Jag tänkte göra ett litet samlingsinlägg med allt som hänt sen sist. Ni vet, juni-livet. Sen insåg jag att när man buntar ihop allt kul och härligt i ett och samma svep så ser det ut som man bara lattjar på och att inget någonsin är jobbigt. Varje dag är en aw, ett restaurangbesök eller en sommaräng att springa rakt utför. Inte konstigt att bloggar och sociala medier ger folk prestationsångest och FOMO. Och med det sagt så finns det ju en massa stunder däremellan som är mycket svårare att dokumentera eller bara så vardagligt tråkiga att man inte orkar ta upp kameran. Så får det ju vara, låt oss bara komma ihåg det innan vi tar oss an alla guldkorn.
En av de första sakerna jag gjorde när jag kom hem från bröllopet på Öland var att springa. Knappt tre kilometer ner till Sicklasjön och sen fort av med skor och shorts och plums i vattnet. Aaah! Jag har verkligen blivit bättre på att uppskatta ett bad de senaste åren och måste inte längre ha minst 23 grader och stekande sol. En svalkande kvällssjö är minst lika härligt. Säkert ett ålderstecken väl?
En måndag mötte jag upp min syster utanför Racamaca. Hon hade fått middag där plus biljett till Loney Dear i Allhelgonakyrkan i födelsedagspresent av mig. Jag älskar fortfarande Racamaca fastän de byggt ut och blivit lite större med allt vad det innebär. Ett litet restaurangtips om ni önskar! Konserten var väldigt fin och experimentell och personlig. Precis vad jag gillar med livespelningar, när man får bli en del av något som bara händer där och då.
Några dagar senare mötte jag upp delar av TT – ett gammalt gäng som fått sitt namn efter en messengerkonversation som kallades TipsarTråden där vi skrev om alla events vi skulle attenda på den tiden man orkade gå på sånt, typ 2013. Nu umgås vi mest i andra former men namnet har fått hänga kvar. Anna var hemma från New York och vi hade inte setts alla tillsammans på superlänge så det blev en sån kväll som aldrig ville ta slut. Vi åt tapas och drack sangria och gick till Bleck och jag kände mig sådär härligt kompiskär dem i allihopa. Åh.
Sedan blev det midsommar och vi åkte till Hälsingland. Egentligen brukar vi vara ett stort gäng på 15-20 personer som firar tillsammans, men i år blev det lite annorlunda. Dels för att de flesta av oss var på samma bröllop helgen innan och så fick några barn, andra åkte på semester och en del var på bröllopsresa. Rimliga ursäkter ändå. Så vi blev ett litet mini-gäng på fyra, vilket också var väldigt härligt. Och nu pratas det redan storslagna planer med alla inför midsommar 2020.
Vi var uppe hos Maddes föräldrar som bor på en gård ute på landet. Madde har ju köpt ett torp ett stenkast därifrån men det krävs lite mer renovering innan det är redo att ta emot gäster så vi höll mest till på gården. Men först inspekterade vi ägorna och såg dimman smyga sig fram längs åkrarna.
Nästa dag var midsommarafton och då tog vi bilen till Järvsö för firande på hembygdsgården. Vi kastade ihop varsin krans med de dikesblommor vi lyckades få tag på och kollade på när de reste stången efter konstens alla regler.
Sedan dukade vi upp picknicklunch med sill och färskpotatis och lite chark och ost till de mer fiskskeptiska.
På hemvägen stannade vi till vid Orbaden som har taglinen Hälsinglands riviera, det är självförtroende-goals om något. Vi tog ett svalkande dopp i Ljusnan och sprätte med tårna i sandstranden innan det var dags att åka hemåt.
Tillbaka på gården så tände vi grillen och grillade grönsaker och halloumi med en massa goda tillbehör.
Så lyxigt med sitta ute-väder på midsommarafton, det är man inte helt bortskämd med. Men efterrätten i form av jordgubbs- och rabarberpaj åt vi faktiskt inne på punschverandan och där blev vi kvar hela kvällen och drack vin och spelade kort inpå småtimmarna.
Resten av midsommarhelgen gick i lugnets tecken med fårmatning och loppisrundor och pastamiddagar för att avslutas med ett stopp i Falun på vägen hem. Slutfirat för 2019!
Sedan tog jag det väldigt lugnt och ägnade mig åt givande aktiviteter som tvätt och städning under kvällarna ända tills det blev torsdag. Då mötte jag och Madde upp Emelie som kommit hem från sin bröllopsresa. Vi tog en aw som slutade med att jag och Madde raderade våra Tinder-konton i någon slags frustrerad det måste finnas ett bättre sätt än detta-känsla och det här har ju inte givit mig något på fyra år så strunt samma om allt försvinner, ivrigt påhejade av den nygifta Emelie… Lite spännande och ganska så skönt ändå. Uppfylld av min nya offline-personlighet där mannen i mitt liv kommer dyka upp på ett nytt och oväntat sätt, ställde jag mig på Götgatsbacken och högläste en dikt av Werner Aspenström eftersom jag tidigare under dagen varit och köpt en hel trave med böcker. Responsen var väl något varierad, men jag kände mig själv nöjd när jag senare traskade hemåt.
Dagen därpå hade vi sommarfest med jobbet under temat An English garden party with a twist. Jag tog revansch på min halvvissna midsommarkrans med en något mer uppstyrd variant.
Efter fördrink och en skumpig bussresa hamnade vi ute på Djurgården och i ett av växthusen på Rosendals trädgård. Där blev vi serverade middag vid långbord och styrde sen dansgolv fram till midnatt.
Då skumpade bussen nämligen vidare till Trädgården där vi avslutade kvällen och en av de lugnare sommarfesterna i byråns historia. Ingen sköt fyrverkerier från taket eller bröt någon annans finger eller ens något i närheten (ja, det är eventuellt saker som hänt tidigare, inga följdfrågor tack).
Nästa dag var jag tillbaka på Trädgården (lovar att jag gick hem däremellan) för att se Sverige slå ut Tyskland i VM. Så nervöst och SÅ kul med en vinst! Heja heja! Jag inser nu att det är förmodligen det jag lagt mest tid på av det som inte dokumenterats här ovan: kolla VM-matcher. Men det är ju så roligt?!
Och ja, här någonstans tar rolighetsrapporteringen slut för stunden. Men nu väntar en vecka med mer fotboll, kompismiddagar, nedräkning till semestern och vem vet: kanske en dikt spontant läst i skymningen? Ni gör bäst i att hålla utkik.
