Ett år har gått, ja ett år bara gick och vad hände? Vad passerade egentligen förbi? Under de första vintermånaderna inte särskilt mycket. Jag fick en brorsdotter att lägga till mitt hjärta och jag fick prata i radio om mina trendspaningar för det nya året. I ett svagt infall anmälde jag mig till mitt livs första marathon och strax därefter drabbades jag också av mitt livs första bihåleinflammation som höll i sig i veckor. Vintern var grå och blek, den kom med en känsla av att stå stilla och trampa, tills att jag en dag plötsligt satt med ryggen mot en solig husvägg med någonting som liknade vår framför mig. Jag minns att jag sprang och sprang, allt längre och längre sträckor. Vi tillbringade påsken på Gotland och jag firade min födelsedag på Pet Sounds bar, skålade med vänner i timmar, så glad över alla som kom. I början av maj väntade äventyren och jag tog tåget ner till Antibes. Två veckor av skrivresa på franska rivieran, av salta bad och dagsutflykter, solmogna tomater och nybakade baguetter. Jag sprang till Nice och tillbaka, såg en trafikolycka på vägen och blev skärrad, benen helt matta, var det värmen, blodpölarna, de 26 kilometerna, förmodligen allt. Hemma i Stockholm igen var det vår, en kall men vacker sådan. Jag omgav mig med vännerna, gick på festerna, jobbade och jobbade. Den sista dagen i maj sprang jag äntligen Stockholm marathon, 42195 meter, hela vägen in i mål. Tänk att det gick, att jag kunde.
Försommar i huvudstaden, om möjligt ännu vackrare än våren och på midsommarafton for vi till Toronto. Hälsade på familj i tio dagar, for till Niagarafallen, gick på baseball och badade i iskalla Lake Ontario. Sedan hem, ja hem-hem, till Trointeduärnåt city för att se Krunegård på Parken, en nedräkning till semestern, den riktiga alltså och sedan till sist en sommarvistelse i Visby. Därefter for jag till Skottland och vandrade West Highland Way. 6 dagar och 136 kilometer i otroliga landskap, stundtals genomblöta, men oftast glada. Några dagar tillbringades utanför Edinburgh i ett historiskt hus och sedan var semestern slut och över. Tillbaka till vardagen och dags för en ny sådan. Flytta, packa, fixa, städa, sälja först en lägenhet, sedan en andra och så köpa en ny tillsammans. Men först vara bröllopsgäster på Österlen, gå på kräftskiva i skärgården, plocka svamp vid torpet i Sörmland och göra ett och annat besök på Dramaten och Operan. Överraskad med biljetter till Krunegård i Globen, på jobbresa ner till Västkusten och sedan starten på samboliv. Ja kanske livets liv, vi två på trettio kvadrat och känslan av att ha hamnat helt rätt. Desto mer fel var en horribel avslutning på ett generellt uselt fotbollsår, men sorgerna dränktes i Thanksgiving-vin och tonerna av en orkester på riktigt nära håll. En 40-årsfest i en gammal kyrka och så for vi till Dublin där julen gjorde fullskalig entré. Guinness och Mariah Carey, Sunday roast på puben och ostron vid havet, ett skimrande filter på allt hela vägen in i mål. Jul utanför Norrköping med hela familjen, alla barnen, fyra små under fyra år i ett underbart kaos och så en sista tur till ön. Stormvindar på Gotland, en mild bris i hjärtat, nyårsafton i Hornstull, ett helt år har nått sin ände, det här var nästan allt som hände. Gott slut!
Månatliga arkiv: december 2025
Klädval i december
I slutet av november gjorde jag en klädplan med 24 outfits för alla decembers dagar fram till julafton. Tanken var att slippa börja från noll varje morgon och istället kunna välja något från listan. Det blev också som en liten kapselgarderob där mina favoriter fick återkomma i olika kombinationer. Hur gick det då? Jo, bra! Jag räknade ut att jag använt 16 av mina planerade outfits i ungefär den form som jag tänkt. De dagar jag valt något annat har det oftast berott på vädret eller att jag känt mig sugen på ett plagg som inte var med i planen. Hade jag haft tillgång till en bra helkroppsspegel hade ni fått se fler outfits dokumenterade, men här kommer ett urval från december i alla fall.
Decembers mest använda byxor måste vara dessa svarta sammetsbyxor som jag köpt second hand men ursprungligen kommer från Part Two. Ett tips när ni letar efter sammet på exempelvis Sellpy är att undvika den som är gjord av polyester och istället filtrera på material som bomull och viskos. Den röda blusen med medaljongmönster känns lagom barock och julig och i håret sitter en sammetsrosett.
Här har vi en riktig snyggbyxa, det vill säga ett par italienska småmönstrade byxor i glansigt tyg. Till det en mörkblå ulltröja och i halsen en liten scarf som jag köpt av någon duktig stickare på Tradera. Dubbelknäppt ulljacka köpt för typ 50 kronor i somras och som bara väntat på att få invigas.
En kväll när vi gick ut i Dublin hade jag min mest använda överdel i december – den lilla svarta sammetsjackan. Till det en jättepuffig kjol som ursprungligen kommer från H&M Studio och zebramönstrade strumpbyxor från Swedish Stockings. Kände mig inkluderad på savannen i hotellobbyn som bestod av piffiga leopardklädda damer.
Ursäkta den otroligt smutsiga spegelselfien men jag ville visa närbild på min julrutiga krage från Ganni. Till den hade jag en vinröd skinnkjol, svarta loafers och, känd från ovan, lilla sammetsjackan. Lite lagom Dagens visa-vibe på den här looken.
Nu får ni använda fantasin lite, men det här är alltså min svarta sammetskostym (samma byxor som tidigare, men med en sammetskavaj). Till det en prickig sidenskjorta och ett litet flätat guldskärp i midjan. Utanpå en riktigt lång ullkappa från Lindex 90-tal och en brun ullhalsduk.
Här ska ni få ett tips på sökord på Sellpy: ”kookai, midikjol”. Varsågoda! Tror starkt på den 90-talsinspirerade midikjolen under 2026 och har redan en lite somrigare variant som väntar.
Min rosa kjol med släp har luftats några gånger. Dels i kombination med den svarta sammetsjackan men också med en tunn ulltröja och med ett par vinröda strumpbyxor. Rött och rosa är ju en toppenkombination så med största sannolikhet kommer samma plagg få följa med i julpackningen.
När det var dags för julbord passade jag på att ta min rymligaste klänning från Stine Goya. Till det blanka italienska stövlar och en ljusblå tunn tröja. Mycket bekvämt och lagom festligt.
En decemberdag fick jag ett meddelande från en bekant som skrev att hon hade en jacka som tyvärr inte passade henne men som jag kanske ville ha? Det är en japansk sammetsjacka i brokigt mönster och jag sade självklart ”ja” och fick hem den på posten några dagar senare. Jag känner mig som ett medeltida fönster från Luke Edward Halls instagram i den, och det på det bästa av sätt!
Slutligen, en outfit som inte fanns med på listan men som känns julig då den är både grön och grann. Den här gamla kostymen från H&M Studio lockar fram komplimanger från de mest oväntade håll och det är alltid lika kul.
Det var ett urval av decembers utstyrslar. Nu ska jag strax packa resväskan inför några dagar av julfirande och gissningsvis får ett par av favoriterna följa med även nu. Hoppas ni har det fint i det eventuella julstöket!
En decemberhelg i Dublin
Vi for till Dublin, tidigt en lördagsmorgon i början av december, och med vi menar jag Emelie, Ella, Karin, Sandra och jag. Ett gäng vänner från universitetstiden, numera utspridda i olika städer och på lite olika platser i livet.
Efter att ha lämnat väskorna på hotellet började vi att se oss omkring i staden. Ingen av oss hade varit där tidigare, så vi strosade omkring på måfå, köpte en andra frukost i form av pain au chocolat och trillade in på marknad med en massa konstböcker.
En kvart här gav oändligt mycket mer inspiration här jämfört med en lång Pinterest-scroll, både vad gäller färgval, form och kreativitet. Vad bra det är för hjärnan att gå ut och inspireras ibland och titta på riktiga saker.
Strax därefter passerade vi ikoniska The Temple Bar och var såklart tvungna att kliva in. Trots att klockan var före lunchtid var det proppfullt där inne med juldekorationer från golv till tak, livlig livemusik och glittrande partytoppar över allt.
Det beställdes in Guinness, givetvis. Jag trodde tills för några år sedan att jag inte tyckte om Guinness för att jag tänkte att det smakade som en riktigt tung, mörk och mäktig julöl ungefär. Sedan tog jag en klunk av en och insåg att så inte alls var fallet, i själva verket är det ju ganska lätt och snällt med sina 4,2 %. Tur att man kan ändra sig.
Efter den lilla barvisiten var vi redo för lunch. Vi tog sikte på Fish Shop som ska ha Dublins bästa fish & chips, men trots att de just öppnat för dagen skakade de bara på huvudet när vi frågade om de hade plats för fyra spontana lunchgäster. Jakten fick således fortsätta och till sist kom vi till Slice i området Stoneybatter.
Där åt vi brunch och pratade ikapp om allting som hänt sedan sist.
Mätta och belåtna strosade vi vidare genom den grådisiga staden. Här och var dök vi in i små gulliga affärer, kikade på hantverk, drack en pepparmintskaffe och köpte barnböcker.
Vår taxichaufför hade tipsat oss om att titta in i den här medeltida kyrkan, så det gjorde vi såklart. Sedan tog vi en tur förbi den enorma bokhandeln Hodges Figgis innan vi gick tillbaka till hotellet för en liten paus och ombyte.
Jag bytte om till sammetsjacka, puffig kjol och zebrastrumpbyxor innan vi gick ut för att äta middag på en ganska anspråkslös restaurang. Här lärde vi oss vikten av att boka bord i tid i Dublin. Likt Stockholm är det en ganska osmidig stad om man är spontan och fler än två personer.
Kvällen fortsatte med barhoppande hit och dit tills vi hamnade på en klubb där dj:n spelade exakt samma låtar som var populära under våra universitetsår (underbara 2009 till 2012). Det var som om vi färdats i en tidsmaskin för alla tjejerna på dansgolvet bar korta lädershorts över tunna strumpbyxor och varannan låt var med Rihanna. När till och med Lykke Li’s I Follow Rivers började strömma ur högtalarna kände vi att det nästan var för mycket. Var vi tillbaka på kårhuset Trappan igen? Det blev dags att röra sig hemåt innan tiden gick helt ur led.
Nästa morgon promenerade vi till The Fumbally för att äta brunch. Jag beställde toast och en jättegod gröt med konjakspäron och något krispigt på toppen som jag glömt vad det var.
Efter brunchen hade vi bokat in oss på en tur inne på Guinness-muséet. Det var stort och visuellt kul men kanske inte jättegivande rent intellektuellt. En stor del av utställningen handlade om de fyra grundingredienserna (vatten, malt, jäst och humle) och det var ganska lite plats för kritiskt tänkande om man säger så.
Men ja, man fick en liten provsmakningsupplevelse och sedan dricka en öl i deras takbar med utsikt över stan, så det var okej ändå.
När besöket var klart traskade vi tillbaka till vårt område Temple Bar (ja, det heter likadant som tidigare nämnda bar, förvirrande nog) och vårt hotell The Fleet.
Framåt kvällen hade vi bokat bord för Sunday Roast på The Legal Eagle, en trevlig liten gastropub. Det var mycket gott och kul service, vår servitör gav oss flera bra tips på vart vi skulle gå sedan.
På hans rekommendation hamnade vi på Irlands äldsta bar The Brazen Head där det givetvis satt ett par äldre herrar i ett hörn och spelade folkmusik.
Nästa morgon hade jag som aktivitetsansvarig föreslagit att vi skulle hoppa på tåget och åka i ungefär en halvtimme till kuststaden Howth. Där kan man gå en trevlig sträcka längs med havet, äta nyplockade ostron och spana efter sälar och delfiner.
Vi började att traska längs de breda kuststigarna och gula klotet glänste med sin närvaro. Mycket tacksamt efter några grå dagar av duggregn och ännu mer tacksamt med tanke på att jag inte sett skymten av den där solen sedan dess.
Lägger till Irland på listan över ställen jag vill vandra på, så otroligt fint ju.
Alla glada i solen och i bra konversationer. Tänk att man blivit en sådan vuxen person som ser fram emot att åka iväg en helg och bara prata, prata, prata om saker. Precis så som det kändes att ens föräldrar gjorde hela tiden när man var liten.
Efter två timmar av promenad kände vi oss klara och återvände till hamnen.
Där letade vi upp en fiskrestaurang och beställde in ett gäng ostron och enorma portioner med fish & chips.
Tillbaka i Dublin passade vi på att kolla in Trinity College en sväng. Jag drabbades som alltid av en lätt ångest över att jag aldrig gått på ett anrikt universitet ute i världen. Hade jag fått leva om mitt liv hade jag klämt in minst ett utlandsår någonstans i mina tidiga 20-någonting.
Våra sista skälvande Dublin-timmar tillbringade vi i små butiker längs Grafton Street och på puben Grogan’s där jag drack varm choklad.
Sedan tog vi farväl av Dublin och tackade för otrolig julstämning, oändliga mängder öl, svindlande vyer, inte alltför mycket regn och finfint kompishäng. Det var ljuvligt och juligt hela vägen rakt in i hjärtat.
But it don’t snow here, it stays pretty green
På radion säger de att Stockholm har haft 0,4 soltimmar i december. Natten går bokstavligen tunga fjät. Det ligger pappersnäsdukar i alla mina fickor. Baksidan av håret är trassligt av halsduken. Jag springer en mil genom eftermiddagsmörker och duggregn. Går på glöggfika med mjuk pepparkaka och lussekatter. Omorganisering på kontoret. En slant till den rumänske mannen som ska hem över jul. Någon kommer med ännu ett ”kan vi ha det här klart före ledigheten?”. Matförgiftad efter jobbets julmiddag. Vill fälla en tår när jag hör Joni Mitchells River. Piggar upp mig med ett nytt läppstift. Adderar lyster i form av tan drops. Ägnar en helgeftermiddag åt julklappsinköp till barnen. Jagar röda robotar, dinosaurieägg som kläcks och pyjamasar med Pippi Långstrump. Luciamorgon på tv. Någon frågar vad jag önskar mig. Ett medlemsskap i Svenska Freds blir mitt svar. Världen rasar. Det är plusgrader. Jag fyller kalendern med konserter och mingel. Klär mig i sammet, glitter och rosetter. Springer ett till varv i trängseln på Mall of Scandinavia. Räknar dagarna till ledighet. Kom, kom signade jul.
Saker jag vill göra för att komma i julstämning
November är ett minne blott, det står december i almanackan och det är därmed fullt rimligt att träda in i komplett julstämning. Det är inte alltid det sker helt av sig själv dock, ibland kan jag behöva hjälpa känslan på traven och inspirerad av Flora skrev jag en liten lista på saker jag vill göra för att nå dit.
Jag vill köpa en krans och hänga upp på vår ytterdörr i ett fint band.
Jag vill fråga mina syskonbarn om deras önskelistor och börja planera klappinköpen. Sedan vill jag i lugn och ro slå in presenterna i fina papper och dekorera med långa band innan de packas ned och fraktas söderut för att läggas under granen.
Jag vill följa min december-klädplanering som kanske inte var så intressant för er andra, men som åtminstone jag tycker underlättar och känns inspirerande såhär två dagar in. I enlighet med den vill jag också bli bättre på att ta med inneskor till kontoret och komma ihåg att bättra på med rött läppstift under dagen.
Jag vill njuta ordentligt av att gå på julbord med mitt lilla tvåmannasällskap Sillens vänner. I år ska vi testa Gamla Enskede Matbod. Tidigare år har vi varit på Gyldene Freden, Oaxen slip, Gamla riksarkivet och Ulriksdals värdshus.
Jag vill lyssna på lugn julmusik, gärna Vince Guaraldi Trio som gjort musiken till A Charlie Brown Christmas, min klassiska lista med Carols & Choirs, den lite modernare Jul på nytt eller varför inte gamla favoriten Smärtstillande i december.
Jag vill äta risgrynsgröt med kanel och socker, vörtbröd med vällagrad cheddar och brygga kaffe med kardemummakärnor i.
Jag vill gå på julmarknad i en främmande stad, trängas under ljuslyktor, känna och klämma på pynt och kanske köpa med mig någon onödig liten souvenir hem.
Jag vill värma glögg och helst hitta en sort som inte känns varken för sötsliskig eller alkoholtung. Till det gärna en näve pepparkakor, men helst inga russin eller mandlar i.
Jag vill baka något gott med saffran, kanske lussekatter, gifflar eller släta bullar som rullas i socker.
Jag vill gå på ett klassiskt luciafirande och höra stämsång från tärnor och stjärngossar stiga mot taket, ju mer sakralt desto bättre. Gärna lite orgel och O helga natt också.
Jag vill sitta omgiven av vänner på en immig pub med Guinness på bordet och folkmusik omkring oss. Stampa i golvet och klappa i händerna och känna hur kinderna bli rosiga av värmen.
Jag vill boka in en sista juldrink innan alla kompisar börjar åka åt olika håll strax före jul. En liten hejdå-träff där man får ramla in när det passar och dela ut kramar till höger och vänster. Helst i takt med att stora snöflingor börjar falla utanför fönstret på bästa romcom-vis, nej men låt en jullängtare få drömma.