mars 2015 – Julia Eriksson

15.03 mars

Här kommer spellistan för mina mest lyssnade låtar i mars. Musikmässigt tycker jag att månaden började ganska trögt med få fynd, men sedan rasslade till och det landade i en lista på 18 låtar. Tada! Här har ni den. Kanske hittar ni någon ny favorit? Jag själv är lite extra förtjust i Seinabo Seys nya EP, lyssna in den om ni inte gjort det. Vill ni kika på tidigare månaders listor så hittar ni januari här och februari här.

15.03 mars. Joel Alme – Håller mig på kanten · Saturday, Monday (feat. Brolin) – Marble Coast · Jonathan Johansson – Stromboli brinner · Loreen – Paper Light (Higher) · Broiler, Ravvel – Wild Eyes · Of Monsters And Men – Crystals · Mumford & Sons – Believe · Kendrick Lamar – King Kunta · Julia Adams – Allt jag nånsin · M83 with Haim – Holes In The Sky · Grasscut – Curlews · Florence + The Machine – St Jude · Seinabo Sey – Poetic · Hozier – Someone New · Gregory Alan Isakov – Amsterdam · Nick Mulvey – I Don’t Want To Go Home · Per Störby Jutbring – Goodnight Tuxedo Sam · Susanne Sundfør – Memorial

Monday motivation I

I min telefon, på mitt Pinterest-konto och på mitt skrivbord sparar jag titt som tätt på bra citat. Smarta, roliga eller peppande grejer som jag vill komma ihåg. Men efter att jag sparat ned dem händer det sällan något, de ligger mest där på hög i väntan på att jag ska läsa dem igen. Därför tänkte jag utmana mig själv lite. Varje måndag kommer jag lägga ut ett nytt citat som jag formgivit själv. Som en liten måndagsmotivation för er och som en kreativitetsutmaning för mig. Vi börjar redan idag (om än ganska sent på kvällen)!

PS. Vid alla tillfällen där det är möjligt kommer jag givetvis länka till källan till citatet, men tyvärr faller ofta sådant bort på internetvägen och till slut vet man inte vem som sagt vad först. Är det så att ni vet vem som står bakom orden får ni hemskt gärna tipsa, det är aldrig min mening att ta credd för sådant jag inte sagt.

Ett vykort från Italien

Hej! Här kommer en supersnabb hälsning från Italien. Jag hann ju inte säga hejdå innan jag åkte (vilket berodde på att jag var uppe och packade halva natten) men sedan i fredags förmiddag befinner jag mig i alla fall i Rom. Jag stannar till på måndag och allting här är prima. Tryffelpastan smakar himmelskt, solen skiner, italienarna är vänliga, proseccon bubblar och Filip och jag har det superfint! Det enda minuset är väl den obefintliga internetuppkopplingen, men jag ser det som en välbehövlig semester. Hoppas att allt är bra med er därhemma, vi hörs snart igen!

Torsdag 07.54

God morgon! Här sitter jag vid mitt soffbord och försöker vakna till liv. Jag lyckades låsa in min tvätt i tvättstugan igårkväll så därför fick jag ställa klockan extra tidigt för att gå upp och hämta den…

Jag äter ju nästan alltid frukost när jag kommer till jobbet men nu hann jag bli så himla kaffesugen så jag bestämde mig för att göra en kopp.

Till det någon slags energibollar som jag fick för mig att göra i helgen. Känns ju hyfsat nyttigt men alltså, det ska ju till ganska mycket vilja för att man ska tycka att dadlar och frön smakar lika gott som socker och smör… Så nja, helt såld är jag inte.

Nu ska jag racea genom den här torsdagen med jobb, PT-pass, födelsedagsfirande för Grazzi och packning. I morgon bitti åker jag till Italien, det ska bli så skönt! Har ni några bra tips på flygplansmusik förresten? Jag gillar när det är lite drömmigt och svävande, typ M83, Explosions in the Sky osv. Tipsa gärna!

Slutet av mars tidigare år

En fördel med att ha ett gediget bloggarkiv är ju att man kan blicka tillbaka och se vad som hände vid denna tidpunkt med för flera år sedan. Precis det tänkte jag att vi skulle göra idag! Att ha alla sina tonår arkiverade så här är ju både fint och lite pinsamt, men å andra sidan har ju både jag, bloggandet och tekniken utvecklats en hel del. Låt oss ta en titt!

Förra året skulle jag också åka till Italien den där sista helgen i mars (precis som i år). Det peppade jag på genom att laga pasta med svamp och citron. Mycket gott! Här finns inlägget med receptet.

År 2013 var det påsktider så här års och jag åkte från Stockholm hem till Norrköping för att fira. Iklädd prick-byxorna som fortfarande huserar i min garderob. Ska jag välja ett signaturplagg för mig och den här bloggen blir det nog dessa.

2012 gick jag sista året på min universitetsutbildning i Grafisk Design & Kommunikation. Vi höll på att arbeta med vår slututställning och så här såg inbjudningarna ut.

Året därinnan, nämligen 2011, var jag i London på praktik. Jag bodde hemma hos Karin och satt på SAS marknadsavdelning på Heathrow om dagarna. Var även en extremt produktiv bloggare denna period pga att jag och Karin fotade varandra hela tiden och hittade på superbloggiga saker nästan jämt. Mycket bra och rolig vår!

I slutet av mars 2010 hade jag min första riktiga dj-spelning. Hästpojken skulle spela på Hugo och jag fick ta hand om dansgolvet före och efter. Så sjukt kul och därmed den riktiga starten på min *bejublade dj-karriär*, hehe.

2009 fotade Karin mig för ett projekt till sin fotokurs i skolan och ett par dagare senare tog jag mitt körkort. Sådan extrem frihetskänsla för någon som vuxit upp på landet och tvingats be föräldrarna om skjuts hela livet!

Och som avslutning, jag år 2008. Med hellugg, I ♥ NY-tröja och händerna fulla av påsar. Tänk vad som hänt på dessa år! Det är så kul att ha bloggen som arkiv för att kunna titta tillbaka, annars hade jag aldrig kommit ihåg allt detta.

Typiskt måndag

Den här bilden tog jag ikväll när jag var i färd med att laga vietnamesiska vårrullar. En perfekt in the making-bild till bloggen, redo att följas upp av en exemplarisk slutbild. Bortsett från det faktum att det inte blev någon sådan. För när det var dags att slå in vårrullarna i sitt tunna rispapper hade papperet bestämt sig för att spricka i tusen småbitar i sin förpackning. Jahapp.

I mina vårrullar var tanken i alla fall att ha gurka, morot, sockerärtor, avokado, räkor, risnudlar och koriander. Till det svängde jag ihop en dippsås med jordnötssmör, hett vatten, sweet-chilisås och soja. Men istället för att göra vårrullar fick jag blanda ihop allt på en tallrik och äta som en sallad. Förvisso gott det med, men inte riktigt samma sak… Typiskt måndag!

Andra typiska måndagssaker som hänt idag: Snöblandat regn med hagelkorn på väg till jobbet, kaffespill på skrivbordet, krånglande skrivare som vägrar fatta att papperet är påfyllt.

Och så några bättre: kvällsyoga där man får sträcka ut varenda millimeter av kroppen, en perfekt avokado, lunch på Taverna Brillo, peppig stämning på jobbet, fyra dagar till semester.

5-4 till bra-sidan ändå. Känn på den, måndag!

Söndagsklädd

Den här helgen råkade visst gå till historien som en av de festligaste på länge. I fredags hade vi aw med jobbet för att ta farväl av en kollega som slutar hos oss. I lördags var jag på super-födelsedagsfest med glowsticks och grejer hemma hos Anna, Julia, Karin & Erik. Och idag har jag varit på afternoon tea med scones hos Sandra som fyller år. Fullt ös på festfronten helt klart! Dagen till ära såg jag ut så här:

Ny och mjuk klänning från H&M, kängor från Dr Martens och väska från Whyred. Plus lagom sliten uppsyn…

Gillar verkligen det här mönstret, så retrofint och färgglatt! Jag får nästan lite vårvibbar av det.

Och som ett spår av helgen: gnuggistatuering i form av stjärna på ena handleden och Berns-stämpel på den andra… Hoppas att ni också haft en fin helg oavsett om den varit festfylld eller ej!

Att tänka som en bloggare

Idag när jag skulle skapa detta inlägg insåg jag hur jag utvecklat ett lite annorlunda sätt att tänka de senaste åren. Vissa skulle kanske hävda att jag är mer eller mindre bloggskadad, själv skulle jag snarare vilja säga… starkt präglad. För allting började med att jag ville göra ett inlägg om mina nya sneakers (← bara den där tanken är ju fullkomligt obegriplig för någon som själv inte bloggar), så efter jag kommit hem från jobbet och ätit min middag började jag fundera på hur jag skulle lägga upp inlägget. Att ha bilder kändes ju ganska givet och med tanke på att solen gått ner för ett par timmar sedan var jag tvungen att fota inomhus (alltid lite av en utmaning med glödlampssken). Så jag snörade på mig skorna och bestämde mig för att testa lite olika bildidéer och se vad som blev bäst. Resultatet… en ofrivillig visualisering i Att tänka som en bloggare – hur jag (och säkerligen många andra bloggare) håller på.

Alternativ 1 – stilleben

En klassisk bloggbild, ganska rakt på och illustrerande till inlägget. Men för att göra bilden till något extra ställer du in en eller flera extrasaker. En grön växt, en sax, ett äpple, en papperspåse, en katt… Nästan allting funkar så länge det adderar någon sorts spänning i bilden. Själv slängde jag in en shoppingpåse från & Others Stories som stod inom lämpligt avstånd. Kanske i enklaste laget men jag skyller på att jag hade bråttom att testa nästa idé, nämligen…

Alternativ 2 – gif

En rörlig bild beståendes av flera ihopsatta bilder, en så kallad gif, är ett lite krångligare tillvägagångssätt att pynta sitt blogginlägg. Men här har du verkligen chansen att visa både din spexiga sida och självklart dina tech-kunskaper (för ja, man får bonuspoäng om man sätter ihop gif:en själv i Photoshop och inte använder någon ful gif-tjänst). En ligthversion av den superkrävande bloggfilmen som jag inte tänker ge mig på i detta inlägg. För nu, över till den tredje idén…

Alternativ 3 – hitta nya vinklar

Så okej, ditt stilleben blev kanske inte helt hundra och gif:en får du inte till. Då återstår bara en sak att göra – hitta en ny vinkel. Och när du ser dig omkring inser du att den där vita väggen du har framför dig nog skulle kunna fungera bra som bakgrund. Vad gör du? Jo, du lägger dig såklart ned på golvet, hasar upp benen mot väggen (tackar dig själv för att du har nya sneakers som inte smutsar ned) och börjar knäppa av lite bilder. Inte så tokigt! Bilderna alltså, om någon skulle se dig krälandes där på golvet skulle de tänka att du var just det… Men det är ju lite charmen av bloggandet också. De ständiga utmaningarna, den eviga jakten på en bra bild och alla konstiga vinklar man tvingas stå i.

Och om någon skulle undra kring det som inlägget från början skulle handla om, så är mina nya sneakers ett par Reebok Classics. I modellen Ex-O-Fit Low närmare bestämt. Kritvita och supermjuka och perfekta att möta våren i. Men nya sneakers i all ära, det andra är ju nästan roligare att prata om! Vem vet, kanske blir det en hel inläggserie med fler delar om någon mer skulle vara nyfiken på vad som händer där bakom datorn och kameran och i mitt bloggpräglade huvud?

Lebensraum & Flyktligan

Två av mina svenska favoritartister har släppt varsitt nytt album. Alldeles lagom till att snödropparna slår ut, när jag byter kängorna mot kritvita sneakers och kisar mot solen under lunchtimmen. Nu gör jag det med hörlurar i öronen och ett leende på läpparna också.

Först ut var Joel Alme med Flyktligan. Singeln Backa tiden spelades flitigt hemma hos mig under hela februari vilket inte sänkte mina förväntningar på albumet. Och nog blev jag glad när jag tryckte på play och fick höra Håller mig på kanten. De där mjuka stråkarna, plockandet på gitarren och det lite klinkiga pianot är jag så himla svag för och just det är Joel Alme också så bra på! Det negativa med skivan är nog att den är så kort, bara en halvtimme – men å andra sidan så betyder det att jag hinner lyssna på den två gånger under tiden jag gör mig i ordning för att gå till jobbet. Och det är ju inte illa!

Näst ut var Jonathan Johansson som idag släppte sitt album Lebensraum!. Det jag gillar allra bäst med Jonathan är nog ändå hans texter, få människor lyckas sätta orden på rätt plats så bra som han gör. Det blir poetiskt, vackert, melankoliskt och smart på samma gång. Kombinerat med elektrobakgrunden, de småfunkiga gitarrerna och hans dova stämma låter det allt som oftast magiskt. Stromboli brinner och Fuga är två av mina favoriter från albumet, nu ska jag lyssna vidare i jakt på fler. Gör det ni med!

PS. Nu har jag lagt in en liten gilla-knapp längst ned i varje inlägg. Jag ägnade drygt två timmar igår åt att försöka göra den snyggare men gav upp efter att nästan ha slitit mitt hår… I vilket fall, om ni någon gång är inne här och läser och inte känner för att skriva en hel kommentar men ändå vill ge en liten tumme upp, använd den. Då blir jag glad!

Vad jag tänker på när någon frågar om jag sett Boyhood

Någon frågar om jag sett Boyhood.
– Ja, svarar jag.
– Fin film.
– Ja, verkligen!
– Fast den är lång. Visst är den över tre timmar?
– Jo, precis. Jag nickar och håller med.

Den är lång. Så lång att när vi kliver ut ur biosalongen den där söndagen i oktober, då har förmiddagen övergått till eftermiddag. Och på min telefon finns tre missade samtal och två sms. Alla från mamma. ”Om du vill träffa morfar måste det nog ske snart”. Meningen etsar sig fast. Motvilligt förstår jag vad jag måste göra.

Utan att riktigt förklara vänder jag mig till Filip och gråter med ansiktet mot hans stickade tröja. Mina vänner frågar hur det är och jag säger att jag måste åka. Att jag måste hinna säga hejdå. Det är det enda som räknas. Och sen går allting snabbt.

Filip kör mig. Fastän det är 20 mil mellan Stockholm och Linköping och jag kollar efter tågbiljetter. Så vi åker längs E4:an med musiken på låg volym och mina snyftningar däremellan. Det är höst på riktigt nu. Solen kämpar sig genom det gråa molntäcket gång på gång och kastar långa glittrande strålar mot oss. Träden är gröna, gula, röda och det är inte bara jag som står i brand. Kanske är det ett tecken.

Det är svårt att hitta på universitetssjukhuset. Så många långa korridorer, avdelningar med namn jag inte förstår och varje hus har en egen bokstav. Men jag är glad att jag inte hittar här. Det ska inte bli en vana.

Vi samlas vid din säng. Du är där men ändå inte. För någonting i dig har redan bestämt sig och i mina tankar spelar du redan jazz i himlen. Jag stryker din hand. Den som brukade svepa så lätt över pianots tangenter, fastän du hävdade att du aldrig lärt dig på riktigt. Men du kunde, det har jag alltid hört.

Och sen viskar jag ett sista hejdå. Vi sätter oss i bilen igen, åker de 20 milen tillbaka till Stockholm. Mörkret har fallit, solen har bytts ut mot regn och tårarna är nästan slut. Nästa dag är du borta på riktigt. Tur att jag hann.

Det är vad jag tänker på när någon frågar om jag sett Boyhood. Jag tänker inte på filmen, jag tänker på dig. Alltid dig.