Happy Galentine’s Day

Jag vet inte vad som är mest störande. Konsumtionsöverflödet av fula hjärtan, nallebjörnar och röda rosor eller alla som måste proklamera hur viktigt det är för dem att INTE fira Alla hjärtans dag. I år har jag valt min egna väg och sitter varken hemma och gråter över singellivet eller gör bittra inlägg om att kärlek minsann kan visas alla 365 dagar om året. Jag tänkte mest: Alla hjärtans dag – kul, jag maxar på med rött och rosa bara för att man kan. Sen möter jag upp några av mina bästa galentines och äter ramen-soppa, firar födelsedagsbarn och hälsar på hundvalpar. Perfekt!
 
happy galentine's day
Så här ser jag alltså ut dagen till ära. Extra bra att maxa på med färg och blommor i februari tänker jag.
 
happy galentine's day
 
happy galentine's day
Det finns väl någon gammal moderegel som säger att man inte får matcha rött och rosa. Den gäller inte i min värld. Andra regler som inte gäller hos mig: Störst går först. Inget godis före maten. Bäst före-datum på mat.
 
happy galentine's day
Här följer lite skön produktinfo, eftersom jag vet att det uppskattas ibland. Byxorna köpte jag här om veckan på Zaras rea, tröjan och skorna är båda supergamla (minst tre år i alla fall), kappan fick jag av min kompis som jobbar på PR-byrå, den kommer ursprungligen från Rut & Circle och den öppna spisen tillhör lägenheten.
 
happy galentine's dayOch så här ser det ut från min vinkel. Fint och färgglatt tycker jag! Nu ska jag åka och förtära ovan nämnda ramen-soppa och klappa på hundar. Ha en fin alla hjärtans dag hörrni. Puss! ♥
 

Hopplösa klädförälskelser

leopard
 
En sak som sakta men säkert har gått upp för mig är hur min klädstil funkar. Jag har länge hävdat att jag inte har någon särskild stil, att den mest är lite random men ganska fin. Så är inte fallet. Jag har insett att jag liksom dras till en viss typ av kläder och blir hopplöst förälskad. Ett genomgående tema är sådant man håller upp och säger ”var inte den här lite kul?” – som mörkblå fuskpälsjackor, orangea tokmönstrade kimonos, klänningar i smaradgröna och rosa block eller superprickiga byxor. Helt enkelt plagg med en ganska egen karaktär, som folk antingen gillar eller ogillar. Dessa kombinerar jag sedan med mer eller mindre stilrena basplagg, ofta i svart. Och resultatet, det känns väldigt jag. Långt ifrån klassiskt och korrekt, minimalistiskt eller enhetligt – men mitt egna lilla sätt att tänka. Hur funkar er klädstil? Är det någon som känner igen sig?
 
leopard
 
En typisk Julia-outfit ser alltså ut som ovan. En svart polotröja, svarta strumpbyxor, svarta gubbskor och en ganska knäpp leopardmönstrad kjol med rolig skärning som jag liksom bara drogs till i butiken. Jag vet inte riktigt varför, jag skulle inte påstå att min stil är särskilt leopardig, men den hade något jag föll för.
 
leopard
 
Och just det, om någon skulle undra. Kjolen är ny från Monki och skorna från & Other Stories. Resten är gamla grejer man kan hitta lite här och var. För så funkar också min stil – det är gammalt och nytt i en salig blandning.

The struggle of being a blogger

kimono
 
Saker man troligtvis bara gör när man har en blogg:
Går upp extra tidigt, tar på sig gårdagens kläder, letar fram sitt kamerastativ, möblerar om i vardagsrummet, tar på sig skorna inomhus, ställer sig framför kameran, knäpper av trettiofem bilder, blir missnöjd, ger upp, laddar in bilderna i datorn, redigerar så mycket det går i Photoshop, försöker återskapa någon slags dagsljus, blir missnöjd igen, ger upp, sparar ut de tre minst dåliga bilderna, laddar upp på Flickr, kopierar länken och börjar skriva ett nytt blogginlägg.
 
kimono
 
Syftet med det här inlägget var  egentligen att visa upp min färgstarka, wannabe-kulturtants-kimono som jag sytt enligt Saras eminenta guide. Men alltså, jag ser ju knappt vaken ut på bilderna och även fast klockan var efter åtta var det långt ifrån dagsljus i min lägenhet. Så ursäkta, men bättre än så här blev det tyvärr inte. , liksom.
 
kimono
 
Men kimonon är jag nöjd med i alla fall. Den känns som en perfekt liten vitamininjektion i novembermörkret och en start på min kulturtantskarriär. Längtar så mycket tills jag är typ 67 och får gå på konstvernissager med mina vänninor och dricka rödvin. Life goals (på riktigt alltså)!