Koboltblå

Så här såg min frukost ut i morse: falu rågrut med pepparsalami och avokado med flingsalt, blodgrape- och apelsinjuice plus en kopp te (som jag inte hann dricka upp, som vanligt, hinner alltid bara ta två klunkar som jag bränner mig på innan det är dags att borsta tänderna och springa iväg).
Den fina koppen fick jag skickad till mig i ett paket här om dagen. Jag har nämligen hjälpt en tjej som heter Evelina med att designa hennes blogg och portfolio och som ett litet bonustack fick jag den här koppen och en ljusstake. Denna kopp har hon alltså drejat själv i porslin och dekorerat för hand med koboltoxid. Så himla fin och så kul med unga, duktiga och kreativa människor!

Världskarta

Jag fick den här fina världskartan att ha på väggen i inflyttningspresent av Karin. Himla fint och väldigt praktiskt nu när jag sitter och funderar ut en plats att emigrera till då Stockholm täckts av ett lager vit snö och det blåser isvindar genom märg och ben. Vad hände med våren? Ska man behöva ge sig ut på jakt efter den eller?

26 dagar kvar

Jag har en nedräkning i min kalender.

För två veckor sedan flyttade Filip till Italien igen. Den här gången grät jag inte konstant hela dagen, jag var inte förstörd i en vecka och jag gick inte av på mitten. Men det var tillräckligt jobbigt för att jag skulle sjunka ned på hallgolvet i tårar sekunden efter att han stängt ytterdörren. Tillräckligt jobbigt för att jag skulle stanna kvar på kontoret en timme extra bara för att skjuta upp känslan av att behöva komma hem till en tom lägenhet. Och tillräckligt jobbigt för att den enda reella lösning jag kunde komma på vara att hämta kontokortet och spendera några tusenlappar i ett svep.

På flygbiljetter. För jag var tvungen att ha något konkret att balansera mina tankar emot. Så det fick bli ett datum då jag åker och hälsar på. Den tolfte april är min tjugotredje födelsedag och det är dagen jag sätter mig på ett plan från Stockholm till Rom. Dagen då jag får uppleva italiensk vårvärme, dricka cappuccinos på ett av alla piazzor och säga grazie. Men mest av allt är det dagen då jag får träffa Filip igen och just nu är det enda viktiga.

Därför har jag en nedräkning i min kalender. Idag är det 26 dagar kvar.

17 frågor

Den här listan har väl seglat bloggvärlden runt snart och jag vill inte vara sämre så jag fyller i den jag med!
 
 
När vaknade du imorse?

Först klockan 07.02 då mitt alarm ringde men då orkade jag inte gå upp så jag snoozade istället. Sedan var klockan plötsligt 07.45 och jag fick stressa.
 
Vad var det första du tänkte när du vaknade?
”Åhh… nu blir det bråttom!”
 
Har du ringt nån imorse, vem och vad sa ni?

Nej, det känns konstigt att prata i telefon på morgonen. Då har jag ju fullt upp med att vakna… Jag pratar överlag väldigt sällan i telefon, ringer nästan aldrig några av mina jämnåriga vänner. Vi hörs på massor av andra sätt istället.
 
Vilket humör är du på?

Supertrött och lite saknig för jag längtar efter Filip som bor i Italien nu.
 
Har du ont någonstans?
Nix! Lite stel i nacke och axel bara på grund av allt sittande framför datorn, men inget som gör ont direkt.
 
 
Om du fick välja vad som helst att äta just nu, vad är du då sugen på?

Jag är egentligen rätt mätt efter middag och snacks men en halv blodgrape skulle vara gott. Älskar grapefrukt.
 
Vad köpte du när du drog ditt kort senast?

Mat på Ica Kvantum. Eller rättare sagt: chips, juice, bomull och tvål. Skriv upp i anteckningsblocket nu!
 
Vilken var den första hemsidan du gick in på på internet?

Kollar alltid Instagram, Twitter, mailen, bloggen och Facebook på telefonen varje morgon – oftast i den ordningen.
 
 
Vad ska du göra ikväll?
Kolla på Glee och sen sova! Är så galet trött efter en lång dag så jag orkar inte göra något eller träffa någon.
 
Vilken är den första låten du sätter på idag?

Den första jag lyssnade på i morse var denna. Eftersom jag var stressad behövde jag en låt som fick mig att bli snabb och då är det här en favorit faktiskt. Lite otippad kanske! (Nu måste ni ju bara klicka på länken för att se vilken låt det är, hehe…)
 
Vad tycker du om din blogg?

Tycker om den hemskt mycket! Har fått göra så mycket roligt och träffat så många bra personer via den. Plus att det är perfekt att dokumentera och arkivera sitt liv, kan gå tillbaka några år i arkivet för att minnas vad jag gjorde en viss månad och så…
 
 
Vad gjorde du för exakt en vecka sedan, den här tidpunkten?

Var på baren Bahnhof och drack whiskey sour. Träffade massor av nytt folk jag inte mött tidigare, pratade om Vine-appen och hade kul.
 
Tror du att du kommer få en komplimang idag, för vad?

Jag fick beröm för några idéer jag pitchade på ett möte idag, det var kul och det kanske räknas som en komplimang?
 
 
När fotade något senast, och vad?

Jag har inte fotat en enda bild med min telefon eller kamera idag, det är rätt ovanligt. Så min senaste bild är nog på soppan jag åt igår kväll.
 
Har du gjort av med pengar idag, på vad?
Ja, på mat (som alltid, haha).
 
Om du sträcker ut ditt ben rakt ut, vad snuddar du vid då?
Ligger i sängen så det är bara täcke som rör mina ben.
 
Vad har du på dig idag?
Nu pyjamas men förut svarta byxor, blå blus, svart kofta, glitterstrumpor, gubbskor och rosa nagellack.

Skymningssagor

Stockholm är fint och soligt nu i mars men det är också kallt som tusan! Allt jag gör är att längta efter vår och värme, att få plocka fram de tunnare jackorna och snöra på mig tygskorna. Tänk om det kunde vara precis så här soligt som det är nu men bara lite varmare. Då skulle jag vara så glad och då skulle jag gå hem över Lidingöbron jämt istället för att stå frusen och vänta på bussen. En kväll nu i veckan trotsade jag kylan och gick ändå, det var så här fint:

Det är verkligen en förmån att få bo så nära vattnet! Och Lidingöbanan tycker jag verkar vara så mysig fastän jag inte har hunnit åka den än. Som Norrköpingsbo känner jag ju mig extra hemma när det finns spårvagnar i närheten och så är det något med dess blåa färg och hur den går längs med husen vid kanten av ön som får mig att tänka på introt till Skymningssagor. Minns ni det programmet?

Elsa Billgrens vintage

Ikväll efter jobbet styrde jag stegen mot Taverna Brillo. Där väntade nämligen onsdagschampagne och releasefest för Elsa Billgrens nya bok.
Lokalen var verkligen fint inredd med stora träd och vintageklänningar som hängde lite här och var.
Som sällskap under kvällen hade jag med mig Emelie. Sedan träffade vi ett gäng andra trevliga bloggare också, som Emma, Louise och Karoline. Kul!
Här är boken! Den såg jättefin ut när jag bläddrade genom den, känns verkligen genuin och välarbetad!
Och författaren själv i egen hög person! Tack för en trevlig kväll och en mysig releasfest!

Mörkblå & prickig

Nu kanske ni undrar varför jag står här med min tulpanvas och det är ju en ganska befogad undran men jag vill bara visa att jag lyckats återuppliva mina tidigare uppgivna tulpaner. Så här såg de ut igår kväll och då gav jag upp allt hopp. Men tydligen finns det en del tulpanexperter i mitt sociala nätverk så jag fick massor av tips och efter att jag gett dem nytt snitt, iskallt vatten och låtit dem stå i kylen över natten var de livs levande igen. Fantastiskt!

Efter denna lilla livräddningskurs för tulpaner tänkte jag att vi skulle prata om vad jag har på mig. Jag har nämligen köpt en ny skjorta, med prickar på så klart! Den är i mörkblått jeanstyg och jag hittade den på H&M. Till den har jag ljusblå jeans från Cheap Monday, röd skolväska från H&M och vita Converse (men bara inne på jobbet, ute är det alldeles för kallt). Det var allt för idag, klart slut!

Rosor & tulpaner

I lördags eftermiddag köpte jag som sagt lite blommor på Hötorget. Jag fick den här fina buketten med rosor för 20 kronor. Är inte det ett kap så säg?
En liten ros hade dock gått av så jag gav den en kompis och placerade dem i en burk i mitt badrum.
En bukett vita tulpaner, för bara tjugo kronor de med, fick också följa med hem. Jag hade läst någonstans att tulpaner ska stå i lite vatten så håller de sig längre och skjuter inte iväg så mycket. Det hade ju varit ett rätt smart tips om det inte var så att jag kom hem ikväll halv nio och möttes av ett gäng uttorkade tulpaner som ledsamt slokade över vasens kant… Det här med lite vatten hade jag och mina ickegröna fingrar visst tagit ett steg för långt. Nåväl, jag får ersätta dem med en ny bukett snart, för det är ju verkligen fint att ha färska blommor hemma!

En lördag

Jag hade en väldigt bra lördag igår så nu tänkte jag visa lite bilder från dess.
Jag började morgonen med att vakna i min fluffpuffiga säng (tycker fortfarande att det är en ren fröjd att gå och lägga mig i den, fastän jag borde vant mig nu efter fyra veckor). Solen sken utanför fönstret, jag låg kvar en stund och lyssnade på min bästa morgonspellista och spelade lite candy crush.
Sedan duschade jag och åt frukost på prick-brickan.
Strax efter klockan tio tog jag tunnelbanan till Östermalmstorg och därifrån promenerade jag över Blaiseholmen och ut till Skeppsholmen.
Mitt mål var nämligen Moderna Museet. Utanför entrén mötte jag Sandra, Madde och hennes syster Sara.
Vi kollade bland annat på utställningen med Hilma af Klint. Hon var extremt tidig med att måla abstrakt konst, så pass tidig att hon bestämde att ingen skulle få se hennes målningar förrän 20 år efter hennes död eftersom hon trodde att det var först då människor skulle förstå betydelsen av verken. Och nu 100 år efter att hon skapade dem står vi och tittar.
Jag tycker verkligen det är intressant med modern konst eftersom det oftast kräver lite mer av mig som betraktare. En samling klassiska landskapsmålningar och porträtt tittar jag oftast på och tänker att de är fina och att konstnären är väldigt duktig osv. Men modern konst måste jag ofta sätta i en kontext och jag vill veta historien och tanken bakom verket. Vissa saker frågar jag mig om det verkligen är konst och då måste jag börja reflektera över varför jag tycker att en sak skulle vara mer riktig konst än en annan. Och sen går jag där och grubblar och analyserar… Väldigt intressant är det i alla fall (och varsågoda för en liten konstreflektion)!
När vi kände oss mätta på konstanalys lämnade vi museet och gick mot Hötorget. Målet var nämligen Pub och deras lunchrestaurang högst upp. Här är en hungrig men söt Madde.
Och en glad Sandra!
Jag åt sparrissoppa med sallad och danskt rågbröd. Sedan köpte jag fina blommor på Hötorget och en flaska vin till kvällen. Då hade jag nämligen Stina över på trerättersmiddag i min lilla lägenhet. Vi kikade på melodifestivalen och pratade igenom allt som hänt sen sist. Bra lördag!

Åttonde mars

Idag är det den åttonde mars. Den internationella kvinnodagen. En viktig dag och en bra dag för att belysa att vi fortfarande lever i ett samhälle som är långt ifrån jämställt. Vi har redan kommit en bit på vägen men vi har också en lång sträcka kvar innan vi kan säga att vi är klara.
 
Förra året skrev jag krönikor i en tidning för studenter på Linköpings universitet och en av dem handlade just om jämställdhet samt den klassiska uppfattningen om att tjejer inte tar för sig ordentligt. Jag tänkte därför publicera den igen eftersom den passar rätt bra idag, så här kommer en repris från april 2012!

 

Men lilla gumman, du måste ju våga ta för dig…

”Det är så skönt med tjejer som vågar ta för sig. Jag förstår inte varför alla klagar på att de inte får vara med, att de inte får synas eller höras. Det beror ju bara på att de inte tar plats.” Den 35-åriga säljkillen ger mig en uppmuntrande klapp på axeln och höjer glaset för en skål. Jag befinner mig på ett branschmingel där merparten av deltagarna är kostymklädda män. Men här gör det inget att jag är ung och tjej, inte så länge jag tar för mig.

 

Och kära nån vad jag tar för mig. Jag pratar och minglar, samlar visitkort i en liten hög, skrattar på rätt tillfälle, skålar, fäller intressanta kommentarer och nickar. Allt för att hela tiden bevisa att jag har rätt att vara här. Att jag också passar in trots att jag inte är en exakt kopia av den gjutna mallen. Och ännu en gång har jag funnit min roll genom att låta ändra på mig och bli lite mindre mig själv och lite mer någon annan. Det är ju bäst så.

 

För visst är det är ett väldigt bekvämt sätt att se på saken. Att jämställdhet idag enbart handlar om att den grupp som råkar vara underlägsen måste ändra på sig. Att all orättvisa beror på att vi helt enkelt inte tar för oss tillräckligt. För om vi bara anstränger oss lite mer, blir lite mer högljudda och lite mer synliga, så finner vi oss snart en jämställd plats i samhället. Ja men det är ju självklart, så måste det vara!

 

Förutom när vi kommer till det här problemet med att ta för sig för mycket. Alla vet ju att det är typiskt jobbigt med tjejer som låter för starkt, tar för mycket kommando och alltid ska synas och höras. Det är ju ingen som orkar umgås med en sådan, eller hur? Nej, den gyllene lösningen måste alltså vara att alla tjejer börjar ta för sig alldeles lagom mycket så blir allt bra.

 

Det har hänt mycket inom jämställdheten de senaste hundra åren, men mycket finns också kvar att göra. År 2010 tjänade kvinnor i genomsnitt 85,7 procent av männens löner, detta fastän kvinnor i dag i snitt har en högre utbildningsnivå än män. Att förklara detta med att det beror på att ”tjejer inte tar för sig tillräckligt” är att på ett uppenbart sätt blunda för problemen.

 

En vacker dag hoppas jag att vi bara kan bli av med alla onödiga kön-epitet. Att jag istället för dj-tjej bara kallas dj, att jag blir omnämnd som bloggare och inte bloggerska och att de löst sittande jeansen jag köper inte nödvändigtvis måste kallas för boyfriend-jeans. Att det istället är individen och vad man gör som är det viktiga, inte vilket kön man har.

 

Jag tror att i slutänden så går ett jämställt samhälle inte ut på att alla underrepresentaterade grupper ska ta för sig och höras lite mer. För om alla gör det, vem är det då till slut som lyssnar? Det handlar inte alltid om att man själv måste hävda sig och vara den som syns mest och som alltid ändrar på sig. Det handlar faktiskt om att vi alla måste stanna upp, se oss runt med nytänkande ögon och ge plats åt varandra.