Frukostfrallor för söndagshungriga

Att vakna upp och veta att man har en färdigjäst deg som snart ska förvandlas till nygräddade frukostfrallor, det är en angenäm känsla. De här frallorna är så enkla att göra att man utan problem fixar degen med ett par, tre fireballshots i kroppen, men de kan självklart göras vid klarvaket tillstånd också…
 
Innan du går och lägger dig: blanda 2 krm torrjäst med 3,5 dl vatten, 1 tsk salt, 5 dl vetemjöl och 2,5 dl rågsikt. Täck över bunken och låt jäsa i rumstemperatur över natten. Sov gott.
Nästa morgon: baka ut degen på mjölat bord. Kavla ut den till en rektangel och vik den tredubbel på längden. Låt jäsa i 30 minuter till. Dela sedan degen i bullar, sisådär 12 stycken fick jag ut. Grädda dem i ugnen på 250 grader i 10-15 minuter.
Till sist: låt frallorna svalna under tiden som du gör kaffe. Skär upp och servera med valfritt pålägg!

Novemberlivet

Den här bloggen lyckades visst under den gångna veckan reduceras till något man hittar i 10-kronorslådan på Ica Maxi. Något småfult, meningslöst och rätt trist. Den främsta anledningen är väl att jag haft en arbetsvecka deluxe med flera viktiga pitcher, övertid fyra kvällar av fem och tusen deadlines på sådant som ska vara klart innan jul. Det kombinerat med att det är konstant mörkt de få timmar man är hemma (vilket gör det komplicerat att ta någorlunda bra bilder) får helt enkelt bli min ursäkt. Men nu är det i alla fall helg och jag hinner dricka rosa frukostsmoothies med kokos och förhoppningsvis också skänka denna blogg lite tid. Snart är det jul dessutom och då blir det bloggning för fulla muggar! Så jag hoppas ni uthärdar denna novembertristess som bloggen går igenom – är ni kvar?

Soundtrack of My Life

Jag fick för mig att jag skulle skapa en spellista som utgjorde The Soundtrack of My Life. En rimlig tanke till en början men som snabbt visade sig bli halvt omöjligt, det är ju så svårt att välja! Så till slut satte jag upp ett antal punkter, letade låtar efter dessa och här är resultatet. Om ni vill får ni jättegärna låna listan och göra era egna soundtracks, det skulle vara så kul att höra! Lämna bara en kommentar med er lista så jag hittar den sen.
 


En låt som innehåller mitt namn
[ingenting] – Julia
Förutom att [ingenting] har det mest geniala bandnamnet (”Vad lyssnar du på?” ”[ingenting]”) så har de också gjort en bra låt som heter Julia. Lite lagom smådyster och ångestfull men ändå rätt fin.

En låt jag lyssnade på som liten
Spice Girls – Wannabe
Året var 1996 och jag hade fått låten på kassettband av min kusin som hade cd-skivan (stort!). Jag vet att det finns någon film där vi dansar och mimar till denna låt där jag även gör en misslyckad hjulning, något som förhoppningsvis har arkiverats vid det här laget…

En guilty pleasure-låt
Katy Perry – Firework
SOM jag sprungit till denna låt. Och kört bil. Och städat. Och gjort egna covers med ukulele. Och skriksjungit den helt obefriat på dansgolv. Jag älskar den på ett högst pinsamt sätt, men det står jag för.

En låt som får mig att dansa, dansa, dansa
Icona Pop – I Love It
Det är faktiskt helt omöjligt för mig att vara still till denna låt, vid första sekund som den drar igång far jag liksom upp ur stolen var jag än är. Dessutom påminner den mig om en galen midsommarafton i Dalarna och om att jag alltid kommer vara en 90’s bitch.

En låt jag kan hela texten till
Veronica Maggio – 17 år
Småstadsångest och svensk pop när den är som bäst. Jag minns att jag var 17 år när singeln släpptes och allt kändes bara så mitt i prick. Texten sitter fortfarande kvar, djupt rotad någonstans i hjärnbarken.

En låt jag lyssnar på när jag åker bil
Tomas Andersson Wij – Blues från Sverige
På roadtrips genom svenska landskap finns det få låtar som gör sig bättre än denna. Helst ska det vara en solig sommardag då vägen ligger öppen framför en och bilrutan är neddragen.

En låt jag aldrig kommer tröttna på
Sébastien Tellier – La Ritournelle
Jag är så svag för den här låten, för mig är den 7 minuter och 37 sekunder ren magi. Ett pulserande piano, några svepande stråkar och så drivande trummor… Det är filmiskt och vackert rakt in i hjärtat.

En låt jag gråtit till
Beyoncé – Halo
Den är alldeles lagom cheesy och både glädjetårar och sorgsna tårar har fällts till denna flera gånger om. 00-talets bästa ballad, helt klart.

En låt jag önskar att jag skrivit själv
Bo Kaspers Orkester – Vi kommer aldrig att dö
För den geniala texten och för det snygga trumpetintrot. Punkt slut.

En låt med en artist jag sett live
Arcade Fire – Wake Up
Det här är bästa sjunga med-låten, när hela publiken bara står och ylar. Arcade Fire är dessutom ett ultimat liveband, jag älskar hur de bara springer omkring på scenen och byter instrument med varandra till höger och vänster. När jag såg dem i London avslutade de med den här låten och resten av kvällen kunde man höra hur folk startade allsång på bussar och hela Hyde Park gick och skrålade.

En låt från min tonårstid
Robyn ft. Kleerup – With Every Heartbeat
Om Halo är 00-talets bästa ballad så är det här den bästa danslåten. Kleerup och Robyn är en perfekt kombination och det här är elektronisk pop när den är som bäst. Tonårs-Julia hade vissa kloka val när det kommer till musik i alla fall!

Bokhyllor

I några månader stod jag ut med möbleringen i andrahandslägenheten jag hyr. Visst, det är lite onödigt att köpa nytt och greja när man bara bor någonstans temporärt, men till sist blev jag så innerligt trött på det tjocka och svartbruna att jag krävde förändring. Inget ont om Expedit-hyllan och Lack-bordet men på mina 25 kvm kändes det som om de tog över hela lägenheten.
 
Den stora svartbruna bokhyllan fick helt enkelt lämna plats åt två mindre och nättare.
Det tog sin lilla tid att skruva ihop dem men till slut var Hyllis på plats.
En av hyllorna får fungera som sängbord med min industrilampa (köpt på bästa Clas Ohlson) och min samling av gamla väckarklockor.
Lite fina saker som man blir glad av har också en plats. Vattenflaska från Urban Outfitters, rosa pennvässare som min mamma & moster hade när de var små och ett rejält hålslag jag köpt second hand.
Ett gäng böcker rymms också. Jag försöker att köpa mest pocketböcker nu för tiden eftersom de tar mindre plats (och så kan man alltid ha med sig en i väskan). Kan rekommendera alla i den där högen till höger förutom En dag som jag tyckte var rätt trist och klyschig, resten – läs!
Lite fina boxar och skokartonger rymmer alla småprylar och en trälåda får agera plats åt pennor och sax.
Och längst ned står min skrivmaskin som jag släpade hem från en second hand-butik (så tung men så värt det!) och några stora böcker som är roliga att bläddra i.

Jullängtan

I prick samma stund som jag släppte foten från spansk mark och återvände mot Sverige drabbades jag av akut jullängtan. Jag är ju en julälskare av högsta rang – hör bara på mitt namn: Jul-ia! Jag vet att många tycker det är alldeles för tidigt att börja tänka på julen nu men har man hjärnan full av julkampanjer som snart ska rullas ut och är allmänt superladdad, då tycker jag faktiskt att det är okej att smygstarta lite. Det är ju ändå alla förberedelser som är det roligaste och är det något som livar upp gråa november så är det julfix. Så ja, bered er på en del julinlägg här i bloggen, de flesta i december men några kanske smyger sig fram inom kort. Vi börjar med att kika lite på hur mitt julstök såg ut förra året tycker jag!
 
Först på plats bland pyntet var min vita glitterren. Just nu står han och smyger bakom gardinen i väntan på att få komma fram igen och trava runt bland ris och kvistar.
Lussekattsbak är ett självklart inslag…
…liksom skumtomtar, knäck och polkagrisar.
Jag fixade en mini-gran till lägenheten, det vill jag ha i år igen! Det är så mysigt att komma hem och mötas av ett svagt sken och grandoft.
Och ej att förglömma, förra årets klappar och inslagningar! Att välja papper, fixa etiketter och slå in fint är ju halva nöjet med julen om ni frågar mig.
 
Är ni peppade på julen eller väntar ni lite till?

Fyra dagar i Alicante

Jag fick ju ett infall förra veckan och bara ”Tjarå, nu drar jag till Alicante!”. Eller ja, nästan i alla fall. Det var i alla fall ett av de bästa besluten jag tagit i år, så bra resa!
Anledningen till att jag hamnade i just Alicante är för att min pojkvän Filip befinner sig där nere nu för att spela golf. Man kan säga att det är hans jobb – att träna, tävla och ge lektioner i det. Med andra ord är han rätt duktig, just nu så pass duktig att han håller på att kvala till Europatouren. Sjukt spännande, lova att hålla en tumme för honom!
Så ja, egentligen var ju han tvungen att träna/tävla hela dagarna men vi hann ses en hel del på kvällarna. Och under tiden han var iväg på golfbanan hängde jag i solen. Som här på balkongen.
Jag åt god frukost och hade det fint. Plöjde två böcker i ett svep också, så skönt att få tid för läsning!
Tog några promenader då och då, här är vår gata och där nere skymtar havet.
Finns det något bättre, mer rogivande och vackrare än hav? Jag tror inte det. Har nu efter 23 år insett att alla städer jag älskar har närhet till havet: Stockholm, Brighton, Hongkong, Misterhults skärgård…
Vädret var helt perfekt, kring 25 grader och strålande sol varje dag. Fatta vilken tur!
Jag passade på att vila upp mig ordentligt. Ni vet, sova tio timmar per natt och slumra till i en solstol då och då. Det mest krävande jag gjorde var att spela en halvtimme tennis med Filip, helt lagom ansträningsnivå.
Och så i söndags återvände jag till novembermörka Sverige igen. Lite piggare, lite brunare och glad i hjärtat.

Mot Alicante

Några timmar efter att jag skrivit inlägget om Ovisshet & Ensamhet (tack för alla era fina kommentarer förresten, ni är bäst!) så bestämde jag mig för att spontankolla på flygbiljetter till Alicante där Filip är nu. Och som om det vore ödet, eller något annat som ville mig väl, så hittade jag en biljett till ett pris som knappast var billigt men åtminstone inte panikdyrt. Så nu står jag i kö, redo för att boarda och redo för fyra dagar med sol, värme och den jag gillar mest. Jag tror det kommer bli fantastiskt – vi hörs när jag är hemma igen!

Sötpotatis

Att testa oupptäckta recept och ingredienser är ju något av en ny hobby för mig och det är en mycket rolig sådan! För en tid sedan blev jag sugen på att testa att laga något med sötpotatis eftersom jag aldrig gjort det innan. Två rätter fick jag till och båda blev faktiskt väldigt goda, så här kommer det middagstips till er!
 
Först ut blev en karibisk fiskgryta med rimmad fisk, lime och koriander. Receptet hittade jag på Arla och jag följde det nästan rakt av förutom att jag lade i lite handskalade räkor på slutet och använde färsk ingefära istället för sådan på burk. Här hittar ni receptet.
 
Andra rätten blev ugnsbakad sötpotatis med nötfärsbiffar och fetaostcrème. Här skar jag sötpotatisen i stavar, ringlade över olja och salt och körde den i ugnen på 200 grader i ungefär en halvtimme, tills den blivit mjuk. Till det serverade jag biffar som jag gjort på nötfärs och så rörde jag ihop en crème med mosad fetaost och turkisk yoghurt. Tycker det blev bra kontraster med den lite söta potatisen och den salta röran – en god och enkel vardagsmiddag som ändå är lite extra.

Ovisshet och ensamhet

 

Det är inte så att jag alltid är ledsen. Att jag gråter hela tiden. Att jag tänker på det varje minut, varje timme eller ens varje dag. Det finns stunder då jag skrattar högre än någonsin, då jag höjer basen och dansar oavbrutet, då jag skulle kunna skrika för att livet är så vackert.

Och så finns det måndagskvällar då jag sitter ensam kvar på jobbet. I en, två, kanske tre timmar. Allt för att skjuta på känslan av att komma hem, vrida om nyckeln i dörren och kliva in i en helt tom lägenhet. Eller de gånger då jag lagar en portion till middag. Kokar tre ensamma potatisar och lägger upp på ett fat. Äter i tystnad och tänker för mig själv ”ja, det här var ju gott”.

Det finns stunder då ovissheten tar över. Då den greppar hjärnan och allt känns hopplöst. Då det bara finns tårar. För är det något som gör så förbannat ont så är det att inte veta. När vi ses nästa gång, var vi ses nästa gång, hur vi ses nästa gång. Ens veta vem jag är då vi ses nästa gång. Och hur länge allt ska hålla på.

För jag tror på framtiden. Jag tror på förändring. Jag tror på vikten av att uppfylla sina drömmar. Jag vet att det inte kommer vara så här för alltid. Att det bara är en tid, bara en period, bara en mikroskopisk del av livet. Jag vet att det snart kommer vara någon som ropar hej när jag kommer hem.

Men när jag är sist kvar på kontoret för tredje gången den här veckan. När jag distraherar mig på tunnelbanan för att inte börja gråta. När jag vrider nyckeln i dörren och kliver in i tystnaden. Då känns det bara väldigt långt borta.

Dymo

När jag fyllde år i våras fick jag en dymo-apparat i present. Ni vet, en sådan man skriver små självhäftande remsor och märker saker med. Det började rätt lugnt men sedan eskalerade mitt beroende sakta men säkert och nu får jag hålla mig i skinnet för att inte sätta lappar på exakt allting i lägenheten. Det är ju så fint och kul! Så här ser det ut nu.
 
Kaffeburken har självklart fått en märkning, blir glad nu varje gång jag ska brygga kaffe.
Och diskmedlet har också piffats till! Älskar förövrigt den här lilla genomskinliga flaskan, perfekt storlek och lätt att dosera med. Jag köpte den på Muji.
På kylskåpet har jag klistrat upp den här hälsningen. Tycker det kan vara bra att påminna sig om det ibland när man jämt och ständigt läser om olika dieter, proteinpulver och kostråd och liksom glömmer bort vad mat egentligen är till för.
Och till sist fick även burkarna i badrummet lite piff. Dymo-love!
 
PS. Dymo-apparater hittar man på Clas Ohlson för en hundralapp eller två.