ha laddat med färg- och inredningsinspiration tog jag tunnelbanan till Ropsten och kilade till Myrorna. Jag ville kolla om de också hade några lämpliga bokhyllor men hittade inga. Däremot hamnade jag på klädavdelningen och plockade på mig några plagg, hälften av det ovan fick följa med hem.

På vägen hem stannade jag på söder och köpte en besticklåda till nya lägenheten (baby steps!). Handlade även med en kardemummabulle och gick dit för att lämna lådan, äta bullen och inspektera målarnas jobb. Är glad att jag tog hjälp med väggarna och taket för jag hade aldrig hunnit och klarat av att göra det ens hälften så bra.

Väl hemma hängde jag upp mina tre fynd på galgar. En smaragdgrön, en knalligt rosa och en skimrande aprikos blus. När jag kollade på bilderna nu senare på kvällen insåg jag att plaggen har nyanser plockade rakt av från miljöerna på Svenskt Tenn. Kan jag ha valt det undermedvetet eller är det bara en slump?

Resten av dagen ägnade jag åt att kolla fotboll (IFK Norrköping – Kalmar) samtidigt som jag packade ett par flyttlådor fulla med porslin. Åt också en svamp- och grönkålspasta och gjorde min allra sista visit i tvättstugan i det här huset. Nu ska jag snart krypa ner i nymanglade linnelakan och sova gott den sista söndagen här i Skärmarbrink. Hoppas att ni haft en fin helg!

För att jag vill och kan

Hoho. Hade bloggen varit ett rum hade det ekat här inne. Små ljudvågor hade studsat runt längs kala väggar. Det känns ovant. Fastän jag vet att jag inte skrivit något nytt på flera dagar går jag ändå in för att kolla om ni kommenterat. Rutinmässigt. Jag har inte hunnit skriva. Har mest jobbat, jobbat, jobbat oönskat mycket. Så som det kan bli ibland, fast det kanske inte borde, fast det lätt blir när man har ett jobb som kräver att man kommer på bra idéer på beställning och lägger ner en bit av sig själv i dem och sedan presenterar för någon som inte tycker om det och man tvingas göra om om om. Ibland önskar jag att jag hade valt ett jobb som inte låg så nära mina känslor men så kommer stunderna då man älskar det, det kreativa ruset, de bästa idéerna och då är det värt det på något alldeles underligt vis.

Nåväl. Jag bestämde att om prestationsångesten och kraven på att bli omtyckt ska flåsa mig i nacken på andra ställen så ska den här platsen få vara fri från sånt. Det är ju jag som skapat den och således borde sätta reglerna och därmed släppa kraven. Jag gillar ju att skriva här och att ni läser och kanske lämnar en kommentar, det gör mig glad. Så därför bestämde jag att jag ska försöka vara här så mycket jag kan i veckan. Det kanske inte blir så viktigt och proffsigt och välformulerat alla gånger men jag vill tro att det finns plats för det personliga och ofiltrerade också, så nu testar jag. Hela veckan ut. Skriva, berätta, visa sånt jag tycker är fint. För min egen skull, kanske lite er också, men inte för att bli applåderad, för att någon ska tjäna pengar, för att leverera enligt mål och KPI:er, utan för att jag vill och kan.

Låt oss börja med två dikter av Werner Aspenström. Jag köpte en diktsamling av honom i somras och hittade så många ställen att vika hundöron på. Jag gillar verkligen hans sätt att formulera sig med naturskildringarna och kontrasterna, det blir som små världar att förflytta sig till i en minut eller två.

Fint väl? Jag gillar det. Det känns tryggt på något vis. På samma sätt som det är tryggt att varje oktober plocka en kastanj och gå runt med den i fickan. Det sitter liksom i ryggmärgen och därför kunde jag inte låta bli att göra det när jag var ute på promenad i lördags och gick förbi ett stort träd som tappat sina kastanjer på marken. Vissa saker gör man för att man vill och kan, andra för att det ska vara så som det alltid varit.

Hoppas att ni haft en fin måndag och hoppas att vi hörs mer i veckan. Jag ska göra mitt bästa för att titta in här varje dag. 🙂