kreativt – Julia Eriksson

Julia syr: byxor med fransar

Nämen hej, vad har vi här om inte ett stycke byxa med frans! Ända sedan jag skrev ett inlägg i höstas om stil har jag haft en vision om att jag skulle fixa en franskant på ett par av mina byxor och för någon helg sedan kom jag äntligen till skott.

Projektet inleddes med att jag kilade förbi Tygverket och köpte en meter svart frans i längden tolv centimeter. Eller, först letade jag en god stund innan jag bad expediten om hjälp och blev pekad i riktning mot hörnan för möbeltapetsering där det fanns ett helt skåp av fransar. Det är ändå kul att tänka att jag stilmässigt är lite som en sån där gammal rokoko-fåtölj i röd sammet.

Sedan var det bara att traska hem och plocka fram symaskinen och ett par gamla byxor. Just de här kommer från H&M från början men köptes via Sellpy för något år sedan. Jag tycker de är fina med den lilla slitsen men har alltid irriterat mig på att de är för croppade och något korta på mig. Alltså kändes det som en perfekt byxa att addera en lång frans på. Att mäta, nåla och sy fast med raksöm tog ungefär åtta minuter vilket kändes som en lagom insats rent tidsmässigt.

Nu har de seglat upp på listan som en av mina favoritbyxor och jag är otroligt nöjd med mitt garderobstillskott som känns väldigt mycket jag. Så här på vintern har jag tunna strumpor under och boots till, men framåt vår och sommar tänker jag att de blir fina till sandaler eller en liten klack. Ser ni någon som rasslar fram på stan och svänger lite extra på fötterna för full effekt så är det förmodligen bara jag och mina fransar.

En jordgubbsmönstrad midsommarklänning

För några veckor sedan fastnade jag i tanken på att jag hemskt gärna skulle vilja ha en jordgubbsmönstrad klänning på midsommar. Sagt och gjort började jag scanna internet, först bland vanliga klänningar och sedan bland tyg. Efter ett tag hittade jag ett i bomullsbatist med små jordgubbar på och beställde hem det. Sedan låg det hopvikt i några dagar innan jag insåg att midsommarafton närmade sig samtidigt som exakt allt annat – seglingshelger, fotbolls-EM, kvällsdopp och juniäventyr – och det blev plötsligt bråttom att sy. Men efter några sena sommarnätter och ett par hemmajobbsluncher lyckades jag faktiskt få ihop den.

Grundmodellen är samma som den jag brukar sy men här med fyrkantig ringning och hellång ärm. Istället för att göra kjolen i ett stycke inspirerades jag av min rosa klänning från Stine Goya och gjorde den i två riktigt vida delar för ett bra schvung.

Ryggen fick bli lite djupare och så sydde jag dit två band som knyts till en rosett.

Tyget är ganska tunt så jag har en underklänning under, men det är väldigt luftigt och härligt och faller fint. Med träskor och blomsterkrans till så är jag redo för en dans eller två.

Igår hängde klänningen och väntade i den sista glödande kvällssolen och nu idag ligger den nedpackad i min resväska, redo för ett litet midsommaräventyr.

Glad midsommar på er!

En smörblomsgul klänning

Förra våren började jag sy klänningar på löpande band. Sedan kom jag av mig, tröttnade lite på processen och ställde symaskinen åt sidan ett tag. Men så sydde jag en hissgardin för någon månad sedan, vilket var helt okej kul, men inte alls lika roligt som att sy kläder ju. Så när jag hittade ett gult smårutigt tyg på loppis bestämde jag mig för att det var dags att sy en klänning igen.

Jag använde mig av samma enkla modell som vanligt. Det är bara raka bitar som sammanfogas till ett bröststycke, ärmar och kjol. Jag valde att göra nästan hellånga puffiga ärmar med sänkta axlar och mycket volym och en kjol med lite vidd som slutar på vaden.

Egentligen hade jag tänkt spara klänningen till midsommarfirandet, men så kikade solen fram och det blev sommarvarmt och då kunde jag inte låta bli att dra på den. Kanske får den följa med på midsommar ändå, eller så syr jag något nytt till dess.

Kram och hej från er smörblomsgula sommartjej!

Konsten att sy en hissgardin

När det gäller inredning tänker jag att jag förespråkar metoden skynda långsamt. Men ibland går det nog faktiskt lite för långsamt. För efter ett och ett halvt år utan gardiner och med uppvaknanden i ett rum som badar i ljus klockan fem på morgonen under sommarhalvåret så var det verkligen hög tid att ta tag i situationen. Först tänkte jag mig en lösning i form av mörkläggningsgardiner på stång, men efter att ha kollat på olika alternativ utan att fastna för något så kom jag på att jag ville ha en hissgardin. En lätt och luftig som kan fungera både som rullgardin om natten och inramning av fönstret på dagen. Perfekt! Efter ytterligare lite research och mätande av fönstret insåg jag att jag skulle bli tvungen att specialbeställa en. Eller ta saken i egna händer och göra den själv. Hur svårt kan det vara? tänkte jag. Inte så svårt skulle det visa sig. Inte jättekul heller. Men helt klart överkomligt och tre kvällar senare var jag klar.

Jag valde att sy min hissgardin i ett dubbelt linnetyg för att dämpa ljuset mer. Det blir dock inte beckmörkt men tillräckligt för att jag ska sova bättre. Jag mätte upp fönstret och la till sömsmån på alla kanter, sicksackade, fållade och vände rätt. Sedan sydde jag fem kanaler. Två bredare i över- och underkant för att få plats med en 3,5 cm bred trälist och tre smalare med jämna mellanrum mitt på gardinen med plats för en 1 cm bred rundstav.

Sedan petade jag in listerna som jag sågat till i rätt längd och sydde igen kanalöppningarna för hand. På baksidan sydde jag dit 15 stycken öljetter. Tre på varje kanal, en i mitten, en till höger och en till vänster. I de tre nedersta öljetterna knöt jag fast ett persiennsnöre som sedan fick löpa genom de resterande öljetterna hela vägen upp och så samlade jag alla tre snören i en öljett längst ut i överkanten. Jag förstår om min förklaring känns lite knixig, men den här bilden kanske kan hjälpa till att förtydliga.

Till sist skruvade jag i tre skruvöglor rakt genom tyget högst upp och in i den övre trälisten. Sedan slog jag i tre spikar ovanför fönstret som jag hängde upp hela gardinen på. Själva persiennsnöret fäste jag på två enkla spikar vid sidan av fönstret. Jag tycker det blir finare än sådana plastfästen som finns.

Och så här blev resultatet! Här är gardinen hissad halvvägs, men den går såklart att skjutsa hela vägen upp om man önskar. I och med att den bara är upphängd på spikar så kan jag lätt plocka ner den under vintertid om jag vill, eller kanske sy en till i något färgglatt tyg att variera med efter säsong. Vi får väl se om det dröjer ett och ett halvt år till dess eller om jag skyndar lite mindre långsamt framöver.

Tre färgklickar

I väntan på strålande vårsol och spirande natur får man tillsätta lite egna färgklickar i sitt liv. Här är tre saker som gjort intåg i mitt hem den senaste veckan.

I helgen sydde jag klart min väggbonad och spikade upp den ovanför sängen. Den är helt och hållet gjord av stuvbitar som jag hade hemma, men jag tycker att de olika färgerna passar fint ihop i sina kombinationer. Kollar man noga så ser man ju att den inte är särskilt millimeterrak eller perfekt, men jag intalar mig att det är positivt att det syns att den är handgjord, haha.

Nästa hemmaprojekt hoppas jag blir ett nytt, rutigt köksgolv som jag haft på span ett bra tag nu, men jag väntar fortfarande på att golvfabriken ska återuppta sin produktion som legat nere på grund av pandemin. Kanske hinner jag något litet sidoprojekt däremellan, fortsättning följer.

Den här klädhögen med nya Sellpy-fynd blandat med garderobsfavoriter såg jag från min säng när jag vaknade i söndags morse. Kanske kan man se den som ett slumpmässigt utsnitt av min palett för våren med färger som limegrönt, orange, ljusgult och brunt. Hej 70- och 90-tal.

På tal om vårstil hörrni, så känner jag mig lite… lost. Ena dagen töntig millenial med för smala jeans, andra dagen tråkig låtsasvuxen i trenchcoat och loafers. Jag måste hitta någon slags rolig, färgglad medelväg tror jag. Det blir till att ägna påskledigheten åt Pinterest och moodboards.

En väg dit är kanske denna? Jag, som helt ransonerat bort sminkningen under hemmajobbandet, kom nämligen på att det vore kul med jättefärgglad ögonskugga. Så i påskpresent till mig själv köpte jag den här lilla asken som känns som det närmaste godis man kan komma utan att behöva tillsätta socker. Känner jag mig själv rätt kommer jag inte kunna låta den vara länge utan gör nog snart entré i zoom-mötena med orange ögonlock…

Mitt senaste reklamjobb: en kampanj för Spotify Kids

Kolla kolla, jag har gjort en ny reklam som syns runt om i landet just nu! För ett tag sedan fick nämligen jag och några kollegor i uppdrag att hitta på en lanseringskampanj för Spotify Kids. Det är en egen app som riktar sig till barn i åldern 3-7 år och den är fylld med handplockad musik och sagor för de yngsta lyssnarna. Spotify Kids ingår i Premium Family och är toppen om man som förälder kanske inte vill få sin statistik infiltrerad av Babblarna och Bamse eller bara kunna låta sitt barn välja musik fritt utan att riskera att hen hamnar bland opassande YouTube-videos…

Med den här informationen i bakhuvudet var det alltså dags för oss att hitta på en idé och ganska snabbt landade vi i att vi ville låta barnen stå i fokus – på riktigt. Därför lät vi helt enkelt ett gäng riktigt unga kreatörer illustrera och beskriva Spotify Kids och vad de lyssnar på. Resultatet av deras obegränsade fantasi blev sedan innehållet i vår kampanj.

Vi gjorde stora utomhustavlor, skärmar, banners och korta videoannonser med teckningar och citat från barnen. För att visa på hela processen hur kampanjen kom till gjorde vi också en film där man får följa med i barnens kreativa tankar. Filmen spelade vi in under en dag i en studio med noga restriktioner och en del anpassningar.

Jag är ändå väldigt glad att vi kunde genomföra hela produktionen och få ihop kampanjen, trots rådande omständigheter. Det är alltid väldigt mycket pusslande bakom kulisserna för att få alla bitar på plats och det här projektet var verkligen något som kändes fint att få vara med och göra. Så himla kul att jobba med barn också, deras sätt att tänka och uttrycka sig är otroligt och det blev många skratt under hela processen. Hoppas ni gillar det! Det här är i alla fall sådan reklam som jag blir glad av, både att se och att göra.