I helgen har jag varit på inte mindre än två bokreleasefester. I fredags var jag med och firade Ulrikas släpp av romanen Sjukdomen och idag fick jag se det varma mottagandet av Floras bok Stortaxi. Två böcker skrivna av två bloggare och två tillställningar där jag fick träffa Tjejer från internet™ . Eller det är så jag svarar i alla fall när jag får frågan ”hur känner ni varandra?” och svaret är det något abstrakta ”från internet”. Det finns något lika delar fint som märkligt med den ganska nära relation som uppstår när man är två personer som båda delar med sig av fragment av sitt liv på en blogg. Som under många år har följt varandra i bild och text och som nu plötsligt möts ute i verkligheten.
Under en tid var vi riktigt många, de där guldåren mellan 2007 och 2012 när nästan alla hade en blogg. Sedan har det droppats av och bytts ut under åren. Gått från text till video, från suddiga dagens outfit-bilder till högupplöst magasinbloggande, från tonårstankar till familjeliv. En del är kvar och har lyckats göra om det till jobb, många har lämnat och en liten skara harvar fortfarande på. För min del gör jag det för att jag har gjort det så länge att jag faktiskt inte vet hur jag låter bli.
Med dubbla känslor bevittnar jag nu en slags återkomst. Inte till bloggarna, men till den angränsande plattformen Substack. Helt plötsligt verkar fler vilja skriva igen och det gör mig så glad. Jag är inte helt såld på nyhetsbrev-formatet men lägger till dem i min RSS-feed på Feedly och läser dem som den gamla tidens bloggar. Det är mysigt och funkar ganska bra som substitut. Allra bäst tycker jag om de som skriver långt och personligt, utan någon bestämd publiceringsdag och utan en massa tips och länkar.
Att betala för någons Substack-innehåll är dock en bit bort för mig, främst för att betalningsmodellen känns ohållbar. Om jag ser en person till skriva att ”det kostar bara som en kaffe ute” att ta del av dens innehåll varje månad så kommer jag att tappa det. För det första känns det som att det finns en övertro på hur mycket utekaffe folk köper och för det andra tycker jag att innehållet sällan tycks leva upp till de högt ställda förväntningarna som då uppstår. Ska jag dessutom börja betala för att ta del av flera olika personers innehåll blir det snabbt väldigt dyrt. Hade jag istället kunnat betala en rimlig, fast månadsavgift för kanske tio personers material, likt ett magasin, hade jag kunnat överväga det.
Till dess tänker jag att jag hellre lägger samma summa på annat som kan inspirera och förgylla. Ett besök på ett museum, en stimmig jazzkonsert, en gammal diktsamling, en biobiljett med popcorn eller, allra helst, en bloggtjejs nästa roman. Och så hoppas jag att jag får möta dem snart igen, både i verkligheten och på internet.
Lämna en kommentar
Håller med dig! Jag saknar tex Johanna Bradfords blogg, men inte tillräckligt för att betala för den tyvärr – mest för att det är en blogg i mängden precis som du skriver.
Jag har inte haft tillräckligt med uthållighet för att skriva blogg frekvent, men gav mig på Substack igår. Det känns spännande- även om absolut 0 läser pga jag gör inte reklam för mig, och dessutom vill jag inte ha press på kvalitet och produktion. Men skriva vill jag och anteckningar i mobilen känns inte kul.
Tack för att du resonerar ❤️
And we are happy that you have continued
Jag håller med dig! Det är några större bloggar som jag inte ens följt med när dom bytt från blogg till instagram och/eller youtube. Cliffhangers, röriga flöden, product placement till absurdum.
Fastnade för bloggarnas upplägg, bild och beskrivande text, högt och lågt (även om dom innehåller cliffhangers, kan vara röriga och produkter visas upp, känns bara inte samma på en blogg?). Att ta del av -en- persons liv inlägg efter inlägg har tilltalat mig (varför det är så tilltalande vet jag inte).
Förstår att det är mycket tid som går åt till att sammanfatta och skapa inlägg, rimligt att tänka att bloggare ska få betalt på något sätt men det är det väl många som får?
Tänker; hade alla stora bloggare fått samma stora följarskara om man inte gjort det tillgängligt för alla att läsa oavsett ekonomi? Jag tror inte det.
Men vad vet jag 🙂 Driver inte en blogg, är bara en enkel läsare.
Ja!! Håller verkligen med dig! Önskar att jag kunde gilla Substack mer, men liksom… många av de engelskspråkiga skribenterna jag får upp har en sån dramatisk ton i sina texter. Nån som sätter sig ner för att SKRIVA liksom. ”I went to XXXX and this is what I learnt about myself; It changed me forever”. Flera av mina svenska favoriter har också flyttat över dit, men jag kan inte heller riktigt bringa mig till att prenumerera – det blir ju snabbt så himla dyrt om man som jag (och dom flesta antar jag) vill läsa flera skribenter. 200 spänn i månaden för att läsa två-tre-fyra skribenter? Då måste dom vara SÅ bra och det känns orimligt pressigt. Vill ha tillbaka ”gamla internet” – men fattar ju också att folk vill ha betalt för det dom gör…. Men måste allt, alltid vara något att tjäna pengar på?
Oavsett – tacksam för DIN blogg och ditt skrivande! <3
Jag är nog lite sen på bollen – började blogga först 2013 och nu visste jag inte vad Substack är så jag fick googla :).
Jag läser gärna andras bloggar och vet av egen erfarenhet hur mycket tid det tar att få till bra texter och bilder, men är ändå inte redo att betala för att läsa andras bloggar, ännu mindre att ta betalt för min egen. Jag betalar tvärtom för att slippa reklaminslag. Min blogg är mitt fritidsintresse, inte mitt levebröd. Det är skillnad.
Jag vill tillägga att jag är glad och tacksam för att det fortfarande finns de som bloggar utan betalvägg, och som gör det fantastiskt bra. Stort tack till dig!
Oooh, smart med flödet rätt in i Feedly – så ska jag också börja göra! Gillar ej nyhetsbrev, jag stjärnmarkerar i inkorgen och tänker ”att jag ska läsa sen” men sen händer aldrig. Min mailkorg är till för annat, jag är aldrig i harmoniskt läs-mode utan i operativt utförande i min mail.
Är väldigt glad för din blogg!
Håller med dig helt om nyhetsbrev, men smart att lägga in dem i Feedly istället. Det måste jag prova. Håller även med dig om betalningsmodellen. Är tveksam till att betala för ”vanliga” nyhetsbrev, men vill gärna supporta riktig journalistik (dvs de som verkligen skriver artiklar och inte bara sammanställer länkar till artiklar skrivna av andra). Samtidigt blir det snabbt väldigt dyrt att prenumerera på många olika, då köper jag hellre lösnummer av ett magasin eller en fysisk bok. Inte helt lätt att navigera i detta.
Tycker så mycket om hur man kan skapa en värld med bloggformatet, internlänkningarna till det man redan skrivit och arbeta med att liksom kunna snubbla in på sidan och gå djupare och djupare in i det lilla universum som finns på just denna plats. man kan ju internlänka på substack också, men jag har ändå fått uppfattningen att de texterna snarare ska leva var och en för sig, precis som en instagrampost liksom lever ensam snarare än i relation till det övriga. men framförallt vill jag nog ha bloggen för att det är den plats man äger själv! ingen annan styrning, algoritmförändring, appars uppgång och fall som bestämmer vad min blogg ska vara. (Men så finns inte heller en ambition att tjäna pengar på bloggtexterna, de är inte den sortens texter och inte skapade med den sortens syfte).
så roligt att få träffas i verkligheten! fick sån fin vibe av det bästa av internet att få samla folk på det sättet
TACK FÖR ATT DU KOM <3
Otroligt att få säga hej live vill jag säga!
Jag har samma slags tankar kring Substack. Visserligen har jag skapat en men mer som komplement till bloggen, det kommer fortsätta vara där jag hänger mest. Men att betala för inlägg känns inte med i min loop just nu (eller att ta betalt för mina inlägg för all del). Kanske är det en långsam återkomst för magasinets tid igen när man betalar för en samling av texter och plock snarare.
Betalar för en person på substack. Och kommer inte betala för fler. Tror jag iaf. Är Paulina Modlitbas AI-uppdateringar och hon sammanfattar alla AI-nyheter på ett så proffsigt sätt vilket hjälper mig i mitt jobb och privat så att det är värt pengarna.
Sen betalar jag för En varg söker sin podd också, vilket också är att betala för en podd istället för en plattform. Men det är verkligen värt pengarna, hade betalat även om de höjde priset x3.
Har bloggat sedan då 2007 och har svårt att se någon anledning att lämna bloggformatet! Är man inte mycket för att skriva är Instagram kanske en bättre idé (bortsett från att det ju nu är helt logaritmstyrt och manipulativt) men jag ställer mig frågande till vägen blogg – insta – substack. Eller, tänker att det är en mer trendinfluerad än genomtänkt väg. Bloggandet ger så många möjligheter och är så behagligt att läsa.
Du är mycket speciell för mig, i bloggen och du skriver mycket bra och uppfriskande! Hoppas innerligt att du aldrig slutar.
Kram
Håller helt med om Substack! Och att vissa pushar helårsprenumeration för att ta del av vissa delar av innehållet – då snackar vi helt plötsligt 1000 spänn på ett bräde? Då blir det snabbt väldigt dyrt…