Ovisshet och ensamhet

 

Det är inte så att jag alltid är ledsen. Att jag gråter hela tiden. Att jag tänker på det varje minut, varje timme eller ens varje dag. Det finns stunder då jag skrattar högre än någonsin, då jag höjer basen och dansar oavbrutet, då jag skulle kunna skrika för att livet är så vackert.

Och så finns det måndagskvällar då jag sitter ensam kvar på jobbet. I en, två, kanske tre timmar. Allt för att skjuta på känslan av att komma hem, vrida om nyckeln i dörren och kliva in i en helt tom lägenhet. Eller de gånger då jag lagar en portion till middag. Kokar tre ensamma potatisar och lägger upp på ett fat. Äter i tystnad och tänker för mig själv ”ja, det här var ju gott”.

Det finns stunder då ovissheten tar över. Då den greppar hjärnan och allt känns hopplöst. Då det bara finns tårar. För är det något som gör så förbannat ont så är det att inte veta. När vi ses nästa gång, var vi ses nästa gång, hur vi ses nästa gång. Ens veta vem jag är då vi ses nästa gång. Och hur länge allt ska hålla på.

För jag tror på framtiden. Jag tror på förändring. Jag tror på vikten av att uppfylla sina drömmar. Jag vet att det inte kommer vara så här för alltid. Att det bara är en tid, bara en period, bara en mikroskopisk del av livet. Jag vet att det snart kommer vara någon som ropar hej när jag kommer hem.

Men när jag är sist kvar på kontoret för tredje gången den här veckan. När jag distraherar mig på tunnelbanan för att inte börja gråta. När jag vrider nyckeln i dörren och kliver in i tystnaden. Då känns det bara väldigt långt borta.

Dymo

När jag fyllde år i våras fick jag en dymo-apparat i present. Ni vet, en sådan man skriver små självhäftande remsor och märker saker med. Det började rätt lugnt men sedan eskalerade mitt beroende sakta men säkert och nu får jag hålla mig i skinnet för att inte sätta lappar på exakt allting i lägenheten. Det är ju så fint och kul! Så här ser det ut nu.
 
Kaffeburken har självklart fått en märkning, blir glad nu varje gång jag ska brygga kaffe.
Och diskmedlet har också piffats till! Älskar förövrigt den här lilla genomskinliga flaskan, perfekt storlek och lätt att dosera med. Jag köpte den på Muji.
På kylskåpet har jag klistrat upp den här hälsningen. Tycker det kan vara bra att påminna sig om det ibland när man jämt och ständigt läser om olika dieter, proteinpulver och kostråd och liksom glömmer bort vad mat egentligen är till för.
Och till sist fick även burkarna i badrummet lite piff. Dymo-love!
 
PS. Dymo-apparater hittar man på Clas Ohlson för en hundralapp eller två.

Två middagar

Här är två maträtter som stått på min meny denna vecka. Båda är vegetariska vilket jag tycker är extra bra och så är de relativt enkla att göra också!
 
Första rätten fick bli hemlagad gnocchi med kantarellsås, ruccola och körsbärstomater. Jag inspirerades lite av Signes matlagning här och utgick också från det här gnocchi-receptet från Arla. Att göra egna gnocchis är inte så svårt men däremot lite pilligt. Jag råkade göra jättemånga så det tog lite tid, men nu har jag flera lådor fulla i frysen, perfekt inför framtida middagar! Till mina gnocchis improviserade jag fram en sås med stekta kantareller, matlagningsgrädde, soja och svartpeppar. Allt serverade jag till sist med ruccola och tomater.
 
Min andra rätt blev ugnsbakade zucchinihalvor med svampfyllning och halloumi. Här började jag med att gröpa ur kärnhuset i en delad zucchini och grilla halvorna i ugnen på 200 grader i cirka tio minuter. Under tiden rörde jag ihop en fyllning med delade färska champinjoner, en halv finhackad rödlök, en klick philadelphiaost, färsk basilka, salt och peppar. När zucchinin börjat mjukna fyllde jag halvorna och lade in dem i ugnen tills allt blivit varmt. Medan de stod i ugnen stekte jag halloumiost i olivolja och sedan var allt klart! Den här rätten går att variera i oändlighet. Zucchinin är bara att fylla med vad som finns hemma och den fungerar också som tillbehör till allt möjligt. Vardagsmat när den är som bäst helt enkelt!
 
PS. Som efterrätt idag åt jag kolasås. Utan glass. Direkt från tuben. Inte något man skryter med kanske, men ibland har sötsuget ingen lag och jag är långt ifrån perfekt… Aja, det är vegetariskt i alla fall!

Jag tar det lite piano

Här kommer en ny spellista. För de stunder då man bara vill ha något lugnt och instrumentalt. Som de tidiga morgnarna då man sitter på bussen innan solen gått upp. De sena kvällarna då man kryper upp i soffan med en varm och mjuk filt. Eller de långsamma nätterna då man ligger vaken och sömnen dröjer med sitt intåg. Till de tillfällena har jag knåpat ihop en spellista med pianomusik. En del klassiskt, en del mer åt det jazziga hållet. Men mest sådant som bara är väldigt behagligt att lyssna på. Här hittar ni den: jag tar det lite piano

Lördag 21.58

 
Jag fäller ut det loppisfyndade perstorpsbordet. Låter ett vitt lakan agera duk. Ställer tallrikarna tätt intill varandra. Någon får visst en udda. Drickglasen tar slut allt eftersom kvällen fortlöper. Våra trettiosex kvadratmeter fylls snabbt. Av människor, musik och rödvin.
 
Allt är långt ifrån perfekt. Men vi behöver inga stora salar. Inga sjurättersmenyer. Inga matchande bestick. Där och då har vi allt vi kan önska. En gryta boeuf bourguignon mitt på bordet, vin i glasen och dessert i ugnen.
 
En vacker dag kanske vi kommer ha en matsal med tolv likadana stolar. Kemtvättade linnedukar. Kaffe och avec. Men just nu spelar det ingen roll. Ikväll har vi allt vi behöver och då gör det inget att det är trångt, varmt och udda. Så länge man är omgiven av fina vänner kan detaljerna få vara.
 
Jag tror att i framtiden kommer vi se tillbaka på våra middagar. Skratta åt vår naivitet. Vår trängsel. Vår uppfinningsrikedom. Älska att vi redan då gjorde det vi gillar bäst. Och kanske sakna tiden då det inte fanns några regler, hämningar eller måsten. Då lördagskvällarna var magiska timmar fyllda med allt som är bra.
 
Låt dem aldrig ta slut.

Dumplings

En dag förra veckan valde jag att göra dumplings till middag. Jag har varit sugen på att testa att laga det själv ett tag och nu bestämde jag att det var dags! Steg nummer ett var att göra en dumplingsdeg med 5 dl vetemjöl special, 1 ägg och 1 dl vatten. Det arbetade jag ihop med maskin i ungefär 5 minuter innan jag slog in degen i plastfolie och lät den vila i 45 minuter.
 
Under tiden gjorde jag i ordning min fyllning. Man kan fylla dem med lite vad som helst men jag valde räkor eftersom jag hade det hemma. Så jag skalade ungefär 50 räkor, hackade ner 5 salladslökar och 1 vitlöksklyfta, rev i 1 msk färsk ingefära och toppade med saft från ½ lime.
 
När degen legat i kylen ett tag var det dags att kavla ut den. Först delade jag den i fyra delar och rullade sedan ut varje del till en längd som jag delade i 15 småbitar. Efter det var det bara att kavla ut varje degbit för sig och lägga en liten sked fyllning i mitten. Sedan fuktade jag kanterna med några droppar vatten och fäste ihop dem. Slutligen fick knytena sjuda i ordentligt saltat vatten i ungefär 3 minuter, tills de flyter upp till ytan. Här tror jag det är en fördel att vara två stycken, en som kavlar deg och en som lägger fyllning och nyper ihop. Då sparar man ganska mycket tid och får sin middag färdig snabbare.
 
När allt var färdigt serverade jag mina små dumplingsknyten med kokta glasnudlar som jag blandat med lite stekt spenat och en sås gjord på japansk soja och finhackad röd chili. Supergott!

I mitt fönster

 
Här om dagen drabbades jag av den sedvanliga bostadsångesten som jag tror att jag delar med väldigt många unga i Stockholmstrakten. Jag borde egentligen inte klaga för just nu bor jag i en fin liten lägenhet med hyfsat nära avstånd till jobbet och stan, men som i princip alla andra i Stockholm så hyr jag mitt boende i andrahand. Det betyder att jag aldrig kan vara säker på att få bo kvar en längre period och att jag också bor i ett hem där jag inte kan förändra så mycket och välja möbler och inredning på egen hand. Min bostadsångest dämpades inte direkt av ett besök i Stockholms bostadskö där jag möttes av beskedet att cirka 10 till 22 år är rimligt att vänta för kontrakt på ett mer centralt boende. Inte heller blev ångesten mindre av ett besök på Hemnet där jag såg hur pyttesmå lägenheter säljs för 2-3 miljoner, som om det vore helt rimliga summor att betala. Okej, jag fattar att folk tar bostadslån men det kräver ju fortfarande en insats på sisådär en halv miljon, något som få unga människor har på banken (eller har föräldrar som kan betala). I alla fall inte jag.
 
Så ja, vad gör man när läget känns hopplöst? Man får helt enkelt försöka ordna det bästa av situtationen. Lite nya ljusstakar, en kruka i betong och ett doftljus fick flytta in i fönstret tillsammans med en glaskupa på silverbricka, en gammal väckarklocka och några guldaskar. Så nu känns lägenheten i alla fall lite, lite mer som min och bostadsångesten dämpades något… Det gäller att tänka positivt!

Lördagsmorgon

När jag vaknade i morse och drog upp persiennen möttes jag av detta!
Som om jag landat i resultatet av en bildgoogling på autumn. Höstperfektion helt enkelt!
 Jag ville genast ge mig ut i solen och andas krispig höstluft men först fick det bli frukost. Och inte vilken frukost som helst utan min bästa helgfrukost: amerikanska pannkakor med sirap och varma hallon. Plus kaffe med mjölk och juice så klart.
Sedan var jag mätt och belåten och redo för en lördag ute i höstsolen!

Quinoasallad med mango, svarta bönor och räkor

Då och då händer det att jag försöker vara en sådan där duktig person som skriver matlista och storhandlar. För faktum är ju att det är rätt praktiskt att veta vad man ska laga för mat när man kommer hem från jobbet och dessutom har alla ingredienser i kylskåpet. Så en av rätterna jag planerade in denna vecka var quinoasallad med mango, svarta bönor och räkor. Det både ser och låter mer avancerat än vad det är, sådant gillar jag! Receptet jag utgick från hittade jag här på arla.se men jag ändrade lite efter egen smak.
 
 
Du behöver:
500 g räkor med skal
1 dl quinoa
2 nävar blandad sallad
1 burk (400 g) svarta bönor
1 st röd chili
1 mango
½ lime
färsk koriander
 
Gör så här:
Koka quinoan enligt anvisningarna på paket, det tar ca 15 minuter. Skala räkorna under tiden. När quinoan är klar, häll av överflödigt vatten och låt den svalna. Skölj de svarta bönorna och lägg i en skål. Kärna ur och dela chilin i små bitar, tärna mangon och hacka koriander. Blanda allt tillsammans med bönorna och pressa över limesaft. Varva sedan quinoa, sallad och bönblandning på tallriken. Toppa med räkorna och lite mer koriander. Klart!

Fyrahundra timmar

Vi ses i två timmar på sjutton dagar.
Av över fyrahundra timmar tillbringar vi endast två tillsammans.
Och den ena ägnar jag åt att gråta på din bröstkorg.

Men du torkar alltid mina tårar.
En efter en.
Och du säger att allting blir bra.
Och jag tror dig. Det gör jag.
För det finns ju liksom inget val.

Utanför fönstret tappar träden sina blad.
Och inuti mig slår hjärtat lugna slag.
Skelettet knakar och bröstkorgen värker.
Jag tror det är något som gror.

En längtan, en oro, en blandning av salta droppar.
Från hav, från svett, från tårar.

Och de fyrahundra timmarna tickar sakta ned mot noll.
Snart ses vi igen.
Om så bara för en kort minut.