Jag…

jag gör: ligger i sängen med datorn i knät, är lite sömnig så tänker nog ta en powernap när jag skrivit klart detta. Älskar att ta tupplurar på helgeftermiddagarna.

jag ska: planera kommande veckans middagar och gå och handla mat.

jag kan: vrida fötterna 90°, både utåt och inåt. Extremt bra partytrick.

jag köper: kläder jag blir glad av.

jag borde: skaffa ett lås och en hjälm till min cykel så jag kan börja cykla.

jag måste: uppdatera layouten på min blogg. Har en massa tankar och idéer men inte riktigt tiden att göra det. Och jag vill inte börja och göra det halvfärdigt för då kommer det ju se alldeles galet ut för er.

jag vet: inte vad jag vill göra i framtiden. Jag har ingen femårsplan eller ens en plan för de kommande fem månaderna. Borde man ha det?

jag tycker: att det var fint att någon satt upp budskapet ”I AM OK” längs vägen jag tar till jobbet.

jag tänker: att killen som sa ”alla män är douchebags” till mig har en viss poäng.

jag förbrukar: en burk gröna oliver i veckan.

jag lyssnar: på musik, ny musik. Älskar att göra det! Gå igenom en spellista och hitta nya favoritlåtar.

jag drömmer: om allt möjligt. Här om natten drömde jag att jag blev bjuden på middag av Rodebjer och de serverade korv stroganoff med ris och gröna ärtor.

jag längtar: till slutet av maj då jag ska åka till Barcelona med några kompisar och gå på festivalen Primavera.

jag fasar: för det världspolitiska läget och vad som kan hända.

jag använder: appen Sleep Cycle för att mäta hur djupt och bra jag sover. Tycker att det är kul att kolla siffrorna när jag vaknar och jämföra olika nätter med varandra.

jag njuter: av sol och värme. Jag kan känna rent fysiskt hur min kropp bara lapar i sig sol när jag är utomhus och att det gör den gott.

jag blir: glad av tanken på att vi har hela sommaren framför oss.

jag äter: mestadels vegetariskt när jag lagar mat själv. Det främsta undantaget är korv. Älskar Salami Milano och stekt/grillad korv med bröd.

jag dricker: kaffe och vatten på vardagarna, öl och vin på helgerna, fanta lemon på sommaren.

jag brukar: ta med ett nagellack i väskan och måla naglarna på förfesten pga konstant tidsbrist när jag gör mig i ordning hemma.

jag tittar: sällan på serier men nu följer jag fjärde säsongen av Skam. Har dock inte sett de två senaste veckornas avsnitt så tänkte plöja dem ikväll.

jag läser: Glöm mig av Alex Schulman.

jag vill: träffa någon med bra musiksmak som jag kan få dela mina bästa låtfynd med. God musiksmak är oerhört attraktivt i min bok.

Lista från Sandra

Vårskor x2

Jag orkar knappt kommentera det faktum att det snöar i maj, vad ska man göra liksom? Men lite mer vårvärme nu hade ju inte varit fel om jag fått önska. Särskilt med tanke på att jag införskaffat två par nya vårskor som jag längtar efter att få inviga.

Det första paret är ett par Stan Smith Bold från adidas. Helt enkelt en klassisk Stan Smith men med en liten platåsula.

Jag har ett par vanliga Stan Smiths sedan tidigare och jag tycker de är både sköna och passar till det mesta. Men eftersom det kändes lite tråkigt att köpa ett par exakt likadana nu när de började bli slitna så slog jag till på dessa. Jag beställde dem från adidas.se och efter ett antal utskällningar av PostNord kom de äntligen hem till mig. Så konstigt att paketleverans år 2017 ska vara så krångligt och tidskrävande. Kan någon bara fixa en posttjänst som funkar på riktigt?!

Mitt andra par är mer åt det hysteriska hållet. Eller helt enkelt något jag hade älskat som barn och som jag bara inte kunde lämna bakom mig när jag väl fått syn på.

Det är ett par röda sandaler från Zara med gigantiska pärlblommor som skimrar. Just röda skor tänker jag är en underskattad grej som kan göra vilken outfit som helst lite roligare.

Om inte annat så passar de perfekt in i min klädfilosofi, nämligen att köpa saker som man håller upp och säger ”var inte den här lite rolig” om. Kläder och accessoarer som man blir glad av är bra saker!

En helg på Vätö

Igår fick sakerna ovan flytta ner i en stor väska och sedan in i en bil. Bilen tog sikte på Norrtälje och Vätö. Här ute har nämligen min kompis Sandra en sommarstuga där vårt lilla kompisgäng ska tillbringa hela helgen. Vi började med storhandling och åkte sedan hem och lagade en enorm moules frites, drack vin, spelade en massa sällskapsspel och skrattade fram till klockan tre.

Idag står brunch, långpromenad och grillning på schemat. Däremellan lär det bli en och annan spelomgång och förhoppningsvis lite häng i solen. Hoppas ni får en fin lördag!

Bok: Glöm mig – Alex Schulman, Rosa keps – H&M, Handduk – Merci, Tights – Reebok, Silverbikini – Asos, Tröja med brody – Zara, Stjärnscarf – H&M, Hoodie – H&M (fast egentligen långlånad från Hornhuset men det är en annan historia), Randig tröja – adidas, Yatzyspel i plåtask – second hand, Rosa tröja – Uniqlo, Prickiga byxor – Zara.

Över- & underskattad mat

Det har cirkulerat en lista i bloggvärlden med mat/ingredienser man ogillar eller tycker är överskattade. Det roligaste är nästan att läsa alla kommentarer och hur folk på ren reflex börjar ”beskydda” maten de själv gillar och försöka övertyga bloggaren om att hen har fel (jag tänker exakt likadant själv). ”Huuuuur kan hon inte gilla räkor, det som är så sjukt gott?!”. Som att min kommentar ska vara det som får bloggarens smaklökar att göra en helvändning…

Aja, det är ju i alla fall värt ett försök, för när det gäller goda grejer är allt tillåtet. Så välkommen att rätta mig i kommentarsfältet nedan om ni tycker att jag är ute och cyklar. Nu tänkte jag att ni skulle få min lista på saker jag tycker är överskattade och sedan ska jag avsluta med ett recept på en riktigt underskattad rätt.

Överskattad mat

Äggröra/omelett

Jag vet inte om det här är ett normalt beteende men ibland när jag äter ägg kan jag tänka ”mmm, vad gott” för att sedan halvvägs in bara ”euw, ägg” och bli typ äcklad av smaken. Ett perfekt löskokt/pocherat/stekt ägg kan vara supergott men är de för hårdkokta och ännu värre, kalla, så går det bort. Både äggröra och omelett innehåller dessutom alldeles för mycket ägg så det undviker jag direkt. Jag avskyr även när folk lite random skalar ett kokt, kallt ägg och äter det som om det vore en frukt. Herregud. Sluta.

Mandarin

I början av hösten kommer alltid satsumas. De är små och gula med tunt skal, oftast lite sura och smakar toppen. Sedan kommer clementinerna som är mer orangea, lite sötare, mer lättskalade och smakar gott. Sist, sådär framåt jul, kommer mandarinerna. Stora, med tjockt skal och ”köttigare” klyftor. De är inte alls lika goda, ibland tråkigt torra och fulla med kärnor. En sann besvikelse.

Kyckling(filé)

Från och med 2016 har jag undvikit att äta kyckling helt. Eller jag skulle nog äta det om jag blev bjuden och inte kunde välja bort det snyggt, men hittills har jag klarat mig. Det är något med de oproportionerligt stora, rosa kycklingfiléerna som får det att äcklas i min mun. Guldfågelns reklamannonser har verkligen haft motsatt effekt på mig…

Keso

Okej, jag ska vara ärlig: jag har aldrig smakat keso. Men konsistensen och det gryniga, lite vattniga utseendet får mig att absolut inte vilja göra det heller. Särskilt inte i kombination med blodpudding som vissa gör, kan knappt tänka mig något konstigare och äckligare.

Gurka

När jag var 14 kom jag på att jag inte gillade gurka och slutade äta det fram tills jag var 22 (stark tonårsrevolt Julia). Nu har jag dock mognat lite och äter det igen. Bäst är saltgurka eller inlagd gurka (som jag alltid gillat) men vanlig går också okej och jag gillar det mest för den krispiga konsistensen som den tillför i rätter. Den slajmiga mittdelen får man dock mer än gärna ta bort och saker som ”gurkvatten” (på riktigt – vad är det?!) behöver man verkligen inte bjuda mig på.

Capellini

Pasta ska ha textur tycker jag. En överkokt pasta är ju sällan kul och av samma anledning går riktigt tunna pastasorter, som capellini, bort i min bok. Det blir bara klibbigt, sladdrigt och slingrigt i munnen ju. Ibland tycker jag till och med att vanlig spaghetti är i tunnaste laget, min bästa standard-pasta som jag alltid har hemma är linguine.

Underskattad mat

Låt oss prata lite om smörgåstårtan. Den har fått utstå extremt mycket hat och ibland är det befogat, det kan jag faktiskt hålla med om. En smörgåstårta med skinkrullar, leverpastejfyllning och apelsinskivor som man äter på en begravning är nämligen rätt deppigt och oaptitligt. Men smörgåstårta kan ju också vara som världens lyxigaste räkmacka och det är också så jag tycker att den ska behandlas.

I helgen fick jag ett akutsug på smörgåstårta och lagade en riktigt smarrig variant – bara till mig själv. Det kanske inte är helt rimligt men med tanke på att det är perfekt frukost-, lunch- och nattmat så var jag ändå rätt nöjd och nu är den slut och så även min craving. Inspirationen till min smörgåstårta hämtade jag från Siri Barjes eminenta recept på Grön smörgåstårta och sedan justerade jag det lite efter smak och känsla.

På undre lagret hade jag en fyllning med ägg och krasse (samma som i Siris recept) och på övre lagret fyllningen med gurka, dill och pepparrot som också står med där. I mittenlagret valde jag dock att göra en sparriskräm som jag hittade på själv. Jag bröt av den hårda delen på en bunt sparrisstjälkar och delade dem i 4 cm stora bitar. Sedan kokade jag dem i lättsaltat vatten i 2-3 minuter för att sedan, när de fortfarande hade lite motstånd kvar, lyfta över dem till en skål med iskallt vatten. När de svalnat mixade jag dem tillsammans med några matskedar crème fraîche, lite finhackad rödlök och en skvätt citronsaft. Till sist smakade jag av med salt och peppar.

På toppen av min smörgåstårta valde jag att bre färskostkräm och sedan dekorera med gurkrullar, handskalade räkor, rädisor, rom, finhackad rödlök och krasse. Väldigt fint och gott om jag får säga det själv. Hurra för smörgåstårtan – må den gå en ljus framtid till mötes, fri från underskattning och begravningar!

En hommage till Trädgården

Det fanns en svensk kvinna som gifte sig med Berlinmuren och höll fast vid äktenskapet i 30 år. Vid en första åtanke var det bland det konstigaste jag hört, numera förstår jag henne. Jag är också kär i ett objekt. I Trädgården.

Kanske handlar det inte så mycket om platsen i sig. Kanske är det mer tidpunkten, sammanhanget, omgivningen. Framför allt är det nog känslan av sommar. Det är som att hjärtat pustar ut för i samma stund som grindarna slås upp blir det klart för mig: vi har överlevt ännu ett halvår av vinter. Välkommen ljusa nätter, tygskor mot asfalt, konfettiregn, cavabubblor och solnedgångar.

Det är juli och alla är där och jag har skrubbsår på knäna som är svåra att förklara och vi styr mot det stora dansgolvet. I Jonathan Johanssons låt Sent för oss finns textraden ”och under discokulan orkar vi att skratta igen” och den har bosatt sig inom mig. Jag tror egentligen inte den syftar på Trädgården men varje gång jag blickar upp mot det gigantiska klotet som kastar reflektioner omkring sig så kommer jag att tänka på den.

Alldeles intill dansgolvet finns en stor träpyramid och jag slungas iväg till förförra sommaren. Vi hade klättrat högst upp på toppen, återförenade efter några semesterveckor på olika håll, satt tätt intill med varsin öl i handen. Du såg på mig och frågade hur sommaren varit. ”Jag har gjort slut”, sa jag. ”Jag ska bli pappa”, sa du. Sedan kramades vi länge. Där och då var det den perfekta platsen för livets stora händelser.

Och runt pingisbordet springer folk som om det gällde livet och i fotoautomaten klämmer vi in oss kanske lite för många och fyller remsa efter remsa med ihopträngda kroppar. Bilder som sedan får pryda mitt kylskåp, som jag tittat på hela året med saknad, längtan och förväntan och nu plötsligt är vi där igen. Tillbaka på platsen för hemligheter, dans och glitter. Och rätt vad det är så är klockan tre och vi vandrar därifrån med sommarlätta fötter i gryningen, tar kanske vägen mot kolonilotterna vid Årstaviken för ett nattdopp och jag har blivit som Berlinmurs-kvinnan: kär i ett objekt och kanske lite lite galen.