Midsommarkrans

Att bära krans på midsommarafton är lika obligatoriskt som att ge paket på julafton. Min plan är att hinna binda en krans på midsommaraftons morgon men jag vet att det kan bli stressigt att hinna med. Därför har jag gjort en liten extrakrans. En som håller länge och som är liten och lätt.
 

Jag köpte små pappersblommor på Panduro, ett paket med tolv stycken för en tjugolapp. Sedan virade jag bara ihop dem i ändarna och testade så det blev lagom stort för mitt huvud. Det tog ungefär fem minuter – enklare pyssel än så är svårt att hitta! Nu är det bara att vänta på midsommarafton…

Tre små ögonblick

Jag tar en springtur för benen känns pigga och huvudet är trött. Insuper de sista strålarna från kvällssolen och låter gruset knastra under mina fötter. Bestämmer mig för att testa en ny väg hem men kommer plötsligt på mig själv med att ha tappat all riktning och bara springa mot havet och den sjunkande solen. Vet inte riktigt var jag befinner mig längre och irrar mellan villaträdgårdar och nyponbuskar. Men så hittar jag fyren som visar mig bron och som hjälper mig att hitta hem igen.
 
Det är söndag och jag har tvättid och fyller maskin efter maskin. Fönstret står på glänt och lägenheten är städad. Vardagsrummet fylls av solljus och sedan hörs dropparna från juniregnet. Jag tittar ut och möts av det vackraste vädret – droppar av solregn. Sedan bäddar jag sängen med frasiga lakan som doftar svagt av äppelblom och tvättmedel.
 
Det är vigsel för två av våra vänner. De står längst fram i kyrkan, säger ja och strålar mer än Vintergatans alla stjärnor tillsammans. Ögon tåras, någon plockar fram en näsduk och brudgummen håller ett överraskningstal vid altaret. Sedan kliver du fram med gitarren och sjunger Bright Eyes – First Day of My Life. Och jag tänker att det är fullkomligt omöjligt att inte älska någon i mörkblå sommarkostym som framför en av världens bästa låtar. Sedan fäller jag en tår till. För kärleken, det bästa av allt!

Och den ljusnande framtid är vår…

 
 

För fyra år sedan jag stod högst upp i trappan på De Geer-gymnasiet och väntade på att få springa ut. Så fylld av förväntan, glädje och framtidstro. Den dagen fanns inga tvivel, inga beslut, ingen bostadsbrist, ungdomsarbetslöshet eller finanskris. Allting var bara lycka.

Tre år senare stod jag i en sal och hade framläggning av mitt examensarbete. Framför familj och vänner, handledare och examinator. Så fylld av nervositet, spänning och framtidsångest. Dagen efter fällde jag tårar i min säng för jag visste inte vad som skulle hända i livet. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen eller vad jag skulle göra.

Hela sommaren dunkade mitt oroshjärta hårdare än vanligt. Folk runtomkring mig sa Det ordnar sig. Det kommer gå bra ska du se. Du är ju duktig, du kan ju. Men orden gick inte in. Jag trodde inte på dem.

Fast idag sitter jag här. I en ny stad och med ett nytt jobb. Ett drömjobb. Med dig vid min sida sedan tre år tillbaka. Och med flygbiljetter i inkorgen, crème brûlée i ugnen och solsken utanför fönstret.

Men också med en tacksamhet. För jag har lärt mig varje dag man får vakna frisk är en gåva. Och trots att uttrycken är nötta, slitna och nästintill ironiska så ligger det något i att fånga dagen. För man vet inte hur många man får. Man borde inte behöva gå på unga människors begravningar, men man gör det ändå. Man borde inte behöva oroa sig för sjukdomar, olyckor och hemskheter, men man gör det ändå. För sådant är livet. Skört och förgängligt.

Ni är många som tar studenten, examen och slutar skolan nu. Vissa med glädje, andra med tårar. Oavsett hur det känns så vet jag att den ljusnande framtid är er. Men hur länge den varar går inte att säga. Så se till att ta vara på den, följ era drömmar och njut av livet.

Frisyrer

I morgon har jag äntligen en klipptid. Jag har skjutit på det hur länge som helst, mest för att jag inte vetat vad jag vill göra. Det vet jag förvisso inte nu heller, men tiden är bokad i alla fall. Jag tycker det är så svårt att bestämma vad jag vill ha för frisyr. Nu har jag ju relativt långt hår som jag kämpat med att spara ut (mitt hår växer inte alls så där ogräsfort som alla andras tycks göra) men samtidigt är det tråkigt att det bara hänger rakt ned.
 
Filip röstar för page men där känner jag mig inte riktigt övertygad. Jag vill ju kunna sätta upp det lite, göra fina flätor, knutar och sånt. Dessutom har jag fått för mig att det är finare med page om man har mörkt hår (det är visst någon fix idé jag har, att vissa frisyrer passar bättre om man har rätt nyans på håret). De eviga lugg-klippar-tankarna som anländer lite då och då har jag också avfärdat för den här gången. Det är ju superfint med lugg men det är också ett himla jobb varje morgon med tvätt och plattång och uppsättning. Nej, det har jag provat på tillräckligt för ett tag.
 
Så ja, vad återstår då? Lite halvlångt, lite uppklippt, lite snedbena? Känns ju så där innovativt. Har ni några bra förslag på vad jag kan göra? Ovan ser ni lite fina frisyer från Pinterest som jag gillar!

Laxwraps

Idag stod jag på T-Jarlen och var megahungrig och förvirrad. Jag hade ingen aning om vad jag skulle köpa till middag och jag gick fram och tillbaka i gångarna. Efter en stund konstaterade jag att jag inte skulle orka laga något komplicerat så jag bestämde mig för köpa ingredienserna till laxwraps. Sagt och gjort, så fick det bli!
 
Du behöver: tortillabröd, sallad, tomat, rödlök, avokado, kallrökt lax, fetaost, crème fraîche och svartpeppar.
 
Gör såhär: Gör en fetaoströra genom att blanda ett halvt paket fetaost med ungefär en deciliter crème fraîche. Mosa ihop allt med en gaffel och smaka av med peppar (salt brukar inte behövas eftersom osten i sig har ganska mycket sälta). Skölj och skär upp alla grönsakerna. Varva allting i tortillabrödet och klicka över såsen. Vik ihop till en wrap och ät!
 
Superenkelt och det tar bara några minuter att fixa ihop. Dessutom slipper man använda sjutton stekpannor och fjorton kastruller. Perfekt om man har en liten spis och tycker det är trist att diska!

Mera träning!

På mitt jobb (en reklambyrå) jobbar vi ganska mycket med olika sportföretag och generellt sett så är vi rätt träningsintresserade (tveksamt om jag räknar in mig själv i detta dock). Därför bestämde vi oss under någon av de sista dagarna i maj att ha en utmaning. Nämligen att träna 20 pass innan semestern (1 juli). Lätt som plätt! tänkte jag, för 20 pass lät ju inte så mycket. Men sedan började jag räkna efter och insåg att jag skulle bli tvungen att träna 5 pass i veckan. Och det är liksom 2-3 stycken fler än vad jag gjort innan… Ojdå.
 
Men är man envis som tusan och gillar utmaningar så är det bara att köra – så det gör jag nu! Våra regler är att man måste ha bytt om innan och bli svettig för att det ska räknas som ett pass, men annars får man välja nästan vilken sport som helst. Jag kör mest löpning och lite styrketräning, det passar mig bäst. På bilderna ovan ser nu hur himla sportig jag var i vintras/våras när jag fotade för adidas. Dags att hitta tillbaka till den stilen helt enkelt och spurta på! Hejar ni?
 
PS. Tänkte att jag skulle göra en liten koll också – vad vill ni helst läsa om härinne? Mer träning och sånt (har ju inte direkt skrivit om det innan), nya spellistor, kläder, mitt jobb, matlagning eller lite längre texter om vissa ämnen? Kom jättegärna med önskemål och tips! Jag kommer ju självklart mixa på härinne som jag brukar, men det är alltid kul att höra vad ni gillar/saknar. Tack!

Oväder

 
Att ligga med huvudet på din bröstkorg
och höra regnet och åskan
som drar förbi utanför fönstret
är bland det finaste jag vet.
 
Sedan tar jag tåg 240 mot ensamheten.
Det är signalfel på både mig och tågnätet.

Tre vardagsrätter

Den här veckan bestämde jag mig för att laga lite nya rätter och göra goda matlådor att ta med som lunch. Mitt fokus var att använda mycket färska grönsaker (älskar att det är säsong för det nu) och att göra färgglad mat. Här är tre av rätterna som jag lagade, de två sista hämtade jag inspiration till i Hemköps mattidning (mycket bra!):
 

Du behöver: en zucchini, fetaost, ett gäng goda grönsaker du gillar, rödlök, kallrökt skinka (eller något liknande), honung, olivolja, balsamvinäger, dijonsenap, salt och peppar.
 
Gör såhär: Hyvla zucchinin tunt med osthyvel eller potatisskalare och stek den i olja på medelvärme. Salta lite. Lägg upp zucchinin på fat och låt den svalna. Medan den svalnar, gör resten av salladen. Jag använde babyspenat, röd paprika, rödlök, rädisor, kallrökt skinka och fetaost som jag skar i lagom stora bitar och blandade. Över det ringlade jag en dressing gjord på honung, olja, balsamvinäger, dijonsenap, salt och peppar som jag blandade lite på känn. Toppa sedan med zucchini och några tag med pepparkvarnen.
 
Du behöver: en gul lök, 500 g frysa gröna ärtor, 2 hönsbuljongtärningar, 8 dl kokande vatten, en förpackning ruccola, 1,5 dl crème fraîche, parmesan, salt och peppar.
 
Gör såhär: Fräs löken i olja i en gryta så den blir mjuk, den ska inte få någon färg. Blanda i ärtor och buljongtärningar och fräs i en minut. Tillsätt hälften av vattnet, koka upp och koka allt i en minut. Flytta kastrullen från plattan och låt stå med lock på i fem minuter. Hacka ruccolan och blanda ner. Mixa soppan och rör i crème fraîche. Späd med resten av vattnet tills den får en bra konsistens. Koka upp soppan igen och smaka av med salt och peppar. Servera med riven parmesan och lite ruccola på toppen.
 
Du behöver: halloumiost, persilja, 1 tsk dijonsenap, 2 tsk flytande honung, 2 msk balsamvinäger, 1 msk vatten, 3 msk olivolja, 1 burk stora vita bönor, haricots verts, rädisor, paprika, morötter, rödlök, 1 förpackning babyspenat, 1 avokado, ½ citron, 1 vitlöksklyfta, 1 msk olja, salt och peppar.
 
Gör såhär: Rör ihop en dressing med dijonsenap, honung, balsamvinäger, vatten och olivolja. Smaka av med salt och peppar. Lägg i vita bönor och haricots verts och låt marinera ett tag. Under tiden, skiva och hacka alla grönsaker och blanda ihop till en sallad. Gör en guacamole genom att mixa avokado, citronsaft, vitlök, olja, salt och peppar. Stek halloumiosten i smör i cirka en minut på varje sida. Garnera den med finhackad persilja. Blanda de marinerade bönorna med resten av salladen och servera allting tillsammans.

En söndag

Ingredienser för en bra söndagseftermiddag:
Strålande sol och 25 grader varmt
Fruktsallad med jordgubbar, nektariner, melon och vindruvor
En skärgårdsklippa vid vattnet
Tusen saker att prata om
 

 
Jag har hittat skärgårdsklippor en bit från mitt hem dit jag tar dig. Det luktar sommar ute, en söt doft av syren som får en att minnas skolavslutningar och sommarlov. Solen strålar från en klarblå himmel och fastän det börjar bli kväll värmar den fortfarande. Vi pratar dåtid, framtid, nutid. Bästanågonsintid och alldelesförlitetid. Sträcker ut benen på klipporna och pekar ut nya skrapsår och blåmärken. Som om vi fastnat i barndomens ramlande och aldrig riktigt kommit därifrån. Vi återberättar och blickar framåt. Summerar och strukturerar. Bestämmer att den här sommaren ska bli den bästa. Nu har den börjat.

Nu stänger fabriken

I slutet av sommaren 2010 gjorde jag min första tygpåse. Jag sydde den själv och strök på ett tryck med orden Heartbeat som jag designat en junidag samma år. Den fick många komplimanger och det var till och med flera som frågade varifrån den kom, om de kunde få köpa en likadan och om jag kunde göra fler. Så då startade jag min lilla tygpåsefabrik. Först tog jag alla beställningar via bloggen, skrev långa listor med namn och adresser och svarade på mängder av mail. Jag och Karin gjorde en liten stopmotion-film i skogen för att visa upp tygpåsarna och beställningarna trillade in.

 

 

Sedan bestämde jag mig för att designa fler tryck allt eftersom jag fick nya idéer att testa. Nya bilder fotades och ännu fler påsar såldes. Till slut bestämde jag mig för att skapa en egen sida till min lilla fabrik, den fick namnet Making Heartbeats. Jag ordnade en ny fotografering tillsammans med Karin och fem kompisar som snällt modellade. Nu hade jag plötsligt webbshop, eget företag och fick önskemål om att sälja tygpåsar till både Norge och USA och en massa andra ställen. Det var inte alls vad jag räknat med i början och det var superkul!

 

 

Men nu har det gått en tid, nästan tre år sedan den första tygpåsen skapades, och mitt liv och min tid har förändrats lite. För faktum är att det är skillnad på att plugga och att jobba heltid. Och det tar tyvärr mycket längre tid än vad man tror att svara på mail, köpa material, bråka med skrivare (det här har tagit alldeles för mycket tid), noggrant stryka varje påse, skära ut tryck, vika ihop, paketera och posta. Det är en liten invecklad process varje gång en ny påse tillverkas och jag vill verkligen att det ska göras med omsorg och då tar det tyvärr tid. Hade det varit så att jag tjänat en liten hacka på att göra tygpåsarna hade jag säkert fortsatt ett tag till. Men under dessa tre år har jag inte tagit ut en enda krona i lön utan alla pengar jag fått in har gått till att täcka kostnader för material och liknande. Så länge det finns tid har jag inget problem med att jobba gratis men när det mer blir ett stressmoment än något som är kul, då vet man att det är dags att börja stoppa maskinerna och stänga fabriken.

 

 

Innan jag gör det helt vill jag dock säga världens största tack till alla er som köpt och burit runt på någon av mina tygpåsar. Över 300 påsar har sålts och det är många fler än jag någonsin kunnat räkna med! Kanske kommer försäljningen återupptas en vacker dag – hemma i min lägenhet eller någon helt annanstans. Vi får se helt enkelt. Men återigen, tusen tack till alla er som handlat! Utan er hade jag suttit där med ett exemplar av min Heartbeat-påse och undrat vad jag skulle göra med den…