Julpromenaden

Julhelgen innebär många trevliga saker. Julhelgen innebär också den obligatoriska julpromenaden. Hela familjen Eriksson tågar iväg på ett led, inte helt olikt familjen von Trapp då vi om andan faller på gärna hummar en liten trudelutt, förslagsvis de sju dvärgarnas arbetssång. Efter cirka tio meter uppstår den första incidenten. Det faktum att termometern visar en plusgrad gör att snön förvandlas till en tjock, blöt massa som vi pulsar igenom. Ett vattenmängd motsvarande ett mindre Niagarafall letar sig således sakta och sipprande in i mina skor. Den härligt kramgoa snön influerar också till ett litet snöbollskrig med utrop alá skogsturkens ”Vem vare som kasta?!”.
Promenaden fortskrider och plötsligt blåser vindar som får Carolas fläkt att framstå som en liten vindpust. Det snöblandade regnet förvandlas till iskristaller och piskar det lilla område i mitt ansikte som inte skyddas av en fuskpälsmössa á 24 pund från Urban Outfitters eller en luddande lammullshalsduk. Stormvindarna får också mina stackars ben att förvandlas till två isglassar, trots att jag har långkalsonger under byxorna. I detta horribla juldagsväder traskar hela familjen på för att förbränna kanske en procent av gårdagens julbordsintag. Mina syskon nynnar hoppfullt på ”Summertime” och jag själv pinnar på för att snabbare komma mot mitt mål; hem till fårskinnstofflorna. Sista biten av promenadsträckan sker på en landsväg där bilarna gärna gasar på och jag trycker mig mot diket för att undvika att bli slushad av den gråbruna sörjan som stänker kring deras däck. Till slut når jag med en lättnadens suck vår trädgård och kan konstatera att jag överlevt julpromenaden i år igen. Nu återstår bara att svepa in sig i julpläden jag fått och kanske ta en knäck till. Mm, värme och julefrid!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *