Ätbart – Sida 5 – Julia Eriksson

Pasta med rostade tomater, avokadokräm & parmesan

Det bästa med att ha en blogg är att man skaffar sig ett litet arkiv med maträtter, spellistor och outfits som man kan inspireras av, det gäller bara att komma ihåg att blicka bakåt själv. Nyligen när jag stod hemma med ett nät fullt av mogna avokados som jag var tvungen att äta upp (ett mycket angenämt problem) så drog jag mig till minnes att jag en gång lagat en avokadopasta. En snabb googling senare och så hamnade jag i mitt eget arkiv, tack mitt tidigare jag! Men för att ni också ska slippa gräva er tillbaka till 2013 så kommer här en liten repris på pasta med rostade tomater, avokadokräm & parmesan.

Du behöver:

10-12 mindre tomater, exempelvis romantica

2 msk citronsaft

2 vitlöksklyftor

2 avokados

4 msk olivolja

400 gram pasta, gärna linguine

en bit parmesan

salt

svartpeppar

Gör såhär:

Börja med att sätta ugnen på 150 grader. Skölj sedan tomaterna, dela dem på mitten och lägg på bakplåtspapper på en plåt. Ringla olivolja över och låt dem stå i ugnen i ungefär en timme. Har du inte tid eller ork för detta: hetta upp en stekpanna och rosta tomaterna i cirka 10 minuter. Koka pastan i rikligt saltat vatten tills den är aldente. Dela och gröp ur avokadon och mixa den tillsammans med 2 msk olivolja, 2 msk citronsaft, 2 vitlöksklyftor och salt. Häll av pastavattnet och blanda linguinin med avokadoröran. Lägg i de rostade tomathalvorna, riv över parmesan och smaka av med salt och svartpeppar.

Ursprungreceptet är på engelska och kommer härifrån.

Om Plura var vegetarian

När jag lagar mat gillar jag att göra det ordentligt, gärna från grunden och omsorgsfullt. Mest för att det blir så mycket godare då och för att jag kan uppskatta att det tar tid när jag väl ställer mig i köket. Sen lagar jag hellre mycket mat från scratch och äter samma sak ett tag än att laga något snabbt och nytt varje dag, ska det va så ska det va, liksom.

En rätt som man märker extra stor skillnad på om man gör den själv vs om man tar lite genvägar är den klassiska pyttipannan. Den kan antingen vara supergod eller riktigt tråkig om man väljer påsvarianten. Trots det är det varken komplicerat eller dyrt att laga, alltså helt klart att lägga lite extra kärlek på. Min favoritpyttipanna är den här rejäla, vegetariska varianten med kantareller och massor av persilja. Jag tänker lite att det känns som något Plura skulle kunna trolla fram i sitt kök.

Till två stora portioner använde jag:

5 mellanstora potatisar

2 morötter

½ blomkålshuvud

1 rödlök

2 nävar kantareller

½ kruka persilja

2 ägg

Smör eller rapsolja att steka i

Salt och peppar

Själva tillagningen är väldigt enkelt. Först och främst, skala allt som behöver skalas. Tärna det sedan i småbitar och stek i en panna i den ordningen som allt blir klart (först potatis och morötter, sedan blomkål, sist kantareller och rödlök). Smaka av med salt och peppar, ös över persilja och servera med ett stekt ägg på toppen. Ätes med fördel på balkong i söderläge med en öl till, precis som Plura skulle gjort.

Lunchbox

Få saker signalerar ju vardagens återkomst mer än matlådan. Helt plötsligt står man där på kontoret i kö till mikron och inväntar de efterlängtade pipen. Ganska ocharmigt och uttråkande, ja. Men vet ni vad? Jag älskar faktiskt matlåda. För bara tanken på att behöva lägga 95 kronor på någon menlös sallad flera gånger i veckan gör mig deprimerad. Och trots att jag jobbar i Stockholms innerstad så är inte lunchutbudet roligare än att man hinner avverka sushi, hamburgare, sallad, dumplings, meze och pasta för att sedan behöva upprepa sig. Även om jag rent ekonomiskt skulle kunna äta ute varje dag, om jag verkligen ville, så har jag absolut ingen lust med det. En eller två gånger i veckan räcker gott och väl och jag lägger hellre de där kronorna på att laga extra goda middagar.

Senast jag var på Ikea passade jag också på att köpa ett gäng nya matlådor i glas. Inte främst för att jag är rädd för plast, då finns det grejer jag är mer rädd för (Donald Trump till exempel), men det känns ju lite extra bra. Dessutom är de ju mycket snyggare än den där vita plastvarianten som blir missfärgad efter en omgång tomatsås och aldrig går att få ren igen. Och som en bonus tänkte jag att om jag köper dessa, lite mer rejäla, så kanske jag inte tappar bort dem första veckan på kontoret igen. Vi får väl se om jag lyckas… Nu ska jag slänga in min box med black bean tacos (recept från Lovisa) i kylen och längta efter morgondagens lunchtimme. Länge leve matlådan!

Sommarpasta

Fräscha sommarsallader i all ära men få saker går ju upp emot en tallrik rykande pasta. I söndags slängde jag ihop den här lite somrigare varianten utifrån vad jag hittade i kylen.

Typ: en halv citron, några sparrisstjälkar, en liten näve valnötter, ricottaost, vitlök, en stump parmesan och linguini. Jag tror det förresten är min favoritpasta just nu. Den går att snurra snyggt, är roligare än spaghetti men inte lika tjock och klistrig som tagliatelle kan bli.

Valnötterna rostade jag först i en torr panna. Sedan stekte jag sparrisen i mindre bitar tillsammans med vitlöken. När pastan var 30 sekunder från klar hällde jag av vattnet och blandade den med ricotta. I med lite pressad citron och rivet skal, blanda med sparris och nötter och sist en massa parmesan på toppen. Lätt som en plätt och himla gott!

Tre middagar

Här är tre ganska somriga middagar som jag ätit den här veckan. Även om vädret inte är tipp topp så kan man ju fortfarande ha sommarfeeling på maten tänker jag. Dessutom får man en anledning att äta världens bästa grej, nämligen: färskpotatis!

Först ut: vattenmelonsallad med ugnsrostad färskpotatis. Bland de övriga ingredienserna hittar vi också fetaost, oliver, sparris, bladspenat och svarta bönor.

Potatisen och sparrisen ugnsbakade jag på 225 grader tills de hade fått fin färg (sparrisen slängde jag i lite senare). Allt annat är bara att skölja och skära upp som det är. Godast blir det när man blandar alla grönsaker med potatisen som är lite ljummen, det känns liksom mer matigt då.

Rätt nummer två är gröna ärtbiffar med färskpotatis, rädisor och kall sås. Lite som den vegetariska motsvarigheten till skolmatsalsklassikern stekt fisk, kall sås, potatis & råkost.

Ärtbiffarna är superenkla att slänga ihop. Jag utgick från det här receptet men kryddade lite annorlunda och hade i ströbröd också.

Och igår lagade jag denna halloumisallad med bulgur, avokado, persilja och grillade rädisor och sparris.

Det var första gången jag testade att ugnsbaka rädisor och det gick riktigt bra! Dock var mina superstora så jag var tvungen att dela dem, men jag tänker att de blir ännu godare om man kör dem hela så de blir lite knapriga i mitten. Har ni ätit något gott i veckan?

Frukostbricka

God morgon (eller ja, god förmiddag kanske passar bättre att säga nu) och glad nationaldag på er! Tycker det här med att 6 juni är på en måndag är helt genialiskt. Inte för att jag firar nationaldagen nämnvärt utan för att det är väldigt skönt att kunna sova till nio, förtränga tidiga planeringsmöten och istället äta en långsam frukost.

På min frukostbricka idag dukade jag upp surdegsfrallor, vattenmelon, avokado, rädisor, flingsalt, kaffe och mjölk. Den lilla mjölkkannan köpte jag förresten i Paris – visst är den fin? Nu ska jag kila ut på min kära balkong men innan jag går tänkte jag att ni skulle få lyssna på den här lilla mysiga sommarlåten. Vi ses i solen!

[spotify id=”spotify%3Atrack%3A0IwMaPExxWKcUi5bcuTIXK” width=”800″ height=”200″ /]

Tre smaker

Något som fick mig att känna att matlagning är kul, var när jag började tänka i smak och konsistens istället för den klassiska kostcirkeln med kolhydrat + protein + vitamin som man fick lära sig på hemkunskapen. Det blir liksom lite öppnare då, och också mycket lättare om man vill laga vegetarisk mat utan att bara byta ut korven mot sojakorv (förvisso helt okej det med, men inte så spexigt). Så istället för potatis + köttbullar + lingon eller ris + korv stroganoff + ärtor brukar jag välja tre mer karakteristiska smaker och sedan bygga runt dem. Konsistensen är lite mer sekundärt men där gillar jag att tänka kontraster med mjukt, hårt, lent, krispigt, gräddigt eller chunky (vad är förresten den svenska översättningen på detta – tuggigt…?).

Här är några goda grejer jag lagat och de tre smakerna jag utgått ifrån. Hur brukar ni tänka när ni lagar mat?

Lime + koriander + chili = ramensoppa

Halloumi + mango + avokado = halloumitacos

Valnötter + parmesan + vitlök = pasta Alfredo

Sötpotatis + fetaost + koriander = ugnsbakad sötpotatis

Ägg + svamp + persilja = vegetarisk pyttipanna

Äpple + strömming + dill = strömmingswrap

Jordnötter + kikärtor + lime = kikärtscurry

Rödbetor + chèvre + honung = rotfruktssallad

Grönkål + nötter + ädelost = grönkålspasta

Vårsallad

Mat hörrni! Vad gott det är när man inte ätit på typ 60 timmar. Och vad roligt det kan vara att laga om man inte gjort det på ett tag. Så kände jag i alla fall när jag äntligen var frisk nog att kliva in i köket igen. Min comeback fick bli något snällt och enkelt av det som jag hade hemma – en sallad alltså.

Hur man lagar sallad är knappast något som kräver avancerade instruktioner, men här kommer ett bra tips! Skiva gurka (minus kärnhus) och selleri i tunna skivor. Pressa över en halv citron, blanda i en liten näve finhackad dill, ringla över lite rapsolja och salta och peppra lätt. Låt stå minst en kvart, men ju längre desto godare, typ.

Sedan är det bara att blanda med andra salladsgrejer. I botten på min skål lade jag spenatblad och någon deciliter kokad ”supermix” som är någon slags blandning av typ quinoa, ris och frön som jag hade hemma. Här passar ju vilket sorts gryn eller sädesslag som helst om man vill göra sin sallad matigare. Jag låter de ofta vara lite halvljumna när jag bygger salladen, det blir liksom godare så. Sedan toppade jag med röd paprika, min marinerade gurka och selleri, en näve handskalade räkor och lite färska örter (i detta fall koriander och dill). En klick majonnäs med finhackad chili på toppen och sedan var min mat-comeback klar! Vårigt och fint, eller hur?

Helgfrukost

Så här såg inte min helgfrukost ut, varken igår eller idag. Jag har legat nedbäddad prick hela helgen och bara lyckats peta i mig tre kex och några glas avslagen cola. Så deprimerande, särskilt för en som anser att god mat är en av livets höjdpunkter.

Förra helgen var desto bättre. Dels för att jag fick äta frukosten ovan och för att jag fick testa min nya kaffemaskin. Buzzador (ett företag som låter vanliga människor testa nyheter och andra produkter) undrade nämligen om jag ville recensera den här lilla roboten åt dem och eftersom jag gillar kaffe och nya saker svarade jag ja.

Jag har aldrig haft en sånhär kapselmaskin innan utan dricker mest presskaffe, men det är ju förvånansvärt smidigt om man bara är en person som vill ha en snabb kopp. Själva designen är nog lite väl futuristisk för min smak men kaffet blev väldigt gott i alla fall.

Min favorit hittills är nog klassikern skånerost, det blir extra gott när den får en sån där fin crema på toppen. Dessutom passar den fint till min vinnarmacka med pocherat ägg. Nu hoppas jag att jag snart blir frisk så jag får göra comeback på helgfrukosten och kan dricka kaffe igen.

Zucchini- och quinoaburgare

Här är en ätbar grej som jag lagat den här veckan. Eller för att vara mer exakt, prick den enda grejen jag lagat den här veckan. Så nu har jag ätit fyra stycken och nästan hunnit tröttna (men bara nästan) och resten av tiden har jag haft lyxen och möjligheten att äta ute. Tänk så det kan bli ibland och ändå säger folk ”du lagar alltid så god mat” och ”jag förstår inte hur du orkar laga middag själv varje dag”, hehe… I alla fall, det ni ser på bilden är en zucchini- och quinoaburgare och den är extra älskvärd av tre anledningar:

1. Jättegod

2. Vegetarisk

3. Rolig att stava till eftersom man får använda både z, q och c. Tänk vad många alfapetpoäng det skulle kunna bli!

Ursprungsreceptet kommer från Olive Hummer och jag följde det nästan till punkt och pricka. Det enda jag gjorde annorlunda var att byta ut den stekta löken mot picklad rödlök, cheddarosten fick ersättas av fetaost och så rörde jag även ned lite tryffelolja i gräslöksmajonnäsen för tryffelmajonnäs är ju nästan bättre än livet självt. Testa vettja!