





Dags att fortsätta årssummeringen och ta oss igenom andra halvan av mitt 2013, vi börjar mitt i sommaren!



Jag inledde min semester med att bege mig till Misterhults skärgård med min familj, släkt och vänner, något vi gjort varje sommar sedan 70-talet eller så. Där njöt jag av skärgårdsklippor, salta bad och soliga dagar. Efter några dagar gjorde jag ett blixtsnabbt stopp i Stockholm för att packa om mina väskor och for sen direkt ut till Arlanda. Därifrån flög jag och min vän Stina hela vägen till Hongkong! Vi bodde i hennes föräldrars lägenhet i en skyskrapa och tillbringade åtta dagar i tropisk värme och en fantastisk storstadsmiljö. Tempelbesök, matmarknader, spa, restaurangvistelser, shopping, Disneyland och en dagsvisit i Kina var en del av allt vi hann med. När jag kom hem till Sverige igen fortsatte jag att njuta av sommarvärme och få ut så mycket som möjligt av dagarna innan det var dags att återvända till jobbet.



Augusti innebar jobbstart och tillbaka till vardagen, men det gick ju inte att ignorera sommaren som pågick utanför fönstret. Jag åkte till Norrköping för att fira Filips födelsedag med middag och ett stort gäng vänner och så passade jag på att ha återvändarhelg med mina kompisar från universitetet. Jag träffade också Julia & Anna en massa och vi promenerade på Djurgården och drack mängder av kaffe i solen. I slutet av augusti var det givetvis dags för Popaganda och detta år fick jag se bland annat The XX, Hot Chip och Håkan Hellström. Mycket bra!



Början av den första höstmånaden var varm och jag försökte gå barbent så länge som möjligt. Det blev några trevliga septembermiddagar med pasta vongole, äppelpaj och allsång, sådant som känns strålande att tänka tillbaka på nu. Jag, Julia och Anna gjorde en kulturutflykt till Millesgården och efteråt handlade vi exakt allt som är gott och dukade upp en superbuffé. Sedan fortsatte jag på den kulturella banan med besök på Moderna Museet och Monica Z på bio. I slutet av september mådde jag sådär och hade ett obehagligt tryck över bröstet och kunde inte sova. Något som innebar att jag fick gå till läkaren, ta prover och EKG och sedan skickas till akuten. Men som tur var så var det inget allvarligt (troligtvis en kombination av stress och överansträngd rygg pga stillasittande jobb) och idag mår jag mycket bättre. Lite läskigt det där ändå, att det är så lätt att ta förgivet att man alltid ska må bra.






November inleddes med ett plötsligt infall så jag satte mig på flyget ner mot Filip som var i Alicante och kvalade till Europatouren. Fyra dagar av sol, värme och närhet fick jag vilket var väldigt välbehövligt just då. Ett beslut jag verkligen inte ångrar! När jag kom hem skruvade jag bokhyllor och började peppa inför julen. Jag åt thanksgivingmiddag hemma hos Annas föräldrar och firade fars dag i Norrköping med min familj. Sista helgen i november hade vi julfest med jobbet vilket innebar både julbord, karaoke, hiphop-golv på Kåken och stängning på Berns. Och sedan var det visst första advent med glöggfester och allt vad det innebär!



Sedan kom årets sista månad, samma som vi befinner oss i nu. Som vanligt innebär december jul för fulla muggar och detta år var inget undantag. Jag handlade julklappar, kikade på Lucia-tåg, följde julkalendern och skrålade med i julmusik hela månaden. Det mesta handlade om jul helt enkelt! Det innebar även att jobba klart med allt innan det var dags att gå på julledigt, så några extra jobbtimmar blev det visst denna månad. Den 21 december satte jag mig på tåget hem mot Norrköping fullastad med julklappar och här har jag varit sedan dess. I morgon är det nyårsafton vilket även det kommer att firas här. Och sedan är det plötsligt 2014 och ett helt nytt år. Jag kan verkligen konstatera att 2013 har varit spännande, roligt och fullspäckat. Men nu är jag redo för nästa år, är ni?









Men för att omfamna vintern lite extra innan den gav sig iväg åkte jag och ett gäng vänner upp till Bollnäs där vår kompis Madde bor. Hos henne hade vi en riktig friluftsweekend där vi bodde i hennes föräldrars stuga, badade bastu, åkte skridskor, grillade korv, hade pulkarace och bara myste. Så bra grej! Annars träffade jag en del bloggare på olika event och besökte också Moderna Museet för att kolla på utställningen med Hilma af Klint. Jag försökte fejka vår hemma genom att gå lös på blommorna på Hötorget varje lördag och sen sprang jag mitt livs första mil. Efter det åkte jag hem till Norrköping för att fira påsk med min familj.



















Årets julklapp är inte en råsaftcentrifug om ni frågar mig. Nej, årets julklapp är Beyoncés nya självbetitlade album som släpptes helt utan förvarning förra fredagen. 14 låtar och 17 videos, man tackar! Som ni kanske vet är hon en av mina absoluta favoritartister så det nya albumet kom som en mycket, mycket trevlig överraskning. Nu börjar jag ha hunnit lyssna/titta igenom det lite mer och alltså, det finns så mycket bra! Jag älskar konceptet med visuals och ja, jag älskar Beyoncé. Särskilt låten ***Flawless. Lyssna på den via länken här och läs texten nedan, den har ett sjukt bra budskap. Hela albumet finns förresten att köpa på iTunes, en perfekt liten julklapp till en själv kanske.
We teach girls to shrink themselves, to make themselves smaller
We say to girls: ”You can have ambition, but not too much
You should aim to be successful, but not too successful
Otherwise, you will threaten the man”
Because I am female, I am expected to aspire to marriage
I am expected to make my life choices always keeping in mind that marriage is most important
Now, marriage can be a source of joy and love and mutual support
But why do we teach girls to aspire to marriage and we don’t teach boys the same?
We raise girls to see each other as competitors
Not for jobs or for accomplishments, which I think can be a good thing
But for the attention of men
We teach girls that they cannot be sexual beings in the way that boys are
Feminist: a person who believes in the social
Political, and economic equality of the sexes

Jag kom på att jag glömde en punkt på min saker som jag gjort 2013 som jag aldrig gjort tidigare-lista. Jag har lärt mig att gråta. Det låter simpelt men det har faktiskt varit något av en konst.
För om åren grät jag aldrig, eller kanske inte aldrig, men extremt sällan i alla fall. Jag hade liksom gjort det till en prestigesak att inte gråta. Inga tårar skulle spillas i onödan, det var bara ett tecken på att något var riktigt dåligt. Och ja, få saker var jag väl med om som var så eländiga att jag kunde tänka mig att fälla några tårar. Det var kanske någon begravning. Något enstaka farväl. Men knappast mer än så.
Fast sedan så insåg jag, sent omsider, att inget knappast blir bättre av att man håller in tårar. Vem bryr sig om sparad gråt? Varför skulle det vara fint med tillbakahållna känslor? Egentligen är det ju tvärtom. För de sällsynta fallen då man väl gråter blir ju bara ännu jobbigare om det sker så sällan. Så därför bestämde jag mig för att lära mig gråta. Inte tvinga fram några tårar i onödan så klart, men inte heller tvunget hålla dem tillbaka.
Och ja, fy tusan vad skönt det kan kännas ibland att gråta över att man är trött. Att man ser något fint. Att man saknar någon. Att mjölken är slut. Att man hör en bra låt. Att man är nostalgisk.
Det är inte som att jag gråter konstant numera. Bara lite oftare. Tårar kan vara något fantastiskt ibland och jag gillar mitt nya lite mer gråtmilda jag. Nu ska jag bara lära mig gråta sådär stillsamt och snyggt som på film och lite mindre snörvlande och snorigt som i verkligheten…




