augusti 2026 – Julia Eriksson

Fem sensommaroutfits

Hej! Bloggtorkan har infunnit sig och det med besked. Förmodligen är det resultatet av att vara tillbaka på jobbet och att ha en kalender som fylls av aktiviteter när alla är tillbaka i stan igen. Men eftersom jag vid det här laget vet att det bästa sättet att ta sig ur en period av torka är att faktiskt bara skriva något, ja lite vad som helst, så tänkte jag göra det. Här kommer därför ett inlägg med olika kläder jag har haft på mig i veckan, varken mer eller mindre.

Glädjande nog har det varit perfekt klädväder i Stockholm den senaste veckan och med det menar jag 20-22 grader och sol. Det vill säga tillräckligt varmt för att fortfarande gå barbent men svalt nog för att kunna bära ulltröjor, en tunn jacka och lite mer klädda skor.

Veckan inleddes med en mjuk men kul färgpalett i form av smörgul ulltröja, vinröd skinnkjol och loafers samt ljusblå strumpor. Allt är köpt second hand förutom strumporna som kommer från Uniqlo. En tunn mockajacka över det och jag var redo att kila till jobbet.

Tisdagen bjöd på en mer nedtonad färgskala med fyra nyanser av brunt och en liten grön färgklick. Jag har tagit fram flera gamla favoritplagg här plus en ganska ny second hand-fyndad kjol i någon slags rådjursmönstrad fejkpäls. Väldigt knödel för att hänvisa till den klassiska kaiser, jäger, knödel-teorin.

Det blev onsdag och jag mötte upp mina vänner på badbryggan för ett lunchdopp iförd nästan samma färger som dagen innan. En stor pistagegrön rugbytröja, en tunn brunprickig kjol och ett par ljusa, håriga ballerinaskor.

På torsdagen plockade jag fram en ny, fast gammal, kjol i rosa silke. Jag tänker att det blir tjatigt att skriva att nittiofem procent av allt jag har på mig är köpt second hand, samtidigt tänker jag att det kan vara en bra påminnelse när många bloggar fylls av köplänkar till Arket och Weekday. Nu för tiden går ju i princip allt att köpa på andrahandsmarknaden och jag ser det som en chans att hitta unika plagg och samtidigt få bra kvalitet till ett lågt pris. Som den här kjolen som kostade mig 60 kronor. Inspirerad av Jenny Walton som brukar kombinera navy och ljusrosa, tog jag på mig min mörkblå ulltröja till. Tyvärr hann jag bara ha på mig kjolen i tre och en halv timme innan jag spillde skirat smör på den i lunchrestaurangen, då var det också skönt att tänka att det inte var en 12 000-kronors Pradakjol… Som tur var gick fläckarna bort med lite galltvål sen och jag ser fram emot att bära min kjol igen.

Till sist blev det fredag och det firade jag med en brun ullklänning från COS. Jag har haft den sparad på min Pinterest i säkert två år och ångrade lite att jag inte köpte den när den fanns i butik, men så lyckades jag söka fram ett exemplar på Sellpy till en bråkdel av priset här om veckan. Till den bar jag läderstövlar, mockajacka och en liten stickad scarf som jag köpt på Tradera.

Det var allt för den här veckan! Nu ska jag vika tvätt, ringa mamma, hänga upp en gardin och läsa bok. Hoppas att ni hittar på något trevligt ni med!

Euro summer del 3 – Wien

Välkomna tillbaka till min semesterrapportering från vår resa i Centraleuropa. I tidigare delar har vi befunnit oss i både Prag och München, men nu blev det dags att ta tåget vidare mot Wien. En stad jag verkligen sett fram emot att besöka!

Kvällen innan avfärden från München upptäckte vi att vår planerade avgång som vi bokat biljetter till plötsligt hade blivit inställd. Som tur var lyckades vi knipa två platsbiljetter till nästa tåg och kom fram till Wien lite senare än planerat, men vid gott mod.

Vi checkade in på vårt hotell, Eurostars Josefine, och gick sedan raka vägen ut på stan igen. Det var söndagskväll och dags för finalmatchen i fotbolls-VM mellan Spanien och Argentina. Vi ramlade in på en australiensisk bar ett par kvarter bort och lyckades klämma in oss vid ett bord för att sedan se Spanien ta hem guldet.

Nästa morgon vaknade vi till strålande sol och bestämde oss för att ge oss ut och upptäcka staden. Det var det första besöket i Wien för oss båda och vi fattade snabbt tycke för vad vi såg.

Efter tips från kompisar begav vi oss mot Naschmarkt och strosade runt bland alla matstånd. Sedan satte vi oss på NENI för att äta lunch, det var mycket gott!

På tåget från München träffade vi några vänliga personer i vår kupé som bodde i Wien. Vi frågade om tips och de rekommenderade oss att åka till Schönbrunn, inte minst för att se på utsikten över stan. Sagt och gjort, vi begav oss dit.

Schönbrunn visade sig vara hur stort som helst. Man hade lätt kunnat spendera en hel dag och 200 euro där, men det kände vi inte riktigt för. Istället gick vi runt i de delarna av parken som var öppna för alla och promenerade upp på höjden för att blicka ut över Wien.

På vägen tillbaka in till stan stannade vi till i en mataffär för att köpa lite snacks. Jag blev mycket nyfiken på Pom-bär (otroligt namn!) som vi sett tidigare i både Prag och München, men lämnade dem för den här gången. Det fick bli en glass istället.

Vårt nästa stopp för dagen var Disco Volante där vi delade på en pizza och en sallad.

Sedan promenerade vi vidare längs trevliga gator och snygga glasskyltar till biografen Filmcasino. Där hade vi bokat biljetter till sommarens enda film: The Odyssey. Det var lite förvirrande att se den med tysk textning, men som tur var hade vi valt en visning med engelskt tal i alla fall.

Vår kväll avslutades med en drink i hotellbaren Barfly’s innan vi tackade för en fullspäckad måndag och gick upp för att sova.

Nästa morgon hade vi hushållssysslor på agendan. Att packa för två veckor i en kabinväska krävde nämligen ett besök på en tvättomat ungefär halvvägs in på resan. Vi kombinerade vårt tvättande med att äta frukost på ett bageri i kvarteret intill.

Efter att ha lämnat tvätten på hotellet och kollat i några second hand-affärer gick vi till Café Sperl för en riktigt klassisk fika med apfelstrudel, apfelschorle och någon typ av cheesecake.

Sedan strosade vi omkring lite och kikade in i olika inredningsbutiker. Vi ställde oss också den mycket viktiga frågan: skulle vi kunna tänka oss att bo i Wien någon gång? Svar: ja.

Framåt eftermiddagen tog vi oss till ön Donauinsel som ligger mitt i Donau. Där hyrde vi varsin cykel och cyklade runt längs den långa ön där många badar, springer, har picknicks eller går på konserter.

Efter vår utflykt tog vi oss tillbaka till hotellet igen men stannade först till på McDonald’s för en klassisk stödcheese som åts på balkongen. Vår middagsbokning var nämligen ett antal timmar bort och det österrikiska fikat vi ätit tidigare kändes lika avlägset det.

På kvällen hade vi bokat bord på Meissl & Schadn som enligt vissa ska ha Wiens bästa schnitzel. Och visst, den var riktigt god, men servicen lämnade dessvärre lite att önska, så jag tänker att det borde finnas ett ännu bättre ställe.

Efter middagen tog vi oss till Needle Vinyl Bar som visade sig vara ett jättetrevligt ställe med mycket bättre service. Där jobbade en otroligt vänlig bartender som på något magiskt vis lyckades se till att alla gäster fick plats, trots att det droppade in nytt folk hela tiden och som dessutom blandade väldigt goda drinkar.

Nästa morgon började vi med frukost på Café Jelinek. Jag tog något de kallade för en fitness-frukost (mest för att jag var sugen på rågbröd) och Nawar en något mer kontinental variant.

Sedan var det dags för en ny utflykt. Vi tog bussen i cirka 25 minuter från centrala Wien och hamnade i området Neustift am Walde. Där gick vi på en liten tur i skogen och ner bland vingårdarna.

Runt omkring Wien ligger det nämligen en massa olika vingårdar med heuriger, en slags lokal, rustik taverna där de serverar gårdens nyproducerade vin och lite enklare mat. De flesta av dem har öppet under helgerna, men vi lyckades hitta en som hade öppet denna onsdag.

Vi slog oss ner hos Weinhof Zimmermann och beställde in grüner veltliner och en massa snacks i form av ostar, korv, oliver, bröd och olika röror. Runt omkring oss fylldes det på med olika sällskap. Vid bordet intill oss satt ett gammalt par som hade varit gifta i 50 år och lite längre ner höll ett stort kompisgäng en överraskningsfest för deras vän. Jag kan varmt rekommendera ett besök på en heuriger om man får chansen, det var väldigt trevligt och en kul utflykt inte särskilt långt från Wien.

När vi väl var tillbaka i stan igen återstod mest att packa ihop väskorna och göra oss redo för en ny resdag, för redan tidigt nästa morgon skulle vi ta tåget till Ljubljana.

Våra tre och en halv dagar i Wien blev verkligen en höjdpunkt på resan och jag kan absolut tänka mig att åka tillbaka till staden igen. Kombinationen av ett kulturrikt storstadsliv med naturen inom nära räckhåll känns som ett vinnande koncept och jag känner att det finns mycket mer att upptäcka här än vad vi hann se under vår lilla semester.

Tjejer från internet

I helgen har jag varit på inte mindre än två bokreleasefester. I fredags var jag med och firade Ulrikas släpp av romanen Sjukdomen och idag fick jag se det varma mottagandet av Floras bok Stortaxi. Två böcker skrivna av två bloggare och två tillställningar där jag fick träffa Tjejer från internet™ . Eller det är så jag svarar i alla fall när jag får frågan ”hur känner ni varandra?” och svaret är det något abstrakta ”från internet”. Det finns något lika delar fint som märkligt med den ganska nära relation som uppstår när man är två personer som båda delar med sig av fragment av sitt liv på en blogg. Som under många år har följt varandra i bild och text och som nu plötsligt möts ute i verkligheten.

Under en tid var vi riktigt många, de där guldåren mellan 2007 och 2012 när nästan alla hade en blogg. Sedan har det droppats av och bytts ut under åren. Gått från text till video, från suddiga dagens outfit-bilder till högupplöst magasinbloggande, från tonårstankar till familjeliv. En del är kvar och har lyckats göra om det till jobb, många har lämnat och en liten skara harvar fortfarande på. För min del gör jag det för att jag har gjort det så länge att jag faktiskt inte vet hur jag låter bli.

Med dubbla känslor bevittnar jag nu en slags återkomst. Inte till bloggarna, men till den angränsande plattformen Substack. Helt plötsligt verkar fler vilja skriva igen och det gör mig så glad. Jag är inte helt såld på nyhetsbrev-formatet men lägger till dem i min RSS-feed på Feedly och läser dem som den gamla tidens bloggar. Det är mysigt och funkar ganska bra som substitut. Allra bäst tycker jag om de som skriver långt och personligt, utan någon bestämd publiceringsdag och utan en massa tips och länkar.

Att betala för någons Substack-innehåll är dock en bit bort för mig, främst för att betalningsmodellen känns ohållbar. Om jag ser en person till skriva att ”det kostar bara som en kaffe ute” att ta del av dens innehåll varje månad så kommer jag att tappa det. För det första känns det som att det finns en övertro på hur mycket utekaffe folk köper och för det andra tycker jag att innehållet sällan tycks leva upp till de högt ställda förväntningarna som då uppstår. Ska jag dessutom börja betala för att ta del av flera olika personers innehåll blir det snabbt väldigt dyrt. Hade jag istället kunnat betala en rimlig, fast månadsavgift för kanske tio personers material, likt ett magasin, hade jag kunnat överväga det.

Till dess tänker jag att jag hellre lägger samma summa på annat som kan inspirera och förgylla. Ett besök på ett museum, en stimmig jazzkonsert, en gammal diktsamling, en biobiljett med popcorn eller, allra helst, en bloggtjejs nästa roman. Och så hoppas jag att jag får möta dem snart igen, både i verkligheten och på internet.

Euro summer del 2 – München

Vår resa genom Centraleuropa rullar vidare. Från Prag tog vi tåget till München och kom fram en fredagseftermiddag i mitten av juli.

Efter att ha checkat in på vårt hotell nära Theresienwiese hoppade vi på tunnelbanan och åkte in till Altstadt.

Där gick vi in på Hofbräuhaus och ägnade oss åt den mycket tyska aktiviteten dricka öl och äta korv.

Stämningen där inne var peppad och slamrig med oumpa oumpa-musik, högljutt sorl och ivrigt skålande. Efter ett par timmar kände jag mig ganska klar och redo för ett miljöombyte.

Först hamnade vi på en vinbar som låg i krokarna.

Sedan googlade vi oss fram till en vinylbar som heter Spin och serverar japanska drinkar. Det här är nog min favorittyp av bar. Jag gillar när man får vardagsrumskänsla och det är mycket fokus på musiken.

Dagen därpå gick vi ut på pretzel-jakt. Enligt ryktena skulle den bästa finnas på Julius Brantner och det stämde nog faktiskt. Vi köpte en mycket god kringla och lite extra fikabröd att äta senare.

Sedan åt vi brunch på Café Saanu, som förutom oss var fullt av tjejer som bar på yogamattor efter att ha varit och tränat på lördagsmorgonen.

Vi strosade vidare genom Viktualienmarkt och alla olika matstånd som finns där. Kanske var det lite otaktiskt att vi just ätit innan, men vi tog varsin dryck och såg oss omkring. Jag pekade på den här hummerstatyn och berättade för Nawar att jag för några år sedan var på väg att köpa en liknande på auktion, men drog mig ur i sista sekund. Han såg lätt förfärad ut vid tanken på att den skulle varit en del av vår gemensamma inredning idag, så det var kanske tur att det inte blev något köp.

Vår lördag fortsatte med ett besök i Englischer Garten. Solen sken och vi strosade runt i den enorma parken.

Allt var frid och fröjd tills det plötsligt började att mullra i fjärran. Vi sökte skydd i en av ölträdgårdarna och sedan öppnade sig himlen och det började att fullkomligt vräka ner regn.

Efter att ha suttit och tryckt under ett träd i en halvtimme började de värsta skurarna dra förbi och vi gick vidare mot floden Isar för att kolla på surfarna som håller till där.

Väldigt fascinerande och kul att se surfare mitt i en storstad. De hade tydliga system för hur de turades om att surfa på vågorna och vissa var jätteduktiga.

På kvällen gick vi till Taverna Melina, en grekisk restaurang som vi fått tips om. Tallriken ovan känns väldigt talande för stora delar av vårt matintag under den här resan. Mycket kött och mycket brunt och väldigt lite sallad. Det gick fint i någon vecka men sedan fick jag abstinens och längtade efter grönsaker och fibrer.

Vår sista dag i München började med ett besök på Alte Pinakothek. Eftersom det var söndag kostade inträdet bara 1 euro, ett mycket sympatiskt pris för att få se så här mycket gammal konst kan jag tycka.

Vi strosade genom de stora salarna och såg van Goghs solrosor och Monets näckrosor och en massa annat.

Sedan hade Nawar fått i uppdrag att leta upp Münchens bästa döner så vi gjorde ett besök på Döner Öz Urfa strax intill muséet. Kön utanför ringlade sig lång, vilket kändes lovande, och vi tog med varsin döner och satte oss på en bänk i närheten och åt.

Lagom mätta på tysk kultur och mat hoppade vi sedan på vårt något försenade tåg och rullade vidare mot Wien.

Som stad tycker jag att München var trevligt, men lite svårt att greppa. Kanske beror det på att vi bara var där i två dagar och där med fick en ganska begränsad bild av staden. Jag uppskattade de kulturella inslagen och många av de mindre ställena som kändes mer personliga, men är nog inte helt såld på den bayerska andan med lederhosen, oktoberfest och weißwurst till frukost. Tur att det finns mycket annat att upptäcka!

Hemma igen

Hej från soffan. Jag vaknade just efter en tupplur, vi tog 07-färjan från Visby i morse, gick yrvaket upp kvart i sex, det var som att få en direkt inblick i vardagen som väntar. När vi fem timmar senare klev in över vår tröskel byttes tröttheten direkt mot tacksamhet. Det var så mysigt att komma hem! Se solen som letar sig in genom burspråket, våra mjuka träfärgade golv, alla växterna som stod samlade i köket för att underlätta för vattningshjälpen, den renbäddade sängen och den välfyllda garderoben. Tänk att vi bor här tillsammans och att det är vårt.

När vi hade varit hemma i en kvart så ringde vår familjevän på dörren. Han är elektriker och skulle hjälpa oss att dra el och sätta upp två nya vägguttag. I sann fixa det sista innan vardagen återvänder-anda fortsatte vi sedan med att montera vår tv på väggen, ett projekt som på pappret skulle vara enkelt men som visade sig kräva flera besök på olika byggvaruhus, två lån av verktyg samt tre olika plugg. När tv:n väl var uppe somnade vi båda två av utmattning.

I morgon väntar den första jobbdagen efter fyra veckor av semester. Om jag ska vara ärlig är jag inte jättepeppad nu, men samtidigt vet jag att när jag väl kommer in på kontoret i morgon så kommer det genast att kännas bättre. Dessutom finns det få saker som är trevligare än augusti i Stockholm när alla vänner återvänder till stan.

Jag hoppas att sommarvärmen stannar så att jag kan fortsätta att ta dopp på Reimersholme efter jobbet och sitta på uteserveringarna om kvällarna. Vårt tomma kylskåp ska fyllas på och jag är sugen på att baka en tomatpaj, laga grekisk sallad och koka färsk majs. Efter tre och en halv vecka med kläder i kabinväska ser jag fram emot att gå loss bland alla plagg och bära shorts med kavaj, kjol med ulltröja och klänningar med loafers. Jag vill köpa solrosor och äta kräftor och njuta lite av att bara vara hemma.