Hagaparken

Igår mötte jag upp Stina och gick på söndagspromenad i Hagaparken.
Det var visst premiär där för oss bådz två, så kan det gå när man är gamla Norrköpingsbor.
Vädret var helt perfekt. Oktobersoligt, ljummen temperatur och krispig luft.
Ekotemplet
Stina med halsduk och kaffe i högsta hugg.
Och jag med hatt och rock. Stina tyckte jag påminnde lite om Snusmumriken – bra komplimang ändå!
Men hej vad fint! Förstår varför så många var ute och sprang här, helt perfekta omgivningar ju.
Blir kär i Stockholm cirka en gång om dagen, inte så konstigt när det ser ut såhär.
Så fina träd nu, önskar det kunde stanna så här fram tills jul!
Sedan när vi promenerat runt hela parken åkte vi hemåt igen. Perfekt söndagsutflykt!

adidas Energy Boost

Jag har skaffat mig ett par nya löparskor. Mina gamla hade sisådär två år på nacken och började kännas trötta så nu var det dags för ett par nya.
Valet föll på modellen Energy Boost från adidas. De har en sula som ser lite ut som frigolit vilken består av små, små kapslar som ska hjälpa en att få mer energi i steget (därav namnet). Om det funkar eller ej kan ju diskuteras men jag tycker de känns väldigt lätta att springa i i alla fall och de sitter perfekt på mina fötter.
Och så här såg de ut på en liten löptur bland höstlöven. Nu hoppas jag att det blir många hurtiga mil i dessa, bara att sätta fart antar jag…

Fläckig fredag

I torsdags hittade jag denna fina klänning på Monki. Jag tyckte den var så fint fläckmönstrad och lagom enkel med långa ärmar och hög krage så jag bestämde mig för att slå till. Igår bar jag den tillsammans med ett skärp i midjan, svarta strumpbyxor och kängor med klack. 
 Guldiga örhängen fick bli pricken över i.
 Och under gårdagen hann jag både fira kanelbullens dag och gå på middag iförd den. En mycket bra fredagsklänning med andra ord!

Blomsteraffischer

En av de bästa grejerna med att gå på museum är ju att man får besöka museishoppen efteråt. Där brukar man nämligen kunna hitta utmärkta presenter både till sig själv och andra. För några veckor sedan när jag var på Millesgården med Julia och Anna hittade ett riktigt fynd i den lilla butiken.
 
Nämligen fina blomsteraffischer!

Som den här som föreställer något slags eukalyptusträds blomma Corymbia ficifolia (tack google för info!)
Jag satte upp dem över min säng så länge men någon gång när jag bor lite större (typ år 2018) ska jag rama in dem ordentligt och ge dem en värdig plats.
Paulownia Elongata är tydligen samma sak som Kejsarträd, mycket fina färger i alla fall!
Och den sista Camellia Chekian golesa har jag inte listat ut vad det är än. Får väl fördjupa mig lite mer i Carl von Linnés studier i framtiden men tillsvidare nöjer jag mig nog med att titta på mina fina affischer.

Instagram XVI

Fram med anteckningsblocken, nu tänkte jag att vi skulle kolla på mina senaste veckor i Instagram-format. Mycket spännande! Är det så att ni vill följa mig i realtid hittar ni mig under namnet solig.
En kväll när jag sprang ute på Djurgården och blev lite extra kär i Stockholm, så himla fin stad ju!
Och torsdagen samma vecka fick jag och några jobbarkompisar en inbjudan till Spotifys huvudkontor där Glasvegas skulle hålla en liten livekonsert, trevlig eftermiddagsunderhållning!

Sedan hade jag kulturhelg och gick på både Millesgården och Moderna Museet.

När jag lagade mat hittade jag en potatis som det tog emot lite att äta upp och sedan träffade jag en minst lika söt Klara för en snabb lunch.

En vanlig torsdag var Filip här och vi åt middag på Taverna Brillo och gick sedan och såg på Monica Z. Fredagen därefter var jag bjuden på kräftskiva. Jag och Elin gick all in med haklappar och extrem pepp!

På söndagen mötte jag upp Julia och Karin på Café Rival och spelade alfapet, så mysigt. Och sedan blev det lite mindre mysigt med sjukhusbesök, prover och EKG för hela slanten. Men mina hjärtslag var dock exemplariska som tur var!

Det firade jag med kaffe och mazarin på jobbet. Jag och min kollega Markus delar nämligen samma (pensionärsaktiga) passion för mazariner. Till helgen firade jag ännu mer med glittriga naglar och pastell.

Slutligen hade jag julmustpremiär och sedan hängde jag upp lite nya affischer ovanför min säng, de ska ni få se bättre bilder på senare. Det var de dagarna, klart slut!

Tjugotre

Livet nu. En ständig balansgång mellan barn och vuxen, dum och förnuftig. Ena stunden planerar jag middagsmat och köper hem snittblommor. I nästa dricker jag varm choklad med alldeles för mycket socker i. Jag kreerar, presenterar och levererar mitt allra bästa på jobbet. För att i nästa stund dansa bort lördagskvällen i en väns lägenhet och skriksjunga till I love it på högsta volym. Ägnar fem minuter åt att fickparkera en bil och skrattar i tio åt en bild från helgen. Jag befinner mig någonstans i gränslandet och jag älskar och avskyr det på samma gång. Tjugotre. I vissa fall så gammal, i andra fall så ung, men för det mesta alldeles lagom.
 

Blomkålssoppa

Den bästa maten för att värma sig under kyliga höstdagar måste ju vara soppa. Här om dagen lagade jag en superenkel och väldigt god blomkålssoppa som jag varmt kan rekommendera. Receptet på den hittade jag hos bästa inspirationsbloggen Mokkasin.
 
Du behöver:
Smör
½ blomkålshuvud, hackat i små bitar
4 potatisar, skalade och delade i små bitar
½ gul lök, finhackad
2 vitlöksklyftor, finhackade
6-7 dl grönsaksbuljong
1 dl grädde
salt
svartpeppar
persilja
 
Gör så här:
Smält smör i en kastrull och fräs löken, blomkålen och potatisen däri. Häll över grönsaksbuljongen och krydda med salt och peppar. Låt koka i 10 minuter. Häll i grädde och persilja och låt koka i 5 minuter till. Mixa soppan med en stavmixer och servera sedan. Klart!

Alfapet på Rival

Det finns något nästintill litterärt klyschigt med att träffas en söndag klockan tre utanför Café Rival. Med höstjackorna på och alfapetspelet under armen. Beställa cortado och morotskaka, passa på att ta påtår och breda ut spelplanen. Hitta på nya sätt att kombinera bokstäver, hitta på ord som visst redan fanns och hitta på lösningar på kärlekens bekymmer. Känna att det är milsvida år sedan vi var sexton och samtidigt känna att vissa saker inte har ändrats ett dugg. Det är fint. Ibland tänker jag att vi alltid kommer vara oändliga, odödliga och på något vis forever young. Det må vara ytterligare en litterär klyscha, men vissa stunder känns det bara så. Och vem har sagt att det är fel att leva det klyschiga livet en höstig söndag i september?

Blåvalar och hjärtslag

 

Vaknar 4.24 och det värker i kroppen.
Jag tänder lampan och stirrar i taket en stund.
Trycket över bröstet är kvar.
Som om det är något stort därinne som måste ut.
Jag tänker på det största som finns.
Min hjärna projicerar en blåval.
”Det bor en blåval i min bröstkorg. Den måste släppas ut.” skriver jag.
Sedan sover jag två oroliga timmar till.

Läkaren jag träffar är snäll.
Hon har turkos eyeliner och kladdig handstil.
Jag berättar hur jag mår.
Om trycket i bröstet, andfåddheten, hjärtklappningen.
Och hon lyssnar noggrant.

Klockan nio börjar mitt första möte på jobbet.
”Perfekt, då hinner jag” tänkte jag.
Klockan nio ligger jag på en brits.
Små, små sladdar är kopplade till kroppen.
Men hjärtat dunkar på precis som det ska.
Med fasta bestämda slag.
Jag får dem sedan, utskrivna på papper.
En bisarr sak egentligen.
Att gå runt hålla och i sina egna hjärtslag.

”Det är nog ingen fara men vi måste vara säkra”, säger de.
”Du är ju så ung”.
Så jag får ett kuvert i handen.
En taxi väntar utanför.
Jag smsar till jobbet i bilen.
Säger att det är lugnt, att jag snart är tillbaka.
Det känns på låtsas när jag rullar in på S:t Görans akutavdelning.
Jag är ju frisk.
Jag mår ju bra, egentligen.

Mitt namn ropas upp.
Jag kliver in bakom dörrarna på akutmottagningen.
Tio par ögon vänds mot mig.
Jag känner mig friskast i världen.
Här hör jag väl inte hemma?

Jag hamnar på en ny brits.
En vänlig läkare bredvid mig.
En sköterska som fyller rör med blod.
Jag blundar.
Fokuserar på andningen.
Är duktig och får plåster.

Sedan väntar jag.
Minut efter minut.
Sammanlagt flera timmar.
Och provsvaren visar…
…ingenting.
Jag är ju frisk.
Jag mår ju bra.

Och trycket över bröstet kommer snart att lätta.
Andningen åter bli enkel och djup.
Blåvalen ska återvända till havet.
Först måste jag bara vila lite.

Glöm inte att göra det ni också.

De senaste dagarna

Här kommer en liten samling med sådant som hänt senaste veckan men som inte riktigt hunnit visas upp.
Förra söndagen mötte jag upp Emelie i Kungsträdgården.
Vi styrde stegen mot Moderna Museet och utställningen ovan.
Man fick inte fota något därinne men såhär fint var det utanför. Bra utställning i alla fall! Just popkonst är en av mina favoriter när det kommer till modern konst, jag gillar att det är så grafiskt och att det hela tiden rör sig i gränslandet mellan konst och reklam.
Några av verken vi såg. Sedan gick vi till Sturekatten och fikade också – en fin söndag!
I onsdags träffade jag Klara för en snabb lunch. Vi har följt varandra på nätet och i olika sociala medier sedan 2007 ungefär (det är ju superlänge) men ändå hade vi inte hunnit ses förrän nu! Jag var nästan lite nervös innan för att det äntligen skulle bli av, men det var verkligen hur kul och trevligt som helst! Dessutom hade Klara med sig ett litet paket med fina grejer som jag fick, hur snällt är inte det?
Paketet innehöll typiskt Julia-listiska saker som fina anteckningsblock och boxar, en stämpel med vimplar, en snygg penna och bäst av allt – en minisax som man kan fälla ihop! Jag gav ifrån mig ett litet lyckotjut när jag såg den, haha.
Sist men inte minst så var Filip här en sväng och bodde hos mig ett par dagar. På torsdagskvällen gick vi först till Taverna Brillo och åt en god pastamiddag. Sedan styrde vi stegen mot Rigoletto för att se Monica Z. Mina förväntningar var inte jättehöga men fy tusan vad bra den var! Edda Magnason var strålande i rollen som Monica och jag blev riktigt, riktigt glad över att se en så bra svensk film. Den rekommenderas varmt!