Iakttagelser

Iakttagelser
Det är alla helgons dag och jag ger mig ut på en promenad. Jag går förbi kyrkogården där det strömmar av folk. Det är någon slags underlig stillhet i luften, hundratals ljus som brinner och en stämning fylld av vemod och förtröstan. Jag viker av ned mot vattnet.
Det är en riktigt höstig novemberdag. Allting tycks gå i gråskala förutom trädens löv som brinner i orange. Det prasslar under mina kängor när jag går. Jag sticker upp hakan över halsduken och andas ut. Det bildas rök i kylan.
Över vattnet flyger fåglar som då och då skriker till. Deras vassa skrän överröstar allt annat. De sveper längs med den rinnande strömmen, rör sig i en massa, alltid tillsammans.
Framför mig går ett äldre par. De har med sig en påse gammalt bröd och stannar till för att mata änderna. Han slänger brödbitar och hon sätter sig på en bänk för att vila. De pratar, skrattar och förundras över djurens girighet. Han hjälper henne upp från bänken och de går vidare. Sida vid sida, som om det alltid varit så.
Längs med vattnet finns ett litet hus med bänkar. Jag ser en man stå där i. Ser att han pratar i telefon med någon. Hans röst låter upprörd och förkrossad på samma gång. När jag går förbi hör jag honom säga: ”MEN HUR KUNDE DU ÄLSKA HONOM SAMTIDIGT SOM DU SA ATT DU ÄLSKADE MIG?” Jag saktar in lite på stegen, vill höra men ändå inte. Rösten fylld av smärta och oförstånd. ”HUR KUNDE DU GÖRA SÅ? HUR KUNDE DU, HUR KUNDE DU, HUR KUNDE DU…?” Jag går vidare och förbannar kärlekens brutala ömtålighet.
På trottoaren till gatan där jag bor ligger en död fågel. Liten, gråbrun och alldeles stilla. Livet och döden, glädjen och sorgen, över allt finns den. Vissa dagar påtagligare än andra, ständigt återkommande och med en tydlig klarhet. Det handlar nog mest om att ha tid för att se den. Kanske är det därför gråa novemberdagar finns.

Det är alla helgons dag och jag ger mig ut på en promenad. Jag går förbi kyrkogården där det strömmar av folk. Det är någon slags underlig stillhet i luften, hundratals ljus som brinner och en stämning fylld av vemod och förtröstan. Jag viker av ned mot vattnet.

Det är en riktigt höstig novemberdag. Allting tycks gå i gråskala förutom trädens löv som brinner i orange. Det prasslar under mina kängor när jag promenerar fram. Jag sticker upp hakan över halsduken och andas ut. Det bildas rök i kylan. Över vattnet flyger fåglar som då och då skriker till. Deras vassa skrän överröstar allt annat. De sveper längs med den rinnande strömmen, rör sig i en massa, alltid tillsammans.

Framför mig går ett äldre par. De har med sig en påse gammalt bröd och stannar till för att mata änderna. Han slänger brödbitar och hon sätter sig på en bänk för att vila. De pratar, skrattar och förundras över djurens girighet. Han hjälper henne upp från bänken och de går vidare. Sida vid sida, som om det alltid varit så.

Längs med vattnet finns ett litet hus med bänkar. Jag ser en man stå där i. Ser att han pratar i telefon med någon. Hans röst låter upprörd och förkrossad på samma gång. När jag går förbi hör jag honom säga: ”MEN HUR KUNDE DU ÄLSKA HONOM SAMTIDIGT SOM DU SA ATT DU ÄLSKADE MIG?” Jag saktar in lite på stegen, vill höra men ändå inte. Rösten fylld av smärta och oförstånd. ”HUR KUNDE DU GÖRA SÅ? HUR KUNDE DU, HUR KUNDE DU, HUR KUNDE DU…?” Jag går vidare och förbannar kärlekens brutala ömtålighet.

På trottoaren till gatan där jag bor ligger en död fågel. Liten, gråbrun och alldeles stilla. Livet och döden, glädjen och sorgen, över allt finns den. Vissa dagar påtagligare än andra, ständigt återkommande och med en tydlig klarhet. Det handlar nog mest om att ha tid för att se den. Kanske är det därför gråa novemberdagar finns.

To Arms Etc

Min gamla klasskompis Miriam valde att flytta till London efter gymnasiet för att studera musik. Nu, några år senare, har hon som en del av bandet To Arms Etc spelat in och släppt en skiva med samma namn. De beskriver själva sin musik som ‘prog’ enough for aficionados yet ‘pop’ enough for radio, vilket jag tycker är en rättvis beskrivning. För här blandas enklare melodislingor med lite mörkare toner och resultatet låter riktigt bra! Några av mina favoriter är The Hurting och Damned Stupid Rain.

Hela albumet finns att lyssna på på Spotify, men som ett litet helgfirande har jag också fått några skivor att ge bort till er. Så vill du ha ett exemplar är det bara att du lämnar en kommentar med namn och mailadress så drar jag fram några vinnare sedan. Kör igång!


Tävlingen är avslutad!

Kängor

Häromdagen insåg jag att jag saknade ett par ordentliga höst- och vinterskor och efter en sväng på stan kom jag hem med dessa. Ett par rejäla kängor att hoppa runt i lövhögar eller pulsa fram i snöstormar med. Påminner lite om Dr. Martens men är aningens billigare och kommer från Dinsko.

Novembermorgon

Novembermorgon och jag är trött som en gammal gnu eller något. Men jag tröstar mig med att äta ägg ur min gröna ministekpanna och intalar mig att vitaminerna i grapefrukten borde ha någon positiv inverkan mot tröttheten. Dags att ladda kaffebryggaren nu och sedan bege sig mot skolan. Hoppas att er dag blir fin!

111030

Ursäkta att detta blivit någon sorts dj-blogg men… igår spelade jag i Katrineholm tillsammans med Nause. Dels några timmar före dem och sedan en stund efter också. Och det var sjukt kul! Dog eufori-döden lite och vill bara göra det en gång till! Men för er som inte var där så har jag gjort en liten lista med sånt som jag spelade igår om ni vill höra. Ni hittar den här. Lyssna och njut dansa!

Spelning

Hej! Ikväll åker lurarna på igen för då ska jag nämligen till Katrineholm och spela. Nause har en spelning där och jag har fått äran att agera warm-up. Är lite nervös faktiskt men jag har laddat upp med en löptur och ett ordentligt lass med pasta så jag tror att det kommer gå bra! Ni kan väl hålla en tumme för mig? Hoppas att ni får en fin kväll!

iPhone 4S

Jag satt som på nålar den sista timmen av föreläsningen i väntan på att klockan skulle bli tio och när den väl blev det gick jag med raska steg mot Teliabutiken. Där väntade nämligen min nya iPhone på mig, redo att hämtas ut. Tekniktönten inom mig slog bakåtvolter av lycka och nu sitter jag här, mer än nöjd! Någon annan som hängt på låset idag?

Instagram III

Imorgon blir min trofasta iPhone 3G utbytt mot en betydligt snabbare och fräschare variant. Därför tänkte jag att vi skulle kika på lite bilder jag tagit med denna den senaste tiden, innan det är dags för den att gå i pension!
Min kompis Madde är en utsökt hemmafru och en dag hade hon med sig kladdkaka till skolan. Plus en av alla långa böcker om visuell teori jag läst den här terminen.
Min cello plockades ut ur fodralet för första gången på länge och en dag hade jag fluffigt hår som en hund.
Ett hörn av mitt dj-bås på Puls och samma hörlurar och en tidning på tåget mot Stockholm.
Östermalm i solnedgången och så började jag titta på en ny serie; New Girl med bästa Zooey Deschanel.
Min godispåse med bara mitt favoritgodis; mintlakrits! Och en fikastund på IKEA Communications i Älmhult.
En tavla jag spikade upp på vår vägg här hemma och min godaste hembakta pizza.
En av alla tusen att göra-listor och mina nya, snabba löparskor.
En katt som inte riktigt tycker om mig (jag jobbar på det) och en delikat fredagsmiddag beståendes av korv med bröd.
En helt vanlig torsdag blev drinkkväll och en natt fick jag för mig att jag skulle skriva på min skrivmaskin.
Några tygpåsepaket med glassiga frimärken och min himmelsäng hemma hos mamma och pappa.
En dj-outfit med mörkblå paljettjacka och min kvällsmat idag med goda mackor!

A Very She & Him Christmas

Jag vet, jag är smått galen. Kanske beror det på mitt högtidslika namn eller så är det bara ren underlighet. I vilket fall så älskar jag julen! Så mycket att jag kan börja med önskelistan i augusti och drömmer om grandoft och griljerad skinka redan i oktober. Och nu när det är knappt två månader kvar till dagen med stort D och She & Him lämpligtvis precis släppt sitt album A Very She & Him Christmas, då kan man bara konstatera att julmusiklyssnandet är igång. Här ska det inför-jul-mysas hela november och december lång. För är det något som verkligen piggar upp hösten och vintern så är det julförberedelserna och den tillhörande stämningen. Gott mys önskar Jul-ia!

Taxen

Efter att jag fick syn på det här halsbandet för första gången så var jag säker på att jag ville ha det. Det var något med den lilla guldiga taxen som jag inte kunde motstå. Taxar är liksom så fulsöta och oproportionerliga och gulliga på samma gång! Jag letade på Monki både i Stockholm och Norrköping utan framgång så till sist beställde jag det i deras online-shop och idag trillade det in i min brevlåda. Gissa om jag är nöjd nu?