Ätbart – Sida 4 – Julia Eriksson

Sommarmat x 4

Mat hörrni. Det äter man ju året om men här är några lite somrigare saker som jag ätit den senaste tiden.

Vattenmelonsallad: Tunna skivor av gurka och vattenmelonbitar som marinerats i lite limesaft och finhackad mynta. Blandas sen med grönkål, rödlök, fetaost och gröna oliver. Lite svartpeppar och olivolja på toppen.

Kan även göras i en lite sötare variant, perfekt som kvällssnack. Här med vattenmelon, nektarin, fetaost, mynta och lime.

Allt som är gott: aka livets mat. Köp allt som är gott i affären och lägg på en bricka. I detta fall hade jag gröna oliver, Salami Milano, kex och brieost samt en caprese 2.0 med tomat, persika, mynta, basilika, olivolja och mozzarella.

Gazpacho: Jag lagade Siris gazpacho med nektarin, mynta och zucchini. Min blev inte riktigt lika fin som hennes, men god ändå. Gazpacho är ju lite som bloody mary kom jag på, fast mer mat och mindre fest.

Halloumi i bröd: Efter en djup besvikelse på vegokorvsfronten (jag testade Astrid och Apornas Hot chörizo och tyckte inte alls om den :/) lade jag i ren protest halloumi i mina briochekorvbröd istället. Sedan bytte jag ut ketchupen med srirachamajonnäs och toppade med picklad rödlök, bladspenat, koriander & rostad lök. Så egentligen blev det inte ens korv med bröd utan en avlång halloumiburgare. Dock en väldigt god sådan.

Sommarpasta med sparris och citron

När jag vaknade i morse var jag så tacksam över att det var kristi himmelsfärdsdag och ledigt idag. Även om jag jobbar i morgon och inte får någon långhelg så kom verkligen den här lugna torsdagen som ett mysigt avbrott. Jag har suttit i solen och läst och sedan åkte jag till Skarpnäcks handelsträdgård och köpte massor av växter till min balkong. När jag blev hungrig tog jag en titt i kylen och bestämde mig för att improvisera ihop en pasta av vad som fanns därinne. Den blev riktigt god så jag tänker att ni får se vad den innehöll.

Jag började med att koka upp pastavatten och sedan la jag i två portioner bavette. Under tiden som pastan kokade började jag fräsa grönsaker i olivolja tillsammans med en vitlöksklyfta och en liten röd chili. Först hade jag i en bunt tunna sparrisstjälkar och sedan en bit zucchini som jag skivat i halvmånar. Till sist la jag även ner två nävar grönkål i pannan. När pastan var klar flyttade jag över den tillsammans med en liten skvätt pastavatten och blandade ihop allt. Sedan rev jag över zest från en halv citron och pressade i lite citronsaft.

Innan det var dags att hugga in bröt jag ned en hel mozzarella i mindre bitar, ringlade på lite extra olivolja och avslutade med salt och peppar. Så gott med krispiga grönsaker i kombination med pastan och den syrliga citronen. En riktig sommarpasta som går att variera utefter vad som finns i kylen! Gillar man nötter så tror jag också det skulle vara gott att rosta en näve och strö över. Buon appetito!

Middagar i början av april

Mmmmat… En härlig del av livet! Jag tänkte att vi skulle kolla på vad jag ställt fram på köksbordet den här veckan.

Allt började med grönkålscarbonara med rostad mandel, parmesan och tryffelolja. Lite likt det Sandra lagade här om veckan insåg jag nu – jag kanske blev undermedvetet inspirerad?

En väldigt enkel vardagspasta i alla fall och du gör precis som en vanlig carbonara men med grönkål istället. Så först; koka pasta och fräs ett par nävar grönkål med en vitlöksklyfta i olivolja. När pastan har en minut kvar till al dente lägger du den i grönkålspannan, koka upp med lite grädde, en skvätt pastavatten och massor av parmesan. Smaka av med salt, peppar och tryffelolja. Servera sedan med rostade mandlar och mer parmesan på toppen.

I tisdags ville jag göra lika fina rotfruktsknyten som Green Kitchen Stories men min äppelsvarv funkade visst inte till det. Så istället fick jag skiva rödbetor och sötpotatis tunt istället och ugnsbaka. Ändå gott!

När allt på plåten var mjukt inuti och lite krispigt utanpå serverade jag det tillsammans med sallad, koriander, avokado, fetaost och en dressing med turkisk yoghurt, majonnäs och srirachasås. Kom på i efterhand att jag skulle rostat kikärtor och slängt på, men jag blev mätt och belåten ändå.

Idag lagade jag pizza på mitt nya favoritbröd – Garants orientaliska vetebröd. Jag har använt dessa till wraps innan och det blir sjukt gott.

Nu fick det dock bli pizza istället och det funkade ju lika bra! Jag tänker att ni vet hur man gör egen snabbpizza vid det här laget, men kan ändå avslöja att jag hade tomatsås, mozzarella, champinjoner, purjolök och basilika på min.

Och som bonus: en ful bild men det var den enda jag hade. Jag lovade ju att ni skulle få receptet på min special-banh mí som jag lagade med några kompisar, så här kommer det!

Börja med att göra en 1-2-3-lag med 1 del ättika, 2 delar socker och 3 delar vatten. Skär grönsaker, förslagsvis morot, rättika, gurka och rödlök, i tunna strimlor. Låt de dra i lagen i minst en timme, är du smart så fixar du detta i förväg.

Skiva upp två paket halloumi och lägg i en plastpåse. Blanda en marinad med 3 msk soja, 1 msk honung, 2 msk riven ingefära och 1 vitlöksklyfta. Häll ner den i påsen och se till att alla halloumibitar täcks. Låt vila i kylen ett tag.

Skiva upp avokado, lägg fram salladsblad och färsk koriander. Gör egen majonnäs och blanda med en skvätt sriracha eller ta en genväg och använd en färdig majo. Skär upp baguetterna i 15-20 cm långa bitar.

Stek halloumin i sin marinad. Efter ett tag karamelliseras såsen och försvinner men lämnar en mycket god smak efter sig. Bygg ihop mackorna genom att varva alla ingredienser tills brödet är fullt. Servera med en kall öl, ät och njut!

Brunch på Miss Clara

Jag har skaffat en ny, halvbra vana och det är att jag vill lägga alla mina pengar på mat och dryck. Just nu är det få saker som gör mig gladare än en riktigt god och trevlig middag och dessutom kryllar det av ställen i Stockholm som jag vill testa. Det här med att bokstavligen äta upp sina pengar är väl dock mindre bra, men jag skyller på att jag har ganska billiga hobbys i övrigt och dessutom är en mästare på matlådor om vardagarna. God mat, goda vänner och goda samtal måste ju ändå få vara en del av livets bästa?

Idag fick jag ta del av allt det goda när jag åt lördagsbrunch på Miss Clara.

Mitt sällskap, i form av Karin och Julia, matchade fint mittemot mig.

Efter att noga ha studerat menyn tog vi in varsin grej. Här är Julias våffla i bästa Elvis-stil med bacon, jordnötssmör, banan och sirap.

Karin tog amerikanska pannkakor med grädde och bär. Själv slog jag till på en Eggs Arlington med lax, hollandaisesås och pocherade ägg. Smarr!

Men allra bäst var nog pommes fritesen med tryffelmajonnäs som vi delade på. Holy moly!

Pisco-drinkar och Bloody Marys på det så var matkoman total. Miss Clara är ett lite dyrare men mycket trevligt brunchställe som jag varmt rekommenderar. Bonus för stora portioner och bra service också! Nu återstår bara att bestämma var nästa kulinariska upplevelse ska intas. Det lär ju inte dröja alltför länge…

Majsbiffar med koriander & ofriterad pommes frites

majsbiffar med koriander och ofriterad pommes frites

Mat har lagats. Köksverksamhet har begåtts. Stekos har utsöndrats i Stockholms söderort. Resultatet blev detta: majsbiffar med koriander, ofriterad pommes frites & tzatziki. Nu ska ni få lära er hur man gör – vi börjar med majsbiffarna.

Ursprungsreceptet kommer härifrån, eller ja egentligen från Jamie Oliver från början, och för att laga det behöver du:

1 burk (400 gr) kikärtor

1 burk (340 gr) majs

½ knippe färsk koriander

½ tsk paprika

½ tsk spiskummin

½ tsk malen koriander

zest från en citron

3 rågade msk vetemjöl

salt

Gör såhär:

Skölj kikärtorna och häll av spadet från majsen. Lägg allt i en stor bunke. Släng i några rejäla kvistar koriander, behåll gärna stjälkarna. Tillsätt kryddor, citronzest, mjöl och en nypa salt. Mixa stötvis tills allt är blandat, det ska inte bli en jämntjock smet, det är alltid trevligt att ha lite textur kvar.

Mjöla en yta, lägg ut smeten och forma biffar efter valfri storlek. Jag gjorde åtta lite mindre. Lägg biffarna på en tallrik och låt de stå i kylen i 30 minuter. Stek de sedan i olja på medelvärme i cirka fem minuter på varje sida, tills de är gyllenbruna.

Till dina majsbiffar vill du ha något gott, vad sägs om ofriterad pommes frites? Lite av en oxymoron kanske, men perfekt för oss som är livrädda för kokande olja sedan brandutbildningen med skräckexempel i mellanstadiet. Jag hittade det här receptet på Twitter och bestämde mig för att testa. Det blev gott men jag tror jag snålade lite med kryddblandningen, så gör inte det!

Du behöver:

Mjölig potatis (beräkna ca 2 st per person)

Vetemjöl

Salt

Peppar

Valfria kryddor, jag hade färsk persilja

Rapsolja

Gör såhär:

Värm upp ugnen till 200 grader. Skär din potatis i fina strips och lägg i en kastrull. Täck potatisen med kallt vatten och koka upp på spisen. När det kokar, häll av vattnet och lägg potatisen i en låda med lock. Blanda mjöl och kryddor och lägg i lådan. Skaka runt ordentligt så att all potatis täcks med kryddor. Flytta den sedan till en ugnsform och kör i ugnen i ungefär en halvtimme. Sista stunden slängde jag på lite olja och drog på grilleffekten, jag vet inte om det gav så mycket resultat men det kändes bra i alla fall.

Servera dina majsbiffar och din pommes frites med sallad och sås. Jag gjorde tzatziki och det tänker jag att du vet hur du gör. Om inte, lär dig genast. Smaklig spis!

Semlor

Jag är uppvuxen med en pappa som älskar semlor, så i min familj brukar semlesäsongen starta någon gång efter nyår. Hemma hos mig påbörjades den igår när jag fick ett akut sug efter en fluffig kardemummabulle med grädde och mandelmassa. Vad jag förstått råder det högst delade meningar kring semlor och huruvida det är gott eller inte, när man får äta dem och hur de ska se ut. Jag gillar klassiska semlor allra bäst och tycker de är för goda för att bara ätas under ett par dagar i februari – därför har jag börjat redan nu.

Allra godast är de såklart om man gör dem själv och är man riktigt ambitiös kan man baka sina egna bullar. Det hade jag dock varken tid eller ork med igår när semlesuget slog till, så jag köpte färdiga bullar. Sedan vispade jag grädde och rörde ihop fyllningen. Tricket för en saftig semla med mycket smak, är att inte snåla på fyllningen. Jag gröpte ur en ganska stor grop i botten och skar en centimetertjock skiva mandelmassa. Sedan mosade jag mandelmassan tillsammans med de urgröpta brödsmulorna och en skvätt mjölk tills det blev en krämig fyllning.

I med fyllningen i den lilla gropen, på med vispgrädde, locket på toppen och sist lite florsocker över allt. Tada! Årets första semla är klar och fler lär det garanterat bli. Har ni börjat er semlesäsong än?

Pizza med stenbitsrom & västerbottenost

Nyårsdagen är ju känd som den internationella pizzadagen, så även hemma hos mig. Efter lite inspiration från Kristin, som i sin tur inspirerats av Taverna Brillos magiska löjromspizza, inledde jag året med att baka min egen variant på denna geniala uppfinning.

Först ut: deg. Jag hittade ett recept som bara behövde jäsa i 25 minuter, perfekt när man är hungrig och lite nyårstrött.

Du behöver:
50 g jäst

2 tsk socker

1 tsk salt

0,5 dl olivolja

3 dl ljummet vatten

7 dl vetemjöl

Gör såhär: Värm vattnet till 37 grader och blanda det sedan med jäst, socker, salt och olja i en stor bunke. Rör ned mjölet stegvis tills degen är fast och elastisk. Spara det som blir över till utbakning. Låt degen jäsa under bakduk i 25 minuter. Degen räcker till tre stora eller fyra små pizzor.

När degen var klar bakade jag ut den på en plåt och toppade sedan med ett ordentligt lager västerbottenost. Sedan gräddade jag pizzan i ungefär tio minuter på 220 grader tills den fick fin färg.

Till sist klickade jag på crème fraîche, finhackad rödlök och stenbitsrom samt toppade med citron och gräslök. För lyxpizza kan man såklart ta löjrom och för en vegetarisk version går det lika bra med tångkaviar. En mycket bra och god start på det nya året!

Två vardagsmiddagar

Hej och tack! för era kommentarer på förra inlägget. Jag blir både nervös och smickrad när ni skriver saker om att jag borde ge ut en bok och liknande. Det känns ju skitläskigt och jag har aldrig ens skrivit något längre, men samtidigt är jag lite sugen på att testa ett större skrivprojekt, mest för min egen skull. Det knäppaste är nästan att jag blir förvånad över att ni tycker att jag skriver bra, för även om jag gillar att sätta ord på saker så har jag aldrig känt mig helt trygg i det. Men så inser jag faktiskt jobbar med text varje dag (i mitt jobb som copywriter) och har skrivit på den här bloggen i mer än tio års tid, så det är klart jag kan skriva även om jag inte fattar det själv. Nåväl, slutpratat om det och över till något annat: mat.

Jag tänkte nämligen att vi skulle kika närmare på två saker jag ätit i veckan. Först ut denna ljuva sötpotatissallad med svarta bönor, bladspenat, fetaost, avokado, koriander och srirachamajonnäs. Sorry för bordslampljus, det är en bieffekt av novembermörkret.

Inspirationen till den här rätten kommer från Tuvessonskans inlägg med plåt-mat. Men eftersom jag åt det själv och ville göra matlådor (där man enkelt kan värma det som ska vara varmt) så valde jag att inte servera allt direkt från plåten utan byggde ihop det på tallriken.

Det blev i alla fall supergott och det var dessutom väldigt enkelt att fixa. Jag började med att värma ugnen till 225 grader och skar under tiden sötpotatis i tunna stavar. Dessa ugnsbakade jag med salt och olja i ca 30 minuter tills de fått fin färg och blivit frasiga. När det var ungefär tio minuter kvar tills de var klara slängde jag in ett paket svarta bönor som jag sköljt av och kryddat med paprikapulver, chipotle, cayennepeppar, spiskummin och salt.

När allt var klart i ugnen lät jag det svalna lite och byggde sedan en sallad med bladspenat, avokado, koriander och fetaost. Till sist blandade jag en enkel dressing av srirachasås och majonnäs som jag serverade till. Megagott!

Den andra rätten jag åt var Floras falafel i vitkålsblad. Jag ska medge att jag var lite skeptisk till kålen först pga älskar bröd och framför allt mat i bröd! Varje gång man försöker göra en rätt nyttigare genom att byta ut brödet mot något grönt så blir det ju oftast bara en tråkigare version. Men jag gav det en chans i alla fall och det var faktiskt jättegott! Perfekt krispigt och lätt att hålla i och inte sådär mastigt som bröd kan bli = utrymme för ännu mer fyllning.

Jag fyllde mina vitkålsblad med färdig falafel, mangosalsa, stekt aubergine, hoummus och koriander. Hela receptet hittar ni här på Floras blogg. Smaklig måltid och trevlig lördag!

Tvårätters en tisdag

I mitt hem finns en regel som säger: bara för att man bor själv ska man inte behöva äta tråkig mat. Jag vet nämligen många som helst inte lägger tid på matlagningen för att det är så trist att äta på egen hand och visst, det klart att det är roligare om man är flera som får dela på matupplevelsen, men jag vägrar hålla mig till fil och flingor bara för att det är enbart jag som ska äta. För mig är ju maten en av dagens höjdpunkter, både när det kommer till lagande och ätande, så därför har jag bestämt mig för att inte hålla tillbaka fastän det bara är jag som sitter vid bordet. Det medför att jag en gång lagade en hel smörgåstårta till mig själv (kanske lite i extremaste laget) eller som i tisdags; svängde ihop en liten tvårätters bara för att jag var sugen.

Stommen till förrätten inhandlades på T-Jarlen, en liten matbutik i Östermalmstorgs tunnelbana. Därifrån kommer man sällan ut med en komplett måltid men desto oftare med lite roliga fynd. Typ en burrata för 19 kr, kap! Burrata är en slags mozzarella men med grädde i, vilket gör den ännu krämigare och godare. Jag serverade min tillsammans med färgglada cocktailtomater, basilika, svartpeppar och en lite oväntad ingrediens; brynt smör. När jag var i Köpenhamn i somras åt jag nämligen burrata caprese med brynt smör på restaurangen Paté Paté och det var så gott att jag var tvungen att härma och tipsa vidare till er.

Min huvudrätt fick fortsätta på det italienska temat och efter att ha trampat på en spinningcykel under kvällen fanns det bara en sak jag ville äta: pasta! Livets mat, typ. Så det blev klassikern cacio e pepe vilket man kan säga är italienarnas motsvarighet till mac ’n’ cheese. Med andra ord: al dente-kokt pasta som man lägger i en stekpanna där man hettat upp smör och svartpeppar. Sedan rör man runt med massor av parmesan, en skvätt pastavatten och gärna lite pecorino om man har det också. Enkelt, dödligt gott och en bättre avslutning på min lilla tvårättersmiddag.

Pasta med rostade tomater, avokadokräm & parmesan

Det bästa med att ha en blogg är att man skaffar sig ett litet arkiv med maträtter, spellistor och outfits som man kan inspireras av, det gäller bara att komma ihåg att blicka bakåt själv. Nyligen när jag stod hemma med ett nät fullt av mogna avokados som jag var tvungen att äta upp (ett mycket angenämt problem) så drog jag mig till minnes att jag en gång lagat en avokadopasta. En snabb googling senare och så hamnade jag i mitt eget arkiv, tack mitt tidigare jag! Men för att ni också ska slippa gräva er tillbaka till 2013 så kommer här en liten repris på pasta med rostade tomater, avokadokräm & parmesan.

Du behöver:

10-12 mindre tomater, exempelvis romantica

2 msk citronsaft

2 vitlöksklyftor

2 avokados

4 msk olivolja

400 gram pasta, gärna linguine

en bit parmesan

salt

svartpeppar

Gör såhär:

Börja med att sätta ugnen på 150 grader. Skölj sedan tomaterna, dela dem på mitten och lägg på bakplåtspapper på en plåt. Ringla olivolja över och låt dem stå i ugnen i ungefär en timme. Har du inte tid eller ork för detta: hetta upp en stekpanna och rosta tomaterna i cirka 10 minuter. Koka pastan i rikligt saltat vatten tills den är aldente. Dela och gröp ur avokadon och mixa den tillsammans med 2 msk olivolja, 2 msk citronsaft, 2 vitlöksklyftor och salt. Häll av pastavattnet och blanda linguinin med avokadoröran. Lägg i de rostade tomathalvorna, riv över parmesan och smaka av med salt och svartpeppar.

Ursprungreceptet är på engelska och kommer härifrån.