
Fredagsfrukost

Först gör man en potatissallad med skivad potatis (helst färskpotatis) som man kokar i sisådär tio minuter. Den blandar man sedan med grönsaker och annat man tycker om, jag tog sallad, rädisor, tomat, morot, rödlök och fetaost. Över det har man sedan lite olivolja blandat med svartpeppar, salt och kanske någon mer god krydda. Till potatissalladen brukar jag äta kycklingfilé som jag först steker i mindre bitar och kryddar med salt och peppar. Sedan när den är i princip färdig häller jag över sweetchili-sås så det karamelliseras och blir gott. När kycklingen fått vara i såsen i några minuter är det bara att lägga upp och äta!
Just idag, för precis ett år sedan, stod jag i min hall och undrade vad sjutton jag gett mig in på. Jag hade provat igenom halva garderoben men till slut bestämt mig för svarta jeans, blårandig tröja, jeansjacka och vita converse. Lagom neutralt, bra när man ska träffa någon helt ny för första gången. Jag försökte vara avslappnad men då och då hoppade hjärtat höghöjdsskutt så jag gick i snabb takt ner på grusvägen längs med strömmen. Precis när jag svängde runt hörnet och fick se honom stå där i lejongul tröja och skinnjacka kände jag mig lugn. Jag ångrade inte för en minut att jag gått dit och jag ångrar det inte heller idag, ett år senare.
Där var Madde
Zaza, Sandra, Emelie, Grazzi & Ella
Kris (som stolt gör sin premiär i bloggen här, säg hej!)
och Olle, och sen var det några till också som inte fastnade på bild
Vi åt mat, de flesta tog musslor men jag tog den här goda skaldjurssalladen, och sen satt vi och pratade och hängde resten av kvällen tills solen nästan gått ned och klockan slagit tio. Då kunde man fortfarande gå hem i bara kofta, jag älskar verkligen sommarvädret!
Nu ska jag ut och hänga i solen. Mina kompisar ska ha en skateboard-fotografering och jag ska vara med och agera modell där. Det sista Filip sa var ”slå inte ihjäl dig nu bara”, vilket kan vara ganska befogat med tanke på min blåmärkssamling på benen… Jaja, det blir nog kul i alla fall!
på ett trångt och varmt dansgolv med en blinkande strob och så kommer den där låten som är sådär exakt rätt just vid det tillfället. och allting exploderar och man behöver inte tänka och fötterna dansar av sig själv och man nästan studsar, stiger, svävar.
i en säng där man blir väckt av solljuset utanför fönstret och man känner sig lite nyvaken men ändå utvilad. man sträcker ut sig som en katt och kikar till höger och blir sådär vårigt, sprittande glad. och så kryper man närmre, lägger huvudet på hans bröstkorg och ligger där och lyssnar på hjärtslag och andetag tills han vaknar.