Det blev tyst ett tag. Livet hände, döden hände och var börjar man efter det? Jag gjorde det enkelt för mig och öppnade ett påbörjat utkast till ett blogginlägg med bilder från Italien. Lite verklighetsflykt och tillbakablickar på semestern är kanske precis vad som behövs just nu.
Dag fem i Italien fick bli en utflyktsdag. Vi tog hyrbilen och styrde mot Lago di Fiastra som är en sjö i Monti Sibillinis nationalpark. På vägen dit stannade vi i en liten by för att köpa matsäck på marknaden.
Vår ursprungliga tanke var att vi skulle hyra kajaker och paddla i vattnet, men det visade sig att uthyrningen bara hade öppet på helger. Typiskt! Så istället gick vi på en liten hike längs sjön i den tryckande hettan innan vi bestämde oss för att hitta en egen badplats att hänga på.
Där hängde vi i några timmar och läste böcker, åt matsäck, spelade spel och tog svalkande dopp i sjön som på grund av bergsvattnet faktiskt var kallare än havet.
Framåt eftermiddagen packade vi ihop våra saker och åkte upp i en av de närliggande byarna där vi sett att det skulle ligga en kyrka och ett gammalt fort. Efter lite irrande lyckades vi hitta rätt och vandrade sedan omkring bland tusen år gamla ruiner, så mäktigt ändå.
På vägen hem stannade vi till i byn Amandola för att få vårt dagliga behov av gelato samt köpa tryfflar i en liten butik.
Dagen avslutades sedan traditionsenligt med fyrarättersmiddag på gården hemma hos Paolo.
Nästa morgon vaknade jag först igen och smög ut och satte mig med utsikt över hela dalen och en bok som sällskap. Denna gång en samling dikter av Karin Boye. Jag läste dikten ovan av en slump och kände att den passade så fint till semesterlivet.
Sedan gick vi för att äta frukost. På min stol låg katten Puma och sov men jag hade inte hjärta att väcka henne så jag tog fram en extra pall istället…
Efter frukosten gjorde vi en repris på en av våra första dagar och åkte till strandstaden Pedaso för att bada och äta musslor. Men eftersom jag redan hade dokumenterat det valde jag att fota en gullig papperskorg istället. Rimligt.
På eftermiddagen hamnade vi på äventyr! För två år sedan drabbades nämligen regionen Marche av en allvarlig jordbävning som förstörde flera byar rejält. Efter det har man kämpat hårt för att återställa så mycket som möjligt, men området är ganska fattigt och det är ett stort jobb att göra. För att samla regionen och hämta kraft samt tacka alla som hjälpt till i arbetet ordnar man konserter runt om i de olika byarna under sommaren och denna kväll skulle det hållas en spelning i Force, vår närmsta stad. Vi ville såklart supporta detta och åkte dit, men vad vi inte riktigt förstått var att spelningen var högst uppe på en bergstopp dit man var tvungen att gå. Så det var bara att traska fem kilometer uppför i den gassande solen… Att sjunka ned i gräset och ta en iskall öl efter det var mer än okej.
Och ja, det var ändå värt en slitig promenad med tanke på den här utsikten. Aristen som spelade hade vi aldrig hört talas om men hon påminde lite om en italiensk Marie Fredriksson. Och just den här typen av äventyr som man bara hamnar på och aldrig hade kunnat planera innan är ju bland det bästa med semestrar.
Dessutom bjöds vi på en helt magisk utsikt när vi promenerade nedåt sedan.
Som en himla tavla…
…och det slutade aldrig. Italien och Marche! ♥
Vår sista heldag i Italien tillbringade vi på vår favoritstrand i Sirolo. Här får ni ett boktips förresten. Läs Här är jag av Jonathan Safran Foer! Jag hade missat att han släppt nytt men har gillat hans tidigare grejer så jag köpte denna på chansning och insåg att han fortfarande är en mycket skicklig författare. Jag gillar verkligen hans språk och sätt att bygga historier på.
Vår sista gelato åt vi i staden Numana. Sedan åkte vi och tvättade hyrbilen skinande ren, köpte frukost till nästa morgons tidiga avfärd och åkte hem till gården för en sista middag. Dagen efter steg vi upp i gryningen och åkte mot Rom, vinkade av Anna som skulle hem till New York medan jag och Julia klev på planet mot Stockholm och därmed var Italiensemestern slut. Men fler resor får det bli! Jag älskade Marche och framför allt hela agriturismo-upplevelsen, så det vill jag gärna göra om.