juli 2015 – Julia Eriksson

Svart + blått

Hej hopp! Tusan vad svårt det är att klä sig när man är inställd på att det ska vara soligt och varmt men vädret levererar katastrofdåligt. Jag vägrar ju liksom bära strumpbyxor i juli (det räcker gott och väl med att göra det nio månader om året) men som tur var så var det lite varmare idag i alla fall så jag kunde skryta med min sicilienska solbränna.

Att mixa svart och blått har ju ibland setts som lite ”förbjudet” i modevärlden, men jag tycker det är superfint. Idag har jag ny randig tröja från Commes des Garçons Play, svart mockakjol från Beyond Retro och mörkblå adidas Gazelle.

På den senaste tiden har jag också fått en liten hangup på hårband, en perfekt hårräddare nu på sommaren och en fin trend från min barndom att plocka tillbaka. Nu är jag sugen på att köpa upp mig på fler (det jag har i håret här är bara ett knutet långt band från en klänning), så är det någon som vet var man får tag på olika fina?

Tokyo – Café Kitsuné

Här kommer en liten djupdykning på ett av ställena jag gillade extra mycket under min Tokyo-vistelse. Via Instagram lyckades jag och Mika nämligen hitta ett café som vi tyckte såg väldigt fint ut. Efter lite googlande lokaliserade vi det till Omotesando (samma område som vi drack kaffe på under dag två) och begav oss dit på lördagsförmiddagen.

Jag är ju uppenbart svag för kaffeställen med snygg grafisk profil och detta var inget undantag. Kolla de här egna ciderflaskorna till exempel som låg lite nonchalant utanför.

Inomhus fanns det såklart kaffe i långa rader. De hade även eget kaffe paketerat i fina påsar som man kunde köpa med sig.

Vi slog till på varsin frukostmeny och fick en fluffig cappuccino samt resans första och sista surdegsbröd (inte den vanligaste brödsorten i Tokyo direkt) med ost, skinka och dijonsenap.

Vi satte oss ute i solen med bra uppsikt över kaffemaskinerna och baristan.

Och så njöt vi av en långsam lördagsfrukost samtidigt som vi dokumenterade allt med största noggrannhet (fördelen med att resa med någon som också gillar att fota) innan vi strosade vidare. Vad mer som hände den fjärde dagen i Tokyo ska jag berätta lite senare, stay tuned.

Fler inlägg om Tokyo:

Tokyo dag 1

Tokyo dag 2

Tokyo dag 3

Hej hopp! Nu bryter jag tystnaden här med ännu lite mer Tokyo-rapportering. Jag har inte haft varken tid eller möjlighet att blogga under min semester på Sicilien, så nu sitter jag här med en dator fullproppad av bilder och spännande saker att berätta för er. Hoppas ni är redo för lite bloggläsande nu med andra ord, om inte annat så är ju vädret ypperligt för sådana aktiviteter. Här kommer Tokyo dag 3!

Min tredje dag i Tokyo var en fredag och den tänkte jag och Mika börja med storslagna frukostplaner på ett litet mysigt kafé i Nippori som vi blivit tipsade om. Så vi klev helt enkelt upp och hoppade på tunnelbanan dit.

Men väl framme visade det sig att de inte alls hade öppet för frukost på fredagar. Typiskt. Istället hittade vi ett croissantställe som fick agera ersättare, vilket det lyckades rätt bra med.

Nästa steg i fredagsplanen var att åka mot det kejserliga palatset som ligger i Chiyoda.

Som ni ser var det lite regnigt och mulet, men inte kallt för det. Snarare 35 grader varmt och väldigt fuktigt. Här är i alla fall parken som leder upp mot den inhägnade parken kring palatset.

Själva palatset kommer man bara in i två gånger om året, på kejsarens födelsedag den 23 december och på nyårsdagen i början av januari. Men parken brukar man kunna promenera i och den ska vara väldigt fin. Här fortsatte dock vår otur för av någon oklar anledning (jag gissar på renovering, men vakterna var inte så kommunikativa…) så var den stängd. Typiskt igen.

Så vi promenerade vidare i värmen mot ett annat palats som jag prickat in på min karta. På vägen passerade vi den här lilla mannen som stod och fiskade i floden.

Efter en mycket varm och lång promenad nådde vi äntligen vårt mål – som också visade sig vara stängt! Vi utsåg snabbt fredagen till något av en otursdag och bestämde oss för att det var dags för bättring.

Och direkt blev det lite bättre när vi blev tipsade om att besöka det här templet som låg i närheten.

Så fint att gå omrking där inne och få en lugn stund. Som en liten oas mitt i staden.

På väggar satt träbrickor med önskningar och knutna lappar löpte längs snören.

Så mäktigt med dessa vackra, historiska byggnader. Det här var ett relativt litet tempel som låg centralt i stan, senare på resan skulle vi besöka ett mycket större, men jag gillade verkligen att strosa omkring här inne.

Till slut började vi dock bli hungriga och trötta i benen så då lämnade vi templet och dess färgglada lyktor för att ta tunnelbanan till Ginza-området.

Där hade vi blivit tipsade om att äta ramen på ett litet ställe vid namn Kagari. Det låg lite undangömt så först trodde vi att vi skulle gå bet på även detta, men till slut hittade vi rätt!

Restaurangen har bara åtta sittplatser så utanför ringlar en liten kö, men det är väl värt att ställa sig i den! Vi väntade i ungefär en halvtimme och fick sedan komma in i den minimala restaurangen. Där ser man rakt in i köket när kockarna lagar mat samtidigt som man slevar i sig en gudomlig ramen, gärna under högljutt slurpande (det är helt okej och inte det minsta ofint i Japan).

Efter denna mycket tillfredsställande lunch gick vi och shoppade lite på Uniqlo i Ginza innan vi åkte hemåt för att vila våra fötter och göra oss redo för kvällen.

Lite pausande och kaffedrickande senare så var vi på gång ut igen längs vår gata.

Mina snabba och sköna sneakers visade sig vara ett mycket bra resesällskap eftersom vi traskade omkring så mycket. Här på de färgglada gatorna i vårt kvarter.

Kvällens plan var att möta upp en kompis till Mika som också var i Tokyo och tillsammans med två av hans vänner gå och äta koreansk barbeque.

Man fick en egen liten grill på bordet samt haklapp så man inte skulle spilla – mycket bra koncept.

Sedan var det bara att grilla loss och plocka åt sig av alla tillbehör. Jag kan tänka mig att detta koncept skulle fungera mycket bra hemma i Sverige med tanke på hur grillgalna vi är…

När middagen var uppäten gick vi och köpte vattenmelonglass innan det var dags att hinna med sista tunnelbanan hem. Och sedan var Tokyo-fredagen, som inte alls blev som planerad men ändå väldigt bra, slut!

Fler inlägg om Tokyo:

Tokyo dag 1

Tokyo dag 2

Mot Sicilien

Efter 36 timmar hemma i Stockholm fortsätter jag nu mitt semesterresande – denna gång med Sicilien som mål! Där ska jag tillbringa en vecka tillsammans med sex vänner i en liten stad på östkusten. Resan kommer förhoppningsvis bjuda på en massa sol, bad, pasta och gelato men desto mindre wifi. Därför säger jag hej på så länge så hörs vi när jag är hemma igen.

Tokyo dag 2

När vi ändå är igång med Tokyo-rapporteringen tycker jag att vi betar av dag två också! Det här var en mycket händelserik dag och jag och Mika hann se en hel del fina grejer, så gör er beredda på ett långt inlägg med många bilder. Förresten, sen när jag gått igenom alla dagar tänkte jag göra en liten sammanfattande Tokyo-guide med mina favoriter, så ni som är sugna på att åka dit – håll utkik efter den!

Efter att ha vaknat, druckit kaffe och gjort oss i ordning lämnade vi vårt hus. Så här fina var gatorna i våra kvarter, som stora löparbanor nästan och i princip ljudlösa.

Här är Mika, redo för utflykt! Det kanske inte ser så varmt ut på bilden eftersom himlen är ganska mulen, men det var åtminstone 30 grader varmt och sådär härligt klibbigt.

Efter en tur med tunnelbanan var vi framme i Shimokitazawa, ett område lite utanför stadskärnan som beskrivs ungefär som Tokyos Williamsburg. Där finns massor av mysiga caféer, second hand-affärer och mindre butiker.

Vi började dock med att kliva in i en av de större, nämligen Muji. En del av er kanske känner igen det från Åhléns som har ett litet sortiment av Muji-saker i vissa butiker, men i Asien är det något helt annat. Den här butiken hade fyra våningar proppfyllda med fina saker till mycket lägre priser än i Sverige. Här finns allt från kläder och hudvård till köksredskap, mat och kontorsmaterial. Just deras pappersavdelning är himmelsk med massor av fina block och allt är sådär perfekt minimalistiskt. Helt klart en favoritbutik!

Efter att vi noggrant jobbat oss igenom hela Muji klev vi ut på gatan igen och möttes av regn. I avsaknad av paraply korsade vi därför snabbt fram och tillbaka mellan olika butiker under ytterligare någon timme.

Sedan kurrade plötsligt magarna och vi letade efter ett bra asiatiskt ställe att äta lunch på. Men eftersom vi var lite sent ute och den normala lunchtiden egentligen var över hamnade vi istället på detta pannkaks-café.

Här var allting Hawaii-inspirerat och väldigt fint. Är det något japanerna älskar så är det Hawaii, det är typ deras drömresemål! Jag såg så många restauranger, barer och caféer med Hawaii-tema under resan, väldigt gulligt.

Av mig fick de pluspoäng för fin meny och så var det extra trevligt att det fanns engelsk översättning. Det är nämligen inte någon självklarhet i Tokyo och att förstå menyerna är därför inte alltid helt enkelt. Men ofta kommer man långt med bilder och lite trevande engelska.

Jag tog en deras klassiska pannkaksrätt med bacon och ägg och Mika tog en med kycklingröra.

Sedan var vi mätta och belåtna och redo för nya äventyr!

Vi förflyttade oss en bit med tunnelbanan och kom till området Omotesando. Här hade vi nämligen blivit tipsade om ett bra kaffeställe! Med hjälp av Google Maps letade vi oss till ett litet villaområde och var säkra på att vi hamnat fel innan vi plötsligt såg en liten skylt och en liten, liten trädgård.

Där inne möttes vi av ett superminimalistiskt hus med bara ett rum där det enbart stod en kaffemaskin och en barista som jobbade. Så svårt att fånga på bild men det var verkligen fantastiskt fint.

Allting var genomtänkt in i minsta detalj och perfekt grafiskt minimalistiskt. Till och med de få kakorna som fanns var skurna i exakta kvadrater och serverades i ett kaffefilter.

Jag tog en mycket god cappucino doppio och vi satte oss i den lilla trädgården utanför. Så mysigt och helt klart en av mina bättre kaffeupplevelser!

Från Omotesando promenerade vi sedan upp mot Harajuku, ett område som kanske främst är känt för Harajuku-girls med extrema klädstilar. Men faktum är att de mest rör sig på några få gator och övriga Harajuku-området är fullt av trevliga små butiker att kika i.

Opening Ceremony till exempel som hade Lustiga huset-spexiga golv. Mycket tjusigt!

Och den nyöppnade Reebok Classic-affären som hade en jättefin utställning med prints av Cyrcle. Jag vill ha alla dessa!

När vi väl var i området passade vi såklart på att kolla in den klassiska Harajuku-gatan. Extremt mycket krimskrams, neon, plast och rosa – jag var kanske inte helt såld, men det är alltid kul att ha sett.

Och så fanns det ju ett populärt ställe som bakade någon slags eclairer och sålde mjukglass, jag köpte det sistnämnda.

Sedan åkte vi hem efter en lång dag med massor av promenerande i värmen. Vi vilade, duschade och gjorde oss i ordning för att gå ut och äta middag. Men när vi väl var framme i Ikebukuro som vi valt som matställe för kvällen var klockan visst redan tio och stället vi hade tänkt äta på var stängt. Så vi gjorde en chansning och hoppade in i ett litet hål i väggen för att mötas av…

…sushi! Och inte vilken sushi som helst utan kaizen sushi – även känd som rullbandssushi.

Så där satt vi och plockade på oss av tallrikarna som kom ut på löpande band. Sjukt god sushi och verkligen billig också. Hade det inte varit så att de stängde vid elva hade vi nog suttit kvar där länge till, men till slut blev vi tvungna att kila hem och pusta ut efter en mycket lång men väldigt bra Tokyo-dag!

Tokyo dag 1

Nu är jag hemma från Tokyo igen. Gissa om det varit en fantastisk resa? Jag tycker så mycket om staden och frågan är inte om jag ska åka tillbaka, utan snarare när. Har ni chansen att resa dit – ta den! Eftersom jag inte hunnit uppdatera något därifrån (vi hann knappt med att sova, så mycket kul fanns det att göra) tänkte jag att vi skulle börja från dag 1 – häng med!

Efter en mycket lång flygresa utan någon vidare sömn (men med ett perfekt optimerat handbagage i alla fall) landade jag på Narita Airport. Så fort flygplansdörrarna öppnades slog värmen emot mig likt en varm, fuktig och omslutande kram och jag insåg ganska snabbt att jag inte skulle få någon större användning för de långärmade tröjorna jag packat med mig.

En annan sak jag lade märke till var perfektionen och artigheten som genomsyrade allt. Flygplatsen var full med folk som jobbade dedikerat med att göra allas upplevelse så bra som möjligt. Alltifrån att vänligt peka åt vilken passkö man skulle stå i, till att hjälpa människor vid bagagebandet eller bara stå och hälsa välkommen när vi klev av planet. Dessutom gjordes allt med största diskretion. För och med att Tokyo är en av världens största städer med 35 miljoner invånare så kan alla inte hålla på och väsnas högt, prata starkt med varandra eller ha ringsignalen påslagen på tunnelbanan. Istället dämpar man rösten på publika ytor och har telefonen på ljudlös – allt med fullaste respekt och det funkar! Jag såg till och med en man reparera en rulltrappa helt ljudlöst och fick flera gånger påminna mig själv om att inte tala så starkt. Helt klart en främmande sak men så förståligt då man är så många på liten yta.

Den tredje saken jag lade märke till direkt var renligheten. Dels i luften som var klar och frisk, jämfört med exempelvis Hongkong där det låg ett tunt smog-filter över himlen i princip hela tiden. Men också på gatorna som var skinande rena och fria från skräp och hur människornas interaktion med varandra också tar hänsyn till detta. Som ni kanske vet använder japaner munskydd när de är sjuka för att undvika att smitta varandra, men man tvättar också alltid, alltid händerna före varje måltid och räcker inte över pengar direkt i handen utan använder en bricka – för att nämna några exempel. Saker som känns ganska främmande för mig men som också är förståeligt på grund av stadens enorma storlek.

Nåväl, efter att ha lagt märke till alla dessa saker och tagit mina första staplande steg på japansk mark började jag min resa från flygplatsen och hem till Mikas farbrors hus där hon och jag skulle bo under veckan. Jag var lite nervös för hur resan skulle gå i och med att det var flera olika byten på vägen, men det var föredömligt enkelt att hitta. Tokyos tunnelbana är supertydligt skyltad och alla stationer ropas upp på både japanska och engelska. Inga problem helt enkelt!

Väl framme mötte Mika upp mig och vi gick till mataffären för att handla lunch. Sedan tog jag en tupplur under några timmar för att bota den värsta jetlagen medan hon jobbade undan och skickade några viktiga mail. Efter lite planerande där vi gick igenom alla tips vi fått av vänner och bekanta (tack ni som skrev i bloggen!) kom vi fram till att det var dags för middag. Vid det laget hade det redan hunnit mörkna och vi tog tunnelbanan in till Shibuya.

Där åkte vi upp i en stor byggnad och kollade på utsikten. Shibuya crossing är en superstor korsning som får Times Square att blekna. Varje gång rödljusen slår över till grönt så väller det över människor på väg åt olika håll.

Överallt blinkade neonskyltar och jag tittade mig hänfört omkring. Det är ju något med storstäder som verkligen fängslar en. Att man är bara en liten, liten person i den stora mängden, helt främmande för alla. Jag gillar det.

Här är Mika framför utsikten. Vi lärde känna varandra genom Karin och var tillsammans i London och hälsade på henne för sisådär fyra år sedan. Efter det har vi umgåtts med jämna mellanrum, men det här var första gången vi hängde så här mycket tillsammans. Som tur var gick det superbra, inte svårt när man är i gott sällskap ju. Mika ska vara i Japan i ungefär en månad och jobba med ett utbytesprogram med start om någon vecka, men eftersom hennes farbror och hans familj bor här och nu var på semester passade det perfekt att vi åkte dit lite tidigare och lånade deras hus.

Efter lite scannande hittade vi en restaurang att äta middag på. Japansk mat är oftast sjukt god och här tog vi in varsin bricka med lite olika rätter.

En trött och jetlaggad men glad Julia.

Efter vi ätit klart hittade vi ett center med massor av spelautomater. Där gjorde vi några tappra försök att vinna sushi-formade gosedjur och annat fint men såg oss besegrade efter att ha spelat bort några hundra yen.

Och efter det kilade vi hemåt och fortsatte planeringen för allt vi ville hinna göra de kommande dagarna. Vad vi hittade på får ni läsa om snart!

Hej från Tokyo!

Här kommer en hälsning ifrån ett varmt och härligt Tokyo. Vad ska man säga? Jag är redan fäst vid staden. De vänliga människorna, den omfamnande värmen, de spännande stadsdelarna, det smidiga tunnelbanesystemet, de blinkande neonljusen, den goda maten och allt runt omkring. Tokyo är helt enkelt fantastiskt! Så fantastiskt att jag inte vill lägga en massa tid på att sitta framför datorn och skriva och redigera bilder, utan bara vara ute och uppleva det. Ni får därför stå ut med en mindre bloggsemester, men det tror jag att både jag, bloggen och ni mår bra av. Sedan lovar jag full uppdatering med massor av bilder och mina allra bästa tips. Okej? Okej! Nu ska jag äta frukost ute, sittandes på golvet på ett mysigt café, och sedan ska jag upptäcka tempel. Puss och kram, ta hand om er!

Att packa ett handbagage

I morgon flyger jag från Stockholm till Tokyo. En resa på totalt tolv timmar, mellan olika kontinenter och genom flera tidszoner. Jag har gjort ett par långresor förut och är det något jag lärt mig så är det att jag alltid blir både uttråkad, mör i kroppen och har ganska svårt att sova. Därför har jag försökt läsa på lite extra och optimerat mitt handbagage för bästa möjliga resa. Så här kommer kanske några tips om ni också ska resa långt (de flesta funkar även på kortare flygningar).

Man känner sig sällan särskilt fräsch efter ett par timmar på ett plan så lite hygienartiklar kan alltid vara bra att ha med sig – tänk bara på att inte ha större förpackningar än 100 ml. Ansiktsvattnet från The Body Shop är en favorit som jag brukar ha med på flygningar. Det är perfekt att spraya på när man känner sig uttorkad i huden och luktar svagt av ros. Minideo är också en bra grej om man känner sig lite ofräsch, även små parfymprover kan vara bra att ta med om man har några hemma. En liten ihopfällbar tandborste, tandtråd + tandkräm är också guld värt, likaså våtservetter om man spiller eller blir kladdig.

Alla dessa grejer har jag samlat i den här smarta förpackningen som jag köpte på Granit för ca 30 kronor. Perfekt när man går igenom säkerhetskontrollen och skönt att ha allt på ett ställe. Utöver dessa uppfräschningsgrejer brukar jag också ta med lite smink (skönt att ha sina grejer om bagaget skulle komma bort) och eventuella mediciner om man tar det.

Del två är grejer som kan vara bra när man vill kunna sova. På en del flygningar får man ju ”sovkit” med ögonmask, öronproppar, filt osv och ibland kan man behöva fråga flygvärdinnorna om det själv. Jag har dock safe:at upp med en uppblåsbar nackkudde, ögonmask och olika slags hörlurar. Öronproppar tycker jag kan bli lite obehagligt när man är uppe i luften (det känns nästan som man har lock för öronen) så jag satsar på lugnande musik istället. Eftersom det ofta är svalt på flygplan och jag har svårt att sova om jag fryser, brukar jag alltid ha långärmad tröja och byxor, strumpor och en extra sjal.

Även om man får mat och dryck under flygningen kan det vara skönt att ha med sig lite extra. Det är ju tråkigt att sitta hungrig under en lång tid och utbudet som man kan köpa ifrån på planet brukar ofta vara ganska tråkigt och dyrt. Hälsosam som jag är har jag laddat upp med… godis. 🙂 Mest för att det är smidigt att ta med, inte är nötter som många är allergiska mot och för att det är gott så klart! Tuggummi brukar jag tugga under start och landning för att undvika lock för öronen, så det finns alltid med. Vattnet får man såklart inte ta med sig in på planet så där, men däremot är det smart att dricka upp det innan och ha en liten, tom vattenflaska med sig in genom säkerhetskontrollen. Den kan man sen fylla på med vanligt kranvatten och ta med sig in. Perfekt om man blir akut törstig mitt i natten och inte vill behöva ropa på en flygvärdinna.

Mitt handbagage brukar jag ha i en större handväska som går in under sätet framför, men jag försöker också alltid att ha en mindre väska i den. Där lägger jag pass, pengar, biljetter, telefon och liknande som kan vara bra att komma åt snabbt. Den lilla väskan är också bra att ta med in på toaletten om man inte vill släppa alla sina värdesaker ur sikte.

Sist men inte minst så vill man ju underhålla sig under flygningen också, även om man helst av allt borde sova större delen av den. På långflygningar finns det ofta underhållningsskärmar i varje säte med filmer, tv-serier och spel. Utbudet på dessa kan dock variera en del så är man kräsen kan det vara bra att ladda upp med egna favoriter på en iPad eller dator. En bra bok eller tidning, ett anteckningsblock och en penna brukar också få följa med mig. Roliga mobilspel (Two Dots är min favorit), intressanta podcasts och sköna spellistor är andra bra grejer att underhålla sig med.

Utöver allt detta har jag också några bonustips:

• Ta med ett ombyte i handbagaget om du åker till ett varmare land. Jag har exempelvis med ett par shorts att byta mina långbyxor mot när jag landar i ett 30 grader varmt Tokyo.

• Om du har möjlighet, checka in på flyget i förtid och välj din plats. Jag gillar fönsterplatser (då kan man luta sig och sova mot väggen) som inte ligger för nära toaletterna (mycket spring) och där man garanterat kan fälla sätet (inte längst bak eller precis vid nödutgångar). På seatguru.com kan man söka upp sin flight och kolla vilka platser i planet som är bäst, var benutrymmet kan vara begränsat osv. Älskar sånt härligt nörderi!

Nu hoppas jag på en så smidig resa som möjligt och nästa gång vi hörs är det nog från Tokyo. Sayonara!

Två Norrköpingsaktiviteter

Jag är ju i Norrköping nu och räknar dagarna till min semester (bara EN kvar nu!). Det innebär också att jag har jour, sitter en massa vid datorn och tar hand om alla våra kunders sociala medie-konton och sånt. Men när jag inte gör det så har jag försökt passa på att göra lite små utflykter i trakterna kring min gamla hemstad. Så här kommer två bra tips på Norrköpingsaktiviteter som man kan göra.

Min mest givna sommaraktivitet är så klart att åka till Smultronstället i Söderköping och äta glass. För er som inte vet så är Smultronstället en restaurang som bara serverar olika sorters glassar, dvs himmelriket på jorden.

I tisdags kväll begav jag mig dit, ganska hungrig, strategiskt nog. Som sällskap hade jag Jacob…

…och Filip. Vi beställde in varsin glass och satt sedan i kvällssolen och njöt.

En extra glassig tisdagsmiddag helt enkelt! För er som tänker åka till Smultronstället är för övrigt mitt bästa tips att göra det på kvällen istället för mitt på dagen eller eftermiddagen när det är fullt av turister. Dessutom är det helt legitimt att äta glass till kvällsmat då och då, det är jag säker på!

Tips nummer två är att ta sig till Arbetets Museum. De har öppet 11-17 varje dag med fri entré för alla. Så bra! Förutom några mycket bra fasta utställningar har de just nu också en med min favorit Jan Stenmark.

Jan Stenmark är skämttecknare och gör kollage med underfundiga, ironiska och ganska allvarliga små kommentarer. Jag tycker att han är helt genialisk och gick och småfnissade för mig själv i utställningshallen tillsammans med några okända par i femtioårsåldern iförda praktiska gymnastikskor.

Det här är nog precis sådan humor som man älskar eller inte förstår sig på alls. För jag tycker den är omöjlig att förklara men helt, helt underbar. Bilden ovan är en av mina favoriter! Har ni vägarna förbi Norrköping kan jag absolut rekommendera ett besök. Utställningen är inte jättestor men man får en roande liten stund där vilket räcker nog.

Boktips inför sommaren, del 2

Här kommer del 2 av mina tips på bra sommarläsning. De första tipsen kan ni läsa här! Igår klickade jag hem en hel hög med nya böcker som jag ser fram emot att läsa under min semester. Jag lovar att tipsa er om jag hittar några nya favoriter där, men det dröjer nog till slutet av sommaren i alla fall. Så först, lite säkra kort!

Fördjupade studier i katastroffysik – Marisha Pessl

I mitt förra tipsinlägg skrev om jag två böcker av Donna Tartt och jag tycker att det finns vissa likheter mellan Den hemliga historien och Fördjupade studier i katastroffysik. Förutom den intelligenta och akademiska miljön som präglar båda böckerna (den här kryllar av litterära referenser) så finns det en spännande och mystisk historia som liksom smyger i bakgrunden. Jag minns att jag försökte läsa den här boken för sisådär fem år sedan och inte fastnade alls, men senaste gången jag läste den gillade jag den verkligen. Den kräver alltså lite tålamod att komma in i, men när man väl fastnat vill man aldrig lämna 16-åriga Blue van Meer och hennes spännande historia.

Alltings början – Karolina Ramqvist

Här får vi följa huvudpersonen Saga som växer upp i Stockholm under 90-talet. Hon bor med sin konstnärliga och feministiska mamma som lär henne att det viktigaste av allt är att bli en stark och självständig kvinna. Något som Saga mer eller mindre strävar efter att lyckas med. Boken är till stor del en skildring av en generation på jakt efter någonting mer och ett tidsdokument av platser och saker man känner igen. Även om jag som är född 1990 ibland känner mig lite ung (jag tror boken är som bäst om man är född samma årtionde som Saga) så gillar jag den väldigt mycket. Språket flyter på snabbt och Saga är lätt att tycka om, trots att hon inte alltid gör som man önskar. Vill man läsa en generationsroman om Stockholm tycker jag att Alltings början är en mycket bättre bok än Ulf Lundells snubbiga Jack.

Maken – Gun-Britt Sundström

Maken är en sådan bok som jag önskar att jag hade oläst, bara för att få uppleva den för första gången igen. Den är som omslaget säger: en förhållanderoman, med Martina och Gustav i huvudrollerna. Trots att den utkom 1976 finns det extremt mycket i den här boken som fortfarande lever kvar. Tankarna på kärlek, hur ett förhållande ska se ut, att göra slut och börja om, att vara två när man vill vara en och att vara en när man vill vara två… Oavsett var man är i livet tror jag att man kan känna igen sig mycket i den här boken och flera av citaten vill jag bara plocka ut och spara för alltid. Ett 546 sidor långt relationsdrama kan kännas övermäktigt, men ibland är det precis vad man behöver. Läs!

Den allvarsamma leken – Hjalmar Söderberg

Fick jag bara välja en klassiker är detta mitt självklara val. Jag vet inte vad det är med Hjalmar Söderbergs språk, men jag fastnade för det direkt när jag läste min första novell av honom i gymnasiet och sedan dess är han en given favorit. För trots hundra år på nacken så flyter orden fortfarande på och liksom etsar sig fast under skinnet. Den allvarsamma leken handlar om Lydia och Arvid som träffas som unga på oskyldigt vis men plötsligt tio år senare återses igen. Nu med helt andra liv, men ändå med en kärlek som finns kvar i bakgrunden. Det här är en klassiker som säkerligen kommer hålla i hundra år till.

Egenmäktigt förfarande: en roman om kärlek – Lena Andersson

Okej, jag börjar se en tydlig tendens bland mina tips i detta inlägg: hopplösa kärlekshistorier som utspelar sig i Stockholm. Den här boken handlar om poeten Ester Nilsson som anser sig vara en ordentlig människa i en förnuftig relation. Ända tills hon blir ombedd att hålla ett föredrag om Hugo Rask och så sakteliga dras in i hans liv. En omöjlig kärlekshistoria börjar ta form och Ester hamnar direkt i underläge. Man slits hela tiden med att tänka nej, nej, nej när man läser Esters tankar, samtidigt som man förstår henne så väl. Lena Andersson skriver dessutom helt fantastiskt och varje ord känns noga utvalt för att bygga perfekta meningar fyllda med känslor. Uppföljaren Utan personligt ansvar ligger på min läslista nu och jag ser fram emot att sätta igång med den.