Månatliga arkiv: september 2013

Tjugotre

Livet nu. En ständig balansgång mellan barn och vuxen, dum och förnuftig. Ena stunden planerar jag middagsmat och köper hem snittblommor. I nästa dricker jag varm choklad med alldeles för mycket socker i. Jag kreerar, presenterar och levererar mitt allra bästa på jobbet. För att i nästa stund dansa bort lördagskvällen i en väns lägenhet och skriksjunga till I love it på högsta volym. Ägnar fem minuter åt att fickparkera en bil och skrattar i tio åt en bild från helgen. Jag befinner mig någonstans i gränslandet och jag älskar och avskyr det på samma gång. Tjugotre. I vissa fall så gammal, i andra fall så ung, men för det mesta alldeles lagom.
 

Blomkålssoppa

Den bästa maten för att värma sig under kyliga höstdagar måste ju vara soppa. Här om dagen lagade jag en superenkel och väldigt god blomkålssoppa som jag varmt kan rekommendera. Receptet på den hittade jag hos bästa inspirationsbloggen Mokkasin.
 
Du behöver:
Smör
½ blomkålshuvud, hackat i små bitar
4 potatisar, skalade och delade i små bitar
½ gul lök, finhackad
2 vitlöksklyftor, finhackade
6-7 dl grönsaksbuljong
1 dl grädde
salt
svartpeppar
persilja
 
Gör så här:
Smält smör i en kastrull och fräs löken, blomkålen och potatisen däri. Häll över grönsaksbuljongen och krydda med salt och peppar. Låt koka i 10 minuter. Häll i grädde och persilja och låt koka i 5 minuter till. Mixa soppan med en stavmixer och servera sedan. Klart!

Alfapet på Rival

Det finns något nästintill litterärt klyschigt med att träffas en söndag klockan tre utanför Café Rival. Med höstjackorna på och alfapetspelet under armen. Beställa cortado och morotskaka, passa på att ta påtår och breda ut spelplanen. Hitta på nya sätt att kombinera bokstäver, hitta på ord som visst redan fanns och hitta på lösningar på kärlekens bekymmer. Känna att det är milsvida år sedan vi var sexton och samtidigt känna att vissa saker inte har ändrats ett dugg. Det är fint. Ibland tänker jag att vi alltid kommer vara oändliga, odödliga och på något vis forever young. Det må vara ytterligare en litterär klyscha, men vissa stunder känns det bara så. Och vem har sagt att det är fel att leva det klyschiga livet en höstig söndag i september?

Blåvalar och hjärtslag

 

Vaknar 4.24 och det värker i kroppen.
Jag tänder lampan och stirrar i taket en stund.
Trycket över bröstet är kvar.
Som om det är något stort därinne som måste ut.
Jag tänker på det största som finns.
Min hjärna projicerar en blåval.
”Det bor en blåval i min bröstkorg. Den måste släppas ut.” skriver jag.
Sedan sover jag två oroliga timmar till.

Läkaren jag träffar är snäll.
Hon har turkos eyeliner och kladdig handstil.
Jag berättar hur jag mår.
Om trycket i bröstet, andfåddheten, hjärtklappningen.
Och hon lyssnar noggrant.

Klockan nio börjar mitt första möte på jobbet.
”Perfekt, då hinner jag” tänkte jag.
Klockan nio ligger jag på en brits.
Små, små sladdar är kopplade till kroppen.
Men hjärtat dunkar på precis som det ska.
Med fasta bestämda slag.
Jag får dem sedan, utskrivna på papper.
En bisarr sak egentligen.
Att gå runt hålla och i sina egna hjärtslag.

”Det är nog ingen fara men vi måste vara säkra”, säger de.
”Du är ju så ung”.
Så jag får ett kuvert i handen.
En taxi väntar utanför.
Jag smsar till jobbet i bilen.
Säger att det är lugnt, att jag snart är tillbaka.
Det känns på låtsas när jag rullar in på S:t Görans akutavdelning.
Jag är ju frisk.
Jag mår ju bra, egentligen.

Mitt namn ropas upp.
Jag kliver in bakom dörrarna på akutmottagningen.
Tio par ögon vänds mot mig.
Jag känner mig friskast i världen.
Här hör jag väl inte hemma?

Jag hamnar på en ny brits.
En vänlig läkare bredvid mig.
En sköterska som fyller rör med blod.
Jag blundar.
Fokuserar på andningen.
Är duktig och får plåster.

Sedan väntar jag.
Minut efter minut.
Sammanlagt flera timmar.
Och provsvaren visar…
…ingenting.
Jag är ju frisk.
Jag mår ju bra.

Och trycket över bröstet kommer snart att lätta.
Andningen åter bli enkel och djup.
Blåvalen ska återvända till havet.
Först måste jag bara vila lite.

Glöm inte att göra det ni också.

De senaste dagarna

Här kommer en liten samling med sådant som hänt senaste veckan men som inte riktigt hunnit visas upp.
Förra söndagen mötte jag upp Emelie i Kungsträdgården.
Vi styrde stegen mot Moderna Museet och utställningen ovan.
Man fick inte fota något därinne men såhär fint var det utanför. Bra utställning i alla fall! Just popkonst är en av mina favoriter när det kommer till modern konst, jag gillar att det är så grafiskt och att det hela tiden rör sig i gränslandet mellan konst och reklam.
Några av verken vi såg. Sedan gick vi till Sturekatten och fikade också – en fin söndag!
I onsdags träffade jag Klara för en snabb lunch. Vi har följt varandra på nätet och i olika sociala medier sedan 2007 ungefär (det är ju superlänge) men ändå hade vi inte hunnit ses förrän nu! Jag var nästan lite nervös innan för att det äntligen skulle bli av, men det var verkligen hur kul och trevligt som helst! Dessutom hade Klara med sig ett litet paket med fina grejer som jag fick, hur snällt är inte det?
Paketet innehöll typiskt Julia-listiska saker som fina anteckningsblock och boxar, en stämpel med vimplar, en snygg penna och bäst av allt – en minisax som man kan fälla ihop! Jag gav ifrån mig ett litet lyckotjut när jag såg den, haha.
Sist men inte minst så var Filip här en sväng och bodde hos mig ett par dagar. På torsdagskvällen gick vi först till Taverna Brillo och åt en god pastamiddag. Sedan styrde vi stegen mot Rigoletto för att se Monica Z. Mina förväntningar var inte jättehöga men fy tusan vad bra den var! Edda Magnason var strålande i rollen som Monica och jag blev riktigt, riktigt glad över att se en så bra svensk film. Den rekommenderas varmt!

Kulturlördag

Förra helgen hade jag kulturlördag tillsammans med Anna och Julia. Vi hade bestämt oss för att besöka Millesgården. Det ligger bara tio minuters promenad från min lägenhet men jag hade ännu inte hunnit gå dit, så det var verkligen på tiden med ett besök!

Vi började med att kolla utställningen Fashion Figures Faces med konstnären och modetecknaren Mats Gustafsson. Jag blev verkligen imponerad av hans akvarellmålningar, han har sådan skicklighet när det kommer till att visa textur, kontraster och siluetter.
Sedan gick vi ut i solen till skulpturparken som finns där.
Vädret var helt strålande, sådär sensommarvarmt och soligt. Vi satte oss och beundrade utsikten ett tag.
Hej hej, här är jag.
Staty av Poseidon. Millesgården var konstnärerna Carl och Olga Milles hem där de hade sina ateljeer, skulpturverkstäder och sedan också en skulpturpark. Det ligger på Lidingö på Herserudsklippan.
Deras hem var helt magiskt med stora konsthallar, musikrum och fantastiskt ljus. Så fint att de lät donera hela gården sen så man får komma dit och inspireras.
Den här utsikten är ju bara galen, man ser mer eller mindre hela Stockholm härifrån. Jag gillar verkligen hur de mixade statyer och sten med stora träd och rabatter.
Fina blommor mot en klarblå himmel, det kan ju inte bli bättre.
Millesgården är en ny favorit hos mig. En otroligt fin plats som nog gjorde sig extra bra en sån här vacker dag, helt klart värt ett besök! Dessutom har de en fin museishop där man kan göra små fynd.
Efter ett fint kulturinslag gick vi till mataffären och köpte allt som var gott. Jordgubbar, melon, vindruvor, fikon, honung, fetaost, skinka, avokado, tomater, vitlöksbröd och choklad… Sedan dukade vi upp allt och fyllde vinglasen.
Och efter denna trevliga middag övergick kulturlördagen i en festlördag, men det är en annan historia!

Tre musiktips

Jag har haft lite musiktorka den senaste tiden men nu har jag tre riktigt bra tips att dela med mig av till er.
 
Först ut är Lorde eller Ella Yelich-O’Connor som hon egentligen heter. Hon är blott 16 år, kommer från Nya Zeeland och är redan megaduktig singer-songwriter. I slutet av september släpper hon sitt första album men redan nu kan man lyssna på några av hennes låtar på Spotify. Bäst är låten Royals tycker jag! Jag kan inte låta bli att bli fasligt imponerad av artister som är så unga och duktiga. Vad gjorde jag själv när jag var 16 liksom? Tragglade mig igenom Bach-sviter på cello och slaktade Imagine på piano… Inte riktigt i samma nivå, nej.
 
Nästa tips är bandet Chvrches från Skottland. Deras The Mother We Share och Recover har bland annat spelats flitigt hemma hos mig under våren och sommaren. Nu släpper de snart sitt första album och för den som inte kan hålla sig och är lite nyfiken (som jag) så kan man tjuvlyssna här. Jag tycker att det låter mycket lovande! De spelar dessutom på Debaser i slutet av oktober så då kanske man ska passa på att se dem live, eller vad säger ni?
 
Sista tipset är Washed Outs nya album Paracosm som inte bara har ett mycket tjusigt omslag utan även låter väldigt bra. Vi har spelat det flitigt på kontoret och jag tycker det är ett perfekt album att jobba till. Sådär lagom drömskt och svävande så det inte stör, men ändå väldigt bra musik. Lyssna på det här! Även Washed Out gör en spelning på Debaser i Stockholm, närmare bestämt den 8 oktober. Det borde man kanske också gå på?

Lördagsklädd

I lördags var det nog en av årets sista barbenta dagar. Fortfarande sommarljum luft och värmande sol, det måste vara världens bästa septemberväder. Jag tillbringade dagen på utflykt med Julia och Anna och mer bilder från det kommer snart men först tänkte jag visa hur jag såg ut dagen till ära.
Svart hatt från Indiska, vit stickad tröja från H&M och svart läderväska från Åhléns. Den vinröda kjolen har ett par år på nacken men är ursprungligen från Åhléns, skorna är från H&M och klockan från T-shirt Store.

Och såhär såg jag ut in action – superkulturell och konstanalyserande!

Kyrkovalet 2013

Två nyanser av rosa, den ena viktigare än den andra idag.
 
Har du fått hem ett rosa röstkort? Bra. Öppna det, läs var din vallokal ligger och pallra dig dit idag. Du får nämligen rösta och du kan verkligen påverka. Idag genomförs kyrkovalet, ett många gånger bortglömt val och ett val där nu Sverigedemokraterna försöker plocka röster för att kunna få ännu mer inflytande över Sverige. Något som för mig är helt bisarrt men som faktiskt sker. För mig har kyrkan alltid varit en plats för alla. En plats där man förespråkar öppenhet och där man har högt i tak på mer än bara ett arkitektoniskt vis. Någon som står upp för de svaga, som för samman människor av olika åldrar, ursprung och åsikter. En viktig pelare i samhällsdebatten där grundbudskapet om alla människors lika värde alltid funnits med. Så vill jag att det ska fortsätta vara. Därför röstar jag i kyrkovalet idag.
 
Vill du veta mer om vilka du kan rösta på i kyrkovalet, läs här, och vill du se Magnus Betnér berätta varför du borde rösta, kolla på det här klippet. Din röst är viktig, kom ihåg det!