Resor – Sida 7 – Julia Eriksson

Resan till Marche, Italien – del I

Vårt första stopp på semestern gör vi i den lilla staden Tivoli som ligger strax utanför Rom. Det är söndag och vi har tagit ett tidigt flyg från Stockholm, hämtat upp vår hyrbil och rullat ut på vägarna med regionen Marche som mål.

En snabb googling pekar oss åt den rosa restaurangen Sibilla med anor från 1700-talet och vi bestämmer oss för att äta söndagslunch där.

Således intar vi resans första pasta (för min del en carbonara med sparris) på deras uteservering under trädkronorna, alldeles intill antika monument med tusen år på nacken.

Sedan spanar vi in Wes Anderson-aktiga hotell i fjärran innan vi packar in oss i vår lilla Seat och fortsätter längs autostraderna med berg och dalar som en mäktig landskapskuliss.

Framåt kvällen når vi vårt mål för resan: Agriturismo Ramusè. Den lilla gården i dalen där vi ska bo och äta middag och njuta av det italienska livet i en hel vecka.

Vi möts av ett friskt sommarregn som snart övergår i solsken och bildar en enorm regnbåge över hela gården. Vi bor i ett av två stenhus och runt om oss finns stora grönsaksland, fruktträd och olivodlingar.

Ägaren Paolo och hans tryffelhund Trilly kommer och hälsar oss välkomna och charmar oss direkt. Kanske Anna lite extra mycket…?

Vi blir placerade i den druvbevuxna pergolan med en flaska prosecco och Paolos egenodlade oliver. Tryfflarna i skålen är Trillys fångst för dagen. Juli månad är nämligen perfekt säsong för svart sommartryffel.

Senare på kvällen serveras vi en fyrarättersmiddag där en av måltiderna är denna ljuvliga tryffelpasta. Efter en gastronomisk helkväll återvänder vi till vårt rum och somnar snabbt efter en härlig första dag.

När vi vaknar nästa morgon står åsnan Poccola utanför vår sovrumsdörr och vill gärna komma in, men till hennes stora förtret lyckas vi lura bort henne. Eftersom vädret är lite mulet och lovar regn senare på eftermiddagen beslutar vi oss för att ta en tur in till närmsta större stad, Ascoli Piceno.

Här gör vi ett besök i stadens stora kyrka och köper sen den lokala specialitén: friterade oliver med fyllning.

Vi gör också en promenad till Sant’Emidio alle Grotte som är en kyrka inbyggd i en grotta i berget men som dessvärre är stängd när vi är där.

Så istället återvänder vi till stadens torg och det anrika caféet Anisetta Meletti för varsin gelato.

Nästa plan för dagen är att besöka ett par vackra blomsterfält som ligger i en nationalparkerna i Marche. Så vi packar in oss i bilen igen och slingrar upp i bergen längs serpentinvägar.

Och vi åker och åker med en svindlande utsikt utanför bilfönstret ända tills vi kommer fram till en stor avspärrning. Plötsligt tar vägen slut och det finns inget att göra förutom att vända. För två år sedan drabbades nämligen den här regionen av en ganska stor och allvarlig jordbävning vilket förstörde flera byar och en del vägar som ännu inte har hunnit återställas.

Istället för att påbörja en två timmar lång omväg känns det som en klokare idé att åka hemåt till gården istället. Så vi gör det och passar på att kolla runt på alla odlingar i dagsljus eftersom vi inte hann det dagen innan.

Och så hälsar vi på Trilly och hennes kattkompis, hönsen i hönsgården och den dräktiga åsnan Melissa som väntas föda vilken dag som helst.

Sedan sätter vi oss vid det stora bordet för några omgångar yatzy och lite prosecco innan det är dags för ännu en fyrarättersmiddag i takt med att kvällen sänker sig över Marche. Och därmed är de två första dagarna på vår italiensemester slut, fortsättning följer!

Sommarlov i Stockholms skärgård

Semestern börjar tidigt. Klockan 06 stiger jag upp och packar det sista, förbereder matsäcken, vattnar blommorna och sedan ger jag mig av mot Strömkajen för att möta upp mitt resesällskap. När båten lämnar land med ett bastant tutande ser vi flaggorna hissas på Grand Hotel och slottet. Klockan är prick åtta och vi är på väg ut i skärgården.

Tre timmar senare kliver vi av vid Löka brygga på Möja. Här har vi hyrt ett hus med fyra bäddar och fyra cyklar som ska komma att bli våra trogna följeslagare och föra oss runt ön.

Det är första gången jag är på Möja. Första gången jag är så långt ut i Stockholms skärgård över huvud taget, men jag blir snabbt förälskad. I mitt huvud har jag målat in fler turister, mer trängsel, och jag vet inte om vi har tur eller om det alltid är så här, men vi känner oss nästan ensamma på ön tillsammans med lokalbefolkningen.

En del i att bli vuxen och ha ett riktigt jobb är att man slutar ha sommarlov och börjar ha semester. Det är formell ändring där sommaren går från att vara massor av evighetslånga veckor med tomma dagar att fylla, till att bli en fast, ganska kort tid att disponera väl. Men det är något med våra dagar på Möja som känns som sommarlov. Kanske är det vårt konstanta cyklande, dammet som yr på grusvägen, de fasta tramptagen under våra fötter? Eller så är det de oändliga doppen, ner och upp ur havet, vattnet som är insmickrande varmt? Eller bara den totala känslan av frihet, av oplanerade dagar och att somna och vakna intill sina vänner, att ständigt ha dem nära, dela allt tillsammans och smörja varandras ryggar med solkräm. För mig blir Möja sommarlov.

Egentligen gör vi inte så mycket om dagarna. Vi cyklar runt, letar badplatser och ger oss inte förrän vi hittar de allra bästa: mjuka klippor att sträcka ut våra kroppar på, egna små oaser där vi kan klä av oss, låta marängvita bröst värmas av solen när vi inte simmar runt i havet. Vi äter rökta räkor och saftiga persikor, har med kaffe på termos och kex som smälter i solen. Ur den lilla högtalaren strömmar musik och vi kastar yatzy-tärningarna gång på gång, hjälper varandra med korsordens frågor, pratar om allt som har hänt i livet på ett sätt man aldrig hinner göra under vardagskvällarna i Stockholm.

På vägen hem gör vi en dagsutflykt till Finnhamn där vi upprepar vad som numera blivit en välbekant procedur. Tången under fötterna, kaffet i kåsan, handdukarna på klipporna, kropparna i solen. Vi rör oss numera som en gemensam klump, en sammansvetsad vänskap, en synkroniserad rörelse i den bubbla som är vårt sommarlov.

Primavera Sound del II

Dags för lite mer Primavera Sound och Barcelona här i bloggen. Likt förra gången blir det minimalt med konsertbilder och maximalt med annat härligt runt omkring!

Festivalens andra dag började här, på stranden som låg ungefär tio minuter från vårt hotell. Innan vi gick dit hade vi köpt halva mataffärens picknick-utbud till frukost och sedan växlade vi ätande med svalkande bad i havet.

Framåt eftermiddagen gick vi till festivalområdet igen, eller ja, snarare kvällen inser jag nu när jag kollar spelschemat. Här är klockan 18 och det är fortfarande gassande sol och riktigt varmt när vi sitter och lyssnar på Waxahatchee på avstånd.

Vi gick sen en sväng till festivalens strandområde och svalkade oss med aperol spritz innan vi intog dansgolvet. Det här var kanske en av platserna jag saknat mest sedan förra årets festival: det överpeppade disco/techno-golvet där man dansar dag som natt under palmerna. Livets liv.

När jag skulle beskriva Primavera Sound för några kollegor sa jag ”tänk att det är en festival men minus allt krångel” och det är en rätt bra beskrivning. Som här ovan, spolbara toaletter utan kö (!) med rinnande vatten och speglar utanför. Eller typ garanterat bra väder utan regn och lera eller iskalla nätter. Ett gigantiskt utbud av olika maträtter till okej priser. Dryck som du får köpa var du vill och ha med dig var du vill, ja du kan till och med köpa en öl och få den serverad i publikhavet. En strand där du kan bada om du blir sugen och även låna en handduk om du behöver osv osv i all evighet. Perfekt om man gillar grejen med att lyssna på en massa bra artister men inte orkar tälta eller klafsa runt i Slottsskogen.

Det enda krångliga är väl att alla spelningar börjar väldigt sent och håller på långt in på morgonen. Men det betyder i och för sig bara längre sovmorgnar och mer nattmat, gärna pizza levererad i en härligt skev kartonger. Den här dagen hann vi med några av de allra bästa spelningarna i form av Rhye, The National (var så besviken på deras Way Out West-spelning för ett par år sedan, men nu var de magiska!), Charlotte Gainsbourg, Haim (älskar dem, vill bli den fjärde systern i deras band…), Tyler, the Creator, Chromeo (svinbra! årets dansfest!) och Gerd Janson.

Nästa dag skulle komma att bli en mycket lång sådan, så vi laddade upp med en sen brunch på ett café i närheten. Sen packade vi våra väskor och lämnade tillbaka våra hotellnycklar, passerade några fina hus på vägen och gjorde återigen entré på festivalområdet.

Eftersom vi var ganska tidigt på plats passade vi på att sno åt oss ett bås på stranden och hänga här i ett par timmar.

Obs att den här bloggen inte är sponsrad av aperol spritz, det är nog tvärtom jag som sponsrar dem, dessvärre. Men det är ju en ytterst strandkompatibel drink som jag haft som favorit ett tag och den där gympapåsen som jag fick funderar jag på om jag kan komma undan med på Sats Stureplan? Jag tänker att det behövs ett lite mer avslappnat inslag bland alla genomtänkta gymoutfits och välpackade väskor…

Efter några slöa timmar i solen var det i alla fall konsertdags och denna lördag såg vi Car Seat Headrest, Jane Birkin (tillsammans med en hel symfoniorkester, väldigt stämningsfullt!), Lykke Li (hennes nya album är SÅ bra), Lorde (hade noll förväntningar men var oväntat kul konsert!), Deerhunter, Beach House, John Talabot och Lindstrøm.

Med andra ord blev det en helkväll som fortsatte långt in på morgontimmarna, vilket bara var bra. Vi hade nämligen bokat ett flyg hem som skulle gå kl 08:10 och eftersom festivalen slutade runt halv sex på morgonen tänkte vi att det var lika bra att strunta i att boka hotell sista natten… Briljant idé på förhand och faktiskt också en rätt bra idé även på plats! Vid halv fem fick vi slita oss från festivalområdet, gå till hotellet och hämta upp väskorna, ta en taxi till flygplatsen, checka in, äta frukost och till sist boarda planet och sova hela vägen till Sverige. Att söndagen blev ovanligt trött kändes ändå okej och vi utnyttjade verkligen våra festivaldagar till max! Det blev en så bra festivalhelg med massor av bra spelningar och det bästa tänkbara sällskapet. Låt oss göra det igen!

Primavera Sound del I

Innan vi åkte till Primavera Sound sågs jag och min kompis Ella hemma hos mig. Vi pratade om våra förväntningar på festivalen och jag konstaterade att det här är liksom vuxenversionen av att åka till ett nöjesfält eller ett lekland som barn. Att bara få ha riktigt, riktigt kul i flera dagar och hänge sig totalt åt det rena nöjet. För ärligt talat, att hänga i solen med massor av sina vänner, lyssna på bra musik, äta god mat, dricka öl och dansa är ju typ bland det roligaste man kan göra, i alla fall om ni frågar mig. Så det var med den inställningen vi åkte och det bästa är att de här dagarna blev precis så. Fyllda med allt som är kul!

Väl på festivalen gjorde jag en överenskommelse med mig själv om att inte filma och fota en massa under konserterna. Mest för att jag känner att materialet sällan blir bra och för att jag själv tycker det är rätt trist att titta på den typen av bilder om man inte var på plats. Dessutom kände jag att jag ville uppleva så mycket som möjligt av konserten där och då, med alla mina sinnen och inte genom en telefonskärm. Därför kommer den här festivalrapporteringen innehålla extremt lite konsertbilder och mest allt annat härligt runt omkring. Hoppas att ni är okej med det för nu förflyttar vi oss till Spanien!

Vi var ett gäng på nio personer som boardade samma flyg på onsdagskvällen och efter lite turbulens och förseningar kom vi fram till vårt hotell i stadsdelen El Poblenou. För att ställa om dygnet till festivaltid redan från början gick vi en sväng i de närmsta kvarteren och hamnade på en immig bar med stora sangriakannor.

När de stängde vid 02 gjorde sig hungern påmind så vi tog vägen förbi en lysrörsupplyst falafelbar innan vi gick hem och stupade i säng.

Nästa morgon inleddes med brunch på ett ställe i närheten som heter Can Dendê. Ett bra tips om ni har vägarna förbi! Jag och Grazzi delade på egg benedict med lax samt pannkakor med ricotta och bär.

Sedan promenerade vi in mot de mer centrala kvarteren, genom Ciutadella-parken med dess gigantiska fontän och lummiga träd.

Jag var också tvungen att stanna till vid det här lila trädet och fota bara för det var så fint! Har aldrig sett något liknande tidigare.

Vi passade på att kika i lite olika affärer och jag köpte ett par örhängen. Ett ganska lagom stort inköp när man flyger med handbagage. Utanför en juicebar hittade vi en snäll hund och på utsidan av en klubb jazzade en cool katt förbi.

Vid La Rambla smet vi in på matmarknaden Bouqeria och spanade på oliver, fisk och ost samt köpte isglass.

Sedan styrde vi mot hamnen. Här är förresten nästan hela gänget förutom Fredrik och Carro som var ute på egna äventyr. Alla vi gick i samma klass på universitetet och hänger fortfarande mycket tillsammans, vi brukar även fira midsommar ihop sedan flera år tillbaka. Så från vänster till höger har vi: Sandra, Madeleine, Emelie, Ella, Erik och Graziella.

Nere vid vattnet passerade vi statyn Gambrinus av Javier Mariscal. Blev så glad av den pga har alltid varit svag för hummer som djur (mest rent utseendemässigt och grafiskt, men det är ju gott också). Dessutom tycker jag den påminner lite om livets emoji: ¯_(ツ)_/¯

Sedan tog vi oss tillbaka till hotellet igen för helt plötsligt var det eftermiddag och därmed dags för festival! Men först en liten drink på baren mitt emot som också hade en finfin väggmålning.

Den här entrén var ett kärt återseende från förra året, likaså de stora muggarna med ljus lager. Extra kul var det också att vi år också utökat vårt festivalgäng från fyra personer till nio.

Vi började med att se Warpaint och The War on Drugs som båda gjorde väldigt bra spelningar. Sedan blev det maffigt värre med Björk som bjöd på mycket snygg scenshow och en röst utöver det vanliga, väldigt kul att se henne live!

När solen gått ner över området såg vi också Nick Cave and the Bad Seeds, Fever Ray, Vince Staples, Chvrches, och Four Tet innan vi kilade hem vid halv fyra och somnade gott. Bäst den dagen var nog The War on Drugs och Björk. Och kanske hummerstatyn också… 🙂

Födelsedagsresan till Paris – del II

Hej från en lördag i Paris när det var trettio grader varmt och solen sken på mig och min syster. Det här är vad vi hittade på!

Efter att ha botaniserat ordentligt i hotellfrukosten bestämde vi oss för att gå i butiker. Vi började på Merci som bara låg ett kvarter från vårt hotell, sedan in på Bonton, lite strosande längs matmarknaden, in på alla ställen som såg fina ut och så vips stod jag nyförälskad framför en glassformad neonlampa. Den förälskelsen skulle dock bli kort eftersom jag bara några minuter senare upptäckte samma slags lampa fast i formen av en banan. ”Måste. Ha.” tänkte hjärnan. ”Måste. Motiveras.” väste plånboken. Och sedan dividerade de en kort stund innan hjärnan vann och bananen fick flygas med hem till Sverige.

Vi traskade vidare, förbi République och mot Saint Martin-kanalen. Jag älskar att promenera omkring i storstäder, så länge man har gott om tid och en bra karta är det det överlägset bästa sättet att upptäcka nya saker på. Som den här jättestora spegeln som satt på ett hus där jag var tvungen att stanna för att dokumentera oss två. Systrar i jeans solglasögon & sneakers.

Vid 13:30 hade vi ett bord bokat på restaurangen Robert som jag hittat via Elin Unnes Instagram (det är hon som skrivit boken Paris för foodisar). Den var ganska tom på folk förutom ett par med en jättegullig tax och en tjej som verkade känna kockarna. Kanske var alla fransmän ute i parkerna och åt baguette denna soliga dag, vad vet jag? Jo, en sak vet jag säkert och det är att maten vi åt var jättejättegod. Och i vanlig ordning minns jag inte exakt vad allt innehöll (rimligt att jag kommer ihåg tiden för lunchen men inte maten), men jag åt först en liten himmelsk råbiff och sedan en pasta och på icke-franskt vis drack vi öl till vilket kockarna tyckte var kul. När Vendela visade den sista bilden här som hon tog på mig var min första reaktion ”men, jag ser ju riktigt trevlig ut!”, vilket kanske säger något om hur jag är van att se mig själv porträtterad på bild. Men så har jag ju också kämpat med ett resting bitch face sedan födseln så det sätter ju sina spår…

Efter lunchen gjorde vi ett besök i Brâncușis ateljé som står öppen för allmänheten. Där kan man se exakt hur det såg ut när han skapade sina skulpturer, inklusive det lilla loftet där han sov. Ska jag vara ärlig var det för mig mer en plats som var härlig för ögat (och kameran) än vad den var superintressant, men det kan också ha varit kombinationen av matkoma och värme som gjorde oss lite slöa för intrycken. Fint att se var det i alla fall och definitivt värt ett stopp om man har vägarna förbi.

För att avrunda dagen gick vi till Seine, luktade på alla blommorna på blomstermarknaden, köpte glass och satte oss längst ut på en liten gräsplätt i solen. Efter turistfoto och promenad över Pont Neuf tog vi sikte på hotellet igen. Där mellanlandade vi innan vi på kvällen gick ut och åt falafel på ett ställe i närheten och satt och skrattade åt allt och inget på en vinbar i Marais. Men det fick bara dokumenteras på detta vis, något ska man ha sparat i sitt minne också.

Födelsedagsresan till Paris – del I

Följ med på födelsedagsresa till Paris med jag och min storasyster i huvudrollerna. Vi börjar på Arlanda för prick en vecka sedan.

För att maxa vår helg hade jag bokat en riktigt tidig flight, så vi gick upp mitt i natten för att åka mot flygplatsen. Halv fem avslöjade jag vårt mål genom att räcka över ett boardingkort med destination Paris.

Väl framme några timmar senare möttes vi av sol, värme och en stad i full blom. Man älskar ju idyllen ändå.

Efter ett litet lärorikt möte (mer om det inom kort) slog vi oss ned på en restaurang och beställde in rosévin och en trerätters lunch.

Hej vi är framme och njuter i solen-selfien.

Pistagegrädde, pistageglass och bär. Svårare än så behöver det inte vara.

Sedan strosade vi längs Saint Martin-kanalen och ner mot Marais där vårt hotell låg.

Väl incheckade på Villa Beaumarchais gjorde vi det enda rätta när man sovit alldeles för få timmar: tog en rejäl tupplur.

Sedan köpte vi chips och vatten, tog med varsin bok och placerade oss i en närliggande park. Den var fylld av slingrande blommor och träd och tycktes även vara innergård till ett gäng fina hus.

När vi tröttnat på att ligga still gick vi omkring lite i närområdet och hamnade i parken Place des Vosges istället.

Sedan gick vi tillbaka till hotellet och gjorde oss fina, för på kvällen hade jag bokat bord för födelsedagsmiddag på Au Passage. Så här glada var vi när vi gick dit.

Menyn bestod av en massa spännande smårätter att dela på och vi plockade in ett gäng olika. Först fick vi rädisor med popcornsmör, en helt genialisk smakkombination som jag måste testa att göra själv.

Den här fisken som påminde om ceviche var också helt otroligt god.

Mitt middagssällskap. <3

Sen åt vi musslor med citrus och bönor samt någon slags fylld pasta om jag minns rätt.

Precis när vi fick in den sista rätten som var som ett konstverk av mussla och kronärtsskocka, plockade jag upp min telefon och möttes av nyheten att Avicii gått bort. En smått surrealistisk sak att ta in men som påverkade oss båda väldigt mycket. Hans död känns så oerhört sorglig och jag kan inte ens tänka mig hur det är för hans familj och vänner. Hoppas han känner frid nu i alla fall och att detta gör att vi kan prata ännu mer om psykisk ohälsa och hur det påverkar människor. Ingen ska behöva må så.

Smått tagna av nyheten avrundade vi sedan middagen och gick ut i den ännu varma kvällen.

Och efter en promenad upp till Place de la Bastille vände vi hemåt, lyssnade på ett gäng Avicii-låtar och somnade sedan gott i våra hotellsängar efter en lång första dag i Paris.

Au revoir!

Ovanstående moodboard skickade jag till min syster med instruktioner om att packa pass och kläder för tre dagar. Idag åker hon och jag nämligen till Paris för att möta sommaren och fira hennes 30-årsdag i förskott. Väderprognosen lovar solsken och 28 grader och planen är att äta gott, strosa längs gatorna i Marais och vid Saint Martin-kanalen, titta på fina saker samt hinna med ett gäng överraskningar som jag inte kan avslöja än. Bloggen får vila lite under resan men jag tänkte uppdatera under dagarna på Instagram och Stories. Där hittar ni mig under namnet juliaeriksson.se. Au revoir!

Fyra dagar själv i New York

Det är måndag morgon i New York. Dagen efter Oscarsgalan och jag och Anna vaknar upp till ett mail som säger att hon måste åka till London. Helst redan idag. En av hennes kollegor har blivit sjuk, det finns ingen annan som kan göra jobbet, hon måste täcka upp. Att jag klarar tre dygn själv i Brooklyn är det ingen fråga om, det är mest synd om Anna som måste fara kors och tvärs över jorden utan någon som helst framförhållning. Men så får det bli och här börjar en annan del av min New York-resa. Jag är själv i en gigantisk stad och har inte ett enda måste på min agenda – det känns svindlande och lyxigt på samma gång.

Under tiden som Anna åker in till kontoret på Manhattan för att hämta upp sina jobbsaker går jag till ett fik för att skicka in mina uppgifter i skrivkursen som har deadline samma dag. Jag passerar färgglada väggmålningar på vägen dit och sätter mig sedan ned med en kaffe och croissant och skriver olycklig kärlek i sommarstockholm. Det känns avlägset och nära på samma gång. Här är ett utdrag:

Innan Anna tar en taxi till flygplatsen går vi till Five Leaves och beställer in allt vi är sugna på. Ostbricka, tryffelpommes, rödvin, musslor i grädde… Ska vi skiljas åt ska vi göra det mätta och belåtna bestämmer vi.

Några timmar senare är jag själv och det känns som jag har all tid i världen. Jag bestämmer mig för att gå omkring i Greenpoint och alla dess vintagebutiker. Efter att ha provat mig igenom ett antal jackor och klänningar utan att köpa något, lämnar jag Beacon’s Closet en kvart före stängning. Anna har tipsat om en bra bar några kvarter från hennes lägenhet och där sätter jag mig med en bok som enda sällskap och dricker ett glas vin. Sedan går jag hemåt igen, stannar till vid en affär på vägen och köper en burk Ben & Jerry’s. Längre bort hör jag ljuden av tunga lastbilar och sirener. ”Utryckningsfordonen ylar som sorgsna djur här”, tänker jag och inser att jag inte har någon att dela den tanken med. Den får bli till en kort anteckning i min telefon. Sedan tar jag på mig pyjamas och kryper upp i sängen med glassburken och filmen Lady Bird på datorn. Jag somnar till ljudet av lägenhetens susande element och måndagen tar slut.

På tisdagen fortsätter mitt liv själv i New York. Jag vaknar upp till strålande sol, det finns aningar av vår i luften och jag fylls av energi. Med en podcast i öronen och kaffe i handen börjar jag att promenera. Först norrut mot Long Island och sedan över Queensborough Bridge till Manhattan. Sträckan är lång men känslan av att se något nytt gör att den går snabbt.

Vid lunchtid sätter jag mig på Totto Ramen och beställer in en miso paitan med tjocka nudlar. Från en högtalare spelas Bette Davis Eyes och buljongen smakar himmelskt. Jag sitter vid bardisken bredvid en amerikansk man som livestreamar en hälsokonferens och i köket stökar kockarna högljutt.

Mitt nästa stopp är Guggenheim. Där ser jag en mycket liten utställning av Brâncuși och en betydligt större med Danh Vō. Dock är det något med dess uppbyggnad som inte riktigt faller mig i smaken och jag inser att Guggenheims arkitektur faktiskt gör större intryck på mig än utställningarna, för själva byggnaden är smått otrolig. De runda formerna, de böljande ytorna, trädet vid ingången – det är en perfekt kuliss.

Mätt på konst strosar jag sedan en stund genom Central Park och förbi zoot. Jag tittar på hundar och deras ägare, njuter av solen, känslan av att vara här. Det känns filmiskt på något vis och det blir både svårt och fånigt att återge allt i text men det här är verkligen en dag fylld av superlativ.

Jag kom på att jag ljög lite när jag sa att jag inte hade ett enda måste på min agenda. Faktiskt stod två saker uppskrivna och det ena är att ”Se Fearless Girl-statyn”, så det blir min nästa punkt denna dag. Jag hoppar på tunnelbanan och åker söderut, ner till Battery Park. Där, bland massvis av turister och mitt emot den gigantiska tjuren, står den lilla bronsstatyn. Efter en stund lyckas jag få en närmare titt på henne.

Sedan passar jag på att blicka ut över Frihetsgudinnan när jag ändå är där och får hjälpa ett par turister med att ta bilder framför det miniatyrlika monumentet.

Den andra punkten på min lista är att sitta på en bar och beställa $1-ostron. Förra gången jag var i New York tillsammans med Karin & Julia så satte vi oss på Sel Rrose, åt ostron och drack deras prosecco på tap. Nu upprepar jag exakt samma procedur men med extra många ostron och en bok som sällskap istället. Nöjt checkar jag av punkten på min lista.

Som avslutning på tisdagen möter jag upp Majsan och Stuart som båda två har jobbat hela dagen. Vi går till den venezuelanska restaurangen Caracas som serverar oss goda arepas och sedan anser jag min tisdag vara fulländad.

På onsdagen är vädret vidrigt. Ja, jag kan faktiskt inte komma på ett bättre ord för att beskriva det. Det har varnats för snöstorm men eftersom det inte är tillräckligt kallt ute så är det inte snö som vräker ner utan slask. Tunga, blöta jätteflingor som förvandlar trottoaren till en gigantisk slushie. Detta kombineras med kraftiga vindar och rätt vad det är, även ett åskoväder. Jag tackar mig själv för att jag verkligen tog vara på tisdagen och efter att ha uthärdat några timmar med försök till shopping i Greenpoint och Williamsburg vänder jag hemåt igen. Där sjunker jag ner i ett varmt bad och ligger stilla i två timmar. Jag äter upp resterna av glassen, läser ut min bok och fyller på med nytt varmt vatten med jämna mellanrum. Kanske är det resans märkligaste men bästa stund. Att få tillbringa en eftermiddag i Brooklyn i ett varmt bad med storm utanför fönstret och känslan av att ha all tid i världen. Det om något är ju semester.

På kvällen vandrar jag tappert genom slasket och hem till Majsan och Stuart. Vi beställer upp pizza och spelar sällskapsspel hela kvällen. Snart har även det mesta av stormen passerat.

Torsdagen är min sista dag i New York och jag fyller väskan med smink och macaroni & cheese. Vid tolvtiden hinner jag träffa Majsan en sista gång för brunch innan det är dags att krama henne hejdå. En härlig, märklig, lyxig och självständig semester har nått sitt slut och jag återvänder hem mer nöjd än på länge.

Livsnjutarhelgen

I fredags efter jobbet packade jag, Madde, Sandra, Emelie och Graziella in oss i en hyrbil och styrde norrut. Målet var Hälsingland, närmare bestämt den lilla orten Västansjö utanför Bollnäs. Där, med blåa berg och höga granar som horisont, bor nämligen Maddes föräldrar på en gård och nu skulle vi få låna den över helgen.

Efter en lugn fredagskväll med ostbricka, chark och vin vaknade jag upp utvilad i ett soligt sovrum. Katten Bricken hade parkerat sig på mitt täcke och låg och slumrade.

Nere i köket doftade det redan nybryggt kaffe och vi hjälptes åt att ställa fram en stor frukost med allt man gillar, inklusive små ägg värpta av hönsen på gården.

Sedan var det dags att dra på sig underställ och täckbyxor för att ge sig ut i solen. Allra mest taggade var nog hundarna Garbo och Alfa, men strax därefter kom vi.

Vi plockade fram ett gäng sparkar plus selar till hundarna och sedan bar det av! De var så duktiga på att springa före och dra en och jag kände mig som en riktig hundförare med Alfa där i täten, haha.

Kolla vilket glatt gäng!

Efter någon timme var vi tillbaka på gården igen. Vi hade verkligen lyckats pricka in ett par perfekta vinterdagar och vill ta vara på dessa ännu mer, så vi tog oss upp här och in bakom bagarstugan.

Där tog vi oss an det drygt meterhöga täcket med snö och skottade fram en snösoffa som vi bäddade med renfällar. Mittemot gjorde vi ett litet bord där vi dukade upp nyponsoppa, varm choklad och korv med bröd.

Glöm umami och avancerade buljoner, den bästa smakhöjaren måste ju ändå vara att äta utomhus på detta vis. Allt smakar extra gott då!

När solen gick ned lyssnade vi på Lill Lindfors och lagade lasagne tillsammans. Den här typen av kompishäng är ju det bästa, när alla bara myser omkring, man har gott om tid att prata om allt och inget och man får göra saker tillsammans. Så härligt att få komma iväg på detta vis och bara hänga.

Till efterrätt lagade vi marängswiss (ni kommer väl ihåg att 2018 är swissens år?) och sedan såg vi en film innan vi kröp ned i våra sängar igen.

På söndagen bytte vi sparkarna mot längdskidor men behöll samma perfekta utsikt över de blå bergen.

Madde åkte skidor bakom Alfa och Garbo som växlade mellan att hjälpa till att dra henne framåt och att bli lite väl ivriga och välta henne ur spår. Men efter ett par vurpor fick de in rätt takt och riktning.

Och sedan avslutades helgen med lite mer häng i snösoffan innan vi gick in för att äta lunch. Jag lyckades fixa den perfekta korven med bröd och övervägde ett snabbt karriärbyte till matstylist.

Men lika snabbt som jag övergett de tankarna var det dags att säga hej då till hundarna, katterna, hönsen och Maddes föräldrar som hunnit kommit tillbaka. Vi packade in oss i bilen igen och tog sikte på Stockholm, fyllda med energi efter en riktig livsnjutarhelg på landet.

En marshelg i New York

Jag är tillbaka i Stockholm efter en vecka i New York. Det var andra gången jag besökte staden och den här gången var allt lite annorlunda. Inte så många måsten och mer tid själv – på gott och ont såklart. Men när jag traskade längs gatorna i Brooklyn och lät fötterna kliva på främmande asfalt, hjärnan fyllas av nya intryck, så kände jag en slags märklig tacksamhet. Till mig själv. För att jag gav mig tiden till den här resan. För att jag sparade pengar och för att jag känner så fina människor som lät mig bo hos dem. För att jag vågar vara ensam i en storstad och för att jag prioriterade mina önskningar, behov och mål. Vissa resor kan jag se tillbaka på med en särskild känsla, de blir liksom definitionen för en tid i livet och en viss sinnesstämning. Det här var precis en sådan resa.

Redan innan jag åkte hade jag bestämt mig för att göra resan för min egen skull. Jag skulle äta det jag var sugen på, gå in i alla affärer jag tyckte såg intressanta ut och inte stressa runt för att checka av en massa saker. Detta betydde också att jag lät kameran vila i väskan nästan hela veckan och mest fotade med min telefon. Jag hade inga särskilda tankar om att det här måste jag göra för att visa upp i bloggen eller detta måste jag tipsa vidare om. Men nu när jag kikade igenom alla bilder så insåg jag att jag nog vill dela med mig lite till er ändå, det är ju trots allt en väldigt fin vana. Så här kommer min marshelg i New York.

Jag flög från Stockholm på torsdagen och framåt kvällen var jag framme i New York. Den första natten sov jag i Williamsburg hos min kompis Majsan och hennes kille Stuart. För prick ett år sedan var jag faktiskt i Amsterdam och hälsade på Majsan när hon bodde där, så det kanske får bli en tradition…

Vi gick och handlade ingredienser till en pasta med ricotta, svamp och spenat. Sedan lagade vi middag och spelade spel och jag kämpade mot jetlaggen och höll mig vaken till kl. 23 (vilket är 05 svensk tid), ändå bra av mig.

När jag vaknade var det fredag och både Majsan, Stuart och Anna (som kommit till New York sent kvällen innan) skulle alla jobba. Jag hade dock lite skrivuppgifter att göra så det gjorde inte så mycket, istället satte jag mig på ett fik för att dricka kaffe och slutföra en novell.

Utanför fönstret var det riktigt ruskväder med stormvindar och stora iskorn som regnade ner från himlen, inte helt optimalt eftersom resten av mina planer mest gick ut på att flanera och upptäcka roliga butiker. Efter cirka tre minuter utomhus fick jag på riktigt fly in någonstans och hamnade på hamburgarstället DuMont Burger. Där satte jag mig i baren och beställde in en rejäl burgare med mac ’n’ cheese liksom inbakat. God bless America. Kunde omöjligen äta upp hela men han som jobbade där berömde i alla fall mitt försök med ett ”good job!” och en tumme upp.

Sedan rullade jag i princip ut i ovädret och hann avverka några snabba butiker innan jag tog sikte på Majsan och Stuarts lägenhet igen. När alla kommit hem från sina jobb tog vi en taxi till Bushwick för att äta på en etiopisk restaurang. Vi drack honungsvin och delade på ett stort fat med massor av olika röror som vi åt med det där pannkaksliknande brödet, väldigt gott! Kvällen avslutades med en drink och sedan tog jag med min packning och flyttade in hos Anna i Greenpoint.

Nästa dag vaknade jag alltså upp här. Annas lägenhet är en så kallad railroad apartment vilket betyder att alla rum ligger på en lång rad, liksom i mitten av huset. Så hon har fönster åt två håll, dels i köket och dels i vardagsrummet, och sen två sovrum och en hall som ligger på rad däremellan.

Eftersom Anna hade varit i Schweiz och jobbat i veckan så var hon också lite jetlaggad vilket betydde att vi båda vaknade vid åtta, ganska pigga. Så efter en stund gav vi oss ut på frukostjakt och hamnade på franska Le Gamin. Där beställde vi galette med svamp och getost samt eggs florentine att dela på. En typiskt bra start på dagen.

Gårdagens oväder var som bortblåst när vi traskade mot Williamsburg längs soliga gator. Jag älskar förresten de handmålade reklamskyltarna som finns här, ett sånt hantverk och en fin del av stadsmiljön. Målet är ju att göra en reklam som förtjänar en sådan plats någon dag…

Vi mötte upp Majsan och Stuart och sedan åkte vi tillsammans till Brooklyn Botanic Garden. Där var det vår! Krokusar och snödroppar, aah… Kom till Sverige snart!

Vårtecknen till trots så var det en ganska stor del av parken som fortfarande låg i vintervila och träden väntade på sina knoppar. Jag kan tänka mig att det är ännu finare där om en månad eller två, när deras körsbärsträd och magnolior blommar. Den japanska trädgården var dock ganska fin även så här års.

Som tur är finns det ju ett gäng växthus också att titta runt i. Bland annat ett med 500 år gamla bonsaiträd. Och det här som var på tema öken.

Efter att ha värmt oss i de olika växthusen gick vi till ett café för att äta lunch. Jag valde fish tacos som serverade på tortillas gjorda av blå majs.

Sedan åkte vi hem och kollade på en dokumentär innan det plötsligt var kväll och dags för middag. Vi sågs på en indonesisk restaurang som heter Selamat Pagi och som har supergod mat. Av någon anledning tog jag inte en enda bild på detta, men har ni möljlighet så gå dit. Allt var så gott! Efter denna superba middag gick vi ut för drinkar och dans en bit in på natten.

På söndagen åkte jag och Anna in till Soho för en liten shoppingrunda. Vi spanade i dyra vintageaffärer och köpte saker vi hade råd med på Uniqlo.

Vi hann också med ett besök på Glossier i deras showroom och där var allt precis så konceptualiserat som man kan tänka sig. Jag tycker det är extremt intressant ur ett varumärkesperspektiv – hur man kan lyckas skapa en så tydlig helhet i allt från paketeringen med små klistermärken till valet av blommor. Köpte i alla fall med mig lite fina grejer hem, säg till om ni vill ha en recension sen!

Efter en smoothie-paus på ett ställe vars namn jag inte minns men som hade fina bord, åkte vi hemåt och handlade ingredienser till kvällens middag. Sedan kom Majsan över och vi lagade halloumitacos (med svindyr halloumi pga det finns knappt att köpa) och en massa guacamole, mangosalsa och annat gott.

Söndagskvällen avslutades med visning av Oscarsgalan hemma hos en kompis till Annas kollega. Jag hade bara sett en nominerad film då (Call Me By Your Name) men försökte hänga med så gott jag kunde i prisutdelningarna och talen. Mest uppmärksamhet under kvällen ägnade nog alla dock åt den nyadopterade greyhounden Kipling som låg på bästa platsen. TV, snacks och hundar – den perfekta avslutningen på en New York-helg ändå.