Framkallade sommarminnen

Över en natt kollapsade sommaren och blev till höst. Eller i alla fall till någon slags regnkall, blåsig sensommar. Den kompakta, klibbiga värmen är ett minne blott och nu väntar långbyxor och långkok. Jag har flera planer för terminen, men de tar vi lite senare, för nu tänkte jag att vi skulle blicka tillbaka på sommaren i analogt format. Förra året rotade jag fram mina föräldrars gamla olympus-kamera ur en byrålåda och började fylla den med film igen. Jag är fortfarande nybörjare på området och det är en del överraskningsmoment när jag får se hur bilderna blir, men det är ju också en del av charmen. Så här kommer trettio framkallade foton från juni till augusti.

Vi börjar i midsommartid som firades ute på Väddö i Roslagen. Det var varmt och vi gick till sjön och badade varje dag.

Jag hade precis matat kameran med ny film och var bra på att fånga kompisar i olika ögonblick. På grund av filmbrist fick jag köpa en ny variant (Kodak Portra 800) som är ganska ljuskänslig och därför inte helt optimal för foton i solen mitt på dagen, men det blev rätt bra ändå tycker jag. Jag är ju inte så teknisk i mitt fotande utan vill mer bara fånga fina stunder.

Som den här på Emelie, Edda och Fredrik.

Det är också något med det analoga formatet som gör helt vanligt köksstök med disk och öppnade pastapåsar till något charmigt. Jag tror jag ska försöka ha en mer analog lins på livet i allmänhet framöver. [insert soppåse i motljus]

Efter midsommar var jag tillbaka i Stockholm och hade teamdag med mina kollegor och badade på Reimersholme flera gånger i veckan.

Jag åkte hem till min familj i Norrköping och hälsade på min nyfödda brorson Uno. Och så åkte jag till Smultronstället och åt glass med mamma och pappa. Så fint med omvända roller, att det nu är de som blir fotade med analog kamera och inklistrade i sommaralbumet. <3

Sedan fick jag semester och tog mig raka vägen ner till Österlen och glömde tydligen bort kameran för det blev bara två bilder på en vecka. En ute vid Ales stenar och en middag på baksidan av huset.

Efter det följde en vecka på Svartsö som var både suddig och skarp som ni kan se. Jag tycker ändå att tvättstrecksbilden blev fin med sina färger och skuggmönstret på handduken.

Lite mera landet-bilder ute hos mina föräldrar. Jag gick på promenad förbi hagen med alla får, in i skogen och lyckades hitta ett helt gäng med kantareller. Ett lyckligt ögonblick helt klart värt att dokumentera.

Jag tvekade ett tag på om kameran skulle få följa med på vandringen i England. Inte för att jag är så rädd om den utan för att varje grej extra blir något att bära runt på i en vecka. Men till sist packade jag ner den och det är jag ändå glad för, vyer som dessa är ju härliga att ha i flera format.

Lite klassiska gruppbilder hör ju hemma i semesteralbumet. Här är mina vandringskompanjoner Anna, Sadia, Gaëlle och Haz. Och på nedre bilden fick jag också vara med på ett hörn.

Sista bilden på rullen togs lägligt på det som var semesterns sista dag innan det var dags att åka hem och tillbaka till vardagen igen. Nu återstår bara att jaga reda på ny film så jag kan börja dokumentera hösten och dess små ögonblick.

19 bilder från en analog höst

När jag var hemma hos mina föräldrar i somras så rotade jag igenom några av lådorna i hallbyrån och fann vad jag var ute efter: en analog kamera från 90-talet. Tidigare under sommaren hade jag fotat upp ett par engångskameror och nu var jag sugen på att samla fler analoga bilder, men fortfarande på en enkel point and shoot-nivå. Så jag tog med kameran som legat orörd i sin låda sedan någon gång kring millenieskiftet och började fota med den lite då och då under hösten. Här om veckan hämtade jag ut min första framkallade rulle med 24 bilder av högst varierande kvalitet.

Jag har insett att jag har en hel del att lära men också att det är något väldigt charmigt med det analoga formatet som gör mig sugen på att fortsätta komplettera allt vardagsfotande i mobilen med detta. Och framöver ska jag försöka komma ihåg att ta fler bilder vid samma tillfälle, inte bara för att det är dumt att förlita sig på att den enda jag tar blir bra, utan också för att jag snabbare ska kunna framkalla rullen och se resultatet. Det är ju lika spännande varje gång.

Den allra första bilden blev en favorit. Det här är min syster Vendela och hennes Erik samma dag som deras bröllop. Bregottpaketet framme för en stödmacka i köket innan det var dags att byta om och åka för att fotograferas. Så mycket pirr och pepp och kärlek i den här stunden.

Och här är de direkt efter vigseln som hölls ute en solig och ljummen septemberlördag.

Stolarna längs väggarna och brudvals i det stora rummet på prästgården.

Suddiga middagsbilder från Safari i Köpenhamn. Jag måste bli bättre på att ta skarpa närbilder har jag insett. Det finns en makroknapp på framsidan av kameran så jag kanske ska testa med den.

Mer Köpenhamn. En fin huslänga som jag strosade förbi en ledig fredag i oktober när jag var där.

Mer suddig mat och jättegott orangevin. Den här gången på Bottega Barlie.

Fortsatt höst i Malmö. Här på kallbadhuset och i Slottsträdgården med Emelie. Att fota ute i dagsljus är rätt tacksamt ändå. Synd bara att jag har en lång vinter framför mig, jag får försöka fånga varenda liten soltimme som bjuds.

Tillbaka i Stockholm längs Skeppsbrokajen och utanför Kungliga biblioteket.

En kväll i baren på Tranan när två kompisar spelade skivor. Ett typexempel på när jag borde tagit fler bilder så halvstängda ögon hade kunnat undvikas.

In i dimman på Countryklubben tillsammans med Anna. Här finns det lite rum för fotomässig utveckling känner jag, även om jag fångade ordningsvaktens alla reflexer perfekt.

Rut och Madde i Gävle. Och noll skärpa tyvärr. Borde jag använt makroknappen igen?

Vinter i Stockholm, fint! Men ännu ett nybörjarmisstag med kameraremmen med i bild…

Men vi slutar helt okej med Globen och Skanstullsbron i en lågt stående decembersol.

Hur nästa rulle blir återstår att se, men några saker har jag förhoppningsvis lärt mig. Framför allt att fota ofta och mycket för att fortsätta att samla minnen i analog form. Det är ju trots allt så man lär sig bäst!

Juni genom engångskameran

I början av sommaren, precis när den var ny och gatorna började bli varma efter en kylig vår, gick jag till Kjell & Company och köpte en engångskamera. En Kodak FunSaver. Jag la den i min väska och bestämde mig för att fylla den med vad namnet antydde: roliga ögonblick. Någon månad senare var den full och redo att lämnas in på framkallning och igår fick jag tillbaka resultatet. Här är några av alla stunder som fastnade på bild.

Balkongmiddag i Årsta med Karin & Julia.

Sommarklänning, träskor och en nyservad Lilla blå som jag precis hämtat upp hos cykelreparatören.

Stinas examensfest på hennes gård. Skymning är tyvärr inte kamerans starkaste sida.

En söndag med bad och yatzy.

Mackor och öl på Sandhäxan inklusive utomlandskänsla med plastigt campingbord och våtservetter.

Fotbolls-EM. Spanien mot Sverige i vad som kändes som en av världens längsta matcher.

En kväll då lägenheten badade i sol. Motljus är inte heller engångskamerans bästa grej kanske.

Ösregnslördag med drink på Babylon.

Bubbel och plockbricka med Malin på Bar Hommage.

En lagom stökig tisdagsmiddag på Berns Asiatiska.

Segling med Vendela och Alfred.

Vår utsikt från båten morgonen därpå.

Midsommar i Grythyttan.

På konferens med mitt lilla, svartklädda jobbteam.

På väg till Fållan i Slakthusområdet för första dosen covid-vaccin.

Middag på Ön.

En fin helg ute i skärgården.

Och en solnedgång som var något extra.

Jag gillade verkligen att fota med engångskameran. Det är så spännande att inte veta hur bilderna blir och fint att känna att det här är en stund jag vill fånga och spara, mer än bara det slentrianmässiga mobilfotandet. Jag tycker också bilderna får något väldigt mjukt och härligt över sig, särskilt de som är fotade utomhus i dagsljus. Det eller närbilder med stark blixt tror jag är det bästa och vad jag ska fylla min nästa kamera med. För ja, nu måste jag köpa en till eftersom sommaren är långt ifrån slut och min stundande semester förhoppningsvis blir full av roliga stunder.

Livet punkt com

Hej och välkomna till livet punkt com. Här händer inte mycket. Jag tömmer och fyller diskstället varje dag. Barn i reflexvästar leker utanför mitt fönster. 57:ans buss kör genom vattenpölarna. Man har påbörjat vaccinationen av fas 4. Det är 667 000 stockholmare i åldersgrupperna före min. Varannan morgon kliver jag upp och gör ett kort träningspass som får parketten att knarra. På den bakre väggen i mitt kylskåp har det samlats is. Jag funderar på om jag ska skaffa en ny badrumsmatta. På jobbet skriver jag om hållbara investeringar. Ytterligare en dag och natt har passerat utan att jag fixat en rullgardin. Inköpslistan i min telefon innehåller tre punkter: tabasco, rakhyvlar, knäckebröd. Det låter som något man köper i Jönssonligan för att gillra en farlig fälla.

Här är några fler saker som passerat.

Jag fick födelsedagspresenter i form av vilda buketter och gamla poesisamlingar. Blommor och blad i sin bästa form.

Under en promenad mötte jag en fin och glassig skylt i kvällssol. Den påminner om en liten brosch jag hade som barn. Glassälskare since 1990.

”En sladd?”, tänker ni. Men nej, det är inte bara en sladd. Det är sladden. Varje måndagsmorgon plockar jag fram den ur skåpet för att koppla in min jobbdator och varje fredag klockan 17.30 rullar jag ihop den och låter den ligga i skåpet över helgen. En av alla nya märkliga traditioner som jag troligtvis inte kommer att sakna sen.

En stad som somnar halv nio.

Bruno K. Öijer, han tål att läsas om och om igen. De senaste somrarna har jag köpt en poesisamling som jag släpat med mig och vikt hundöron i. Förra året landade valet på Öijer och igår lade jag min beställning på årets sommarpoesibok.

Söndag och fotboll. Lantchips och dipp. Det finns något tryggt över det. Jag måste bara skaffa ett sånt svidande dyrt Discovery+-konto. Antar att poesibloggande tjejer inte är deras primära målgrupp att sponsra, men de kanske kan göra ett undantag?

Tror jag fotade den här pga ”fina färger” men jag minns ärligt talat inte. Fast lite fint var det ju i alla fall.

Den här fotade jag i alla fall för att jag älskar godis. Det är så gott! Särskilt den där biten man tar när man vaknar på helgmorgonen och hittar gårdagens skål kvarglömd på soffbordet. Den är 10 av 10.

Ett favorithus på en av alla promenader.

Varje år och varje vår står jag där under träden och fotar körsbärsblommorna. Inget undantag nu heller.

En kväll bjöd jag Julia och Karin på pasta hemma hos mig. Jag bestämde att vi skulle ha salladen vid sidan av på en liten tallrik. Det kändes innovativt. Det är verkligen sänkt ribba för innovativt nu. Jag kommer på mig själv med att berätta samma historier om igen för det händer så lite. ”Har ni tänkt på att burken med dijonsenap aldrig tar slut?”. ”Ja, du sa det förra veckan.” ”Oj ja, det gjorde jag nog.” Otroligt jämn tävling nu mellan pandemin och dijonsenapen om vad som kommer att ta slut först.

En dikt av Anna Axfors, men kanske framför allt en känsla. Jag tänker så ofta på just de fem orden: jag älskar dig, bär mig! Tänker att de betyder samma sak.

Varje dag lite mer grönt utanför mitt fönster. Och en rosa tuss mitt i allt.

Sälar, björnar och Emelie och Edda på Skansen. En mycket trevlig utflyktsdag! Jag fick feeling och köpte årskort. Tänkte att jag kanske går hit en solig dag och sätter mig och jobbar vid lodjuren. Vi får väl se.

I gamla stan har Postmuseum har hissat vad som skulle kunna vara den officiella flaggan i mitt känsloland. Saknar dig! Saknar dig! Saknar dig och dig och dig!

Ja, det var allt från livet punkt com idag. Dags att laga något med dijon och skjuta upp projektet med rullgardinen ett dygn till.

En söndag i februari

Jag tänkte att jag skulle göra som back in the days och bära runt på min kamera under en dag och dokumentera vad jag gör. Det blir ju generellt ganska få sådana här inlägg i den här bloggen nu för tiden, mest för att jag jobbar de flesta dagarna och på mitt reklamkontor finns det inte så mycket att visa upp. Men också lite för att det av någon anledning känns jobbigare att vara ”den där personen med kamera som ska dokumentera allt” nu än vad det gjorde för några år sedan. Jag vet inte riktigt vad det beror på och om det går att bota på något bra sätt. Fråga nummer ett att ställa sig är väl om det ens är värt det – vad tycker ni? Gillar ni den här typen av inlägg och vill ni ha fler? Fundera på det medan ni kikar igenom bilderna och lämna gärna en kommentar sen med vad ni kommit fram till!

Min söndag började oväntat behagligt, trots nattliga eskapader under lördagen (tack resorb!). Jag vaknade pigg till solljus vid tio, klev upp och öppnade fönstret på glänt.

Sedan tvättade jag av ansiktet och la på en mask innan jag kröp ned i sängen igen med telefonen som sällskap och scrollade igenom alla mina flöden. Det kändes som ett rent genidrag att kombinera hudvård med slösurf.

Efter någon halvtimme klev jag upp och dukade fram en frukostbricka av det bättre slaget. Självklart med lite efterrättsgodis.

Sedan stökade jag runt i min lägenhet ett tag. Ni vet, diskade lite kaffekoppar, plockade undan några vilsna klädesplagg, njöt av solen som flödade in genom mina fönster. Min palm Olof (namngiven efter politikern, ja) har sett lite trött ut de senaste veckorna så jag flyttade honom till maximal solplats. Hoppas det hjälper!

Jag passade också på att fixa en bättre upphängning för den här postern som hängt snett det senaste halvåret.

Sedan klädde jag på mig och försökte knäppa av en vettig outfitbild. Jag testade typ alla hörn i vardagsrummet men inget blev bra och minerna blev konstiga och kroppen skev. Ni fattar. Här är den bästa bilden i alla fall.

Med Däggdjur i öronen promenerade jag hemifrån med sikte på Östermalm. Jag älskar att gå över Skanstullsbron och höra på musik. Det är helt klart min bästa lyssnarsträcka.

Stockholm var extra charmigt idag och visade upp sin bästa sida. Hade det varit en person hade jag nog blivit kär i hen.

Jag gick till Hallwylska museet för att kika på utställnigen Colour Emotions som jag läst om. Dock råkade jag komma precis samtidigt som något performance var igång för tio sekunder efter att jag gått in genom porten hörde jag ett argt skrik. Jag hann bli lite orolig innan jag förstod att det var en del av utställningen och inte någon som tappat det helt.

Så jag kikade in lite i ett färgglatt rum under tiden som performancet var igång, det var inte riktigt läge att klampa in mitt i kände jag.

Sedan kollade jag runt lite mer, blev dock inte superimponerad, innan Markus ringde och frågade om jag ville ta en fika. Sagt och gjort, vi stämde träff på Söder.

Jag passerade några badsugna fåglar på vägen dit som såg fina ut genom kameran. En sak ni kanske inte visste är att jag är rädd för väldigt många djur. Svanar till exempel, de känns sjukt aggressiva och farliga med sin vassa näbb och sina stora vingar. Hu! Jag höll mig på säkert avstånd.

Sedan tog jag dagens sista bild för sedan gick solen ned och jag orkade inte fota mer. Och ja, egentligen hände väl inget mer spännande än att jag veckohandlade på Hemköp, åkte hem och lagade en svamp- och grönkålspaj samt läste ikapp hela min blogg-feed. Slut på februarisöndag!

Mina 9 bästa Instagrambilder

Med den lilla hemsidan 2016bestnine.com kan man se vilka nio Instagram-bilder som är ens mest likeade under året som gått. Jag knappade in mitt användarnamn solig och fick fram följande resultat. Vi börjar bakifrån och vandrar mot toppen:

Plats nio

☁️☁️☁️ // ”Förlåt att jag är sen men det var så snyggt ljus i morse.

Ett självporträtt jag tog en morgon när jag egentligen borde skynda till jobbet men inte kunde låta bli att fånga ljuset i rummet och känslan jag bar på. Det enda fotot som faktiskt inte är en iPhone-bild, annars är 99% av allt jag postar på Instagram det…

Plats åtta

Please accept my shine 👊🏼 #internationalwomensday

Lite Beyoncé-pepp på internationella kvinnodagen gick tydligen hem. Har sett att den här bilden fått ganska stor spridning på Pinterest också, det är ju alltid kul!

Plats sju

Den 13 januari 2006 skrev jag mitt första inlägg på prick.blogg.se (nej, jag tänkte inte så internationellt när jag valde det namnet). Idag, exakt tio år senare, finns bloggen fortfarande kvar. Som ett litet arkiv över min uppväxt, en samlingsplats för min kreativitet och ett gigantiskt fotoalbum. Utan den hade jag nog inte haft det jobb jag har idag och jag hade inte heller känt alla de personer jag umgås med nu. Kanske hade jag haft mer fritid och ätit fler måltider som inte svalnat på grund av att de måste dokumenteras snyggt… Men det är fortfarande ett av mina största intressen och en av de sakerna jag gillar mest. Så hurra för tio år, nu siktar jag mot tio till! 🎈

En halvbra bild (tycker jag själv) men en hyllning till min bloggs tioårsjubileum. Hurra!

Plats sex

Stockholm, du gör det igen.

En sommarkväll i Stockholm när jag promenerade från Gamla stan till Skeppsholmen för att gå på Music & Arts. Jag kan exakt minnas känsloögonblicket när jag tog den här bilden – barbent, solbränd, sommarklädd, julilycklig… På väg hem från konserterna sen promenerade jag mot Slussen med The Avalanches i hörlurarna och gick nästan rakt in i en gammal dejt. Han hälsade och frågade ”Hur är läget? Du ser ut att må bra.” ”Ja, jag gör det”, svarade jag.

Plats fem

Jobbar på att lära mig att Gamla Stan är mer än mössor med vikingahorn och dalahästprydda shotsglas. Det här är ett steg på vägen.

Från samma promenad som bilden ovan, det var tydligen en riktig Instamoments-kväll. Har fortfarande inte upptäckt Gamla Stan ordentligt än, det blir till att fortsätta med under 2017.

Plats fyra

Snötäcken på taken och duntäcken i soffan. ❄️ Den tummade boken på bordet är förresten ’Ställ ut en väktare’ av Harper Lee – läs den!

En helg då jag burit ut täcket till min soffa och låg där och läste. Så mysigt.

Plats tre

Midsommar i Pinterestland

Från midsommarlunchen i ladan hos min kompis Madde på hennes föräldrars gård i Hälsingland. Så otroligt idylliskt och kul och fint! Önskar man kunde få en repris på allt nästa år.

Plats två

Vaknar upp onsdagen den nionde november 2016. Insnöad. Utmattad. Och framför allt: enormt besviken.

Så sorgligt att den här ska behöva vara en del av sammanfattningen av 2016 men detta var känslan när jag vaknade och insåg att Trump hade vunnit valet. I brist på klokare saker att säga fick det bli detta…

Plats ett

Stockholm, gryning, 08:15. #hejårstaviken

Och, nästan lite förvånande, så kom den här bilden på plats ett. Jag tycker själv den är fin men långt ifrån den bästa från året som gått. Men kanske är det något med timingen, de dova pastellerna eller bara det faktum att det bjöds på lite, lite ljus i mörkaste december. Min enda egna hashtag #hejårstaviken där jag samlar utsiktsbilderna från Skanstullsbron fick i alla fall full uppmärksamhet och det är ju kul!

Det var allt från året som gått, nu hoppas jag på riktigt många Instamoments under 2017!

Hur jag redigerar mina Instagrambilder

Här kommer ett till önskeinlägg, nämligen ett om hur jag redigerar mina bilder på Instagram!

Själva redigeringsprocessen ser ofta ungefär likadan ut och jag använder mig av två appar: Snapseed och VSCO. Båda är gratis att ladda ned i AppStore men jag tror man kan köpa till olika filter i båda.

Först öppnar jag min bild i Snapseed för att göra lite grundjusteringar. Där använder jag främst verktyget som heter Bildjustering och de olika funktionerna där under. Ofta testar jag mig fram men en sak som jag nästan alltid gör är att jag drar upp Ljusstyrka och Kontrast.

I Snapseed brukar jag också räta upp och beskära mina bilder om jag tycker det behövs. Dessutom finns ett bra verktyg som heter Healing som jag använder om jag vill ta bort någon liten fläck eller den där störande gröna pricken man kan få om man fotar i skarpt solljus. Sedan sparar jag ut bilden som en kopia när jag känner mig nöjd, då kan den se ut som ovan till höger.

Nästa steg är att öppna bilden i VSCO, där jag börjar med att välja filter. För att få en enhetlig känsla har jag ett fåtal filter jag växlar mellan, lite beroende på ljuset och tonerna i bilden. Några av mina favoriter är A6, F2 och HB2 och jag brukar ofta dra på ganska mycket filter, men sällan på max, mer runt 9-10.

Sedan är det dags för finlir och här brukar jag dra ganska lite i spakarna, runt 1-2 för att få till de där små förändringarna. Det finns massor av saker man kan justera men några av sakerna jag oftast gör är (sorry för svengelska): öka på Clarity, dra upp Sharpen, ändra Temperature till varmare eller kallare och justera Tint åt rött eller grönt. Det låter som om jag sitter jättelänge med bilderna men eftersom jag ofta gör samma sak så har jag hittat en rutin som jag kan och som går snabbt för mig.

Ett av mina favoritknep är också att lägga lite mer lila i skuggorna och mer orange i högdagrarna, dvs de mörka respektive ljusa partierna i bilderna. Sedan brukar jag känna mig nöjd och då sparar jag ut bilden och postar upp den på Instagram. Jag använder i princip aldrig något av Instagrams filter, bara om jag lägger upp film- eller boomerangklipp som inte går att redigera på samma vis som bilder.

Tada! Här har vi resultatet: före vs. efter. Nu var ju detta en ganska tacksam bild att jobba med eftersom den har bra ljus från början och trevligt innehåll, så skillnaden är ju inte superstor. Nedan har ni två andra exempel på bilder som jag redigerat på ungefär samma vis.

För mer av den redigerade ytan, följ mig på Instagram under namnet @solig!

Instagram XXIX

Här är några extra fina ögonblick och bilder som fastnat på mitt Instagramkonto den senaste tiden. Vill ni se fler bilder som dessa, följ mig gärna under namnet solig (jag valde namn efter mitt favoritväder).

Mina 10 mest gillade Instagrambilder

Hej hopp! Inspirerad av finaste Sara summerar jag nu året som gått i mina tio mest gillade Instagrambilder. Ska man vara generell så gillar ni inredning och natur allra mest – det är ju alltid trevligt. Sedan verkar våren vara en stark period för bra Instagrambilder, det bådar gott inför den kommande säsongen. Följer du mig inte redan på Instagram så hittar du mig under namnet solig. Här kommer mitt 2015 i kvadratiskt format!

Plats tio

Gröna små växter på den öppna spisen i lägenheten som jag flyttade till i november.

Plats nio

Utsikten från tunnelbanan när man passerar över Skanstullsbron. Under tiden jag bodde i Skarpnäck blev jag expert på att fånga den här utsikten, man har nämligen bara någon enstaka sekund på sig och man måste dessutom sitta på en fönsterplats på vänster sida i vagnen. Nu är det ofta så mycket folk när jag kliver på tunnelbanan att jag sällan får den platsen, därav lite färre utsiktsbilder i stil med den ovan.

Plats åtta

En nogger-glass, något otippat. Men jag tror att anledningen till att den här bilden fick så många likes beror på att texten till handlar om att jag fått en ny lägenhet med frys och äntligen kan börja äta glass hemma igen, haha.

Plats sju

Mitt kök när jag var nyinflyttad på Kungsholmen.

Plats sex

En vintrig allé hemma hos mina föräldrar på landet, fotat någon gång precis efter jul vill jag minnas.

Plats fem
Vårblommor, solljus och öppna hyllor i min förra lägenhet.

Plats fyra

Födelsedagsfirande med afternoon tea hemma hos min kompis Sandra.

Plats tre

Ännu mer från Kungsholmslägenheten. Här var jag nog precis nyinflyttad och hade äntligen fått alla saker på plats.

Plats två

Körsbärsblommorna i Kungsträdgården. Sånt klassiskt insta-moment ändå och ett givet vårtecken.

Plats ett

Självklara och peppiga budskap på mitt köksbord lagom till den 8 mars. Den här bilden vann med hästlängder, det är fint tycker jag. Snygga bokhyllor och blommor i all ära, men lite hederlig feminism är ändå bäst.

Hur jag sorterar & redigerar bilder

Efter era önskemål tänkte jag att vi skulle ha en liten genomgång i hur jag sorterar och redigerar mina bilder. Det är egentligen inga direkta konstigheter, men alla har ju sina egna sätt och det är alltid spännande att se hur andra tänker. Så här gör jag i alla fall!

Efter att ha fotat nästan uteslutande i vanligt jpeg-format och sedan redigerat skiten ur mig för att få snygga bilder kom jag på att jag kunde testa den där RAW-funktionen på kameran. Detta infall fick jag någon gång i våras (ehm ja, sisådär sex år efter att jag fick min systemkamera) och vad ska man säga – bättre sent än aldrig? Jag tycker i alla fall att det är mycket lättare att få till snygga bilder när man fotar i RAW och det är definitivt lättare att ”rädda” dåliga bilder. Den stora nackdelen är dock att originalfilerna tar en himla massa plats och fyller ens hårddisk rätt snabbt. Ovan ser ni två helt oredigerade bilder i jpeg vs RAW. Just där ser RAW-versionen rätt livlös ut, men vänta bara…

Tidigare läste jag in alla mina bilder i iPhoto och sorterade dem där, men sedan jag började fota i RAW, Apple bytte ut iPhoto mot nya programmet Bilder och jag bytte dator, har jag gått över till Adobe Bridge. Mest för att jag inte får förhandsvisningen av RAW-foton att funka i Bilder och för att jag tycker det programmet är sådär. Bridge är väl ingen estetisk fröjd direkt, men likväl fyllt av bra funktioner. Så när jag kopplar min kamera till datorn för jag över alla bilderna med hämtningsverktyget Photo Downloader och sedan hamnar de i Bridge.

Alla mappar döps automatiskt efter datumet när de är fotade men jag brukar lägga till ett eget litet namn, i detta fall Elefantöra, som egen påminnelse också. Dessutom delar jag in alla mappar efter månader så den här hamnade i 2015 – September.

Nästa steg är att gå igenom alla bilderna i mappen och välja ut mina favoriter. Som ni ser fotar jag alltid ett helt gäng likadana bilder vid samma tillfälle för att säkerställa att någon blir skarp och bra. De versioner som jag blir nöjd med och vill fortsätta att redigera markerar jag med rött så att de blir lätta att hitta.

När första urvalet sedan är klart väljer jag att visa enbart de bilder med röd etikett och sedan är det dags att börja redigeringen. Då markerar jag bara den bild jag vill börja med och drar den till Photoshop.

Där öppnas programmet Camera Raw som hjälper till att justera RAW-bilder. Så här ser min bild innan jag börjat ändra på något. Eftersom jag använde manuell vitbalans när jag fotade är det också den som är inställd från början.

En bra grej med Camera Raw är att man kan spara inställningar så innan jag börjar dra i alla reglage brukar jag testa om det är någon av mina tidigare redigeringar som funkar även på denna bild.

Denna gång kände jag mig inte helt nöjd med någon av de tidigare alternativen så jag bestämmer mig för att finlira på egen hand istället. Det finns säkert något superkorrekt sätt att göra detta men jag brukar mest testa mig fram och dra lite fram och tillbaka tills det känns bra. Generellt brukar jag alltid öka exponering, kontrast och klarhet något för att få krispigare bilder.

Jag brukar också använda toningsverktyget och göra hödagrarna i bilden lite, lite orangea och skuggorna något lilablå.

När jag är nöjd sparar jag sedan min redigering som en ny förinställning. På så vis kan jag enkelt lägga samma redigering på alla bilder i en serie och få ett enhetligt intryck. Det går mycket snabbare och blir väldigt smidigt – perfekt när man har långa blogginlägg med många bilder.

Sedan kan man tänka att jag är klar här men nix, nu är det dags för lite pill i Photoshop. Så efter att jag sparat mina förinställningar klickar jag på knappen ”Öppna bild”. Jag förresten precis fått Photoshop på svenska, så himla klurigt när man alltid haft det på engelska tidigare och lärt sig alla verktyg och funktioner med helt andra namn.

Som tur är gör jag inte jätteavancerade saker så det går bra ändå. En grej som jag ofta gör är att dra lite i bildens kurvor för att få till den där sista touchen. Här kan man också spara sina tidigare kurvor och jag återanvänder ofta gamla favoriter, som den här som jag kallat ice cream august.

I Photoshop brukar jag också ta bort ”skräp” i bilden (typ störande smulor på ett bord) med healing brush tool eller smart lagringspensel som det heter på svenska. Dessutom ser jag till att räta upp bilderna om de exempelvis har en sned horisont och så beskär jag dem om det behövs.

När jag är nöjd väljer jag funktionen Spara för webben (eftersom det är typ där alla mina bilder hamnar i slutänden) och så sparar jag ut dem i jpeg-format i högsta kvalitet och full storlek. De färdiga bilderna lägger jag sedan i en ny mapp som jag döpt och sorterat på samma vis som i Bridge och som är enkel att komma åt.

Därefter skjutsar jag upp mina bilder i full storlek på mitt flickr-konto, såvida de ska publiceras på bloggen alltså.

Även där sorterar jag i album efter månad för att det ska bli enkelt att hitta. Detta plus bloggarkivet hjälper mig så sjukt mycket att hålla koll på händelser i mitt liv och att minnas under vilken period som olika saker skedde. Hur gör folk utan bloggar och fotoarkiv, minns ni ens någonting?! Haha…

När jag sedan infogat bilderna i mitt blogginlägg och skrivit klart är det dags för en tråkig men ack så viktig detalj: utrensningen. Då går jag helt enkelt tillbaka till Bridge, markerar alla bilder som inte fått etikett på sig och slänger dem. Vips blir datorn lite mindre full och man slipper gå igenom stora sjok av bilder när man väl bestämmer sig för att rensa. Är det mindre viktiga bilder som jag inte tror att jag kommer återanvända eller vilja redigera om så brukar jag ibland även slänga RAW-filerna. Det är ju ändå extremt sällan jag går tillbaka och tittar på de gamla oredigerade bilderna…

Puh! Detta var hela min grundläggande sorterings- och redigeringsprocess. Hoppas ni kunnat hänga med och kanske lärt er något nytt till på köpet!