Hej! Nu är det måndag igen och i vanlig ordning dags för ett nytt citat från motivationsfabriken. Denna gång är det en liten uppmaning till att inte stå kvar för länge på samma ställe och stampa, utan att hela tiden försöka befinna sig i någon slags rörelse och utveckling.
Jag tänkte lite på det redan igår när jag skrev listan om saker jag lärt mig under sommaren. För är det inte konstigt att man förväntas utvecklas jättemycket som barn och tonåring och sedan när man når tjugostrecket ungefär så är man klar? Bara för att kroppen till viss del funkar så. Men faktum är ju att det händer extremt mycket även under åren som följer, något som man kanske lätt glömmer bort. Jag tror att när jag kommer se tillbaka på det här året i efterhand så kommer det kännas som en tydlig utveckligsfas, precis som när jag var 3, 9 eller 14 år. Jag har lärt mig så mycket om mig själv och om andra människor omkring mig och våra gemensamma relationer.
Att inse detta var något som känns lite främmande men också extremt nyttigt. För det är klart att man fortsätter utvecklas hela livet, men det känns som man pratar så lite om det. Möjligtvis karriärsmässig utveckling då och hur man tjänar mer pengar, men allt kring det personliga? Vad hände med det? Jag tycker det är så spännande att lära mig nya saker om mig själv, förstå mer och mer vilka starka och svaga sidor jag har samt utveckla dem. Att inte stå still och vara samma person som för tio år sedan utan en ständigt utvecklande människa.
Så ta ett par minuter och fundera på hur du utvecklats det senaste året och hur du vill utvecklas framöver. Är du i en tydlig utvecklingfas just nu eller har du kanske kommit ur en? Och njut lite av tanken på att vi inte behöver vara samma människor som när vi lämnade tonåren utan att vi ständigt får vara i rörelse och gå framåt. Det gör jag!
