Kategoriarkiv: Tankar

Du frågar mig varför jag alltid ställer flera väckarklockor och jag svarar att det är för att jag börjat stänga av alarmet i sömnen. Det är januari. När klockan är åtta är det fortfarande mörkt och tröttheten är överhängande.
Tre pussar i nacken, ett hejdå och sedan ytterdörren som går igen.

Jag ligger kvar och drar upp täcket högt över hakan. Kniper ihop ögonen och önskar att det inte är en kall januaritisdag. När jag blundar låtsas jag att jag ser ljusfläckar som dansar i rummet. Att det är vårsolens strålar som väcker mig när de skiner in genom persiennen. Och jag sträcker ut mig i sängen likt en katt.

Tiden tickar iväg och det blir bråttom. Jag dricker mitt morgonkaffe med iver och spiller några droppar på köksbordet. När jag klär på mig i hallen kastar jag längtansfulla blickar mot de smutsvita, slitna converseskorna på skohyllan. Fötterna längtar efter tunna sulor och knastrande grus. Men små, små snöflingor dalar ner utanför fönstret. Och det är fortfarande januari.

Jag borde sova nu egentligen. Jag borde verkligen, verkligen sova men jag kände att jag bara var tvungen att skriva lite först. Det har varit en fin dag och jag vill liksom sätta ord på hur det känns så jag kan minnas det även när jag vaknar imorgon. Idag har jag haft ett givande och inspirerande möte som får mig att vilja förvandla alla mina tusen idéer till verklighet. Jag har fått komma in i en lägenhet där brasan sprakar i vardagsrummet och en fin vän jag inte sett på länge möter mig i dörren. Jag har ätit scones med björnbärsmarmelad och pratat i flera, flera timmar. Jag har druckit te och ätit kex vid mitt köksbord halv tolv på natten. Jag har halvsovit en stund på en arm tillhörandes någon jag tycker väldigt mycket om. Det har varit en bra torsdag.

Och en sista tanke innan jag säger godnatt:

Ibland får jag kommentarer som antyder på att jag skulle leva något sorts drömliv – där allting är perfekt, fint och underbart. Och nog kan jag till viss del förstå det när jag i bloggen väljer att främst visa upp sådant som jag gillar. För jag lever ett otroligt bra liv. Jag är omgiven av fantastiska människor, går en utbildning där jag trivs mer än bra, har en fin lägenhet och får ägna mig åt saker jag tycker om på fritiden. Men jag äter inte frukost i sängen varje morgon och jag trippar inte alltid runt i välstrukna klänningar. På min diskbänk finns det berg av tallrikar och glas och krukväxterna ser stundtals vissna ut på fönsterbrädan.

Idag vaknade jag 13 minuter innan jag skulle gå till skolan. Jag som aldrig försover mig och som väljer att klockan ska ringa två timmar innan första lektionen börjar. Bara för att jag ska hinna vakna och somna några gånger, ta det lugnt och äta frukost, läsa nyheterna på dn.se och kolla mailen. Idag hann jag knappt slänga på mig lite kläder innan det var dags att gå och frukosten fick bli en morot som jag knaprade i mig på rasten mellan föreläsningarna. Nu sitter jag här och väntar på att min broccolisoppa ska koka färdigt, jag har ett tvättberg som sakta bryts ned i tvättstugan och jag känner i kroppen hur en förkylning är påväg. Med andra ord är jag helt och hållet mänsklig, långt ifrån perfekt men ganska nöjd ändå!

Jag har en hemskt dålig vana; jag gillar inte att gå och lägga mig. Det är så brutalt tråkigt och hela den här sovsaken är nog över huvudtaget inte riktigt min grej. Visst kan det vara skönt att sova ibland men det är väldigt sällan det blir åtta timmar i sträck och jag tycker fortfarande att det är mycket roligare att vara vaken. En bidragande orsak till denna ovilja till att gå och lägga mig kan nog vara det faktum att mellan 23 och 03 infaller mina kreativa timmar. Det är då jag får alla mina bra (?) idéer och vill börja pyssla med saker. Det är också en utmärkt tid för att komma igång med skrivande och jag kan nog garantera att en majoritet av mina skolarbeten de senaste åren producerats under dessa timmar. Jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag inte kan fixa med mina projekt på eftermiddagarna eller kvällarna utan istället måste vänta ända till natten innan jag kan börja. Kanske har det att göra med att när nästan alla andra i stan sover, då kan jag pilla med mina saker helt ostört. Det är ingen som kikar eller kommer med invändningar. Därför råkar jag tycka att nätterna är en utmärkt tid för högst nödvändiga saker. Som att rensa garderoben och sortera den i färgordning. Eller klippa ut tjugo fåglar i mönstrat papper. Eller pilla ihop små låtlistor i Spotify. Eller ta mycket artsy foton…
Finns det någon mer än jag som är vaken om nätterna och pysslar? Lite roligt om man sitter där i sitt rum halv två och fixar med något och vet att någon annan samtidigt är vaken och gör samma sak!

Jag bestämde mig lite snabbt för att åka hem till mamma och pappa över helgen. Så jag packade ihop en väska med grejer och lämnade stan. Det är så fascinerande egentligen. Jag älskar livet i stan! Att alltid ha fem minuters promenad ner till varuhusen. Kunna dansa nätterna långa och sen enkelt gå hem. Ha alla vänner på nära avstånd så fort det är dags för filmkvällar, middagar, mysstunder eller fikasessions. Att få ha min egen lägenhet där jag får bestämma hur möblerna ska stå, när middagen ska ätas och lampan ska släckas.

Men samtidigt är det så skönt att komma hit och äta tacos en fredagskväll. Somna i soffan framför OS klockan åtta. Sitta och småprata med föräldrarna som klurar på ett korsord. Och sen gå och lägga sig i det gamla rummet, under himmelsängen.

Jag är glad att jag kan få det bästa av varje värld. Och nu ska jag sova i min himmelsäng i takt med den fallande snön. Godnatt!

Jag insåg här om dagen att jag snart påbörjar mitt femte bloggår här på prickbloggen. Fyra hela år av bloggande är ganska mycket och det har hänt en hel del på bara några år. Jag vet inte om det bara är jag som minns, men en gång i tiden hade inte var och varannan människa en blogg. När du skulle registrera din adress fanns bara alternativet blabla.webblogg.se och inte blabla.blogg.se (när jag registrerade den adress jag har nu hade det precis blivit möjligt). Du kunde inte heller gå in och ändra i stil- eller kodmallarna om du inte var betalmedlem så alla bloggar såg i princip likadana ut med de få standard-stilmallar som fanns. Och dessutom fanns det en begränsning på hur mycket material du fick lägga upp, du kunde ta slut på ditt utrymme om du laddade upp för många bilder. Därför var det inte alls lika vanligt med massor bilder som det är nu och definitivt inte så stora. Antalet bloggar var inte särskilt många och det var lätt att hålla koll på de flesta. Du svarade alltid på kommentarer i din egen blogg och inte i någon annans. Och nästan alla skrev om Frye boots, True Religion-jeans och lade in outfitbilder där man kapat bort huvudet. Är det någon annan som minns detta?

Genom åren har jag läst mängder av olika bloggar och många gamla har bytts ut och nya lagts till. Men det finns bloggar från 2005-2006 ungefär som jag fortfarande läser. Det är ganska fascinerande att tänka på hur mycket man fått reda på om dessa människor genom alla år och se hur deras bloggar har utvecklats.

Här kommer en liten lista på några av de första bloggarna jag läste:
Ebba von Sydow – en riktig bloggveteran som hållt igång hur länge som helst. Alla vet väl vem Ebba är i det här laget.
Emmas garderob – hade alltid lika fina outfits minns jag. Och nu upptäckte jag precis att hon återstartat sin blogg, kul!
Hotspot – med sin turkosa design och de självklara What’s hot and what’s not-listorna blev hon en riktigt favorit och är det än idag.
Lolita – mode, inredning och design när den är som bäst.
Mimo Style – blandade fynd, outfits, god mat och kändisbilder. Idag bor hon i Paris och bloggar fortfarande.
Sigrid – klännings-Sigrid var one of a kind! Alltid nytänkande och kreativ och det är hon även idag. Hennes nya adress finns här.
Sorbonne – mycket om Frankrike och mode på ett sätt som skiljde sig från mängden. Bloggar numera här.
Style by Ida – de bästa musiktipsen fick man alltid från Ida som älskade rosa, randigt och svart.
Ytligheter – Eleonores blogg läste alla och sedan dess har det ju hänt en hel del. Den nuvarande bloggen finns här.

Jag har säkert glömt massor men det här var några i alla fall. Och det roliga är ju att så många finns kvar än idag. Vem vet hur det ser ut om ytterligare fem år? Kanske finns jag kvar här, kanske inte. Men ett år till ska det bli i alla fall!

Julhelgen innebär många trevliga saker. Julhelgen innebär också den obligatoriska julpromenaden. Hela familjen Eriksson tågar iväg på ett led, inte helt olikt familjen von Trapp då vi om andan faller på gärna hummar en liten trudelutt, förslagsvis de sju dvärgarnas arbetssång. Efter cirka tio meter uppstår den första incidenten. Det faktum att termometern visar en plusgrad gör att snön förvandlas till en tjock, blöt massa som vi pulsar igenom. Ett vattenmängd motsvarande ett mindre Niagarafall letar sig således sakta och sipprande in i mina skor. Den härligt kramgoa snön influerar också till ett litet snöbollskrig med utrop alá skogsturkens ”Vem vare som kasta?!”.
Promenaden fortskrider och plötsligt blåser vindar som får Carolas fläkt att framstå som en liten vindpust. Det snöblandade regnet förvandlas till iskristaller och piskar det lilla område i mitt ansikte som inte skyddas av en fuskpälsmössa á 24 pund från Urban Outfitters eller en luddande lammullshalsduk. Stormvindarna får också mina stackars ben att förvandlas till två isglassar, trots att jag har långkalsonger under byxorna. I detta horribla juldagsväder traskar hela familjen på för att förbränna kanske en procent av gårdagens julbordsintag. Mina syskon nynnar hoppfullt på ”Summertime” och jag själv pinnar på för att snabbare komma mot mitt mål; hem till fårskinnstofflorna. Sista biten av promenadsträckan sker på en landsväg där bilarna gärna gasar på och jag trycker mig mot diket för att undvika att bli slushad av den gråbruna sörjan som stänker kring deras däck. Till slut når jag med en lättnadens suck vår trädgård och kan konstatera att jag överlevt julpromenaden i år igen. Nu återstår bara att svepa in sig i julpläden jag fått och kanske ta en knäck till. Mm, värme och julefrid!

Jag önskar att man kunde stanna tiden ett slag nu, eller åtminstone sätta den på halvfart. Det är den 21:e december idag och luften dallrar av någon sorts förväntan. Dagarna räknas ned och snart står vi där – julafton, dag 24 i almanackan, julklappar, Kalle Anka, tindrande barnögon, Aladdinaskar, hej-tomtegubbar-slå-i-glasen-och-god-jul! Det går så fort och rätt vad det är så är dagen över, den där dagen vi förberett och fixat minst en månad i förväg. Jag tycker det är tråkigt att allting roligt och extraordinärt måste ske på en endaste dag, så därför vill jag bara sakta ned lite och säga, ta det lugnt! Det är ändå den här tiden precis innan julafton som jag tycker är den bästa. Stilla Luciatåg med kristallklar stämsång, värmande glögg i en väns soffa, jullklappsinköp i hektiska varuhus (för även om jag muttrar och armbågar mig fram bland långsamtgående par bara som bara måste hålla handen, så gillar jag det), adventsfika med nära och kära, O helga natt i en fullsatt kyrka, jakten på den perfekta julgranen, julgodistillverkning, biobesök med Dickens En julsaga, traditionellt bakande av julpizza med fina vänner, adventsstjärnor i fönster och tända ljus överallt, julklappsinslagning, isande kyla och snöflingor i håret. Det här och mycket mer gör dessa dagar så underbara. Idag är det dan före dan före dan före dopparedan. Tre dagar kvar till jul, låt de bli magiska!