En sak som sakta men säkert har gått upp för mig är hur min klädstil funkar. Jag har länge hävdat att jag inte har någon särskild stil, att den mest är lite random men ganska fin. Så är inte fallet. Jag har insett att jag liksom dras till en viss typ av kläder och blir hopplöst förälskad. Ett genomgående tema är sådant man håller upp och säger ”var inte den här lite kul?” – som mörkblå fuskpälsjackor, orangea tokmönstrade kimonos, klänningar i smaradgröna och rosa block eller superprickiga byxor. Helt enkelt plagg med en ganska egen karaktär, som folk antingen gillar eller ogillar. Dessa kombinerar jag sedan med mer eller mindre stilrena basplagg, ofta i svart. Och resultatet, det känns väldigt jag. Långt ifrån klassiskt och korrekt, minimalistiskt eller enhetligt – men mitt egna lilla sätt att tänka. Hur funkar er klädstil? Är det någon som känner igen sig?
En typisk Julia-outfit ser alltså ut som ovan. En svart polotröja, svarta strumpbyxor, svarta gubbskor och en ganska knäpp leopardmönstrad kjol med rolig skärning som jag liksom bara drogs till i butiken. Jag vet inte riktigt varför, jag skulle inte påstå att min stil är särskilt leopardig, men den hade något jag föll för.
Och just det, om någon skulle undra. Kjolen är ny från Monki och skorna från & Other Stories. Resten är gamla grejer man kan hitta lite här och var. För så funkar också min stil – det är gammalt och nytt i en salig blandning.
